På senaste tiden har min man börjat göra så dumma saker att jag blir galen. I drömmar alltså.
I natt till exempel drömde jag att han meddelande att han skulle “gå till bussen”, och så tog han sonen i handen och gick ut.
Min man har både körkort och bil och tar aldrig bussen så jag ville så klart ha en klargörelse. Jag öppnade ytterdörren och ropade efter honom “vadå för buss?”. En enkel fråga kan tyckas.
Men han svarade inte utan i stället gjorde han massa obegripliga handrörelser.
“VADÅ FÖR BUSS” frågade jag igen.
Märkbart irriterad tog han en pinne som han krafsade en halvcirkel i gruset med.
“Men SVARA!!!” ropade jag allt mer irriterad, men han bara “vad är det du inte förstår!?”-grimaserade följt av en rad ansiktsuttryck som jag inte kunde tolka.
Det gjorde mig skitarg så jag sprang ut på gården i cirklar med armarna utsträckta som en albatross (även det rätt idiotiskt men strunt samma). Till slut satte jag mig ner med ansiktet i händerna helt knäckt av frustration. Varför inte bara svara så som han alltid gör när jag frågar nåt enkelt? Enkla frågor = enkla svar, är det inte så???
“nu har du gjort teckenspråk, krafsat omkring i gruset med en pinne och betett dig fullständigt obegripligt, vad kommer härnäst?” skrek jag åt honom med gråten i halsen, “EN PANTOMIM?”
Grejen här är att jag i vaket tillstånd aldrig hade kommit på det ordet. Det sitter så långt in i mitt undermedvetna att jag var tvungen att googla det när jag vaknade för att bli säker på vad pantomim är.
Tyvärr så fick jag aldrig svar på varför han skulle ta bussen och när jag vaknade blev jag glad igen för det blir jag alltid när jag upptäcker att såna här idiotgrejer bara är på dröm.
Jag drömmer ofta sånt här nu för tiden – att han, jag, eller rent utav båda gör helt ologiska grejer som bara är irriterande och förstör äktenskapsfriden helt i onödan.
Sonen drömde förresten också i natt. Han drömde att hans pappa tog honom i handen för att ta bussen… nej jag skojar bara, han drömde att vårt hem hade blivit så perfekt och ordnat att han mådde illa. True story.
Det är så skönt att kunna ta barnet om kinderna vid såna här tillfällen och säga att det är ingen fara lilla vän, det du drömde var inte verkligt.
Det där ritandet i gruset förde mina tankar till Joh 8:6. Fånig detalj kanske, eller superrelevant. Du bestämmer. Förresten kanske drömmen är en påminnelse om att man borde åka buss när man kan och bil när man måste. Vår planet och miljö mår inte så jättebra. :/
nej jag tror inte att det betyder något i sammanhanget, och jag tror inte heller att drömmen var en påminnelse om detta 🙂
Haha, så komiskt! Tänkte också på när Jesus möter äktenskapsbryterskan och ritar i sanden, om inte annat var det kanske därifrån ditt undermedvetna fick det ? Gud har talat genom mina drömmar, men ofta är ju drömmar bara nåt konstigt hopkok av sånt man varit med om och tänker på ? Tycker det är rätt fascinerande det där!
Hade Jesus krafsat i gruset med en pinne på det där störande sättet så vette tusan om man hade iddats ta med det i Bibeln ? Gud har talat genom mina drömmar med, men då har jag vetat det när jag vaknat 🙂 de drömmarna har varit speciella
Hahaha, nej det låter inte riktigt som Jesus faktiskt! Jag förstår vad du menar, detta lät helt klart mer som en konstig blandning av random grejer 😉
Vilken galen dröm! Jag kan verkligen se framför mig hur han bara går och du försöker få honom att berätta vad han ska göra. Skönt att vakna när man drömmer så där dumt.
http://hannafialotta.blogg.se