När jag ser att helvetet kommer, då lever en himmel i mig

Jesus är den enda som kan trösta mig. Jag vet inte vad mer jag ska säga, det finns inte ord. Jag har allt som man kan önska, men ändå kan livet kännas väldigt tungt. Och då är Jesus den enda som kan trösta mig.

Genom honom har jag fått ett nytt, helt och rent liv, som bor i mig men som inte är en del av mig, utan som jag är en del utav. I detta nya och rena finns sång och liv när man egentligen minst kan förvänta sig det. Där i bor hopp och ljus och kärlek som inte går att hitta någonstans i den här världen, utan man måste våga gå till Jesus för att hitta det.

Så här står det i världens mest spridda och respekterade, och hatade och föraktade bok (otaliga har blivit mördade för att de trott på och spridit just detta budskap):

Jesus: “… Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.” – Joh 8:12

Jesus: “Jag är dörren. Den som går in genom mig skall bli frälst, och han skall gå in och gå ut och finna bete. Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd.” – Joh 10:9-10

På sistone har jag lyssnat på den här låten ibland, och tänkt på Jesus. Går du i mörker? Behöver du påminnas om Jesus? Eller lära känna honom?
Lyssna på den här låten och tänk på honom vare sig du tror eller inte tror. Och om du inte gjort det, fundera allvarligt på om du inte ska ta och öppna dörren för honom, be om förlåtelse, be om uppmuntran och tröst, och bjuda in honom, så att en himmel kan sjunga även i dig.

“Från den tiden började Jesus predika och säga: ‘Omvänd er, ty himmelriket är nu här.'” – Matt 4:17 (himmelriket är nu här!)

 

Hitta låten på: youtube, spotify

Så här kan man be:
“Kära Gud, jag vet att jag många gånger har syndat i tankar, ord och gärningar. Jag vet det, och jag ber om förlåtelse och jag ber om förlåtelse i tro på att Jesus dog för att jag ska få förlåtelse genom honom. Jag tackar dig, och jag bjuder in dig för jag vill leva med dig, följa dig och vara din i evighet nu, så som du lovat!”

“För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. Skriften säger: Ingen som tror på honom ska stå där med skam . Här är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har samme Herre, och han ger av sin rikedom till alla som åkallar honom. Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst .” Romarbrevet 10:9-13

Kram

 

 

En vampyrs bekännelse: Långdragna existentiella monologer & pedofilflirt #bok

En ny rutin har utvecklats i min vardag och det är att jag går till biblioteket med Stig vareviga dag. Jag älskar biblioteket, förstå vilken rikedom vi svenskar har med våra gratis bokoaser.

Senaste boken är alltså En vampyrs bekännelse. Jag hade inte tänkt läsa den men fastnade med den när jag satte mig i bibliotekets ungdomsavdelning. Egentligen skulle jag bara bläddra lite eftersom jag minns filmen men så blev det att jag läste hela i stället (det gick ganska snabbt). En vampyrs bekännelse är en sån där film som SVT måste ha visat ungefär två gånger per år, MINST. Som Måndag hela veckan med Bill Murray, eller Dansar med vargar med Kevin Costner (den har jag dock inte sett). SVT måste ha älskat dessa filmer besinningslöst.

Vad jag tyckte om boken En vampyrs bekännelse

Inte så bra, kort och gott. Filmen är bättre, tror jag (var 100 år sen jag såg filmen). Men boken är i alla fall till bredden fylld av långa existensiella monologer/dialoger som den här vagt samvetsgranna vampyren tampas med. “Vad är ondska? Är jag ond? Är jag från djävulen?” och så vidare.

Jag är all in för existensiella frågor. Man kan säga att det var min huvudsakliga hobby under många år. Men nu när jag har fått och får löpande svar på mina existensiella frågor och vet var jag kommer från, vem jag är, varför jag finns och vad meningen med livet är, så är det väldigt långdraget att läsa om fiktiva mördarvampyrer som inte vet nånting och drar filosofiska frågor i långbänk.
Det går att jämföras med när en intellektuell ateistisk vänsterman som har läst filosofi ska förklara hur livet inte innehåller något man kan kalla för övernaturligt. Vampyren är i alla fall född katolik men det verkar inte direkt hjälpa honom.

Vid sidan av att vampyrerna i boken springer omkring och mördar varje natt så känns det särskilt osunt att boken flirtar med pedofili. Inget explicit sexuellt händer men språket beskriver barnet sensuellt. Visst, barnet är demoniskt och är till slut typ 80 år gammalt, men det är fortfarande ett barn.

Vi lever mitt i en kultur som på många sätt romantiserar och upphöjer (omoraliskt) sex, våld, demoner och död. Det tycker jag man kan se bland annat genom hur populärt Halloween har blivit. Jag förstår dragningen till mörkret, har den myself, men jag tror inte att det är sunt att dränka sig i det och särskilt inte när man saknar kunskap om Gud. Tänk om jag fortfarande led av existentiell ångest. Då kanske jag hade läst och begrundat den här påhittade vampyrens malande. Jag hoppas att folk som dränker sig i den här typen av kultur ska få hitta sin väg in i Jesu famn (ja jag måste ju lyckas klämma in Jesus i inlägget, då han är ljuset som lyser i mörkret, alldeles oavsett hur platt och torrt YHVH framställs i mainstream skönlitteratur och film).

BOKENS BETYG: Rätt lågt, 2 av 5 kanske

9789176459850_200x_en-vampyrs-bekannelse.jpg