Vi tog några såna där ljuvliga gravidbilder! #sladdis2018

Häromdan vaknade jag upp efter en tupplur och kände att yeah nu kör vi, nu går vi ut i skogen mitt barn (jag sa det till 12-åringen) och så får du fotografera min mage vid nån skogsväg eller nåt. Medan jag så klart har på mig nåt annat än en gammal slapp t-shirt och gravidtights. Här får ni ett par exempel på resultatet.

37806912_Unknown

37807664_Unknown

37807360_Unknown

Det var kul och nu har vi något annat än bilder där jag står hemma i badrummet bland tvättkorgar (jag förstår inte varför jag tycker att det är så ansträngande att fixa så att jag blir fotad nån gång omsänder?).

Jag har gått över det beräknade datumet med två dar nu. Visst känner jag att kroppen håller på att förbereda sig på detta obegripliga som förlossning innebär, men känslan är ändå att det här kan ta tid. Men nån ocean av tid är det ändå inte frågan om, det inser jag ju. Ändå känns det såååå långsamt. Men 20e april. Det var det datum som jag själv beräknade det till innan ultraljudet. Så runt 20e kanske?

Magen har börjat sporta på eget bevåg #vasaloppet?

gravid v35

God dag!

Tänk att jag är i vecka 35, och ändå känns det som att det är 300 år kvar till förlossningen. Kroppen lever dock med en annan åsikt. Den beter sig som att förlossningen närmar sig så den har hurtigt och klämkäckt börjat gymma sig själv på eget bevåg. Senaste dagarna har jag känt molande värk av och till och då och då drar magen ihop sig och blir en hård boll (med akut kissnödighet som följd).

Den känner sig säkert skitduktig och sportig och ja, det får den väl göra. Så länge den inte ger sig iväg för att åka Vasaloppet så är det okej.

Missförstå mig inte. Jag älskar skidåkning. Det är bajamajor som jag hatar! Och jag har svårt att tänka mig något annat än att Vasaloppet och bajamajor går hand i hand. Jag har åkt en del skidtävlingar i mitt liv och ofta så fanns det bajamajor på plats. Det var fruktansvärt, för är det nåt folk tydligen ofta har innan tävlingar, så är det nervositetsdiarré + dräkter som gör det jobbigt och svårt att sätta sig ordentligt som man ska. De tävlingarna brukade ha några hundra deltagare. Tänk då Vasaloppet som brukar ha över 50 000 deltagare + närstående och funktionärer + dalkullor som står och slår med kobjällror och skriker vid sidan av spåret.

Nog om det.

Min mage har börjat klia. Det gjorde den första graviditeten med. Vid tiden för förlossningen var magen full med breda, kliande och svullna nässelutslag. Efter själva förlossningen var jag så plågad av klåda att jag drabbades av utomkroppsliga upplevelser där det kändes som att jag lämnade kroppen och svävade ovanför sängen. På nätterna brukade min man få springa och hämta fryspåsar till mig som lindrade lite.

Det försvann efter 1-2 veckor och sen var det lugnt men det är ingenting som jag har lust att återuppleva. Det är lite som det där Jack Dawson från Titanic brukar säga: “har man frusit ihjäl vid en skåpsdörr i vattnet en gång så vill man inte göra det igen. Men måste man så måste man, för man älskar ju sin baby som man såg för första gången för bara några dar sen”

Nej nu ska jag ta och utföra några kraftgärningar om Gud är mig nådig. I Bibeln är kraftgärningar grejer man får kraft från Gud genom Jesus att göra, till exempel att hela de sjuka, skilja mellan andar och få visdomsord som kan hjälpa och uppmuntra andra människor i deras liv. Men den enda typ av kraftgärning som jag ber om att kunna utföra just nu är att skura badrummet, renbädda sängen och plocka undan i vardagsrummet. De här sakerna behöver också kraft. De kräver också ett mirakel.

Vi hörs!

gravid v 35