När jag var liten ville jag bara bli författare. När nån frågade vad jag ville bli så svarade jag att jag skulle skriva böcker. Nån gång svarade jag att jag skulle bli massör för att jag tänkte att man måste ha ett “riktigt jobb” också men blotta tanken på att massera främlingar besvärar mig och har alltid gjort, så jag vet inte varför jag sa så.
Jag skrev berättelser och noveller ideligen. Det var min tillflykt och jag fyllde block efter block. Intresset höll sig genom högstadiet och en bit in på gymnasiet men där nånstans slutade jag skriva skönlitterärt. Med undantag.
Varsego här får ni början på två berättelser som jag skrev av tristess för kanske två år sen. Man ser att det är efter att jag blev frälst eftersom ämnena har en så stark biblisk koppling.
Jag skulle gärna se ett större intresse i det här landet när det kommer till att såga genmanipulering. Det bryter mot Guds ordning men även om man inte är kristen så måste man väl se de svåra moraliska frågorna genmanipulering öppnar för. Det är inte omöjligt att genmanipulering var en av orsakerna till att Gud dränkte hela skapelsen i störtfloden på Noas tid. Värt att tänka på!
Nä det här är inte mina finaste verk. Jag tror att jag skrev mina bästa verk när jag var omkring tolv år.
Min allra käraste publik var min lillasyster. Jag skrev om dagarna och så läste jag för henne om kvällarna innan vi skulle sova. Jag älskade att höra hennes skratt så när jag fick höra det så visste jag att jag hade lyckats. Hon var enkel att få att skratta… Äh, det var ändå min skönlitterära höjdpunkt! Det och när läraren i Svenska läste upp mina verk för klassen i högstadiet.
Men vem vet. Kanske blir jag författare ändå innan det här livet är över. Konstigare saker har hänt.
Apropå tvålberättelsen. Det är vår Lydia och hennes bästa vän som skapat en värld.
http://mittstockliv.bloggo.nu/
Fantastiskt. De borde bli vän med den här snubben på facebook 😉 : https://www.facebook.com/gregoryvon.woodlegs
Haha ok ?
Distribuerar kontakten.
Hej!
Jag har funderat ett tag på detta kring att uppleva att man är född med fel kropp och kön. Jag minns att du skrev tidigare att detta inte är något som man kan födas till, eftersom Gud inte skapar oss så(på ett ungefär – minns inte exakt). Jag höll med dig då och gör det fortfarande – men på senare tid slog det mig – varför gör jag skillnad på detta och övriga sjukdomar/psykisk ohälsa? I en trasig värld borde kanske även en flicka kunna födas i en pojkes kropp exempelvis? Precis som att en person kan födas utan armar eller liknande.. Hur tänker du kring det? Försöker reda ut mina tankar i detta och det känns inte helt konsekvent..
Jag tycker inte att det går att jämföras med att födas utan armar, snarare att tycka att man borde ha fötts utan armar. Man har alltså armarna men man känner på insidan att man är en person utan armar. Och så jobbar man för att få armarna kirurgiskt amputerade så att kroppen ska stämma bättre överens med hur man känner på insidan, samtidigt som man kräver av alla runtomkring att gå med på att det här är en person som föddes utan armar. Dåligt exempel. Men att förneka sitt kön är som att förneka ögon- eller hudfärg och kroppsdelar. Det finns en del som känner att de fötts svarta till exempel, fastän de är vita. Eller som djur. Hur ska man hantera och bemöta det?
Även fast vi kan födas skadade och med olika störningar som inte är Guds vilja, så är det han som har skapat oss. Och han sätter inte fel själar i fel kroppar. Vår ande kropp och själ är skapta i en enhet, men de olika delarna kan vara skadade på olika sätt. Och jag tror att könsförvirring sitter i anden, eftersom det sitter så djupt.
Att jag fick höra det du skrivit var en stor ära som jag inte tog lättvindigt! Det var svinkul! Jag har fortfarande kvar manus till Siv och Sylvia tror jag, känner starkt att vi måste slutföra det projekten innan vi dör *bucketlist*
Alltid lika kul att öppna din blogg med dina fantastiskt knasiga historier, roliga associationer och beskrivningar. Bäst är dina underbara kommentarer till och tecknade serierutor om diverse fenomen i bibeln och kristna sammanhang. Så härifrån får du mer fniss och skratt till belöning.
Tack vad roligt att höra!