Mina författardrömmar #genmanipulering #hundstrypare

När jag var liten ville jag bara bli författare. När nån frågade vad jag ville bli så svarade jag att jag skulle skriva böcker. Nån gång svarade jag att jag skulle bli massör för att jag tänkte att man måste ha ett “riktigt jobb” också men blotta tanken på att massera främlingar besvärar mig och har alltid gjort, så jag vet inte varför jag sa så.

Jag skrev berättelser och noveller ideligen. Det var min tillflykt och jag fyllde block efter block. Intresset höll sig genom högstadiet och en bit in på gymnasiet men där nånstans slutade jag skriva skönlitterärt. Med undantag.

Varsego här får ni början på två berättelser som jag skrev av tristess för kanske två år sen. Man ser att det är efter att jag blev frälst eftersom ämnena har en så stark biblisk koppling.

IMG_2589

Jag skulle gärna se ett större intresse i det här landet när det kommer till att såga genmanipulering. Det bryter mot Guds ordning men även om man inte är kristen så måste man väl se de svåra moraliska frågorna genmanipulering öppnar för. Det är inte omöjligt att genmanipulering var en av orsakerna till att Gud dränkte hela skapelsen i störtfloden på Noas tid. Värt att tänka på!

IMG_2611

Nä det här är inte mina finaste verk. Jag tror att jag skrev mina bästa verk när jag var omkring tolv år.

Min allra käraste publik var min lillasyster. Jag skrev om dagarna och så läste jag för henne om kvällarna innan vi skulle sova. Jag älskade att höra hennes skratt så när jag fick höra det så visste jag att jag hade lyckats. Hon var enkel att få att skratta… Äh, det var ändå min skönlitterära höjdpunkt! Det och när läraren i Svenska läste upp mina verk för klassen i högstadiet.

Men vem vet. Kanske blir jag författare ändå innan det här livet är över. Konstigare saker har hänt.

Jag är i Latikberg

Ni som följer min blogg lär väl inte ha missat att jag är från Latikberg. Det är en liten by 2,5 mil utanför Vilhelmina som jag är väldigt glad att jag är ifrån.

Jag och barnen är strandsatta här medan Joakim är i Tärnaby hos sina polare. Vi köpte lite mat innan vi drog och behöver vi nåt utöver det så kommer vi inte få tag på det för här finns inga affärer och jag har varesig körkort eller bil. Ja det skulle vara om man bad nån annan bybo då. Närmsta affär är i Vilhelmina

Här uppe klarar man sig rätt dåligt utan bil (eller grannar). Men eftersom jag flyttade till västkusten när jag var 19 så har jag inte varit i behov av körkort. På västkusten finns nåt som kallas för kollektivtrafik.

De stora ungarna har hittat åt en tremening och sen har jag inte sett så mycket av dem.

De blev bästisar direkt och så drog dem. Hon visar dem Latikbergs dolda skatter och det vill jag också göra så småningom, se om skatterna finns kvar. Några lär göra det i alla fall, som grottorna uppe på berget. Grottor är kända för att hålla tidens test *tänker på stora grottor i Frankrike och underjordiska vattenfallssystem i Sydamerika, såna grottor som har tusenåriga människolämningar och som har extremt lite gemensamt med Latikbergs grottor där den mest spännande grottlämningen är rostiga konservburkar i en skreva*.

Jag tror att jag hellre åker hit än till Thailand. Faktiskt. Jag tycker att Thailandsresor verkar jobbiga. Så när det kommer till miljöförstöring på grund av att folk semestrar på andra sidan jordklotet så kan jag säga att just det miljöproblemet är inte jag nån del i i alla fall. Däremot är de här korna skyldiga till en hel del metangasfjärt.

Där står de och smälter is på Arktis.