Det finns en ganska smal genre musik som jag vill kalla för näsblodsmusik.
Bakgrunden till att jag vill kalla det för det är för att låtarna ger mig vibbar av blodförtunnande mediciner och/eller enorma mängder stark astmamedicin.
Mitt tydligaste exempel på det är låten “räck mig min hand” med Arthur Erikson som jag la på lillens spellista utan att ha lyssnat på den ordentligt först.
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=mSydrKHaQM8]
Varje gång jag hör den så blir det som att blodet blir tunt och hjärtat börjar slå stressat – som av astmamedicin. Och det har alltså inte med eventuell ålder på sångaren att göra. Det har att göra med att låten osar astmamedicin.
Här är ett annat exempel på näsblodsmusik, Guld och gröna skogar av Hasse Andersson.
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=k9tHJPpew5s&w=560&h=315]
Anledningen till att jag kallar det för näsblodsmusik är för att det känns som att jag ska börja blöda näsblod när jag hör låtarna, och på grund av det tunna blodet, den höga pulsen och den eventuella bristen på vita blodkroppar som låtarna förmedlar så känns det som att näsblodet i så fall skulle komma i en ödesdiger mängd.
Så ja, jag har tagit bort Räck ut din hand från sonens spellista. Jag vill inte att han ska få hjärnskador.
