En bebislängd från palliativ vård #vardag

Skulle till sjukan för lite cellprovtagning men glömde napp som jag blev tvungen att hämta och det gjorde att jag fick småspringa till mottagningen för att hinna. Det är en bit.
 
Solen stekte som om den glömt att det är höst så i strida floder rann svetten från ansiktet som på grund av tunn hud färgats scharlakansröd. Personalen på sjukhuset såg på mig som om jag var en sorglig scen i en ganska tråkig film.
Samtidigt som jag svarade på läkarens frågor om min hälsa torkade jag svetten från ansiktet med en liten hjälmmössa som legat i vagnen. Den var värdelös att torka svett med. Värdelös säger jag! Hade det inte varit för att Stig låg i vagnen och höjde närvaron av liv i rummet så hade läkaren förmodligen skrivit in mig på palliativ vårdavdelning.
 
Sen var det promenaden hem. Först var det molnigt och jag tackade Gud Fader för det, jag till och med improviserade fram en sång som löd “tack Gud för molnen framför solen”, men sen kom solen fram igen med sitt ELÄNDIGA VÄRMANDE LJUS. Jag vet att solen är bra på många sätt men jag hatar den. 
Kom hem. Sa till min son att vore varje dag så här så skulle jag inte orka leva. Grävde fram 100 gram choklad. Rullade bak ögonen som en vithaj och åt upp alltihop. Sitter nu här och börjar åter igen känna mig som folk.
 
Uppenbarelseboken 7:16 är en tröst som jag återkommer till igen, igen och igen. 
selective photo of gray shark
Photo by GEORGE DESIPRIS on Pexels.com
Nu förstår jag varför jag svettas som en gris

Nu förstår jag varför jag svettas som en gris

Har ni hört låten “Torgnys svettiga ansikte” av Eddie Meduza nån gång?

Jag är uppvuxen med Eddie Meduza i öronen ständigt och har hans sångtexter lika djupt fastetsade uti min märg som psaltaren 23 är för de som växt upp med Bibeln.

Så därför har jag gått omkring och haft den här låten i huvudet. Fast i stället för Torgnys så “hör” jag så klart Sonjas svettiga ansikte (rätt ska va rätt):

För jag har svettats något kopiöst. Har legat på natten blank som en nypenslad lussekatt. Men så fick jag en kommentar från en kompis som visste vad det beror på.

Det beror på amningen. Det beror på något hormonellt.

Åh suprise suprise, jag förstår inte varför jag inte tänkte på det? Självklart beror det inte på att det är 400 grader ute (för det förklarar inte nattsvettningarna). Nä, kroppen ger bebisen vad bebisen vill ha och det skulle inte förvåna mig ett dugg om bebisar älskar mammasvett. Jag kan verkligen se tidningsartikeln framför mig.

Bebisar älskar mammasvett
Forskare vid Harvard University of Michigan har efter en undersökning kunnat understryka att bebisar hatar allt som är syntetiskt och doftande medan de älskar svett. Genom ett särskilt delfinvibrato som är dolt för människoörat så kan bebisan genom sitt skrik få mammans körtlar att avvisa allt parfymerat för att i stället producera kopiösa mängder av svett. Forskarna lyckades isolera vibratot och utsatte råttor för detta, vilka mycket riktigt svettades till döds och älskades av sina ungar”

Bebisar. Så söta och oskyldiga men framförallt naturliga.