Nu har jag röstat

Nu har jag idkat rösträtt och det kändes bra. Som att dra av sig ett plåster!

Nu ser jag fram emot valvakan. Till dess bjuder jag här på en tillbakablick.

RÖSTTILLFÄLLEN JAG MINNS

Första gången jag röstade så var jag 21 år.
Jag visste att det var min rätt och min plikt. Men när jag kom till vallokalen så fick jag tre kuvert. Varför!?!? Undrade jag. Är det inte bara ETT val!?!?! Och det var jättemycket folk och jättemånga lappar på ett stort bord. Jag fick en panikattack och röstade bara på nåt (tror det blev Folkpartiet-Liberalerna? Något jag inte alls tänkt). Sen stod jag utanför vallokalen och hyperventilerade och grät otröstligt och kände mig som världens sämsta fastän jag ju varit så duktig och gjort Folkpartiet-Liberalerna glada.

Andra och tredje gången flyter ihop. 
Vis av erfarenheten från första valet så valde jag att förtidsrösta på biblioteket. Jag minns dessa röstningar som lugna och harmoniska. Ett med naturen. Ett av åren så röstade jag på socialdemokraterna för att “en röst på något annat är en röst på SD” (tror jag nån hade sagt). Det kändes inte helt rätt för mig men jag gjorde det ändå för kung och för fosterland. Något jag aldrig har ångrat.

Den här gången har jag röstat på valdagen men jag gick rätt tidigt för att slippa rusningen.
Jag glömmer inte den där första röstningen i första taget. Det var lugnt och helt fritt från köer i vallokalen. De tre kuverten chockade mig inte – jag är numera etablerad röstare. En världsvan beståndsdel i Sveriges demokrati. Röstade på vad jag tror är bäst men är inte helt övertygad men men.

Gud bevara Sverige medmänskligt! Som man säger.

Jag är väldigt förtjust i vårt område

Apropå förra inlägget så vill jag bara klargöra att jag tycker väldigt mycket om vårt område, alltså det område i Kungälv som kallas för Komarken, där Nordmannatorget ligger.

När vi bestämde oss för att vi skulle satsa på större boende förra året så hade vi egentligen ingen lust alls att lämna gården vi bodde på, så vi flyttade till granngården. Mina barn är uppvuxna och har nästan alla sina vänner här och jag har inget annat än gott att säga om skolan som de går på. Det satsas mycket på barn och ungdomar i området och det märks.

Sen att det förekommit och förekommer en del bråk på vissa platser, vissa tider på dygnet, vid vissa väder… ja det är hemskt tråkigt men det är inte representativt för helheten. För att vara en stads “stökigaste område” så är det faktiskt riktigt lugnt och det vilar ett hopp över staden liksom.

Kungälv är ingen snygg stad utseendemässigt men den är ganska smart uppbyggd när det kommer till hyres/bostadsrätter. Vilken stadsdel man än vänder sig till så är det ganska jämnmånga lägenheter som är hyres och köpes. Det gör att människor med olika inkomster/kapital hamnar granne med varann, och det tror jag är väldigt bra för alla, men särskilt för barnen.

Visst visst, skulle jag välja så skulle jag nog allra helst bo i Norrland vid nån stor fet skog med vidsträckt tystnad (men kanske ändå nån kiosk runt krönet). Men nu är inte det aktuellt så då bor jag här av orsaker som jag inte riktigt fått grepp om än. Sa jag att kyrkan ligger strax intill också? Jepp. Gud visste hur lat jag är när han placerade mig här. Hade kyrkan legat en kilometer längre bort hade jag aldrig gått dit och det visste han, haha (ligger faktiskt en kyrka ca en kilometer längre bort men där är jag väldigt sällan) (fun fact: influencern Andreas Wijks pappa är pastor i den kyrkan) (fun fact 2: och han har ofta väldigt trendiga kläder som han fått av sin son eftersom hans son får så mycket kläder att han inte vet vad han ska göra av allt).

Ville bara klargöra detta. Att nån med problem med att följa lagen har snott hyperläskiga kanyler och skalpeller på just en punkt där man vet att det är lite extra turbulent emellanåt = inte skönt. Komarken = *tummen upp för Komarken*