Fick den här kommentaren angående det jag skrev i det här inlägget .
Haha, alltså… Jag har väl inte sagt att man inte ska bry sig! Det jag syftade på var den där känslan av att sitta på ett sjunkande skepp och aldrig ha tillräckligt med kunskap eller medvetenhet och resurser för att inte vara en stor fet börda för världen med sin blotta existens. Minns förr hur jag kände kring sånt här, hur min tillvaro liksom RASADE när jag tänkte på allt jag borde vara medveten om men inte kunde/orkade hålla reda på. Man fick liksom kläm på en sak – men så kom en annan, och det var som att vara tillbaka på noll igen. Det var som ett jordskred.
Det där blöjberget som jag nämner i inlägget till exempel.. om ni bara visste hur mycket ångest jag har haft över blöjberget. Jag kämpade hårt med tygblöjor ska ni veta. Och tvättnötter och torklappar i tyg och sånt.
Och kaoset stormade inom mig, för allt gick sönder, och man bara föll och rasade tillsammans med allt annat. Inifrån och ut. Det var så mycket att hålla reda på, och allt gick så snabbt, det gled bort, det ruttnade och blev till sot och spelade ingen roll, eller spelade stor roll, om man bara kombinerade det med rätt saker och rätt kunskap. Och så vidare i all evighet.
Jag hade ju inre grejer med, grejer som inte hade med världens yttre förfall att göra. Och det var så mycket att hålla reda på för att hålla ihop, att hålla sig ovanför ytan, SÅ MYCKET. Och jag ville så gärna att allt skulle stanna bara. Stanna och vara bra och fint och tryggt. Jag gjorde allt jag förmådde för att det skulle bli så. Men det räckte inte, det räckte aldrig, aldrig nånsin, och jag sjönk. Men så kom Jesus och drog upp mig och stannade min värld och lyfte skuldberget från mig och jag fick se att min existens inte är en enda stor meningslös belastning och att det finns en framtid och ett hopp och en mening, trots att världen och jag är trasiga. Lättnaden!
Det var DET jag syftade på.
Och sen så ja – jag tror verkligen på att vi kommer att få en helt ny jord. Till 100 %. Tror även att jag kommer att få en ny förhärligad kropp. Betyder det att jag inte bryr mig om den kropp jag har nu? Det gör jag. Jag bryr mig om den kropp som jag har nu, även fast jag kommer att få en ny (sen är ju min kropp ett tempel också). Men min vetskap om att jag kommer få en ny är till tröst för mig och jag tror jag kan bli en ännu större tröst om nåt händer med den / jag åldras (vilket jag ju gjort och gör, men än är jag ung och frisk i alla fall).
EDIT: Här är ett svar på Mys kommentar från Ida A också:
Hej My! Jag förstår verkligen att du tycker att det är jobbigt med kristna som nonchalerar miljöförstöring! Det tycker jag också- jag tror att vi som är kristna har ett stort ansvar för att leva på ett hållbart sätt och ta hand om vår planet. Det finns väldigt många kristna som motiveras till att bry sig om miljön just genom sin tro (jag är ett exempel). Om du är intresserad, kolla gärna in den här nystartade organisationen: https://www.godjord.nu/ och den här bloggen som fokuserar en hel del på miljöfrågor ur ett kristet perspektiv: https://helapingsten.com/tag/miljo/
Ville bara ge dig det perspektivet också! ?
//Ida
Annat inlägg att läsa om man inte har nåt annat för sig (som snuddar detta inlägg):
Orden som krossade mitt hjärta mer än vad några andra ord har gjort
