Barnmorskan sa några sanningens ord

Igår kände jag att tidvattnet och vinden vände. Nu börjar min kropp komma tillbaka. I can feel it. Har fortfarande ont och så men jag har kommit över nån slags läkningsgräns nu. Den värsta uppförsbacken är avklarad. Ja det är vad jag tror. Såg för första gången snittet idag också. Det såg inte så snyggt ut med sina blodiga tejpbitar men jag blev inte kräksjuk och jag fick inte förlamande ångest av det heller så jag skulle säga att det gick över förväntan.

I morse var vi på hörselscreening med lillkillen. Jag pumpade ungen full med mjölk innan vi drog så att han skulle vara lugn och beskedlig på plats och det var han! Och den där screeningapparaten (som såg ut att vara från Jurassic Park) pep och sa “APPROVED”.

IMG_0919

Barnmorskan skröt väldigt på honom. Hon sa ord som “åh så mycket hår!”, “stadig kille!” och “så fin!”. Jag höll på att explodera av genuin stolthet. Jag bryr mig inte att barnmorskorna säger skrytsaker om alla barn som kommer dit. De säger ju ändå inget annat än sanningen!

 

 

 

Jobbig dag på sjukhuset #sladdis2018

Eftersom jag har gått två veckor över tiden i morgon så behövde jag åka in för en kontroll på Östra i Göteborg idag. Det var en rutinmässig överburenhetskoll och jag och Joakim åkte in så att vi var där klockan åtta när de öppnade efter vad jag fått höra att jag skulle göra.

Och där satt vi i väntrummet i sex och en halv timme innan jag fick komma in.

Nån gång efter klockan 14, strax innan jag togs emot, brast det för mig och jag började faktiskt att gråta så tårarna forsade. Och då hade jag försökt hålla emot ett bra tag. Jag kände mig så frustrerad, trött och ynklig så det var inte klokt. Jag ville ju inte vara där utan tyckte nog redan från början att det kändes lite onödigt, men tänkte att eftersom de har koll så ska jag lyssna på dem och göra som de säger.

Jag önskar att jag varit förberedd på hur lång tid det skulle ta i alla fall. Jag önskar att jag hade kunnat få ha en ungefärlig tid (hade fått tiden 8.30 från början men detta visade sig inte gälla) och inte hade behövt höra det här “det är två framför dig” gång på gång och se alla nya i väntrummet prioriteras högre.

Jag är jätteglad att de bryr sig om att kolla att bebisen och jag mår bra, men finns det inte bättre sätt att sköta kvinnor som är överdådigt gravida, tunga och känslomässigt ansträngda än att låta dem sitta i ett väntrum en hel dag för en 15 minuters rutinkontroll?

Allt såg i alla fall bra ut.

Snälla Gud låt mig föda innan söndag. I Jesu namn.

IMG_0590

Allting såg bra ut