Jag vill bara säga att Olof Edsinger har skrivit väldigt bra om New Yorks nya abortlagstiftning och dödens kultur som även vi i Sverige tyvärr är en del av på vår hörna. Läs den här (Världen Idag). Jag tycker det är viktigt att se hur det ser ut i USA för att vi
- Är kulturellt väldigt nära besläktade med dem och
- Pro choicare i Sverige gång på gång pratar om ”antiabortlobbyn” i USA och att ”i USA är abort näst intill förbjudet”, vilket är helt obegripligt pga inte sant. De är generellt betydligt liberalare i lagstiftningen där.
Utdrag ur Olof Edsingers krönika:
”Det är mycket som gör New Yorks beslut stötande – ja, rentav förfärligt. Inte minst gäller detta den rent medicinska verkligheten, då det här handlar om att avliva ett barn som utan problem kan överleva utanför kvinnans kropp. Som överläkaren och ordföranden i Svensk förening för obstetrik och gynekologi, Eva Uustal, har intygat finns det inte heller några situationer då det för mammans del skulle vara bättre att döda barnet innan det togs ut, ens när hennes liv eller hälsa är i fara.Nästan lika stötande är dock de metoder som brukar tillämpas vid en så pass sen abort. Det vanligaste är att man injicerar ett gift i barnets huvud eller mage. Medan giftet får verka bärs det ytterligare ett dygn av mamman, som sedan får föda fram sitt döda(de) barn. Detta förutsatt att ultraljudet visar att det verkligen har dött – om inte, görs proceduren om.”
Det finns alltså inte någon situation då det för mammans del skulle vara bättre att döda barnet innan det togs ut.
Nånting jag märkte när jag bröt bloggpausen och postade om New Yorks lagstiftning var att en hel del människor nästan maniskt känner sig nödgade att avfärda all abortkritik och i stället robotlikt påpeka hur himla bra det är att abort finns och att avkriminaliserandet av abort i New York liksom bara måste vara bra. Jag vill inte dra slutsatsen att det är vanligt att svenskar tycker att abort fram till förlossningsögonblicket är rimligt. Men vad tusan ska jag dra för slutsats när så många svarar på det här viset på ett inlägg som handlar om abort fram till födseln och där jag ställer massor av frågor till läsaren utifrån detta?
Jag vet inte hur det blev så att var och varannat inlägg jag skriver skulle handla om abort, det är ju inget trevligt eller roligt ämne. Men nu är det så det är, jag kan inte riktigt hjälpa det.
hejsonja.se 
Jag är emot abort, men den åsikten är helt oacceptabel i ”mina kretsar”. Vilket leder till att jag inte säger något. Känns lite väl hårt att säga till ens vän som har gjort en abort att man är emot det… hur tänker du här? Ska man säga något ändå när/om det kommer upp? Eller ska jag fortsätta med mitt bleka ”Personligen så skulle jag aldrig kunna göra abort” (vilket ju är sant)?
GillaGilla
Jag svarar här också för jag kan relatera. Är emot abort, trots att jag gjort en själv. Vet idag att jag är förlåten för det, även om det ibland fortfarande gör ont inom mig pga min handling.
Det jag tänker är att om du känner för att argumentera saken, då kan du ta diskussionen. Man behöver ju inte alltid lufta sina åsikter, men diskuterar ni saken och är vänner så ska man kunna diskutera saker utan att bli ovänner.
Här är ett möjligt scenario
”Ja, jag är emot abort för jag anser att livet börjar vid befruktning/när hjärtat börjar slå/när bebisen har alla armar och ben”
– vaddå så alla missfall är abort (??? Sjukt argument men det mesta brukar dyka upp)
-vaddå så du hatar mig nu då för att jag gjort en abort? (Nej, precis som med all form av synd så är det sällan syndaren man hatar, utan synden som handling(ur personligt perspektiv har/hade jag många gay/trans/hbtq vänner o släktingar som jag naturligtvis ej hatar, men ”synden” är svår att prata om öppet, men får helt enkelt fokusera på mina egna synder så får Gud rå om dem) )
-vaddå är du religiös helt plötsligt??? (Om du är kristen, säg då ja att du är kristen med stolthet, men att religiös är något helt annat.
Tycker att det du sagt hittills är helt ok neutralt, men du kan ju alltid diskutera saken med Gud i bön så kanske du får nya insikter:) kom ihåg att pröva allt med bibeln dock, lycka till!:)
GillaGilla
Hanna svarade jättebra! Det finns nog ingenting som jag kan tillägga där. Jag skriver ganska mycket om abort och jag vet att jag har närstående och bekanta som har gjort det och tänker ofta på dem, både de jag vet om och de jag inte vet om. Jag försöker vara så noga jag kan med att framhålla att kvinnor som har gjort abort är värda all tröst och allt stöd de kan få, och att de inte är fasansfulla människor. Det kan jag framhålla samtidigt som jag har min ståndpunkt angående abort.
GillaGilla