Utomhusvästen – ett meningslöst plagg?

Jag vill bara säga att jag har börjat gå i tankebanor om att västen är ett meningslöst klädesplagg. Och då pratar jag alltså om den vadderade utevästen. Den som är gjord för utomhusbruk. Särskilt syftar jag på västar vadderade med rejäla material, till exempel dun.

När tusan är kylan av sådant slag att man måste isolera torson med rejäla material medan armarna kan lämnas åt sitt egna öde?

vast

För mig är det som att isolera väggarna i ett hus NOGA men så slänger man på en pressening eller filt som tak och hoppas att det ska fungera för det inneboende.

En gång i tiden, när jag var 19 år, köpte jag en gul väldigt lysande fräck väst på JC i Göteborg. Den kostade 600 spänn men det tyckte jag var värt ”för jag har ju aldrig några fräcka kläder annars”. År ut och år in hängde denna väst i garderoben och jag blev aldrig riktigt klok på när det var tänkt att jag skulle ha den. När det var svinkallt ute, men ändå tillräckligt varmt för att armarna skulle klara sig utan köldskador? NÅGOT SÅDANT VÄDER INTRÄFFADE INTE.  Så efter elva år skänkte jag den fräckt gula näst intill oanvända västen till pingstkyrkans second hand.

Annat är det med inomhusvästar. 

Min mormor till exempel hade alltid en väldigt lös stickad grå väst och den förstod jag mig kanske inte på när jag var barn, men nu förstår jag den.
Västar för inomhusbruk är som att gå omkring med en liten filt som är formsydd och anpassad för människokroppen. Det är alltså som en mysig filt – men praktisk och effektiviserad – man kan till och med ha den på jobbet utan att någon höjer på ögonbrynen!

Men utomhusvästarna? De förblir ett mysterium för mig.

vasthus

 

Tillägg senare under publiceringsdatumet: 

En läsare kommenterade och jämförde utomhusvästen med korta täckbyxor. JA! Exakt så!!

goretexshorts

 

Hur jag skulle ha valt bort kronprinsessan Victorias klänning i tre effektiva steg

Vår fina kronprinsessa Victoria har fyllt 40 år och det tycker jag är värt att fira, även fast jag inte känner henne och är ointresserad av att ens ta ställning monarki-frågan.

Till sin födelsedag åkte hon omkring genom Stockholm i nån öppen droska om jag inte missförstått det helt och från den vinkade hon åt människor så att de blev glada. Klädd var hon i en underbar klänning täckt med rosa blommor.

vickysdressBilden lånad från Damernas

Och även fast jag tycker att klänningen är fin så ska jag berätta hur jag hade valt bort köpet av den i tre effektiva steg:

  1. Först hade jag tittat på prislappen. Jag vet inte vad klänningen kostade men jag har en känsla av att jag personligen skulle ha valt bort den efter en titt på prislappen.
  2. Hade inte prislappen avskräckt mig totalt så hade jag tittat på tvättrådet och förmodligen så hade tvättrådet fått mig att lägga ifrån mig klänningen som vore den av skållhett järn. Se på det skira tyget. Se på alla de där fladdriga blombladen. Inte ens en tvättpåse och en skontvätt kan rädda denna klänning från tvättmaskinens fasor.
  3. När jag skådade blombladen närmre så hade jag upptäckt att det inte alls rör sig om blommor utan om fjärilar. Är inte fjärilar bara äckliga insekter? Vidriga leddjur med skelettet utanpå? Det tycker jag. Fjärilar är som ett Guds ironiska skämt. Jag undviker fjärilar.

 

Att konprinsessan Victoria inte blev avskräckt av de här faktorerna anser jag tyder på att hon både lever och tänker annorlunda mot vad jag gör. För mig hade klänningen varit helt fel. Men för henne var den helt rätt, vilket syns, för hon verkligen strålade i den.

Kronprinsessan Victoria, om du läser detta så vill jag bara säga grattis i efterskott på 40-årsdagen. Gud bevare dig och din söta familj!

 

Det excentriska modet i Svenska Kyrkan

Nånstans i bakhuvudet visste jag väl om det här redan men häromdan när jag läste den här artikeln så slog det mig att det finns människor inom Svenska Kyrkan som bär spektakulära hattar och spiror av guld och silver (och kanske tenn?).

Men inte för att det är deras fritidshobby som lajvare utan för att det är en del av deras  ämbetskläder (spirorna kallas för kräklor och de ska symbolisera herdestavar).

Ibland tycker jag att det kan bli så himla tydligt att Svenska Kyrkan är ett samfund som har funnits i flera hundra år och att de har haft en del tid till att bygga upp interna uttryck och symbolspråk som säkert kan se självklara ut för de indoktrinerade men som är mer eller mindre obegripliga för till exempel jag själv.

Jag vet inte vad de som varit med i svängen ett tag ser när de ser biskoparna, men för mig som är ny i sammanhanget ser det lite ut som ett gäng excentriker som är på väg till en ovanligt påkostad svensexa på nån avsides herrgård.

En del av de där kräklorna till exempel som ska symbolisera herdestavar, och på sätt och vis påminna oss om Jesus och hur enkel han var, verkar ha spårat ur lite?

Som tröst så verkar det i alla fall som att biskoparna oftast bär en lite mer dämpad klädsel för kanske allas bekvämlighets skull.  Vanligast verkar vara (jag googlade) en lila skjorta och en vanlig prästkrage på det.

Elton John in 1977

Och här har vi en bild på Sir Elton John.

Vill bara tillägga att jag själv går till en Svenska Kyrkan-kyrka (Kastala, kom gärna dit) och även om en del grejer är lite tillkrånglade så fattar jag det mesta trots allt. Men ändå.