Hej allihopa! I fredags reste jag och lillen från Umeå till Göteborg, sedan ner till Kviinge bönehelg i Skåne, och nu är vi hos svärmor i Falkenberg.
Vi har fått rå om varann och hela syskonskaran har fått umgås hela helgen mellan lovsång, undervisning och böner, men nu är vi åter igen separerade. Men den här gången behöver vi bara vänta fem dar, i morgon får vi ses igen!
Det jag kommer minnas bäst från bönehelgen i Kviinge är undervisningen om bön om helande. Så enkel, sund och kul undervisning. Kommer inte ihåg vad han (undervisaren) heter men ska kolla sen, han finns tydligen på youtube. Nu har jag kollat men vad han heter utöver Marvin fick jag inte reda på, men ni kan se honom här till exempel. Vi fick praktisera helande på varandra i slutet. Det var väldigt okomplicerat. Några blev helade, men jag blev inte helad från min ryggvärk som jag dragits med sen förlossningen. Men tänker att jaja. Nästa gång kanske.
Jag blev inte omedelbart helad denna gång men Jesus har helat mig förr, både fysiskt och själsligt. Har skrivit en hel del om det (fast kanske inte så mycket om det fysiska). Han är min kompis *Jesus bro-fist*.
Snart kommer förresten Mikael Grenholm med sin bok om dokumenterade mirakler, på tal om helandemirakler! Spännande! Säger till när jag läst mitt exemplar som jag har bokat i förväg. Det är alltså mirakler som blivit dokumenterade genom sjukvården, tumörer som försvunnit från en röntgenplåt till en annan, och annat sånt. Han tar även upp helanden som sker utanför kristendomen (tror jag? Det hoppas jag i alla fall) och tar upp det här med placebo. Visst är det intressant? Som sagt, kommer skriva om den när jag har läst.
Vet att man som icke-kristen kan tänka på kristna helandeböner som att det står en skrikig och svettig pastor och stöter folk i huvudet så de faller ihop samtidigt som nån spelar helt galet på nåt instrument, typ ett piano eller kanske en klarinett. Men så går det i regel inte till. Ibland undrar jag varifrån såna där allmänna föreställningar om kristna kommer från. Det måste komma från människor som varit på möten där det verkligen gått till så?? Och tv kanske!? Och så blir det känt så trots att det är ovanligt (jag har aldrig sett nåt ens i närheten av den stilen men så är jag i och för sig ny i sammanhanget).
Det var riktigt jobbigt att lämna syrran i Umeå också. Hon är höggravid och föder när som helst och jag vet inte nästa gång som vi kan ses. Varför måste Sverige vara som en stor avlång falukorv? Blir tokig. Idag satt jag på appen “Kartor” och gick igenom alla ställen där vi brukade promenera när jag var i Umeå. Tänkte att nyss gick mina fötter där och den där byggnaden känner jag igen och bla bla bla. Jag kan vara så smärtsamt sentimental ibland.
Önskar att bara Västerbotten och Norrbotten räknades som Sverige, och resten som Danmark. Då skulle jag fly från Danmark till Sverige. Men nu när Kungälv ligger i Sverige ser jag inget skäl att fly.
Nej nu ska jag gå. Ska försöka komma i säng tidigt ikväll. Min lilla palt vaknade 04:30 i morse. Han har inte lärt sig att visa hänsyn än vilket märks ganska tydligt.
Ni får ha det så bra och hör gärna av er om ni har några frågor! Är en klant med att svara men gör så gott jag kan!
