Så här tänker jag om miljö och politik

Det har varit torka, bränder och vattenbrist och valet står för dörren.

Jag tänker att jag skriver några tankar om miljö och politik.

Miljön

Jag är inte övertygad om att den här sommaren har varit torr och varm på grund av vår naturpåverkan.

Däremot är jag övertygad om att vår miljöpåverkan stör ekosystemet och att vårt bekymmerslösa användande av giftiga ämnen, kemikalier, metaller och plaster påverkar djurs och våra egna kroppar negativt. Man måste läsa typ 10 böcker innan man har tillräcklig kunskap för att köpa ett solskydd för barn som inte gör barnet allergiskt mot sitt egna blod. Hur har det kunnat bli så att man behöver ha 700 högskolepoäng för att köpa sylt som inte leder till livmoderframfall hos kungsörnar.

För att inte tala om alla schampon som först ger oss ADHD för att sedan rinna ut i havet och göra hermafroditer av havslivet. Och då har jag inte nämnt nåt om gift i möbler, kläder, golvmattor, tapeter, mobiltelefoner och leksaker. Man skulle ju nästan kunna tro att det finns en djävulsk kraft som vill mörda och förgöra oss eller nåt.

tackarsdig.jpg

Om man inte kan förbjuda giftiga ämnen så kan man väl åtminstone fixa så att farliga produkter får varningstriangel och kraftigt höjt pris. Vi med begränsad kapacitet att hålla reda på saker behöver hjälp och vägledning för att inte köpa fel och de som är miljömedvetna och gör miljömedvetna val i alla livets lägen måste få nån ro så de inte känner att de egenhändigt bär vår jord och alla dess invånare i sin fjällräven kånken. Känner de så allt för länge så kommer de kanske förr eller senare bli för befolkningsbegränsning ala Kina. Jag ser redan tendenserna hos miljöivrare som tycker att det är “oansvarligt” av prins William av England att skaffa “så många barn” pga miljöpåverkan.

Politiken

Jag hoppas att vi röstar fram kloka beslutsfattare med rätt fördjupad kunskap i avancerade frågor. Som värdesätter moraliska frågor och som kan skilja på rätt och fel och som värnar alla människors lika värde. Sen vilket parti de tillhör känner jag är av underordnad betydelse.

SD har vunnit mark sen förra valet och jag kan säga med emfas att jag har inget till övers för politik som har gjort människoförakt och skrämselpropaganda till några av sina mest centrala hjärtefrågor.

Jag gick in på nån “Rädda Sverige”-grupp som var proppfylld av rasistpropaganda av olika slag och vad som sammanband dem alla tycktes vara en absolut skräckslagenhet som gjorde att de vid bara anblicken av en halalkyckling i kyldisken (därav gruppnamnet kanske) på ICA fick för sig att nån stod i deras bygdegård med en halalslaktkniv i färd att utplåna den svenska folkdräkten.

Vad är det som gör att människor i ett av världens tryggaste och rikaste länder är så vitglödgat skräckslagna? Alla bor väl inte i problemområden? Man skulle nästan kunna tro att otryggheten sitter på insidan och inte på utsidan.

Sen ni som vet att jag är pro-life kanske undrar vad jag tycker om SDs förslag om sänkt fri abort till 12 veckor. Jo jag blir glad när jag hör människor problematisera abort. Det vill jag se mer av! Ändå tilltalas jag inte av deras engagemang för jag undrar från vilken källa den sipprar, så att säga. Jag får faktiskt känslan av att de vill sänka abortgränsen för att de vill ha fler “etniskt svenska” barn. Jag tror inte att deras abortkritik baseras på omtanke om alla människors lika värde i alla fall. Särskilt inte med tanke på hur de har utmålat muslimer som ett virus som sprider sig genom just barnafödande. 

Nu bara spånar jag lite fritt här. Men abort ses ju ofta som en “lösning” för kvinnor i utsatta situationer. Om man ser till att kvinnor som inte är “etniskt svenska” har sämre förutsättningar ekonomiskt och socialt, och om abort samtidigt fortsätter marknadsföras som tipptopp för kvinnor i all slags nöd och oro. Ja då tror jag faktiskt att man kan få ner födsloantalet hos just de mest utsatta kvinnorna. Så genom att styra vilka kvinnor som är mest utsatta så styr man vilka som med störst sannolikhet helt frivilligt aborterar sina foster.

Så hade i alla fall jag tänkt om jag hade varit evil genius. Och se på USA. Grundaren av Planned Parenthood var rashygienist och såg abort som ett verktyg. Så de skulle inte vara de första som tänkt tanken i alla fall.
Men mest av allt så tror jag att de tar upp den här frågan för att fjäska till sig kristna.

Nej deras syn på abortfrågan ger jag inte mycket för även om det på många sätt “låter rätt”. Partiets ideologiska kärna har typ rabies, det har visat sig gång efter annan, jag har svårt att förstå hur man bara kan se förbi det.

Nä nu känner jag att det får vara nog. Jag tycker alltid det känns som att stoppa fingrarna i en smutsig syltburk när det kommer till att “prata politik” och nämna partier vid namn. Lite som att man måste ta en dusch efteråt. Kan inte riktigt sätta fingret på varför.

Ha det bäst!

Jag skrev inte att man ska strunta i att bry sig

Fick den här kommentaren angående det jag skrev i det här inlägget .

Haha, alltså… Jag har väl inte sagt att man inte ska bry sig! Det jag syftade på var den där känslan av att sitta på ett sjunkande skepp och aldrig ha tillräckligt med kunskap eller medvetenhet och resurser för att inte vara en stor fet börda för världen med sin blotta existens. Minns förr hur jag kände kring sånt här, hur min tillvaro liksom RASADE när jag tänkte på allt jag borde vara medveten om men inte kunde/orkade hålla reda på. Man fick liksom kläm på en sak – men så kom en annan, och det var som att vara tillbaka på noll igen. Det var som ett jordskred.

Det där blöjberget som jag nämner i inlägget till exempel.. om ni bara visste hur mycket ångest jag har haft över blöjberget. Jag kämpade hårt med tygblöjor ska ni veta. Och tvättnötter och torklappar i tyg och sånt.
Och kaoset stormade inom mig, för allt gick sönder, och man bara föll och rasade tillsammans med allt annat. Inifrån och ut. Det var så mycket att hålla reda på, och allt gick så snabbt, det gled bort, det ruttnade och blev till sot och spelade ingen roll, eller spelade stor roll, om man bara kombinerade det med rätt saker och rätt kunskap. Och så vidare i all evighet.

Jag hade ju inre grejer med, grejer som inte hade med världens yttre förfall att göra. Och det var så mycket att hålla reda på för att hålla ihop, att hålla sig ovanför ytan, SÅ MYCKET. Och jag ville så gärna att allt skulle stanna bara. Stanna och vara bra och fint och tryggt. Jag gjorde allt jag förmådde för att det skulle bli så. Men det räckte inte, det räckte aldrig, aldrig nånsin, och jag sjönk. Men så kom Jesus och drog upp mig och stannade min värld och lyfte skuldberget från mig och jag fick se att min existens inte är en enda stor meningslös belastning och att det finns en framtid och ett hopp och en mening, trots att världen och jag är trasiga. Lättnaden!

Det var DET jag syftade på.

Och sen så ja – jag tror verkligen på att vi kommer att få en helt ny jord. Till 100 %. Tror även att jag kommer att få en ny förhärligad kropp. Betyder det att jag inte bryr mig om den kropp jag har nu? Det gör jag. Jag bryr mig om den kropp som jag har nu, även fast jag kommer att få en ny (sen är ju min kropp ett tempel också). Men min vetskap om att jag kommer få en ny är till tröst för mig och jag tror jag kan bli en ännu större tröst om nåt händer med den / jag åldras (vilket jag ju gjort och gör, men än är jag ung och frisk i alla fall).

EDIT: Här är ett svar på Mys kommentar från Ida A också: 

Hej My! Jag förstår verkligen att du tycker att det är jobbigt med kristna som nonchalerar miljöförstöring! Det tycker jag också- jag tror att vi som är kristna har ett stort ansvar för att leva på ett hållbart sätt och ta hand om vår planet. Det finns väldigt många kristna som motiveras till att bry sig om miljön just genom sin tro (jag är ett exempel). Om du är intresserad, kolla gärna in den här nystartade organisationen: https://www.godjord.nu/ och den här bloggen som fokuserar en hel del på miljöfrågor ur ett kristet perspektiv: https://helapingsten.com/tag/miljo/
Ville bara ge dig det perspektivet också! 🙂
//Ida

 

Annat inlägg att läsa om man inte har nåt annat för sig (som snuddar detta inlägg):
Orden som krossade mitt hjärta mer än vad några andra ord har gjort