Jag var ickekristen (även kallad hedning – älskar detta dramatiska ord) i 30 år, och ni vet vad det betyder va? Det betyder att jag såg på kristna med en ickekristens ögon i 30 år. Och vet ni vad jag såg?
Mången tönt.
Stora, mellanstora, och små. Töntar i alla möjliga former och varianter. Hjärntvättade. Omedvetna. Bakåtsträvare. Glädjedödare (kanske framförallt glädjedödare?). Och så hade de nåt småstörigt i sina ansikten som det var svårt att sätta fingret på exakt vad det var.
De pratade om Jesus och tackade honom för allt, till och med saker som bönder, vetenskap, ambulanspersonal och läkare uträttat. Vilken nonchalans. De tog Bibeln och det som står i den på allvar som en angelägen och aktuell text fastän den är tusentals år gammal. De kunde även säga saker som att sex utanför äktenskapet och MTV är dåligt och så hade de en töntig stil. Okej en del hade inte ett dugg töntig stil men det var ändå nåt konstigt över dem. Nåt var konstigt över dem även om de var rätt trevliga där de satt i sitt tält och bjöd på soppa när man var ute och söp på samhället.
Sen mötte jag själv Jesus, och vet ni vad jag tänkte när jag insåg att jag faktiskt är kristen nu och att de där kristna som varit så töntiga i alla år faktiskt hade haft rätt hela tiden? “Men jag är ju inte den kristna typen” tänkte jag.
Vilket betydde ungefär “men jag är väl inte en tönt?”
Och vet ni vad jag insåg, när mitt behov av att vara så där krampaktigt “avslappnad och rolig” hela tiden som jag var förut avtog och jag bara ville prata om Jesus hela hela hela tiden även fast jag förstod hur jag skulle kunna uppfattas?
Sköldarna. När Jesus kliver in i ens liv så blir Gud ens skyddsmur mot hoten i omvärlden, och de sköldar som man själv forcerat fram genom år av erfarenhet, sårade känslor, arbete, övning, imitationer, överlevnadsstrategier, svett och tårar – de monterar Jesus ner och ersätter med sitt blods beskydd. För det tar massor av kraft och energi från oss att försöka upprätthålla de här sköldarna. De väger mycket och tynger ner våra själar.
“Kom till mig alla ni som är trötta och bär tunga bördor, så ska jag ge er vila”
– Jesus
Jag insåg att det var det som hade gjort att jag uppfattat kristna som så mesiga. De är ju obeväpnade och svaga. I sig själva alltså. Kristus är den som skyddar och klär dem, och det är liksom… en annan slags styrka som lätt tas för svaghet. Men det fattade inte jag innan jag blev kristen. Så när jag såg dem gå omkring sårbara och annorlunda så blev jag provocerad. Och den bästa beskrivning jag kunde komma på för att beskriva det jag blev provocerad av var “töntar” (eller liknande).
“Men Herren har svarat mig: ”Min nåd är allt du behöver. I svagheten fullkomnas nämligen kraften.” Därför vill jag hellre skryta över min svaghet, för att Kristus kraft ska bo i mig. Jag är därför glad över svagheten, över förolämpningar, lidanden, förföljelser och svårigheter för Kristus skull. För när jag är svag, då är jag stark”
– Paulus (2 Kor 12:9-10)
Och nu är jag också under det här skyddet. Svårt, men ändå lätt i jämförelse med hur det var innan. Skulle inte vilja byta tillbaka för allt i världen.
En hel del av mina skydd och gamla reflexer sitter fortfarande uppe. Jag är ännu ingen öppenhjärtad mjukiz som litar fullt på Gud. Men bit för bit monteras de gamla skydden och reaktionsmönstren ner. Bit för bit visar Jesus mig att han är att lita på. Och min själ sjunger töntiga låtar.
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=7-NOZU2iPA8]
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=AFI5EZKLZgo?start=28]
“Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött.“
“Amen säger jag er: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.”
Intressant aspekt det där med sköldarna!! ?
Ja vissa är töntiga. Och det är inget dåligt.
Bra text det här. Om hur Jesus hjälper oss av med “sköldarna”.