Såg att Lumene har en hudkräm som innehåller nordiskt källvatten och björksav. Och jag undrar om dessa hudvårdssammansättare inte är mer poeter än vad de är experter på hudvård.
För det låter ju mer som poesi än bra för huden.
Hade det inte verkat konstigt att ha faluröda stugor och betande kor i hudkräm så skulle det säkerligen ha funnits en och annan hudkräm med dessa ingredienser.
För varför skulle björksav vara särskilt bra för huden? Saven är som björkens svett, saliv eller urin. Varför skulle det vara särskilt bra att smörja ansiktet med kroppsvätskor från ett träd?
Man har ju hört om gravplundrare i Egypten som tar mumier och maler ned dem och säljer. Många gravar har blivit skändade på grund av detta. Folk betalar stora summor för nermalda lik på grund av dess påstådda helande egenskaper.
Och man skrockar lite när man hör om människor som vill äta och smörja sig med mumier, noshörningshorn och elfenben för att uppnå skönhet och hälsa. Man undrar hur de tänker. Mumier är torkade lik och noshörningshorn och elfenben är som naglar. Varför skulle det vara särskilt bra för hälsan?
Samtidigt sitter vi och lägger dyra pengar på att smörja ansiktet med björkurin och vanligt kranvatten.
Satt faktiskt just och tänkte på ungefär samma sak. Började skissa på en dystopisk novell i mitt huvud som förmodligen aldrig kommer bli skriven. Ungefär att folk tror på naturkrämer och diverse huskurer och sedan börjar de skära av människors kroppsdelar för att de tror att det har läkande effekter. Och att det är omöjligt att nå ut med fakta för att få folk att ändra på sig, eftersom folk har bestämt sig vad som är sant.
Det här har säkert hänt nån gång i historien redan så du skulle kunna skriva ”inspirerad av en troligtvis sann historia” på framsidan!