En bebislängd från palliativ vård #vardag

Skulle till sjukan för lite cellprovtagning men glömde napp som jag blev tvungen att hämta och det gjorde att jag fick småspringa till mottagningen för att hinna. Det är en bit.
 
Solen stekte som om den glömt att det är höst så i strida floder rann svetten från ansiktet som på grund av tunn hud färgats scharlakansröd. Personalen på sjukhuset såg på mig som om jag var en sorglig scen i en ganska tråkig film.
Samtidigt som jag svarade på läkarens frågor om min hälsa torkade jag svetten från ansiktet med en liten hjälmmössa som legat i vagnen. Den var värdelös att torka svett med. Värdelös säger jag! Hade det inte varit för att Stig låg i vagnen och höjde närvaron av liv i rummet så hade läkaren förmodligen skrivit in mig på palliativ vårdavdelning.
 
Sen var det promenaden hem. Först var det molnigt och jag tackade Gud Fader för det, jag till och med improviserade fram en sång som löd “tack Gud för molnen framför solen”, men sen kom solen fram igen med sitt ELÄNDIGA VÄRMANDE LJUS. Jag vet att solen är bra på många sätt men jag hatar den. 
Kom hem. Sa till min son att vore varje dag så här så skulle jag inte orka leva. Grävde fram 100 gram choklad. Rullade bak ögonen som en vithaj och åt upp alltihop. Sitter nu här och börjar åter igen känna mig som folk.
 
Uppenbarelseboken 7:16 är en tröst som jag återkommer till igen, igen och igen. 
selective photo of gray shark
Photo by GEORGE DESIPRIS on Pexels.com

Är avundsjuk #bilder

Hello!

Det börjar närma sig en månad sen förlossningen och jag mår bättre än senast jag skrev något om den saken. Har fortfarande en del ont eftersom ryggen och magen har varit kränkta ända sen snittet men jag säger som Cher sa 1998: Im strong enough!

Strong enough för att orka ta hand om barnet och utöver barnet hinna med en och annan familjemedlem och syssla också. Som till exempel förut när jag bar ner tvätt till tvättstugan eller tidigare idag när jag fick lite tid med äldsta sonen.

Jag är både tacksam för kejsarsnittets existens samtidigt som jag är besviken och ledsen att det blev som det blev och att det tar sån tid för mig att återhämta mig. Jag undrar när jag kommer över sorgen för att det blev kejsarsnitt?

IMG_0949

Jag har testat selen som jag köpte i ca graviditetsvecka 12. Den fungerar men det är lite för varmt för att kunna använda den ordentligt. Minsta kroppskontakt i den här värmen och man blir svullen, röd och drabbas av variga bölder och flugsvärmar över hela kroppen.

IMG_0982

Här är Stig med en växt som jag ställde på golvet för ni vet väl vad Spice Girls sa 1997? Spice up your life. Fast jag säger spice up Stigs life med lite grönt *kreativ*. Jag tänker att det är en bra kompensation när ens mamma bara vill sitta inne till dess solen sänkt sig ner mot horisonten och man kan smyga sig ut på kvällskvisten.

Jag är avundsjuk på alla som är ute och njuter när det är så här varmt.  Man hör ibland ateister och icketroende som säger “jag avundas människor med tro, för det verkar så härligt”. Så tänker jag om människor som gillar hetta och solsken och som gärna sitter utomhus på gräsmattor, i parker och på utemöbler och äter jordgubbar och njuter och har the time of the life när det är sånt här helvetesväder. Jag vill också! Det verkar så härligt!

Men så verkar det betydligt svårare att börja uppskatta värme och solsken än vad det är att bjuda in Jesus och bli troende.

Samtidigt så är jag rätt nöjd med min lott i livet när det gäller detta för oftast så är det faktiskt inte soligt *ler*.

“De skall aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta träffa dem” Uppenbarelseboken 7:16, en favorit värd att repetera