En av de största dagarna i mitt liv: parkeringen

6CE3B89F-7083-459C-ADD8-4503EA513FBF

Här är en av Kungälvs finaste platser. Kungälv är i överlag rätt fult tyvärr, jag misstänker att vi saknar stadsarkitekt, men på den här platsen är det fint. Och bakom krönet av kyrkan där, har jag ett av mitt livs starkaste minnen av en av mitt livs största dagar. Vill ni höra?

En av de största dagarna

Året var 2005, jag hade precis fyllt 20 år och jag och Joakim bodde i Göteborg men jag gick skola i Kungälv uppe på berget (som ej syns i bild). Joakim hade dagen före fått anställning på Volvo, men han hade inte hunnit börja än så han var hemma. Det var en vanlig dag men på morgonen slog tanken mig att jag kanske var gravid. Jag åkte ändå till skolan, men eftersom jag inte kunde koncentrera mig så ringde jag till Joakim och bad honom hämta mig på parkeringen som syns bakom krönet på kyrkan.

Den korta stund som jag stod på parkeringen och väntade på att han skulle komma med vår knallrosa Volvo 142 (vi hade målat den själva) har etsat sig fast stenhårt. Jag kan inte närma mig den där parkeringen utan att påminnas om den dagen.

Vi åkte till apoteket och köpte ett graviditetstestet. Svaret på graviditetstestet kan vi se här.

1174636_10151636179702001_2037983004_n

^ Och här ^

 

Mitt liv just nu: Längtan. I allas liv: Corona

Just nu så är mitt liv präglat av längtan. Det är längtan i stort och smått. Längtan efter att leva ut kreativitet, längtan efter Norrland, längtan efter att lära mig nya saker.

Jag kan ibland bli orolig att jag ska dö när jag ser framåt, dö så att jag missar allt. Förr gav det mig nattsvart dödsångest men numer kan jag åtminstone trösta mig med att även om jag dör så är livet inte slut för det, och jag antar att man får fortsätta upptäcka efter det att man återuppstått. För det kan inte vara så att man väcks upp och helt plötsligt vet man allt. Jag tror att livet med Gud handlar väldigt mycket om upptäckter, även i samvarons perfekta form.

Varför känner jag mig som ett barn när jag pratar om uppståndelselivet?

IMG_6307

Min dotter var med i tidningen för ett par veckor sen.

IMG_6304

På jobbet har de lagt upp smörgåsbord efter smörgåsbord med spritservetter och spritgelé. Är det bara jag som har så på arbetsplatsen just nu? Min man berättade att de slutat köpa in äpplen på hans jobb, och bara tillhandahåller frukter med skal.

Ute på nätet finns två stycken grupperingar som lite slåss med varann: Den ena som anser att coronaviruset är under kontroll och att vi inte behöver oroa oss, och den andra som anser att coronaviruset kommer döda alla svaga och sjuka ur Sveriges befolkning om inte folk slutar resa till Italien på sportlovet.

Hur har ni påverkats av corona?

Helgens besvikelse: Coronaviruset

Hej hej

Här i Kungälv har vinterns första snö fallit i veckan. Ett litet slaskhelvete som sedan frös till is.

Jag är en luttrad trebarnsmamma numer, så jag struntade i att klä på lillen och låta honom ha “glädjeäventyr” bara för att det snöade. Med de första två hade jag tvångsmässigt kämpat med  vinterkläder och gått till en redan barskrapad sluttning för att låta barnen få “värdefulla vinterminnen”. Jag hade försökt mjölka den lilla snö som fanns, för att de skulle få en barndom med inslag av snölandskap. Trots att den här snön är kass.
Så inte nu, nu vet jag bättre!

IMG_6236

Stora barnet skulle till Italien på konfirmationsresa i helgen, till Assisi. Vi har varit taggade på detta sen i höstas. Men resan blev, som ni kan förstå efter smittspridningen i landet, inställt.

Jag trodde hela tiden att den skulle bli av och när dottern uttryckte oro så bara viftade jag bort det och blinkade med ögonen så där som jag i efterhand tänker att idioter gör. Corona har blivit känt så att möta Corona skulle vara som att möta en kändis. Och det gör man inte. Man möter inte kändisar.

Därför tänkte jag att risken att de skulle träffa Corona i Italien skulle vara lika liten som att träffa Nick Cave medan de var där, och han bor i Australien.

Fast sen börjar man tänka lite mer. Och man inser en massa saker som jag inte orkar ta upp just nu, men till exempel att likheten mellan kända virus och Nick Cave bara skulle passa om alla som Nick Cave hostade på förvandlades till en Nick Cave. Men som sagt, jag orkar inte utveckla den här tanken mer, den är för dum och jag har inte tid. Jag tycker att det var rätt av dem att ställa in resan och de har mitt fulla stöd.

Ha det bra allihopa! Jag återkommer snart!

 

 

Inte så vardagliga bilder ändå #takras

Tänkte att jag skulle posta några vardagsvardagliga bilder men när jag kollar på rullen så har jag bara ett par stycken och de är inte så vardagliga.

Vi kan börja brandkåren som kom på besök igår morse efter att brandlarmet gått i trapphuset. Det är tredje gången det är falsklarm och den piper så högt så man kan inte annat än att vakna när det går igång. Ja om man inte heter resten av familjen, som lugnt sov vidare, fastän det tjöt och dundrade av rökdykare som sprang längsmed trappen på ett sätt som skulle kunna få alla utdöda noshörningsraser att göra slow clap i sina gravar.

DSC_0050

Sen fick jag veta att taket rasat in på biblioteket där jag och lillen är varje dag.

IMG_3682

Ni kan läsa om det i DN här. Ganska otrevligt, jag är glad att det inte blev värre.

Var förbi där idag också och då hade de städat bort nästan all bråte, jag tror nog att de kommer öppna igen på måndag. Hoppas, jag vet knappt vad jag ska ta mig till när det är stängt där. Biblioteket är en del av vår dagliga vardagsrutin. I <3 the library 4ever.  Fast ibland lånar jag riktigt dåliga böcker där. Som jag slösar min tid på. Hua *ryser*.

57538426445__2BF00159-4D63-4801-9A48-6DDF46CA386E

Har den här bilden också, men den föreställer egentligen ingenting. Tog kortet och skickade till min dotter och skrev “Vi står här och väntar”.

IMG_3669

Thats all folks!

Bygget av vårt badrum, och städet som blev av men inte på rätt sätt

Jag tänkte uppdatera lite om läget kring badrummet.

Det är inte klart ännu.

Fast  i förrgår damp det ned ett brev genom brevinkastet. Där stod det cirka: “Nu är bygget med väggen klart! Luta er tillbaka och invänta besiktningen!”

Jag såg på lappen och såg på hallen och badrummet, och vad jag såg där var öppna hål, papper och kartong på golvet, massa smuts, metallgrejer omkringkastade, nån taklucka av något slag som var omonterad (och så klart ett hål i taket där luckan borde sitta).

När the builder overlord fick se läget sa han att han genast skulle skicka nån att montera det sista och så en städare för att röja bort allt skräp, för “det här är oacceptabelt”.

De kom och monterade grejerna. Jag gick ut med lillen. När jag kom hem mötte jag en städerska i dörren. Skuttade uppför trapporna med lillkotten på armen. Tänk att få se badrummet rent utan massa grejer som ligger och dräller, och kanske kan vi äntligen ta bort grindarna vi varit tvugna att köpa, för att hålla minsta från att krypa omkring i smutsen?

Men vet ni vad? Det var exakt lika bökigt som innan.

För städerskan hade gått till fel lägenhet, hon hade gått till grannen under, och städat deras badrum i stället för vårt.

Och det badrummet var redan utstädat och skinande rent, för de blev klara där före oss.

Då blev jag tung i hela kroppen. Så när min man kom hem från jobbet så röjde vi undan och städade själva. Har fått rätt seriösa stressymtom och jag vet inte hur jag skulle ha stått ut ännu en dag i väntan på att de kanske kommer göra nånting och kanske göra det rätt. Det är mer som har hänt och frustrerat mig också, men det lämnar vi, för nu är det snart klart, kanske (kanske).

Och det blir fint. Det kommer bli bra *biter mig nervöst i handen*.

Nånting har gått snett

Igår kom maken och de stora barnen hem till lägenheten igen och först kom det glädjande beskedet att det nästan är klart. Allt är kaklat och det är bara smådetaljer som ser ut att fattas. Kändes så skönt att se bilderna. Snart är målet nått och vi kan komma hem.

Sen ser min man att en vägg är sned och att vi kanske inte kommer kunna möblera bra då hörnet inte är 90 graders vinkel och rakt. Grannen har rakt. Vi har inte rakt (så det är alltså hos oss som det har blivit fel).

IMG_3511

Jag hade tänkt mig väggskåp över tvättmaskinen och lite sånt. Joakim säger att det kommer inte gå och föreslår andra möbleringar där man undviker att hänga nåt på väggen men jag känner bara nej nej nej.

Eventuellt kommer kaklet och fuktspärren måsta rivas och byggas om. Men vi vet inte än, vi måste höra från vilka det nu är vi ska höra från. Men jag kan inte acceptera ett renoverat badrum där vi inte kan möblera med väggskåp för att väggen är sned.

Och jag känner bara att luften gick ur mig. Jag känner mig utmattad. Jag vill hem. Jag vill ta hand om mina barn. Jag vill tvätta deras kläder, laga deras mat och bråka med dem om att inte spela för mycket tv-spel. Jag vill städa och dammsuga mitt egna hem, ha min egna ordning på mitt sätt. Jag vill inte ha alla mina grejer utspridda och i en väska. Känner mig mer och mer stressad men tänkte att en vecka till får väl gå.

Ni får gärna be för oss. Jag ser bara det jobbiga och är stressad och ledsen. Har inte bott hemma på snart två månader och barnen som går skola måste bo i det där kaoset. De sover alla tre i vår 160-säng, med prylar och golvpapp och plast överallt. Jag hoppas att det med väggen kommer att gå och lösa på ett bra och snabbt sätt.

Nervös inför resa #bilder

Nu börjar det närma sig julledigheten och i år tänker vi resa upp till Vilhelmina/Latikberg. Och jag ska vara ärlig – jag tycker att det är extremt jobbigt. Själva resan alltså. Sen när jag väl är där så vill jag inget hellre. Men resan… biter på naglarna (bildligt talat) till det bara blir blödande stumpar kvar av mina fingrar (bildligt).

IMG_2863

Här är en klänning som jag rev sönder för att jag var så spänd. Nej jag skojar bara, jag köpte den på tradera och var tvungen att skicka en bild på detta hål till säljaren (jag fick pengarna tillbaka).

IMG_2856

Här är nån grej utanför McDonalds som ser ut som en rymdraket (obs jag äter inte McDonalds) (här är en artikel i GP som bekräftar detta).

Jag vet inte exakt varför jag tycker att det är så jobbigt men jag tror att det bland annat har att göra med att jag är väldigt hemmakär. Jag gillar det bekanta, invanda och rutiner.

IMG_2865

Men oj vad jag längtar efter syskon och släkt och snöfyllda gator. Jag längtar efter kyla, skog och den där tystnaden som gör att man kan höra en bil komma på mils avstånd.

Funderar också på vad Stig bör ha på sig. Han har en overall i fleece som är tjock och gör så att han ser ut som Iggepigge i det där psykadeliska barnprogrammet som jag bara har sett flashar utav.

igglepiggle.png

Kanske räcker det? Den borde vara varm för han kan inte röra armarna när han har på sig den.

Nej nu måste jag sova. Har en ovana att vara vaken på tok för länge. Men har ni några tips på hur man kan lugna resnerver och några handfasta tips på hur man reser/packar bäst med barn (vi har bil) så be my guest.

Är alldeles för trött

Ikväll är jag trött och orkar inte blogga. Men jag kan tala om för er, som inte bor i Kungälv, att det byggs nåt fruktansvärt här. Hela stan har ändrats – [tar på sig en surgubbe-keps bakofram samt en halsduk] – till det sämre!

Nämen allvarligt. De tycks inte ha tänkt estetiskt när de har byggt. De tycks ha tänkt lite “nu ska vi fixa skymmande köpcenter och massa lägenheter hulleribull, gärna så nära en smutsig europaväg som är humanly possible!” Jaja, det blir nog bra!

Och när de är klara kommer centrum vara flyttat och vår lägenhet kommer då att ligga centralt. Jag har aldrig bott i centrala Kungälv tidigare.

IMG_2691

En gång när jag såg Barbapapa som barn så var det ett avsnitt där en stad byggdes upp. Barbapaparösten sa att byggnaderna “växte upp som svampar”. Jag har aldrig känt nån vidare frid över den liknelsen. Men än idag när jag ser att det byggs så tänker jag “husen växer upp som….. SVAMPPPARRR”. Argh [hytter med näven åt Barbapapa]

barbapapa.jpg

 

Nu har jag röstat

Nu har jag idkat rösträtt och det kändes bra. Som att dra av sig ett plåster!

Nu ser jag fram emot valvakan. Till dess bjuder jag här på en tillbakablick.

RÖSTTILLFÄLLEN JAG MINNS

Första gången jag röstade så var jag 21 år.
Jag visste att det var min rätt och min plikt. Men när jag kom till vallokalen så fick jag tre kuvert. Varför!?!? Undrade jag. Är det inte bara ETT val!?!?! Och det var jättemycket folk och jättemånga lappar på ett stort bord. Jag fick en panikattack och röstade bara på nåt (tror det blev Folkpartiet-Liberalerna? Något jag inte alls tänkt). Sen stod jag utanför vallokalen och hyperventilerade och grät otröstligt och kände mig som världens sämsta fastän jag ju varit så duktig och gjort Folkpartiet-Liberalerna glada.

Andra och tredje gången flyter ihop. 
Vis av erfarenheten från första valet så valde jag att förtidsrösta på biblioteket. Jag minns dessa röstningar som lugna och harmoniska. Ett med naturen. Ett av åren så röstade jag på socialdemokraterna för att “en röst på något annat är en röst på SD” (tror jag nån hade sagt). Det kändes inte helt rätt för mig men jag gjorde det ändå för kung och för fosterland. Något jag aldrig har ångrat.

Den här gången har jag röstat på valdagen men jag gick rätt tidigt för att slippa rusningen.
Jag glömmer inte den där första röstningen i första taget. Det var lugnt och helt fritt från köer i vallokalen. De tre kuverten chockade mig inte – jag är numera etablerad röstare. En världsvan beståndsdel i Sveriges demokrati. Röstade på vad jag tror är bäst men är inte helt övertygad men men.

Gud bevara Sverige medmänskligt! Som man säger.