Sorgliga nyheter angående syn på aborterade som lever vid födseln #abort

Läste i morse (länk här till svt) att man inte kommer att göra återupplivningsförsök på barn som aborteras och visar livstecken när de kommer ut. Bara en gynekolog kommer att tillkallas till platsen för att stötta personalen om så behövs.

Men vad kommer de göra av de aborterade barnen som lever? Om mamman inte själv vill/kan hålla barnet (hur chockad blir man inte om man förväntar sig att barnet ska födas dött?) medan det drar sina första och sista suckar, kommer någon annan att göra det? Eller kommer det att ligga själv? Som människa och mamma till tre barn så tycker jag att det är en viktig fråga. Jag hoppas verkligen att det finns någon praxis att någon åtminstone håller barnet och visar det ömhet så att det aldrig behöver dö ensam i en klinisk, kal och helt kärlekslös miljö. Ingen människa ska behöva dö på det sättet.

“Abort och för tidig födsel är två helt olika processer som inte går att jämföra med varandra och ska hållas separata” säger Helena Kopp Kallner i svt-artikeln. Jaha? Att förlossningarnas karaktär och slutmål skiljer sig fattar jag. Men barnen då? Vad är det som skiljer dem?

Om ett barn lever efter en abort, och ett annat barn lever precis lika mycket efter en för tidig naturlig förlossning – vad är skillnaden när det kommer till barnen? Vad är det som gör att det ena barnet inte får vård, medan det andra får all modern vård och kunskap tillgänglig?

Och om ni letar efter exempel på kvinnor som söker sen abort så finns ett exempel här. Fast i det här fallet sökte hon inte. Och hon har idag en frisk flicka som, om jag räknar rätt, borde vara omkring 21 år gammal.

Har alla människor lika värde, eller har vi det inte?
Vad är det som krävs för att en människa ska få sitt liv värdesatt som en individ med värde i sig själv?

Vad kan vi göra för att förbättra attityden när det kommer till de minsta och mest sårbara bland oss?

close up of baby feet
Photo by Pixabay on Pexels.com

Välkomna till hejsonja.se!

Välkomna!

Åh, vad kul att ni har hittat hit!!

Det är alltså här som jag kommer att hålla till nu på obestämd tid. På mitt egna ställe, på egen domän. 100%.

Ja jag känner att mitt liv har kommit in i nånting nytt nu, det gamla är förbi, och jag kan inte köra i samma gamla hjulspår längre.

Jag vet inte exakt hur bloggen kommer te sig, men som några av er kanske redan har anat så kommer min nya blogg att handla rätt så mycket om min kristna tro och tankar kring den, ser sjukt mycket fram emot det. Men jag kommer samtidigt att fortsätta blogga om allt möjligt annat med. Det kommer nog att vävas ihop rätt så mycket.

Så varsego, ta var sin partyhatt och sugrör från familjens partylåda och välkomna till nya bloggen.

partylådan

Ni som följer på bloglovin redan behöver inte göra nåt! Ni andra:

Follow

Här är bloggen på RSS.