“Jag kan som pappa inte föreställa mig regler av andra skäl än omsorg”

Jag skrev i förra inlägget att jag läste Elsanders bok “På väg” och nu har jag läst den färdigt. Den var bra!

Fattas den på ditt lokala bibliotek så kanske du kan be dem göra ett inköp, det gjorde jag, annars finns den här på bokus.

När jag fortsatte läsa boken igår kväll så såg jag att han skrivit om samma ämne som jag skrev häromdan angående Guds regler som inte sällan har uppfattats som glädjedödar-förbud.  Jag tycker att han uttryckte det bra:

IMG_6437

 

Lästips för alla, men kanske särskilt för de som lämnat tron? Eller för sjuka? Eller nej, den passar nog alla – På väg av Joachim Elsander

Jag håller på att läsa en bok just nu som är en fröjd att läsa – På väg av Joachim Elsander.

IMG_6435

Författaren till boken dog för inte så länge sen i sviterna av cancer, en cancer han var väldigt öppen med ända till slutet. Det kändes lite konstigt när han dog, för han var aktiv på sociala medier, och så plötsligt en dag så var det någon annan som skrev och meddelade att han gått i vila nu, omgiven av sin familj.

Texterna är tagna från bland annat en blogg som Elsander skrev där han tar upp tankar om Gud, Bibeln, olika slags erfarenheter från frikyrkan och så tankar kring Gud och att som människa drabbas av sjukdom och lidande utan att få bot från detta.

När jag precis blivit kristen så var det många som är uppvuxna i kristna gemenskaper men som lämnat tron som skrev till mig.

Min upplevelse just då var att de kände sig besvikna och ledsna för att någon kunde börja tro på något som de genom sorg lämnat. Efter deras erfarenheter var det frihet att lämna kyrkan, så hur kunde jag, som redan var “fri”, helt plötsligt börja tala om en Frälsare, som de genom smärta jag inte har någon aning om kommit fram till inte kan finnas på riktigt.

Med genuin omsorg om mig var det flera som varnade mig och nog helst hade velat se att jag också lämnade min nyfunna tro. Fler än en gång blev jag anklagad.

Och jag måste säga att som nykristen som knappt var i kontakt med någon kristen gemenskap vid tillfället, utan som fått uppenbarelse hemma på kammarn i vuxen ålder, var det här ganska överväldigande, och jag blev rätt ledsen och hade många frågor till Gud.

Exempel på svår fråga: varför behövde jag bara ropa på Honom och han kom inom 24 timmar i egen hög person, medan andra ropar och ropar och bara upplever tystnad som svar?

Jag vet fortfarande inte svaret på detta.

I början när jag blev kristen var jag först avundsjuk på människor uppvuxna i kristna hem. Jag tänkte att det måste vara som en dröm att från barnsben veta att de har en evig Fader i himlen, en Frälsare, en stadig grund att stå på, en Hjälte som håller handen i en gungande värld.

Men det tog inte särskilt lång tid för mig att i stället känna tacksamhet för att jag kom till tro just precis när jag kom till tro.

Jag kanske inte kan säga att jag alltid tänker på de som är uppvuxna i kristna sammanhang men som lämnat, men jag tänker i alla fall på dem ofta och jag inbillar mig att den här boken kan vara tankeväckande på ett tryggt och fint sätt för människor som har en sån bakgrund. Men vad vet jag.

Hittills har jag bara läst knappt halva boken så vad andra halvan kommer innehålla vet jag inte. Den kanske är förfärlig. Rekommenderar ändå.