Den här tweeten skrev jag 16 dar innan jag gav mitt liv till Jesus.
Här tyckte jag fortfarande att kristendom var något främmande och jag kände mig långt ifrån att kalla mig kristen.
Jag skrev det 16 dar innan jag hade nån aning om att vi har en levande personlig Gud, att Bibeln är världens häftigaste bok och att det som står i den är sant 🙂
Känner igen mig i det där. Det står ju att ingen kan komma till Jesus utan att Fadern drar honom till sig (Joh 6:44). Jag kommer ihåg att strax innan jag gav mitt liv till Jesus så läste jag i Hesekiel 8 om hur man avgudade solen i Herrens tempel. En person som jag lyssnade mycket till under min besökelsetid påstod att Jesus handlade om soldyrkan. Så jag drogs till att ta reda på om huruvida detta stämde eller ej, varpå jag såg i Hesekiel 8 att detta inte stämde. Han drog någon slags långsökt teori om att “Son of God” kunde kopplas till “Sun of God”. Något sådant struntprat.
Det står ju att det är Guds Ord som skapar tro i människan (Rom 10:17).
“13 Sedan sade han till mig: “Du skall få se än värre vidrigheter som de bedriver.” 14 Och han förde mig fram mot ingången till norra porten på Herrens hus, och se, kvinnor satt där och begrät Tammus.
15 Han sade till mig: “Ser du detta, du människobarn? Men du skall få se ännu vidrigare avgudadyrkan än detta.”
16 Så förde han mig till den inre förgården till Herrens hus. Och där, vid ingången till Herrens tempel, mellan förhuset och altaret, stod omkring tjugofem män. De vände ryggen åt Herrens tempel och ansiktet åt öster och tillbad solen i öster.” – Hesekiel 8:13-16
Åh… mitt liv är lätt. Skitlätt. Men huvudet krånglar, tänka på gud hjälper… tror till och med att jag känt på anden. Men ballar ur typ 2 gånger i veckan av ångest som jag säkert skapat själv. Periodvis kan jag nästan förlåta mina värsta synder, fast återgår till det normala bittra surkärringa-jaget ganska fort. Seriöst, hatar mig själv. Tycker om gud och jesus men klarar inte av att umgås med dem sålänge jag är jag. Vill lägga mig en stund och bara gå i dvala för nya krafter i Jesu namn. Men det går ju inte.
Livet här på jorden är aldrig lätt i någon längre utsträckning tyvärr. Har man det bra materiellt, så kommer det saker emotionellt och i ens relationer som är utmanande och svåra. Det säger jag inte för att vara pessimist 🙂 Men livet är fullt av lidanden, och med Gud på sin sida så har man hjälp genom allt.
Har du satt dig ned och noggrant bett Jesus om förlåtelse? och hans hjälp och kraft att själv förlåta? För det är inte din sak att förlåta dina värsta synder, det är hans sak. Din sak är att ta emot.
Har du bett honom att lära dig att se dig själv så som han ser dig? Det är så lätt att glömma hur älskad man är.. Då behöver man påminnelse. Har du några människor i din närhet?
Jag känner igen det du beskriver om att vilja gå i dvala från när jag led av depression. Jag ville krypa ner i en stor livmoder och bara vila där till allt det svåra var över. Läs psalm 139. Den är trösterik.
“Du omsluter mig på alla sidor
och håller mig i din hand.”
Jag förstår nu att Guds hand är “livmodern” som jag så desperat längtade efter, och jag är i extremt mycket behov av den nu med.
Vilka fina svar du ger till de som skriver till dig! Älskar de resurser du delar med dig av, och hoppas att många (särskilt nyfrälsta) hittar hit! Har du funderat på att bli präst? Du verkar ha precis det som behövs 🙂
Tack 🙂 Nej jag har inte funderat på att bli präst och jag tror verkligen inte att jag är av rätta virket för det, det verkar grymt svårt på cirka alla sätt! Nä Gud välsigne och bevara alla som har den kallelsen säger jag bara. Blir svettig bara jag tänker på vad de har att göra haha. Men det var fint sagt av dig i alla fall!
Du ser, du har alltid tillhört Jesus.