Mera från resan (massa bilder!)

Hej hej!

Nu har jag inte bloggat sen jag var i min kära by Latikberg. Bästa byn! Jag stannade i alla fall ytterligare några välsignade dagar och sen drog vi vidare till Skorped utanför Övik och där fick Joakim samma sjukdom som jag haft så där låg han med febersvettningar och frossa i några dagar. Stackarn. Tur att han hade sin mamma där att ta hand om honom.

Efter det for vi till fiendeterritoriumet Stockholm. Det sitter väldigt djupt i mig att Stockholm är dåligt och fyllt till bredden med knarkare som saknar förståelse för djur och natur. Att jag tänker så förstod jag när jag såg nån slags fågel som byggt bo i vattenbrynet och jag tänkte “synd bara att nån knarkare kommer komma och sparka sönder boet och mörda fågeln”.

Men jag blev förälskad i Sköndal. Det är där min syrra och hennes fästman bor och de tog in oss i sitt hem och fick oss att känna oss som om det var vårt hem också. Vi hade gångavstånd till en sjö där vi åt sallad, drack vatten på flaska och imponerades av hur fräscha bajamajorna var varje dag. Jag tänkte faktiskt rätt mycket på de som utvecklar den där vätskan i botten på bajamajorna som avföringen guppar omkring i. Tänk vad de kan, tänk vilken insats den där vätskan är ändå.

(och så länge vi var kvar så var det faktiskt ingen som mördade fågeln, så kanske är Stockholm inte riktigt det Gomorra som man är uppfostrad till att tro)

1a183749-4238-48df-a32c-8a47f7bdc981bf44089c-b658-4e15-b34d-c4c32ab17648

Vi hann även med att åka tunnelbana in till Gamla Stan. På vägen dit körde vi förbi GLOBEN. Det är en fantastisk byggnad och den större sonen filmade ut genom fönstret med mobilen. Vi fick till och med åka en tunnelbanehiss som stank urin. Det är en sån där grej som man alltid hört om men det blir verkligt först när man får uppleva det själv. Jag har i och för sig upplevt det förr då jag är en rätt så belevad kvinna men för mina barn var det första gången.

6444a4e7-c574-4506-a153-f8490950dc39

Här är jag när vi passerade slottet. Och visst ser det lite ut som att mitt ben är böjt lite åt fel håll men jag lovar att det inte är nåt fel med mitt ben. Det är kul att syrran fotat så att det finns bilder där jag till och med är omedveten om att jag blir fotad. Såna bilder brukar inte hända annars. Så det är kul!

IMG_1912

Det var så himla mysigt och även fast vi bokstavligt talat snubblade över varann konstant dagarna som vi var där så tröttnade vi inte på varann. Ja vi tröttnade i alla fall inte på dem. Ser ni t-shirten Joakim har? Hela familjen fick var sin likadan, syrran köpte dem på Walmart när de var i USA nyligen. “Shih tzu not” står det på den. Urläcker.

Här har ni en liten video från stranden också.

Kort efter att jag filmat kom en automatisk robotgräsklippare och nästan snittade oss till döds med sina knivblad. Då kände man smaken av apokalypsen när robotarna tagit över världen.

Inte för att det är så apokalypsen kommer att gå till, för det står ingenting om robotgräsklippare i Bibelns Uppenbarelsebok. Ja inte såvitt jag förstått i alla fall men då är Uppenbarelseboken ganska svår att förstå.

Ja gott folk nu tänker jag avsluta det här blogginlägget. Kul att du ville läsa om min semester som jag tänker inte kan vara så himla intressant.

Semestern fortsätter hemifrån Kungälv. Ha det bra!

Jag är i Latikberg

Ni som följer min blogg lär väl inte ha missat att jag är från Latikberg. Det är en liten by 2,5 mil utanför Vilhelmina som jag är väldigt glad att jag är ifrån.

Jag och barnen är strandsatta här medan Joakim är i Tärnaby hos sina polare. Vi köpte lite mat innan vi drog och behöver vi nåt utöver det så kommer vi inte få tag på det för här finns inga affärer och jag har varesig körkort eller bil. Ja det skulle vara om man bad nån annan bybo då. Närmsta affär är i Vilhelmina

Här uppe klarar man sig rätt dåligt utan bil (eller grannar). Men eftersom jag flyttade till västkusten när jag var 19 så har jag inte varit i behov av körkort. På västkusten finns nåt som kallas för kollektivtrafik.

De stora ungarna har hittat åt en tremening och sen har jag inte sett så mycket av dem.

De blev bästisar direkt och så drog dem. Hon visar dem Latikbergs dolda skatter och det vill jag också göra så småningom, se om skatterna finns kvar. Några lär göra det i alla fall, som grottorna uppe på berget. Grottor är kända för att hålla tidens test *tänker på stora grottor i Frankrike och underjordiska vattenfallssystem i Sydamerika, såna grottor som har tusenåriga människolämningar och som har extremt lite gemensamt med Latikbergs grottor där den mest spännande grottlämningen är rostiga konservburkar i en skreva*.

Jag tror att jag hellre åker hit än till Thailand. Faktiskt. Jag tycker att Thailandsresor verkar jobbiga. Så när det kommer till miljöförstöring på grund av att folk semestrar på andra sidan jordklotet så kan jag säga att just det miljöproblemet är inte jag nån del i i alla fall. Däremot är de här korna skyldiga till en hel del metangasfjärt.

Där står de och smälter is på Arktis.

Sjuk sjuk sjuk

Igår natt fick jag hög feber och ont i exakt alla leder i hela kroppen. Fingrarna, knäna, nacken, tårna, överallt. Låg så stilla jag kunde hela dagen förutom när jag skulle ge barnet mat.

I natt svettades jag som jag tror att jag aldrig svettats förr. Något kopiöst svettades jag, det rann. Men det var inte för att jag tyckte att det var varmt. Tvärt om tyckte jag att det var ganska kallt.

Nu är det dagen efter och jag har fortfarande ont i lederna och musklerna men inte lika mycket och jag har nog ingen feber längre. Så jag ska försöka masa mig upp ur sängen nu och duscha så mår jag nog bra snart!

Det här är från första gången jag höll om Stig efter kejsarsnittet. Mådde väl ungefär i samma kaliber då.

Det är inte första gången som jag blir sjuk kort efter att jag har anlänt hit. Det verkar vara nåt med miljöombytet som ger min kropp panik.

Vilhelmina Vild och Vacker

Vilhelminas sån där kommunslogan är Vild och Vacker. Passande!

Nu är vi här. Det är så skönt. Luften, ljuden, naturen, husen. Allt är så bekant. Lite har ändrats sen jag var här sist men det mesta ser ut som vanligt.

Jag undrar om människor som blivit kvar här inser hur speciellt Vilhelmina är, att de fattar hur fint och intressant det är här och att det är därför de har stannat. Jag hoppas det! Ofta i kulturen (filmer, böcker) så utmålas “de som blev kvar” som några hopplösa fall som saknade drömmar och ambitioner och aldrig sökte efter “mer”. Alternativt att de har förlorat nåt, att deras gåvor gått förlorade i slöseri. Det är idioti.

Jag hade inga drömmar eller ambitioner ändå flyttade jag. Jag flydde. Från mig själv har jag förstått sen, och det fungerade inte. Är glad att jag gjorde det på det sätt att jag är glad för de erfarenheter och liv jag har. Men kan ibland bli lite irriterad på Kungälv för att det inte ligger i Lappland och för att de byggt E6an mitt igenom stan som en stor massiv bajsrand i stadsbilden. Hur tänkte de där? Om de nu tänkte alls. Kanske blev de mutade eller hotade. Jag gillar Kungälv, men det är riktigt fult. Och det kan jag som sagt störa mig på ibland, jag som är van att bo mitt i det vackraste av skönhet genom hela uppväxten.

Den här bilden tog jag särskilt för bloggen. Har jag en bild på bloggen där jag står framför nåt eller där jag ens syns i bild över huvud taget så är det för att jag sagt till nån “kan du ta en bild på mig?” och med våld har klamrat fast kameran vid dennes händer. Foton på mig händer annars inte.

Bilden är tagen på Stenmans Konditori, lite av ett landmärke. Det är ofta där man ser kändisar om man ser nån kändis i Vilhelmina. Själv såg jag Staffan Ling på Stenmans en gång, eller om det var två gånger. #staffanling

Norra Sverige här kommer vi!!!

Vi är inte så bra på att planera samtidigt som vi inte heller är spontana så nu är vi på väg på en semester vi slog fast för ca fyra dagar sen. Idag åker vi till Dalarna, i morgon blir det bröllop, och efter det kör vi en bit, övernattar i tält, för att dra vidare till Vilhelmina!!!!1

Att amma utanför hemmet är inget problem för mig längre (det var det för några veckor sen när jag fortfarande var sjukligt trött och hade ont från snittet) och det underlättar resandet. Nog för att vi inte hade åkt om jag fortfarande varit i det skicket.

Snälla Gud, aldrig mer kejsarsnitt!

Jag vet inte hur vi ska åka efter Vilhelmina, det beror på hur det går med spädbarn. Men jag älskar campingliv! Nån fler som gör det? Har ni nån favoritcamping?

Min är Böda hamn på Öland där vi bodde förra året.

Kommer det vara nån kristen konferens längsmed Sverige närmsta veckorna? Nåt som inte kräver föranmälan i så fall. Har aldrig varit på nåt sånt och skulle vi liks ha vägarna förbi så.