Här är en läsarfråga som jag tänker svara på.
Hej Sonja!
När du ”kom ut” som kristen för ett tag sedan blev jag väldigt glad för din skull och tyckte det var väldigt spännande att få följa din väg som kristen bloggare. Det jag är nyfiken på att veta nu är hur det har påverkat din person i stort. Tidigare var du ju väldigt rolig, ironisk och kommenterade livet på ett väldigt härligt sätt tyckte jag. Nu skriver du nästan uteslutande om frälsningen och kristenheten. Betyder det att ditt tidigare levnadssätt står i konflikt med frälsningen eller är det bara det du är intresserad av att skriva om för tillfället? Hur har omgivningen reagerat, vänner, familj?
Svar:
Hej! Många som har följt min blogg har sagt att jag har blivit tråkig och det beror nog på att jag numer kan vara allvarlig också. Humor och att göra allt till skämt har varit en överlevnadsstrategi för mig och den strategin behöver jag inte längre. Men det betyder inte att min humor har valsat iväg och drunknat i en sjö. Ser du inte längre någon humor i det jag skriver så beror det nog mer på att det är ämnet som du tycker är tråkigt, och det är faktiskt helt okej att tycka det.
Men för mig är ämnet skitintressant. Jag har aldrig kommit över något mer uppiggande att utforska i hela mitt liv. Det är som att jag har gått omkring och längtat efter det här sen jag föddes. Det är som att det är det här är själva anledningen till att jag föddes. Jag älskar att läsa Bibeln, den är så fruktansvärt bra (och många gånger – rolig!), och när jag skriver om frälsningen och Jesus och Gud så känns det skönt, som en lättnad, som att mina händer alltid har väntat på att få göra just det.
Så nä att jag skriver om det beror inte på någon “konflikt”, tvärt om så beror det på en harmoni med den jag är och vad jag alltid har längtat efter.
Jag har gått omkring med ett ändlöst vidsträckt mörker inom mig och det här helvetet verkar en del ha svårt att förstå eftersom jag utåt var så härligt ironisk, rolig och obrydd (fast jag skrev såna här inlägg då och då). Men för att vara tydlig: mitt tidigare levnadssätt hade mycket mer med död att göra än med liv, och det kändes som att jag alltid balanserade på gränsen till rent vansinne.
Jag tycker att det kan vara lite frustrerande när människor inte förstår allvaret i sitsen som jag befann mig i fastän jag försöker berätta både tydligt och detaljerat. Jag säger “jag gick med döden” – som svar på det kan jag få “men du var rolig, var är skämten?”. De som skriver så förstår inte att jag tack vare Jesus har blivit fri från en tyngd som hängde runt halsen på mig varje dag, varje timme, varje minut och som inte för en enda sekund lämnade mig nån vila.
För så är det och förut hade jag inte kunnat säga detta, men nu kan jag säga det: Det finns värre saker än att framstå som tråkig och allvarlig.
Mitt liv har i alla fall inte blivit tråkigt utan det har blivit spännande. Lite så där som när jag var barn. Fast bättre ändå (jag var ett ganska ångesttyngt barn).
Hur närstående har reagerat kan du läsa lite om här.
Jag tycker fortfarande du skriver humoristiskt, om än om lite allvarligare ämnen, men det är ju bara kul!
Du är ju fortfarande skitrolig 🙂 Jag läser dina inlägg med stort intresse, och jag är inte ens kristen. Intressant ändå att så många verkar ha svårt att förstå att en person som skämtar och är humoristisk samtidigt kan lida av ångest/depression? Det pratas fortfarande alldeles för lite om psykisk ohälsa antar jag, så det är många som har en väldigt snäv bild av hur en exempelvis deprimerad person beter sig.
Jag förstår hur du menar att leva med döden. Även om jag inte vet vad du gått igenom så känner jag igen det i mitt eget liv. Och då har inte jag heller levt med ett “mörkt” yttre, utan alltid varit humoristisk och social. Det är ju detta som är det ondas strategi, om människor som levde med döden skulle brytas ner utåt så skulle folk reagera och det onda skulle inte ha mycket längre. Min omgivning trodde nog bara att jag levde livet och hade kul, men jag valde så mycket död och nedbrytning inuti.
Nu har jag tagit ett riktigt beslut att följa Jesus. Från att jag tidigare varit nyfiken och haft många fina möten med Gud är det först nu jag förstår. Jag har bestämt att följa Jesus och det innebär för mig att helt enkelt ta bort allt sådant som hamnar mellan mig och Gud – sånt som Bibeln berättar är synd.
Ville bara skriva av mig lite och jag är jätteglad att du och den här bloggen finns. Guds frid <3
Ja jag tänker jättemycket på det – Guds gränser och vilken enorm välsignelse de är. De är frihet. Och detta tror jag att människor som inte har Jesus kan ha svårt att förstå? “Vem har stigit upp till himlen och kommit ned igen? Vem har fångat vinden i sina kupade händer? Vem har knutit in vattnet i sin mantel? Vem har märkt ut jordens gränser? Vad heter han, vad heter hans son – vet du det?” Ord 30:4 (älskar!). Tack för att du ville skriva av dig, älskar att höra sånt här, Gud välsigne dig!
Du är väldigt bra på att uttrycka dig, Sonja! Skönt att du vet nu att det viktigaste inte är att vara rolig!! Men humorn – den hjälper genom svårigheter och knäppigheter så den är bra att använda :)!! Fortsätt gå med Gud!