Tidigare i livet har jag gått i fällan att man “ska tänka positivt” när man möter svårigheter och att man typ kan LE bort obehagliga känslor eftersom “leendet lösgör endorfiner i hjärnans belöningssystem” eller liknande hälsotidningsskräp.
Och jag vill bara berätta att det är så skönt att jag fått släppa allt det där nu när jag tror på Jesus.
Sedan jag kom till tro så har jag på fler sätt än vad jag hade kunnat föreställa mig fått bekräftat att mina känslor och kamper faktiskt är och har varit jobbiga för mig – på riktigt. Inte jobbiga på det sätt att jag behöver känna oro eller ängslan egentligen då jag numer står under den högstes beskydd. Men blir jag ändå oroad, ängslig och ledsen så får jag ingen som helst skit för det över huvud taget. Mina känslor bemöts precis som de är utan skuldbeläggande för att jag har dem. Flera gånger har de till och med plockats fram då jag har obearbetade sorger. För Jesus lär mig inte att på olika sätt “tänka bort” mina sorger och besvär utan han lär mig snarare rätt och slätt att allt som är dolt måste komma ut i ljuset och att han torkar mina tårar.
Så i stället för att höra att jag måste rycka upp mig för att jag har det så bra så har jag fått en famn att vila i och bli tröstad av, som ett barn.
Äntligen slipper jag “livsvisdomar” såsom
- “Le och världen ler med dig!”
- “Du är din egen lyckas smed!”
Och supervärstingen..
- ..”Ingenting är ont eller gott i sig själv, frågan är bara hur du väljer att se på det!”
Och jag kan säga att sen Jesus befriade mig från kravet på positivt tänkande så har jag fått det mycket lättare att faktiskt tänka positivt.
Skönt.
Önskar att Guds Kärlek lyser upp Er julhelg!
Haha klockren bild:)!!
Hahaha älskar bilden – skrattade rätt ut! Och himla bra inlägg, som alltid 🙂 tummen upp!