Böneämne: Kvinna som funderar på abort pga pojkvän som vill plugga klart

gravid

Hej allihopa. Nu vänder jag mig särskilt till mina kristna läsare, ni som fattar vad jag pratar om, ni som tror på att Gud YHVH hör bön och ni som kan känna frustrationen, sorgen och ilskan i att det här är så vanligt och att så många kvinnor ska behöva gå igenom det. Det jag ber om är alltså bönhjälp.

Häromdan läste jag en kommentar i ett kommentarsfält på en rätt känd blogg där en kvinna desperat söker efter råd över hur hon ska göra. Hon är gravid och funderar på abort.

Det märks i kommentaren att även fast hon är förvirrad och rädd, så är hon samtidigt glad för graviditeten. Tyvärr gäller inte samma för hennes kille som har ett år kvar på sin (sketna, ursäkta men..) utbildning och som ser barnet och sin flickväns tillstånd som något som kommer krossa hans framtidsplaner och lycka. Han vill ha flickvännen för sig själv i några år innan han är “redo att skaffa barn”. Ja ni känner igen resonemanget. Det barn de redan väntar räknas inte utan ses som nåt annat än vad det är.

Så här skriver hon bland annat:

Jag säger att jag kommer ha en anledning livet ut att vara ledsen. Han säger att om jag inte gör abort, kommer han vara arg resten av livet“. Han anser att en graviditet borde kännas fantastiskt, och eftersom det inte gör det för honom, så tycker han att det är bättre om hon avslutar detta barns liv så att de kan försöka skaffa ett nytt senare då det kanske passar honom, och säkert även henne, bättre. Hon älskar honom och är medkännande och inlyssnande.

Så här skriver hon:

“Det jag uppskattar i allt mörker är dock att han säger att den dagen har blir pappa, vill han ha gjort allt det här innan för att kunna vara så närvarande som möjligt. Han säger att han inte kommer kunna koncentrera sig på skolan och veta att han har en nyfödd hemma. Men det jag hela tiden kommer tillbaka till är: är en abort värt det? Jag är övertygad om att en abort kommer göra mig trasig. Jag kommer inte finna mening i att ens gå klart skolan och jag kommer varje år tänka hur livet hade kunnat se ut. Varje dag efter tänka att jag hade kunnat valt annorlunda. För jag vet ju att jag aldrig skulle ångra ett barn. Men jag vill inte göra den här resan själv och jag vill inte leva med någon annan än min pojkvän.

Hon känner att hon vill ha och behöver stöd och hon känner att hon tvingar på den här mannen som hon älskar ett föräldraskap om hon låter barnet leva, och man märker att hon prövar och smakar på tanken att ta bort det. Kanske är det här barnet ett offer värt att betala för att få det där livet som de/han har tänkt sig att de borde ha tillsammans? Kanske skulle abort inte vara så svårt som hon tror? Och så blir ju killen, som hon lever med, glad igen?

Hon får många fina råd från människor i kommentarsfältet. Tyvärr är alldeles för många råd av typen “det blir bra oavsett hur du väljer, båda valen har sina fördelar och kan göra dig glad”. Och hon väger. Ena foten, andra foten.

Tänk. I den här kvinnans liv, i denna kvinnans kropp, vem hon nu är, pågår just nu en kamp på liv och död. Kommer detta barn få chansen att födas senare i år?

Det bestäms närmsta dagarna/veckorna.

Så jag gör ett utrop eller vad man ska kalla det: ni som har tid och lust och energi och intresse eller vad det nu är som krävs: be för den här mamman, för barnet och för pappan.

Be gärna för situationen i allmänhet också. Det är många som sitter i den. Den är tyvärr vanlig. Och lögnen om ofödda som inte såvärst mycket värda hjälper inte.

 

il_570xN.554546545_gkyt

Trött och sliten #sladdis2018

IMG_20180119_113426_568

Hej hej. Jag är så trött och sliten nu så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag är blott i v28 och det känns som att jag har blivit överkörd av en volvotraktor. Nä fy, jag är verkligen ingen ljuv och magisk gravid som strålar och kvittrar och är charmig och gullig. Jag har en vän och när hon var gravid så märkte jag aldrig någon sänka i hennes aura. Hon såg helt fantastisk ut, hade en stor kulmage men var liksom helt ljuv och klok hela vägen fram till förlossningen. Aldrig en enda gång att man sa nåt till henne och möttes av tystnad, för att sedan när man tittade på henne mötas av en ihopsjunken madame sophög med fuktig och slö blick utan någon kontakt med omvärlden.

Har en annan vän och där gällde samma sak.

De var båda alerta och hade kontakt med sin omvärld ända fram till förlossningen. Och även om de inte var det hela tiden så kunde de åtminstone upprätthålla en nivå i samkväm med andra människor.

Så ser jag inte mig själv. Min hjärna är som stoppad med fuktigt hö och ullstrumpa och jag kan inte dölja det. Kolla här.

IMG_20180117_122439_410

Så här gick jag till jobbet häromdan. Jag gick alltså till jobbet med omaka skor och jag upptäckte först när jag kom fram.

Det finns så mycket som jag vill blogga om också men just nu så orkar jag inte. Till exempel vill jag posta ett inlägg om varför kristna ser så töntiga ut så att de som alltid undrat det äntligen kan få svar. Och så vill jag posta något om The March for Life, en pro-life-demo som pågått i Washington DC. Jag vill skriva om pro-life feminism (som jag berörde lite i det här inlägget) som jag upptäcker mer och mer och blir så glad, inspirerad och peppad av.

Det finns så mycket vishet och lärdom att sprida när det kommer till pro-life och kvinnors och barns värde och rättigheter som går mer eller mindre helt förlorat i svenska debatten. Det är som att det är aborträtt/abortförbud som gäller när man ska prata om abort och vad man än säger så MÅSTE det läggas ner i nån av de här två facken. Det är jättetråkigt och sorgligt att samtalet sällan kan få handla om mer. Om jag ska vara ärlig är jag inte särskilt intresserad av att diskutera den svenska lagen när jag pratar om abort. Den svenska lagen har gett mig exakt noll (0) aha-upplevelser när det kommer till mekanismer, problem och attityder kring abort.

Åh jag vill verkligen skriva mer om det här. Men det blir inte idag. Ni ska i alla fall veta att det är något som brinner inom mig och som jag tänker väldigt mycket på och som jag vill skriva och dela med mig av. När jag orkar och när jag vågar (när det gäller att prata pro-life, då gäller det verkligen att våga också, och jag är en fegis).

Nä nu ska jag gå och lägga mig.

Bland det bästa jag har läst om abort #prolife

Jag bara måste dela med mig av följande som min favorit-prolife-organisation New Wave Feminists postade för ett tag sen. Det är så bra. Det bästa är om ni kan läsa det på engelska men nedanför bilden kommer jag skriva en översättning (om du har svårt för engelska) (jag översatte så gott jag kunde).

Här hittar du inlägget på instagram och Här hittar du originalinlägget på facebook.

New_Wave_Feminists___newwavefeminists__•_Foton_och_videoklipp_på_Instagram

Början citat:

Jag fick precis en uppenbarelse när jag pratade med en vän om de aggressiva och provocerande anti-abortdemonstranterna, och jag tänker att det är värt att dela här…

Jag: Det är det här som slår mig- de har ju inte fel. Det *ÄR* ett människoliv och det *BLIR* dödat. Och hur mycket jag än avskyr användandet av målande foton på det där sättet så ÄR det vad abort gör med en ofödd människa. Så det är ju någon form av kognitiv dissonans som sker när folk blir arga av att se dem. Liksom, om det nu bara är en klump med celler varför blir du då så upprörd av att se det? Jag tror att så mycket av det har att göra med hur man lägger fram informationen. Informationen är riktig, men den levereras så okänsligt att det framkallar ilska i stället för insikt, och det slutar med att budskapet för det mesta inte når fram.

Vän: Det är för att det är sanning utan kärlek. Å andra sidan, pro-choicers levererar kärlek utan sanning. De vill få dig att må bra kring din abort, så det finns massor av kärlek och acceptans, men de måste hålla så många fakta borta från dig som möjligt… eftersom sanningen skulle göra ont. 

Wow. 

Mitt i prick. 

Enda sättet att förändra vår kultur är med SANNING + KÄRLEK. 
Fakta + Medlidande. Information + Resurser. “

Slut citat.

Jag bara måste rekommendera New Wave Feminists (jag länkar till deras kanaler längre ned). Särskilt om du inte riktigt fattar prolife. De är så himla varma, gulliga, roliga, smarta och intressanta.. Som sagt så är de min favorit-prolife-organisation (som är aktiva på nätet) – OCH SÅ ÄR DE INTE ENS KRISTNA!!!1 Haha. Skandal. Nä jag skojar bara. Alltså det är verkligen inte något avståndstagande från kristna organisationer och engagemang (om nu nån skulle tro det) att jag har fastnat för dem. För mig är Gud central i abortfrågan (det är han som satt människans värde och utan hans hjälp skulle jag förmodligen strunta i ofödda eftersom jag högst sannolikt inte ens skulle ha börjat se dem som mänskliga) och där Gudsaspekten inte finns med så fattas den. Jesus är nödvändig för att vi ska förstå vad sanning och kärlek är och det är han som kan förlåta, hjälpa en att förlåta vad andra gjort, och som förvandlar, helar och upprättar på djupet.

Hur som helst så har jag i alla fall fastnat för just desss kvinnors engagemang för kvinnor och barn och så tycker jag att det är så uppmuntrande att det finns folk som fattar basic truths about human life utan att Gud självt pedagogiskt och tålmodigt har måstat hålla en i handen och peka och visa i detalj som vore man 2 år (fast jag älskar när han gör så <3).

Länkar till New Wave Feminists flöden och kanaler:

Det här var det första jag såg från New Wave feminists (länk till klippet om inbäddningen inte funkar). I klippet berättar Destiny Herndon kortfattat en liten anekdot apropå påståendet att abort och manlig masturbering på något sätt skulle gå att liknas med varandra (yez det finns de som tror det, det blir man varse då och då… ).