Jag hade varit ett knotande as

jag1800tal

När jag fantiserar och sätter mig in i olika tidsepoker så tänker jag inte romantiskt utan realistiskt. Vore jag till exempel född på 1800-talet skulle jag förmodligen varit en prostituerad vars syfilis infekterat hjärnan.

Jag har väldigt svårt att se att jag skulle ha varit nån redig bondmora alternativt snofsig dam, som jag ju hellre hade velat vara.

Ett hopp som dock lyckas tränga in i fantasin är att någon kyrklig gemenskap skulle känna förbarmande och berätta om frälsningen, och att jag skulle bli renad likt Maria från Magdala. Då skulle jag i stället bli byns kristna toka som sprang omkring och var 60% galen och 40% vis för att sedan dö lycklig i hjärtat.

Så lyckligt blir det dock aldrig när jag läser Gamla testamentet, gode Gud, jag får nästan panik när jag läser gamla testamentet ibland, för jag är så säker på att jag skulle tillhöra toppskiktet av de knotande asen av Israel.

oken oken

Om nån så gott som bara hade andats ett ord som påminde om “Guldkalv” så skulle jag förmodligen ha sagt att det var det mest förtjusande jag hört på nästan 40 dagar. För på gamla testamentets tid fick Guds folk klara sig utan Jesus, de tilldelades alltså ingen Hjälpare (aka Helige Ande), så de fick förlita sig på de få som fick det, det vill säga Guds profeter. Och det hade jag aldrig gjort (om jag nu ens varit judinna, antagligen inte?).

Jag hade kanske låtit mig tillfälligt övertygas av massiva mirakler (land som drabbas av plågor, hav som delas, vaktlar som faller från skyn efter repetetiva klagomål på maten) men hade glömt det efter nån vecka. Jag har extremt svårt att tro att jag skulle ansett Moses vara en man värd att lyssna på. Jag hade sannolikt anklagat honom för att tagit oss ut i öknen bara för att törsta oss alla till döds.

Jag hade garanterat haft gjutna avgudar i tältet och den där dagen då spejarna kom tillbaka och berättade att det finns jättar i löfteslandet så skulle jag jättesurt ha sagt “ta mig tillbaka till Egypten så jag slipper det här dårhuset”.

kul5minuter

Jag är väldigt glad över att vara född i Sverige 1985. Jag vet att jag tjatar men jag känner glädje för detta på daglig basis. Jag var egentligen chanslös nu med trots all materiell trygghet och fördelar men jag slapp i alla fall få syfilis i hjärnan innan jag hörde om frälsningen.

Hur tänker ni er själva när ni tänker er in i andra tidsepoker eller platser?