22 januari 2019 är en sorgens dag, för igår röstade senaten i New York igenom att tillåta fri abort fram till förlossningen. Ja jag avbryter min paus för att berätta det, för jag orkar inte gå omkring och bära på det själv utan måste dela det. Hjärtat går sönder. Alla dessa barn som avhumaniseras och mördas inför våra ögon. Helt öppet. Helt lagligt. Hur står man ut med att veta att det är så här? Står ni ut?
Jag vet inte hur jag skulle orka om jag inte visste att det finns en mening med livet och att det finns någon som är god som inte ser mellan fingrarna med all ondska, men som samtidigt vill rädda så många som möjligt.
Igår lystes One World Trade Center upp i rosa för att fira (!!!) beslutet. De som stöttar beslutet kallar det för “health care” och ser beslutet som en framgång. Som en vinst för kvinnosaken. Det är så vidrigt så jag får spya långt upp i halsen.
Man stoppar också sjukvårdspersonal från att rädda de överlevande abortoffren. De barnen ska inte räddas. De ska dö. Och de barn som mördas i magen genom våld saknar lagligt skydd.
Ni som är för abort. Vad tänker ni kring det här? Vad tänker ni kring att det kallas för “health care” (hälsovård)? Vad tänker ni kring att One World Trade Center lyses upp i rosa? Vad tänker ni när ni hör att de finns de som anser att detta beslut är bra för kvinnor och kvinnors rätt att bestämma över sina kroppar? Snälla kan ni inte dela med er. Hur går era tankar?
Ni är många som blivit arga för mig i min inställning till abort och delat med er när jag skrivit om abort allmänt. Blir ni arga på mig nu med?
En annan sak som tröstar mig (utöver att vår Gud är god) är att det finns många många människor som är bedrövade över det här, som protesterar och demonstrerar, och som stöttar och hjälper kvinnor till ett beslut som hedrar livet de bär i stället för att döda det, och som stöttar och bär de som gjort abort och lider på grund av det oavsett vad orsaken var.
Här är en liten videosnutt på march of life i Washington DC (en annan delstat där abort är lagligt fram till födseln).
En tredje sak som tröstar och ger hopp är den här demonstrationen som ska hållas i Stockholm 24 mars (Se bild). Temat är utsorteringsabort, alltså aborter som beror på att barnet har (eller tycks ha, det finns fall där man befarat det värsta men barnet fötts friskt) något oönskat handikapp eller oönskad missbildning som skrämmer föräldrarna. Tror även abort pga “fel kön” räknas in under utsorteringsabort.
Jag vet inte om jag själv kan gå än, men jag hoppas det.
Ja det här är en ganska dålig paus när jag avbryter den. Men jag var tvungen. Ta hand om er där ute! Kram!
(PS jag skriver från mobilen så ursäkta diverse skrivfel. DS)
PS2. Så här förstår jag det: abort är tillåtet fram till barnets beräknade födsel om mammans liv och hälsa hotas. Och det där med hälsa kan definieras bredare än mammans fysiska liv – sociala, ekonomiska och känslomässiga skäl bland annat kan räknas in i ordet “hälsa”, även mammans ålder. Och tydligen är det personen som utför aborten som får avgöra efter bästa förmåga. Abort avkriminaliseras helt, vilket befaras även kommer betyda att det inte räknas som mord längre, då kvinnor misshandlas till missfall och barnet dör på grund av tex en våldsam partner. Här står det lite om detta. Även här. DS.
Jag försöker hitta information om detta men går bet. Vart läser du detta?
https://reformationcharlotte.org/2019/01/22/new-york-passes-bill-allowing-abortions-up-until-birth/ här är en. Tydligen har det tidigare varit formulerat att man kan göra abort om mammans liv är i fara, men nu är det formulerat att man kan göra abort om hennes hälsa är i fara, och det finns ett bredare sätt att tolka det. Hälsa kan vara socialt, emotionellt, ha med mammans ålder att göra, etc, snarare än hennes liv, om jag har förstått det rätt.
https://www.nationalreview.com/corner/new-york-state-senate-passes-expansive-abortion-bill/
Det är helt hjärtkrossande att höra..
Tänk om ändå någon hade hade fått mig att förstå vad jag gjorde i min ungdom när jag gjorde abort i v. 9(må Herren förlåte mig)Då hade jag nu haft en vuxen dotter/son på 31 år.
Men igen, follow the money. Det ligger STORA pengar i aborterade foster. Dom används bit för bit, kroppsdel för kroppsdel för olika vinstbringande ändamål. Sanerligen en sorgens dag…
https://www.instagram.com/p/BtA6SJbl8Zg/?utm_source=ig_share_sheet&igshid=1bjecywmbifcs
Världen är totalt sjuk.
Det som sker i USA nu låter mer än tydligt som på tiden då barn offrades till Baal, de offrades (också) för att föräldrarna skulle få framgång och hälsa…Djävulskt. Vet om att för den som gjort abort och känner att det var fel, finns Guds förlåtelse. Han väntar alltid på oss och vill hela oss, befria oss från all vår synd, vad det än är <3
När man ser sitt barn, sin oskyldiga bebis, då svider det enormt att ens tänka tanken på abort.
Gick ut från förlossningen med min bebis och gick förbi abortmottagningen. Kändes sorgset men komiskt att de placerat förlossning och abortmottagning precis brevid vandra. Döden och livet brevid varandra.
Även om man är feminist osv. så är abort inte feminism. Många har svårt skilja på frihet och mord.
Jag vågar inte säga aldrig, men jag kan inte i min vildaste fantasi tänka mig att utföra en abort. Och jag blir också äcklad när jag ser hur de firar. Jag hade gärna fött de barnen istället för att låta de dö.
Nej det är inte feminism. Det är ett symtom på förtryck mot kvinnor och ett tecken på att kvinnors behov inte har blivit bemötta. Frihet är det definitivt inte. Det är en djupt tragisk lösning när lösningen är att ta livet av sitt egna barn i dess tidigaste livsstadium.
Men snälla. Givetvis är detta sjukt. Du kan inte på allvar tro att abortförespråkare överlag tycker det är en bra lagstiftning. Jag är för abort och tycker den lagstiftning vi har i Sverige är rimlig.
Jag frågar efter tankar och åsikter om vad människor som är för abort tycker och tänker om det här! Det här är nåt som händer i ett land som vi är kulturellt nära besläktade med! Självklart vill jag veta vad människor tänker. Och vet du vad svaren varit bland annat? ”Jag kan inte tro att detta är sant, det MÅSTE gälla bara när livet på mamman är hotat eller när barnet redan är dött” (vilket inte stämmer) eller ”vill föräldrarna göra abort så är det lika bra, inget barn vill vara oönskat”. Blandat med människor som inte har nån mer kommentar än att abort är bra. Jag tycker att vi i Sverige har för hög gräns och är helt sjuka när det kommer till att värdera och vörda människovärdet i livets början.
Läste på CNN att ”Under New York’s Reproductive Health Act, they can be performed after 24 weeks if the fetus is not viable or when necessary to protect the life of the mother.” Låter rätt rimligt va?
Det hade inte varit rimligt även om det stämt eftersom abort fram till vecka 24 är rent och skärt vidrigt vansinne. Eller tycker du att det är rimligt? Om inte, hur kommer det sig att du bara kan nämna det i förbifarten utan att reagera mer än att påstå att det är rimligt?
Men sätter man sig in i detta lite djupare så ser man att det inte stämmer. Ska se om jag hittar några länkar. Sitter på mobilen och mina sparade länkar syns inte.
Här är ett svar på precis detta: https://www.facebook.com/secularprolife/photos/a.156380034427355/2210427805689224/?type=3 Roe v. Bolton är alltså ett systerfall till Roe v. Wade. Det här med att abort är lagligt om mammans liv och _hälsa_ hotas är det som gör att skon klämmer. Läs gärna de första kommentarerna under inlägget också.
Jag önskar också att lagen de röstat fram vore mer rimlig än vad den är. Men tycker det är slappt att googla fram nån länk och sen avfärda alla varningens röster.
I USA har man i många delstater så sen gräns att barn överlever aborter. Och växer upp. Lär sig gå. Skaffar egna barn etc. var har man gjort fel i deras fall? Och var blev det rätt?
Tycker sånt kan vara intressant att fundera på.
I Sverige kan man också avbryta en graviditet pga risk för mammans liv eller hälsa efter v 24, men det kallas inte abort då utan avbrytande av havandeskap och man gör vad man kan för att rädda fostret om det bedöms livsdugligt. Jag undrar var nånstans det står att man inte försöker eller ens får rädda livet på de barn som “aborteras” efter v 24 i New York? Låter helt osannolikt att man inte skulle få ge livräddande behandling till vad som rent krasst är för tidigt födda barn. Finns ju inget medicinskt motiverat i att göra så.
Jag gillar inte abort själv.
Men i bibeln… “blessed is he who smashes a baby’s head on a rock”. Det är ju inte mycket bättre än en abort…
Nummer ett: är det här alltså din kommentar på att New York tillåter abort fram till födseln? Nummer två: det är inte Gud som säger detta som du citerar, det är Edoms söner, och de sa det medan de levde under lagen och inte under nåden. De levde under ”öga för öga, tand för en tand”, och du får tänka på att de just blivit tillfångatagna och tagna till Babylon. Deras älskade tempel, där Guds personliga närvaro funnits, hade jämnats med marken och massa andra saker, de var ett skändat folk, nu blev de också hånade av babylonerna.
Nu, efter att att Jesus burit våra synder, så lever vi (som tror på honom) under nåden (de som inte tror på Jesus lever fortfarande under lagen och gör det till de kommer till tro). Så här säger Jesus: ”Ni har hört att det är sagt: “Öga för öga och tand för tand.” Jag säger er: Stå inte emot den som är ond, utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra åt honom.”
Matteusevangeliet 5:38-39 SFB98
Såhär säger Paulus också: ”Hämnas inte, mina älskade, utan lämna rum för vredesdomen. Ty det står skrivet: “Min är hämnden, jag skall utkräva den”, säger Herren.”
Romarbrevet 12:19 SFB98
Man ska alltså inte hämnas utan man ska lämna det åt Gud. Följer man Jesus och läser Bibeln mer noggrant så ser man att man ska absolut inte krossa några barns huvuden mot klippan, vad än Edoms söner må ha sagt i sin situation, man ska inte ens önska det för någon.
Förstår du på ett ungefär varför man inte kan ta den meningen ur sitt sammanhang som nån slags… ja jag är faktiskt osäker på vad du ville ha sagt?
Men är glad att du inte gillar abort och även att du inte gillar det här att krossa barns huvuden
Aborträtten är frihet eftersom de kvinnor som vill avbryta sin graviditet har rätten att göra det under omständigheter som inte är osäkra. Om aborträtten inskränks kommer det fortfarande finnas kvinnor som behöver/vill göra abort, då utsätts dem för risken att skadas eller dö när de gör osäkra aborter.
Det är frihet eftersom att det finns möjlighet att göra ett val. Att behöva föda ett barn man inte vill ha är inte frihet. Att riskera hälsan i ofrivillig graviditet eller osäker abort är inte frihet.
Att abort är en rättighet betyder inte att det är känslomässigt enkelt att genomföra. Dock kan alternativen till abort vara mycket mer förgörande för den som vill/behöver abort. Du som tycker att en abort är mord – tycker du att det ska dömas som mord juridiskt sett? Ser du inga problem med de situationer som uppkommit i länder där kvinnor blir fängslade för abort (eller för den delen missfall som misstänks vara abort)? Ser du inga problem med de följder som skulle ske om man prioriterade ett outvecklat fosters rätt till liv över en vuxen människas liv? Vill du verkligen ha det samhället som kommer till följd av att förbjuda all abort? Det skulle innebära att kvinnor och flickor behöver genomgå graviditeter de inte vill, barn som föds in i liv de inte är önskade i eller omständigheter som är hemska för barn. Att kvinnor inte har makt över när och hur de föder barn. Att göra abort skulle kunna innebära fängelsestraff, att aborter sker underground utan garanti för säkerhet.
Jag förstår hur det kan vara ett etiskt dilemma. Samtidigt vet jag (som kristen!) exakt var jag står, att rätten till hälsa och frihet för kvinnor är viktigast. Förlorarna i minskad aborträtt kommer alltid vara de som blir gravida, de lämnas i den utsattheten själva. Det är inte rättvist.
Nu blir jag riktigt irriterad. Är detta det du vill säga efter ett inlägg som handlar om abort fram till förlossningen? Att abort är frihet och bra för kvinnor? Hör du inte vad du själv framhåller människa? Att du inte skäms. Att vara fri att döda sitt barn är inte frihet!
Och så bör du fråga dig själv: när ens frihet är beroende av att man ska kunna döda en annan människa, sin egna avkomma, hur fri är man då på en skala?
De ofödda är våra barn när de är som minst och mest sårbara och de är värda att uppmärksamma och kämpa för, så att fler kvinnor och män dels ser vad sex är och leder till, och dels VILL låta sina barn få utvecklas och frodas i mycket större utsträckning än idag. Att peka på fakta, att informera om vetenskapen och att uppmärksamma att Gud finns och vill förlåta och hjälpa alla sina människor, både de stora och de små, det är värt att arbeta för tycker jag. Abort inte bara kan vara ett etiskt dilemma, det ÄR ett etiskt dilemma (många gånger inte ens ett dilemma utan bara oetiskt kort och gott), och det är väldigt väldigt svårt. Men det finns liv att rädda här, väldigt många liv. Jag är helt säker på att många många aborter går att undvika och avstyra, med bättre information och fler tydliga och bra alternativ.
De flesta som liksom jag stöder den svenska lagstiftningen tycker garanterat att abort fram till förlossningen är fruktansvärt. Men jag vill poängtera en sak, eftersom att många som läser detta inlägg säkert tycker att den som gör abort överhuvudtaget är vedervärdig. När det rör sig om sena aborter ( i Sverige alltså) kan det mycket väl röra sig om mycket efterlängtade och älskade barn. Det är oftast vid rutinultraljudet som skador på fostret upptäcks. Det ultraljudet görs ibland rätt sent, kanske i vecka 21. Vad gör man då om man upptäcker att barnet saknar viktiga organ som gör att barnet med 100 % säkerhet kommer dö, högst troligast redan i magen men om inte det, så fort det lämnar magen. Det kan tex upptäckas att barnet saknar stora delar av hjärnan, kanske hela (ja det kan hända). Vissa stora skador kanske orsakar svåra smärtor för fostret. Det lider alltså så länge det är kvar i magen och har inget liv alls att vänta utanför. Ni kanske tror att detta är helt taget ur luften, eller så ovanligt att det knappt har hänt, men så är det absolut inte. Beslut om att avbryta dessa graviditeter är mycket svåra och det aborterade barnet begravs med både ceremoni och gravsten.
Det jag vill är att man försöker se med förståelse på hur personer i en desperat situation handlar och inte dömer ut de som tar beslut man själv aldrig stått inför. Detta alltså pga att jag vet att många läser det här inlägget och gör just det om alla som gör abort oavsett anledning.
Jag som skriver detta har själv varit tvungen att begrava ett av mina barn, som helt frisk och utan anledning dog i min mage i vecka 42. Därav känner jag till många hemska historier om älskade barn.
Och nej, sena aborter har inget med feminism att göra. Men USA är ett konstigt land. Kulturellt nära oss på sätt och vis, men också väldigt annorlunda. Har varit där flera gånger.
Är både feminist och troende.
Jag beklagar sorgen efter ditt älskade barn. Jag hoppas verkligen att de allra flesta av mina läsare har vett att förstå att människor som har gjort abort inte är vedervärdiga, och att de är värda all tröst och stöttning de kan få och att de förmodligen gjorde det val de trodde har bäst utifrån vad de just då visste. Jag hade själv kunnat ha gjort abort med den inställningen jag hade en gång i tiden. Jag tycker inte att man är ett dugg bättre eller finare för att man aldrig har gjort abort.
Jag har, precis som du har läst om de tragiska fallen, läst om mammor som fått dystra diagnoser , men som valt att inte ”hjälpa naturen på traven”, och som sedan har fött barn som överlevt och rent utav varit friska. Trots dödsdom från läkare alltså. Det vill säga stt läkaren haft fel eller att barnet vuxit till sig. Läkare kan ha fel. Hur hanterar vi det ifråga om ett barns liv och död?
Och om barnets överlevnadschans är 0%, så är det väl ingen idé att döda det innan det fötts? Vad är det som säger att en kvinna mår bäst sv att ”göra sig av” med barnet så snabbt som möjligt i en sån sits?
Jag läste om en kvinna som valde att gå hela graviditeten trots att barnet saknade hjärna. Och för henne var det både sorg och glädje, men graviditeten var för henne en viktig del av sorgeprocessen (samt att hon beskrev det som en glädje att bära barnet och låta det leva så länge som det var upp till henne).
Att avbryta innan barnet föds blir relevant i fall där det finns anledning att tro att barnet lider i magen. Såklart är det svårt att veta hur smärta upplevs innan födseln, men att barnet kan bli stressat är ju ändå ett faktum. Ett barn som lever i magen utan lungor kvävs till döds stunden det föds. Är det verkligen det bästa för barnet?
Sen krävs det fler än en att ställa såna här diagnoser.
Efter att man förlorar ett barn i magen/i samband med förlossningen/i psd reagerar de allra allra flesta med en önskan att bli gravid igen. De typ 5 procenten som inte gör det reagerar med tanken ”aldrig mer”. Därför är det relevant att kunna försöka bli gravid igen så fort son möjligt. Det låter säker kyligt utifrån, som att man vill glömma barnet som dött. Men det handlar inte om det, utan det är en i stort sett fysisk reaktion. Mångas räddning i sorgen blir det ”nya” barnet. Oron för att det ska gå fel igen är såklart stor, och jag upplever att de son måste vänta långre med att försöka igen, tex de som gjort kejsarsnitt, mår sämre än de som kan försöka omgående. Vi brukar säga att längtan är större än rädslan.
Barnen vi förlorat (jag gör ingen skillnad på de som dött som min son, eller de vara mammor avbrutit graviditeten) kallar vi för änglar eller änglabarn. Syskon som föds efteråt kallar vi för regnbågar, symbolen för att gud inte låter katastrofen ske igen.
Sen, vad säger egentligen bibeln om ofödda? Är det inte så att det är den som andas som räknas som en levande människa?
Nej, det är inte den som andas som räknas som levande människa. Det är inte luft som det syftas på. Och även om det så vore, så är barnets blod syresatt i magen lika mycket som vems blod som helst.
Jag tycker inte att det låter konstigt att vilja försöka bli gravid igen kort efter ett förlorat barn. Jag tror att det är ganska vanligt även bland de som genomgår ”vanlig” abort.