Nu har det varit (och är väl på sätt och vis fortfarande) påsk och då kan man ha fått höra ett och annat “Jesus är uppstånden!”.
Och innan jag blev kristen så hade det väl nån gång då och då fladdrat förbi mig med att “Jesus lever”. Men det var en sån där grej som jag på något sätt sorterade bort som skräpinformation. Det fastnade helt enkelt inte.
Något som jag också hörde då och då och som hade betydligt lättare att fastna var det här att “Jesus dog på korset”.
För till skillnad från ovanlig uppståndelse från de döda så kunde jag ta in och smälta sannolikheten att någon råkat ut för den betydligt vanligare döden.
Så det var där som mitt fokus landade i hela den här berömda Jesus-på-korset-affären. Det landade på att han dött. “För oss”. Vilket jag för övrigt tyckte verkade helt onödigt. “För min del hade han gärna fått fortsätta leva” minns jag att jag sa. Jag kände mig ganska storsint när jag sa det också, haha.
“Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft” Korintierbrevet 1:18
Jag hade i alla fall så klart hört om den tomma graven och hade nån bett mig att redogöra vad som enligt Bibeln hände några dar efter Jesu död, så hade jag i allmänbildningens namn helt klart kunnat rabbla upp att han återuppstod. Men för mitt förstånd så var det bara tomma ord och uttryck som varken gjorde till eller från i min bild av Jesus. Min bild av Jesus var att han verkade ha varit en fin karl. Som dog, “för oss”, “om han nu levat”.
Jag tänkte därför på kristna som människor som följer “en man som de tror dog på ett kors”.
Att kristna följer en nu levande man som lever fastän han dog på ett kors var så ovanligt och därför så osannolikt, att det för mig inte var möjligt att medvetet processa och överväga det på ett seriöst sätt. Hjärnan filtrerade automatiskt bort informationen om att Jesus återuppstått och det enda som fastnade kvar i mitt förstånd och medvetande var: “Jesus dog”.
Så hur kunde jag på allvar börja tro på att Jesus har återuppstått och lever idag?
Hm, jo, några veckor efter att Jesus uppstått ur graven så for han upp till himlen på ett moln (ja det här är också rätt ovanligt, jag vet). Och nån gång efter det, på nåt som kallas för pingst, började folk som tror på honom att ta emot helige Ande, helt enligt vad Jesus lovat i till exempel Johannesevangeliget 14.
“Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er.”
Helige Ande är Guds egna Ande och han är en del av det som kallas för den heliga treenigheten som består av Fader, Son, och så den helige Ande förstås. Helige Ande är alltså inte kyrkans femte hjul utan alla i treenigheten har sin funktion/roll, och alla tre fungerar i perfekt relation med varandra och alla tre är 100% Gud. Ja jag vet. Det är svårt att greppa.
Utan att fastna för mycket i att försöka begripa treenigheten: Jag hade hamnat i ett läge där mitt liv kändes som en återvändsgränd och i det här läget dök liksom Jesus bara upp. Kanske kunde han rädda mig ändå? Visst var det osannolikt men jag var inte i ett läge där jag kunde räkna bort osannolika saker. Och genom att jag satte allt mitt hopp till Jesus och talade ut hans seger på korset över mitt liv och talade ut att han är herre över mig och att jag därför är Guds barn och att mina demoner inte var välkomna hos mig mer osv, så tog han emot mig och så fick jag helige Ande.
Det var inte väntat kan jag säga.
Fast jag kände ingenting särskilt på en gång, men inom några dar kunde jag känna hur jag förvandlades, att blodet blev nytt på något sätt, kanske för att det var som att jag för första gången i mitt liv kunde andas och få luft. Jag vet att det låter konstigt med tanke på att jag andats i hela mitt liv, men så är det.
Och även fast jag aldrig varit med om att bli pånyttfödd förr så förstod jag att det var det som hände, då jag genom Anden fick allting förklarat för mig på ett sätt som jag kunde förstå (“… han skall lära er allt”, som Jesus sa i Joh 14).
Jesus pratar om denna pånyttfödelse i exempelvis Johannesevangeliet, när en farisésnubbe vid namn Nikodemus besöker honom mitt i natten:
“‘Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare, ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om inte Gud är med honom.’ Jesus svarade: ‘Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.’ Nikodemus sade: ‘Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet och födas en gång till?’ Jesus svarade: ‘Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av Anden.”
Guds Ande tog sin plats i det inre tomrum som jag fram till dess haft växande och värkande inom mig, och han började fylla mig med en visshet som jag alltid har längtat otroligt mycket efter att få ha. Visshet om Gud.
Och när jag talar om inre tomrum så talar jag alltså om det där hålet som många kan känna på insidan och som bara tycks växa ju mer man försöker fylla igen det. Så var det för mig i alla fall, men så var jag ju också expert på att söka mig bort från Gud på ett nästan parodiskt vilset sätt.
Du som kan relatera till denna bild av Nina Hemmingsson förstår förmodligen vad jag menar för slags inre tomrum
Innan jag blev frälst så antog jag kallt att alla kristna är precis lika tomma på insidan som alla andra, kanske till och med snäppet tommare, eftersom de tror på en (ansåg jag då) mycket krävande, begränsande och mordlysten Gud och tröstade sig med ett framtida paradis där lejon av nån anledning prompt skulle sova bredvid spädbarn.
Men så, efter att vägen till Gud öppnats för mig, så tänkte jag (ungefär):
“OMG JESUS LEVER DETTA ÄR BÄSTA NYHETERNA EVER KRISTNA ÄR INTE GALNA DE HAR JU RÄTT GUD ÄR GOD JESUS ÄR VÄGEN OCH BIBELN ÄR SANN JAG MÅSTE FÅ UT DETTA PÅ NÅT SÄTT HUR SKA JAG FÅ UT DET DET ÄR SÅ TÖNTIGT ATT PRATA OM JESUS MEN WOW JESUS LEVER OMG BÄSTA EVER”
Jag förstod då också att Guds rike inte är en plats som man kommer till när man dör eller som kommer “senare” som jag hade trott, utan Guds rike är något som tar plats inom oss redan medan vi lever det här livet i den här kroppen på jorden. Men det är ett rike som man inte kan se med ögonen och även om man kan längta efter till det tar plats utan störningsmoment så småningom, så är det liksom ändå här redan nu. Jag skulle beskriva det som att himmelriket ligger “bakom” den synliga världen?
Men det här riket kan inte vi pånyttfödda kristna visa för någon genom att peka på en plats och säga “titta där är det”, eller “se här har jag ett mätbart bevis för att det här riket verkligen existerar”, utan medvetenhet om det får man först när man själv uppriktigt bestämmer sig för att lägga allt sitt i Jesus förvar och börja förlita på Gud i stället för till sig själv.
Jesus är alltså nyckeln till det här osynliga riket. Fram till dess att man själv tar emot nyckeln så är sannolikheten övervägande att man tycker att det här med Guds rike låter ganska konstigt.
“Då Jesus blev tillfrågad av fariseerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem: ‘Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. Inte heller skall man kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Ty se, Guds rike är mitt ibland er.'” Lukasevangeliet 17:20-21
Så det vi pånyttfödda kan göra är att vittna om det som vi har fått kännedom om. Det kan vi göra dels genom att berätta om Jesus och vad vi lärt genom honom och uppmuntra folk att själva söka honom och omvända sig, men också genom att leva livet på ett sätt som pekar mot Jesus och vem han är, så att folk får lust att själva söka honom och omvända sig. Det betyder inte att vi ska leva helt perfekta liv, för det kan ingen göra, utan det betyder att vi ska älska Gud och ivrigt sträva efter det som han håller för gott. Det här vill han att vi ska göra för att han älskar oss och vill oss det bästa, och han hjälper oss med det varje steg på vägen. Vi är nämligen helt oförmögna till förvandlade hjärtan av egen kraft.
Sammanfattningsvis:
Jag började på allvar tro på att Jesus uppstått för att han helt enkelt tog emot mitt liv när jag gav honom det. Då blev det rätt uppenbart för mig att han återuppstått för folk tar i regel inte emot saker om de är döda. Dessutom börjde jag ju att höra honom också, även det ett klassiskt livstecken.
Och jag måste säga att det hopp som jag av olika skäl kunde känna för Jesus just i stunden för min bön inte var nåt som jag hade lyckats uppbåda av egen viljekraft, utan det var ett hopp som Gud genom olika medel gett mig.
Så om du som läser det här är sugen på att få gemenskap med Gud, men inte alls känner att du kan vare sig tro eller hoppas på Jesus där du befinner dig just nu men nånstans innerst inne ändå vill kunna göra det: be honom om tro? Be Gud att röja bort det som står i vägen mellan dig och honom?
Hett tips: din bön får större auktoritet om du ber den i Jesu namn, för Jesus är namnet över alla andra namn.
Jag har annars skrivit lite här hur jag bad när jag blev frälst, men det det där är ingen mall. Och är du inte social fobiker så kan du kanske till och med fråga en kristen att be för dig för att du vill ta emot Jesus (jag utgår jämt från att mina läsare är sociala fobiker men det kanske ni inte är hela bunten hehe).
Sen måste jag också verkligen understryka: alla upplever inte sin frälsning på samma sätt som mig. Gud frälser oss på det sätt som är bäst för oss och för planen han har för var och en av oss. Sök honom och han kommer att ge dig precis vad du behöver, på det sätt du behöver det, i den tid du behöver det.
Tack för dina kärnfulla inlägg och framförallt tack för dina fantastiska illustrationer, jag älskar dem! Teckningen med tennisbollen i det här inlägget är ju klockren.
Jag undrar lite om du någonsin kände att det var svårt att liksom “födas på nytt” och lämna över ditt liv och ditt förflutna till Jesus? Jag vill väldigt gärna tro på och följa Jesus, men det är något som hindrar mig och jag tror att det kanske är just detta som gör att det är svårt för mig.
Jag läste nyss i Filipperbrevet: “Men allt sådant som var en vinst för mig har jag för Kristi skull kommit att räkna som en ren förlust. Ja, jag räknar faktiskt allt som en förlust jämfört med det som är långt mera värt, kunskapen om min herre Kristus Jesus”. Detta talar verkligen till mig eftersom jag var en sådan som levde i förnekelse innan jag började söka Jesus och på riktigt trodde att jag var lycklig. Nu börjar jag inse att jag jag snarare var väldigt olycklig och känner verkligen att sådant som förut var en vinst för mig egentligen är förlust. Trots detta känner jag ett väldigt motstånd mot att lämna mitt förflutna helt och fullt. Jag vet inte riktigt varför egentligen. Kanske vill jag på något sätt inte ta bort vad mitt forna jag har känt och upplevt även om känslorna var falska?
Jag ville väl egentligen mest fråga dig vad du har för tankar om detta för jag tycker du verkar så klok och att du verkligen har tagit till dig Jesus och den kristna tron. Jag försöker be om hjälp från Gud, men jag känner inte att det händer något och jag blir lite frustrerad, även om jag kanske borde ha tålamod och lita på att Gud vet vad jag behöver och när jag är redo.
Hej Malin! Förlåt för att det har dröjt så himla länge för mig att svara men jag har inte vetat vad jag ska svara, för jag förstår inte exakt vad du menar. Men kanske dags att svara ändå 🙂
Jag tycker inte att det var svårt att födas på nytt. Det var väl kanske egentligen den enklaste delen. Jag behövde inte göra nånting alls då utan det bara drabbade mig. Men efter det har det varit en del saker som har varit svåra. Att lägga av det gamla har varit svårt. Att acceptera att människor som förr tyckte jag var ball nu är värsta tönten, har varit och är fortfarande svårt.
Förr strävade jag efter att vara klok och smart och rolig i vissa människors ögon. Nu är jag en vilsen idiot i samma människors ögon, och det har varit och är tungt, även om vissa aspekter av det har blivit lättare.
Men vad glad jag blir för din skull att du har tagit det här steget och har viljan och längtan. Vilja och längtan är bättre än allt våld och vaselin i världen 🙂
Tack! Mycket välskrivet. Så här står det i en annan översättning i Lukas 17:20-21:
“20. Och när han blev tillfrågad av fariseerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem och sa: Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. 21. Inte heller ska man kunna säga: Se, här är det, eller: Se, där är det. För se, Guds rike är inom er.”
Jag blir alltid lika glad när du bloggat! Älskar dina små ritningar ?
Men hallå vad bra! Mer av detta till folket!
❤️
Jag gillar att läsa de du skriver, speciellt inom detta ämnet:
Jesus
Eller “Fader Vår” det fanns en tid jag tyckte de va töntigt nu är det allt annat än töntigt.
(Skriver från mobil ser de blev mkt nu, huvudanledningen är Tack!
För de Du skriver – uppskattar det, om allt och din humor är fin (jösses jag låter lökig nu nästan, men de slog mig nu, hur du dels varit vådligt rolig på ett sätt utan nån ondska och det är ovanligt!)
Fast Förlåtelse, att man ska förlåta alla, direkt som de verkar göra allt mer i USA, fått sin mamma mördad och de förlåter och pratar om kärlek.
Vissa fall vid stagade fall, fejkat.
Som de där fejkade “Facebook Mördaren” i Påskas. Helt säker på det var en Psyop – och med den nu alltid samma reaktionen på anhöriga.
Ler och glada “mamma var färdig med sitt uppdrag” o sånt.
Kanske för de är enklare att fejka än sorg. Men de är luciferianer och de reser sig under ord som Tolerans/Hopp/Tillsammans
Macron i Frankrike, _alla_ PM i UK sen 1970 ..
sorry nu ska inte prata om Lucifer men frågan HUR VAd och VARFÖR man säljer sig / Dyrkar Satan har vart det sjukaste jag nånsin satt mig in i och då brukar jag ha lätt att förstå hur andra tänker även om de tycker olika
(jag har fördjupar mig i just det senaste tiden, ritualer och pedofili och ren satanism och det, men delar ur Talmud är så riktigt.. Mörk
..så måste jag säga att Bibeln, Kristendomen och Jesus är väldigt fin på närmast ett sätt som det mörkaste är mörkt.
Att man, eller jag då, fått mycket av min moral – vad som är rätt o fel och massor med saker via kristendomen även när jag beatraktat mig som inte troende alls.
“En krävande Gud med belöning av ett sovande barn vid ett lejon” är ju tom. det fint.
Mina fördomar är nog små mest att “överlämna allt Jesus” är att man hamnar på knä som alla andra, men så är det inte för alla.
Tvärtom också, kristna har inre lika lätt att luras in rent onda grejer. Även om man verkligen lurat Kristna mycket också. Hur personer som Oprah hon afro amerikanen är allt annat än kristen som exempel. (bara ett i mängden der finns mängder.
Sen de riktigt ondskefulla människorna hatar kristna och kristendomen.
Bara det gör att jag gillar Jesus, att han är min home-boy men de är inte riktigt rätt heller, lite som det med bära kors som symbolik inte för tro.
Sen har jag lite problem med om Påven är kristen (om han är det och du tror på han så är det inget illa menat) ..massa bias om vad kristendomen är när det i grunden är just Jesus.
Samt att frälst låter som..inte obehagligt men lite otäckt iallafall men har inte läst det du länkar om hur du gjorde än
(jag vet inte ens hur man läser Bibeln, hittade min konfirmations bibel när jag va hemma i Påskas så det är nog långt dit)
(Konfirmation är ju ett bra koncept, borde finnas genrep eller nått sånt!)
En ständigt återkommande tanke som många kristna blir arga när jag säger ibland för de tror jag försöker få dem att tappa tron men så är det inte – Men Varför – när Jesus står för det -Sanna Vackra- så tillåts såhär mycket hemskt?
(jag vet de är en synd och “ifrågasätta Gud” ..eller de säger en del iallafall står inte bland budorden)
Ursäkta om det låter flummigt / konstigt de är menat som nått bra iallafall.
Bra skrivet alltså. Av dig skriver från Mobil så detta är nog mest rörigt kanske.
Tack för Ordet, och Fader Vår, ske din vilja så som i Himmelen så och på Jorden.
(Mycket fokus på förlåtelse där också, och det är nått bra med förlåtelse givetvis men…)
Wall Of Text sorry