Regn rusk och mörker

Ikväll gjorde jag något väldigt spontant. Jag sa åt de två större ungarna att vakta det minsta barnet och så gav jag mig ut på en promenad utan barn och barnvagn. Det kändes konstigt. Jag som är van att gå med händerna i barnvagnsposition kunde plötsligt svinga händerna medan jag promenerade vilket fick mig att känna mig som pendelarms-drottningen.

friahander.jpg

 

Jag blev så tagen av den plötsliga bristen på rullande medpassagerare att jag studsade ner till gångvägen intill ån här nere, och där finns inga lyktstolpar. Så i regnrusk och mörker trevade jag omkring och tyckte att det var lite spännande och skönt.

Stötte på en man med stor jacka och två okopplade labradorhundar men det var först när jag såg en skåpbil som jag vek av och tog en annan väg. Män med stora jackor och labradorhundar brukar vara okej. Skåpbilar.. ja det brukar också vara okej men när jag kisade tyckte jag mig se en tungt beväpnad kriminell stå där med stora påsar kokain. Eller ja jag såg ingenting annat än att nån stod där, men vem vet vad han höll i sina händer, om han nu höll nåt i händerna.

Gick i alla fall till affären för att köpa några saker till en soppa jag tänkte göra, men kom sen på att jag inte hade några pengar. De råkade ta slut för nån dag sen. Det är alltid så för mig i december, fastän jag inte ens köpt några julklappar.

Vi klarar oss, så det är ingen fara. Jag känner mig rent utav nästan lite lättad.

Jag är ju inte så förtjust i julen som ni kanske har förstått. Ja jag vet att man brukar tjata om att detta är en högtid med ett kristet budskap i kärnan MEN DET ÄR DET JU INTE. Så jag tycker det känns skönt att kunna säga till barnen att vi inte har några pengar till julklappar och så är det inget mer med den saken, eftersom det är sanningen. De har det bra, de klarar sig bra utan julklappar och ska man tro att julen har ett kristet budskap om Kristi födelse i kärnan (vilket den inte har) så hör ändå inte julklappar hemma i firandet. Nåt litet ska de väl få så de inte skriver böcker som heter “min förlorade barndom” men de får se själva resan som en gåva i sig.

Här är en bild från Vilhelmina från ett par år sen:

IMG_2387

Pendelarmsdrottningen.

När jag kom hem igen så möttes jag av en dotter som sprang omkring byxlös med en pösig, rosig och nöjd Stig iklädd helt andra kläder än vad jag lämnade honom med. “Jag antar att du vill veta historien bakom detta” sa hon och syftade på sin brist på byxor, , Stigs nya outfit och den lilla högen med bajs på hennes rumsgolv.

Visade sig att jag kan lita på att barnvakterna klarar att hålla ställningarna även under mindre kriser.

Nej nu ska jag sova. Jag är så trött att jag trodde att en skugga var en lussebulle.

 

Livin on the edge

Idag har jag levt lite on the edge. On the edge till sjukanmälan. Vaknade inatt med huvudvärk och ont i benen men lagom till att jag hade vaknat så hade det gått över och jag tänkte att då är jag frisk idag då. Vad bra. För då kan jag pallra mig iväg till jobbet och tjäna lite pengar.

Men jag vet inte. Hela hjärnan är helt seg.

Jag googlade huvudvärk och ont i benen och det här var vad jag hittade.

hjarnblodning

Soliga google!! Som väl är så är jag inte ett dugg hypokondrisk och tror väldigt sällan att jag är dödssjuk. Jag skulle kunna googla “spjut hänger ut från buken” och jag skulle ändå tvivla starkt på googleresultatet  “du har blivit attackerad av en jägare från järnåldern, ring en ambulans”.

Men undra varför jag hade så ont i benen, och särskilt knälederna, inatt. Är det influensa på G kanske? Hoppas inte. – även fast jag kan tycka att det kan vara mysigt att vara rejält sjuk emellanåt. OBS! Inte dödssjuk! Bara rejält, ofarligt sjuk. Är jag den enda som kan tycka att det är mysigt?
Att ligga med 39 graders feber och ha alldeles för ont i huvudet för att ens kolla på mobilen. Har inte feberdrömmar också sin charm? Fast nu vet jag inte om jag romantiserar det bara. Var rätt länge sen jag var såpass sjuk.
När jag fick rekommendation och en broschyr om influensavaccin på MVC i början av graviditeten så slängde jag broschyren ganska omgående. Dör jag och mitt barn av influensa så må det ske, då är det så som Gud får hämta oss. Så känner och resonerar jag. Men vet inte om jag mest bara yrar just nu. Är ganska trött.

Så nu ska jag gå och lägga mig. Hoppas ni får en fin onsdag i morgon. I morgon ska jag lönearbeta, gå till MVC igen,
och så har jag tvättid på eftermiddan. Fullspäckat schema.

Magen har börjat sporta på eget bevåg #vasaloppet?

gravid v35

God dag!

Tänk att jag är i vecka 35, och ändå känns det som att det är 300 år kvar till förlossningen. Kroppen lever dock med en annan åsikt. Den beter sig som att förlossningen närmar sig så den har hurtigt och klämkäckt börjat gymma sig själv på eget bevåg. Senaste dagarna har jag känt molande värk av och till och då och då drar magen ihop sig och blir en hård boll (med akut kissnödighet som följd).

Den känner sig säkert skitduktig och sportig och ja, det får den väl göra. Så länge den inte ger sig iväg för att åka Vasaloppet så är det okej.

Missförstå mig inte. Jag älskar skidåkning. Det är bajamajor som jag hatar! Och jag har svårt att tänka mig något annat än att Vasaloppet och bajamajor går hand i hand. Jag har åkt en del skidtävlingar i mitt liv och ofta så fanns det bajamajor på plats. Det var fruktansvärt, för är det nåt folk tydligen ofta har innan tävlingar, så är det nervositetsdiarré + dräkter som gör det jobbigt och svårt att sätta sig ordentligt som man ska. De tävlingarna brukade ha några hundra deltagare. Tänk då Vasaloppet som brukar ha över 50 000 deltagare + närstående och funktionärer + dalkullor som står och slår med kobjällror och skriker vid sidan av spåret.

Nog om det.

Min mage har börjat klia. Det gjorde den första graviditeten med. Vid tiden för förlossningen var magen full med breda, kliande och svullna nässelutslag. Efter själva förlossningen var jag så plågad av klåda att jag drabbades av utomkroppsliga upplevelser där det kändes som att jag lämnade kroppen och svävade ovanför sängen. På nätterna brukade min man få springa och hämta fryspåsar till mig som lindrade lite.

Det försvann efter 1-2 veckor och sen var det lugnt men det är ingenting som jag har lust att återuppleva. Det är lite som det där Jack Dawson från Titanic brukar säga: “har man frusit ihjäl vid en skåpsdörr i vattnet en gång så vill man inte göra det igen. Men måste man så måste man, för man älskar ju sin baby som man såg för första gången för bara några dar sen”

Nej nu ska jag ta och utföra några kraftgärningar om Gud är mig nådig. I Bibeln är kraftgärningar grejer man får kraft från Gud genom Jesus att göra, till exempel att hela de sjuka, skilja mellan andar och få visdomsord som kan hjälpa och uppmuntra andra människor i deras liv. Men den enda typ av kraftgärning som jag ber om att kunna utföra just nu är att skura badrummet, renbädda sängen och plocka undan i vardagsrummet. De här sakerna behöver också kraft. De kräver också ett mirakel.

Vi hörs!

gravid v 35

 

Tvättid och boande i lägenheten

Howdy alla cowboys där ute!

Idag är det tvättdag för mig och som väl är så är det bara strumpor och kalsonger som tvättas idag (och annat 60-graders-tjaffs) och det tycker jag är mycket mer okomplicerat än annan tvätt. In med hela skiten i tumlarn efter tvätten ba och kör på!! Det är så himla lättsamt. Inga tusentals t-shirts (min man *host host*) som ska vikas och sorteras.

Egentligen “borde” jag väl inte behöva sortera hans t-shirts men jag brukar ändå sortera dem enligt följande system (tips!):

  1. Snygga t-shirts (tex såna som jag har köpt till honom)
  2.  Mellansnygga t-shirts (såna han köpt själv men som är helt okej)
  3. Riktigt fula t-shirts (såna som jag inte ens kan låna som nattskjorta under pågående arktisk vinter pga välutvecklad självbevarelsedrift)

De snygga t-shirtarna lägger jag längst ut i garderoben. Snyggt belysta och frestande. De fula lägger jag längst in i mörkret där de hör hemma.

I helgen har vi satt upp massa hyllor och tavlor på väggarna här hemma, och det är ett enormt steg i vårt inboande ska ni veta (vi flyttade in i december). Nu är jag ingen bra bloggare för jag orkar inte fota men tänk er ett par olika väggar med en jättefin lack-hylla från IKEA, och så några tavlor här och där, så vet ni ungefär hur det ser ut här nu.

IMG_0019

Nämen se vad jag råkar ha här! En bild på mig med tvätten! Ja ser ni till höger om mig, på väggen, så ser ni en av tavlorna som vi har satt upp.

Det som fattas mig just nu är att babyns hörna i sovrummet ska bli fint. Det är det inte just nu. Det är bara totalt sjukt omysigt i babyns hörna med ett skrivbord och massa pysseltillbehör (som inte ens är babyns!) och det plågar mig faktiskt lite. Lyckas vi inte uppnå en mysighet i det hörnet inom nästa 1,5 månad så kommer jag att ligga i sängen med barnet och gråta tills min man tar tag i det och gör det svinfint.

Häromnatten drömde jag förresten, för första gången denna graviditet, att barnet fötts. Så här gick drömmen till ungefär:

[Person kommer in genom dörr. Jag ligger i en säng]
Personen: Nämen hej Sonja! Så du har fött nu!
Jag: Nej inte än på några månader.
Personen: Men var är magen då?
[Jag tittar ner på magen. Den är borta]
Jag: Jag trodde inte att jag fött, men kanske har jag det? Jag minns inte riktigt?
Personen: Äsch den är nog här nånstans!

– slut på dröm –

Jag bedömer drömmen som en 2a på en skala där ett rikt innehåll hade fått 10 poäng.