Hur kan man på allvar tro att Jesus har uppstått?

Nu har det varit (och är väl på sätt och vis fortfarande) påsk och då kan man ha fått höra ett och annat  ”Jesus är uppstånden!”.

Och innan jag blev kristen så hade det väl nån gång då och då fladdrat förbi mig med att ”Jesus lever”. Men det var en sån där grej som jag på något sätt sorterade bort som skräpinformation. Det fastnade helt enkelt inte.

Något som jag också hörde då och då och som hade betydligt lättare att fastna var det här att ”Jesus dog på korset”. 

För till skillnad från ovanlig uppståndelse från de döda så kunde jag ta in och smälta sannolikheten att någon råkat ut för den betydligt vanligare döden.

Så det var där som mitt fokus landade i hela den här berömda Jesus-på-korset-affären. Det landade på att han dött. ”För oss”. Vilket jag för övrigt tyckte verkade helt onödigt. ”För min del hade han gärna fått fortsätta leva” minns jag att jag sa. Jag kände mig ganska storsint när jag sa det också, haha.

aldrig bett honom gora

”Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft” Korintierbrevet 1:18

Jag hade i alla fall så klart hört om den tomma graven och hade nån bett mig att redogöra vad som enligt Bibeln hände några dar efter Jesu död, så hade jag i allmänbildningens namn helt klart kunnat rabbla upp att han återuppstod. Men för mitt förstånd så var det bara tomma ord och uttryck som varken gjorde till eller från i min bild av Jesus. Min bild av Jesus var att han verkade ha varit en fin karl. Som dog, ”för oss”, ”om han nu levat”.

Jag tänkte därför på kristna som människor som följer ”en man som de tror dog på ett kors”.

Att kristna följer en nu levande man som lever fastän han dog på ett kors var så ovanligt och därför så osannolikt, att det för mig inte var möjligt att medvetet processa och överväga det på ett seriöst sätt. Hjärnan filtrerade automatiskt bort informationen om att Jesus återuppstått och det enda som fastnade kvar i mitt förstånd och medvetande var: ”Jesus dog”.

Så hur kunde jag på allvar börja tro på att Jesus har återuppstått och lever idag? 

download

Hm, jo, några veckor efter att Jesus uppstått ur graven så for han upp till himlen på ett moln (ja det här är också rätt ovanligt, jag vet). Och nån gång efter det, på nåt som kallas för pingst, började folk som tror på honom att ta emot helige Ande, helt enligt vad Jesus lovat i till exempel Johannesevangeliget 14.

”Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er.”

Helige Ande är Guds egna Ande och han är en del av det som kallas för den heliga treenigheten som består av Fader, Son, och så den helige Ande förstås. Helige Ande är alltså inte kyrkans femte hjul utan alla i treenigheten har sin funktion/roll, och alla tre fungerar i perfekt relation med varandra och alla tre är 100% Gud. Ja jag vet. Det är svårt att greppa.

Utan att fastna för mycket i att försöka begripa treenigheten: Jag hade hamnat i ett läge där mitt liv kändes som en återvändsgränd och i det här läget dök liksom Jesus bara upp. Kanske kunde han rädda mig ändå? Visst var det osannolikt men jag var inte i ett läge där jag kunde räkna bort osannolika saker. Och genom att jag satte allt mitt hopp till Jesus och talade ut hans seger på korset över mitt liv och talade ut att han är herre över mig och att jag därför är Guds barn och att mina demoner inte var välkomna hos mig mer osv, så tog han emot mig och så fick jag helige Ande.

Det var inte väntat kan jag säga.

Fast jag kände ingenting särskilt på en gång, men inom några dar kunde jag känna hur jag förvandlades, att blodet blev nytt på något sätt, kanske för att det var som att jag för första gången i mitt liv kunde andas och få luft. Jag vet att det låter konstigt med tanke på att jag andats i hela mitt liv, men så är det.

Och även fast jag aldrig varit med om att bli pånyttfödd förr så förstod jag att det var det som hände, då jag genom Anden fick allting förklarat för mig på ett sätt som jag kunde förstå (”… han skall lära er allt”, som Jesus sa i Joh 14).

Jesus pratar om denna pånyttfödelse i exempelvis Johannesevangeliet, när en farisésnubbe vid namn Nikodemus besöker honom mitt i natten:

”‘Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare, ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om inte Gud är med honom.’ Jesus svarade: ‘Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.’ Nikodemus sade: ‘Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet och födas en gång till?’ Jesus svarade: ‘Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt.  Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av Anden.”

Guds Ande tog sin plats i det inre tomrum som jag fram till dess haft växande och värkande inom mig, och han började fylla mig med en visshet som jag alltid har längtat otroligt mycket efter att få ha. Visshet om Gud.

Och när jag talar om inre tomrum så talar jag alltså om det där hålet som många kan känna på insidan och som bara tycks växa ju mer man försöker fylla igen det. Så var det för mig i alla fall, men så var jag ju också expert på att söka mig bort från Gud på ett nästan parodiskt vilset sätt.

nina hemmingson inre mörker

Du som kan relatera till denna bild av Nina Hemmingsson förstår förmodligen vad jag menar för slags inre tomrum

Innan jag blev frälst så antog jag kallt att alla kristna är precis lika tomma på insidan som alla andra, kanske till och med snäppet tommare, eftersom de tror på en (ansåg jag då) mycket krävande, begränsande och mordlysten Gud och tröstade sig med ett framtida paradis där lejon av nån anledning prompt skulle sova bredvid spädbarn.

Men så, efter att vägen till Gud öppnats för mig, så tänkte jag (ungefär):

”OMG JESUS LEVER DETTA ÄR BÄSTA NYHETERNA EVER KRISTNA ÄR INTE GALNA DE HAR JU RÄTT GUD ÄR GOD JESUS ÄR VÄGEN OCH BIBELN ÄR SANN JAG MÅSTE FÅ UT DETTA PÅ NÅT SÄTT HUR SKA JAG FÅ UT DET DET ÄR SÅ TÖNTIGT ATT PRATA OM JESUS MEN WOW JESUS LEVER OMG BÄSTA EVER”

Jag förstod då också att Guds rike inte är en plats som man kommer till när man dör eller som kommer ”senare” som jag hade trott, utan Guds rike är något som tar plats inom oss redan medan vi lever det här livet i den här kroppen på jorden. Men det är ett rike som man inte kan se med ögonen och även om man kan längta efter till det tar plats utan störningsmoment så småningom, så är det liksom ändå här redan nu. Jag skulle beskriva det som att himmelriket ligger ”bakom” den synliga världen?

Men det här riket kan inte vi pånyttfödda kristna visa för någon genom att peka på en plats och säga ”titta där är det”, eller ”se här har jag ett mätbart bevis för att det här riket verkligen existerar”, utan medvetenhet om det får man först när man själv uppriktigt bestämmer sig för att lägga allt sitt i Jesus förvar och börja förlita på Gud i stället för till sig själv.

Jesus är alltså nyckeln till det här osynliga riket. Fram till dess att man själv tar emot nyckeln så är sannolikheten övervägande att man tycker att det här med Guds rike låter ganska konstigt.

”Då Jesus blev tillfrågad av fariseerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem: ‘Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. Inte heller skall man kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Ty se, Guds rike är mitt ibland er.'” Lukasevangeliet 17:20-21

Så det vi pånyttfödda kan göra är att vittna om det som vi har fått kännedom om. Det kan vi göra dels genom att berätta om Jesus och vad vi lärt genom honom och uppmuntra folk att själva söka honom och omvända sig, men också genom att leva livet på ett sätt som pekar mot Jesus och vem han är, så att folk får lust att själva söka honom och omvända sig. Det betyder inte att vi ska leva helt perfekta liv, för det kan ingen göra, utan det betyder att vi ska älska Gud och ivrigt sträva efter det som han håller för gott. Det här vill han att vi ska göra för att han älskar oss och vill oss det bästa, och han hjälper oss med det varje steg på vägen. Vi är nämligen helt oförmögna till förvandlade hjärtan av egen kraft.

Sammanfattningsvis:

Jag började på allvar tro på att Jesus uppstått för att han helt enkelt tog emot mitt liv när jag gav honom det. Då blev det rätt uppenbart för mig att han återuppstått för folk tar i regel inte emot saker om de är döda. Dessutom börjde jag ju att höra honom också, även det ett klassiskt livstecken.

uppstanden

Och jag måste säga att det hopp som jag av olika skäl kunde känna för Jesus just i stunden för min bön inte var nåt som jag hade lyckats uppbåda av egen viljekraft, utan det var ett hopp som Gud genom olika medel gett mig.

Så om du som läser det här är sugen på att få gemenskap med Gud, men inte alls känner att du kan vare sig tro eller hoppas på Jesus där du befinner dig just nu men nånstans innerst inne ändå vill kunna göra det: be honom om tro? Be Gud att röja bort det som står i vägen mellan dig och honom?

Hett tips: din bön får större auktoritet om du ber den i Jesu namn, för Jesus är namnet över alla andra namn.

Jag har annars skrivit lite här hur jag bad när jag blev frälst, men det det där är ingen mall. Och är du inte social fobiker så kan du kanske till och med fråga en kristen att be för dig för att du vill ta emot Jesus (jag utgår jämt från att mina läsare är sociala fobiker men det kanske ni inte är hela bunten hehe).

Sen måste jag också verkligen understryka: alla upplever inte sin frälsning på samma sätt som mig. Gud frälser oss på det sätt som är bäst för oss och för planen han har för var och en av oss. Sök honom och han kommer att ge dig precis vad du behöver, på det sätt du behöver det, i den tid du behöver det.

Bloggtips: Natalie och när hon hittade hem

Idag tänker jag att jag ska tipsa om en fin liten blogg. Bloggen tillhör en person som heter Natalie.

Här är ett utdrag:

”Jag började experimentera med det andliga för några år sedan. Desperat efter sanning och förklaring. Det involverade meditation, yoga, rening av chakran, kallande på andliga vägledare, jag besökte ett medium och jag tillbad naturen. Fina ord om kärlek och fred, men ganska så egocentriskt och innehållslöst.

Jag mådde sämre och sämre, min värld blev mörkare, förvirringen ökade, allt kändes tomt och jag förstod inte vad jag gjorde för fel. Jag visste ju att världen var upp och ner, men jag förstod inte varför.”

Ni kan läsa resten av inlägget här (gör det, själv har jag även satt bloggen på follow).

bibelbok

Jag måste säga att jag tycker att det är väldigt trevligt att höra om andra som också har blivit frälsta. För det här är alltså nåt som händer människor hela tiden, över hela världen.

Och jag minns att det i början var rätt viktigt för mig att veta att det finns andra när jag nyss blivit frälst, för jag fattade först inte vad som hände. Jag hade aldrig riktigt hört talas om det här att bli frälst innan jag själv blev det. Jag visste ju inte ens vad helig Ande var för nåt.  Som sagt trodde jag att helige Ande var kyrkans femte hjul. Men så helt plötsligt var Anden där, inuti mig, i mitt hjärta.

”Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött.” – Hes 36:26

Innan dess trodde jag ju verkligen att kristendomen är en tro som alla andra. Typ ”det är väl fint, om det gör dig glad”. Men plötsligt såg jag himlen jubla, jag hörde Jesus tala till mig, och när jag köpte en Bibel och läste ur den så upptäckte jag att wow, Bibeln lever, talar sanning och jag är en del av den, den är LIVETS BOK. Ja det var många stora saker som jag fick upptäcka på väldigt kort tid där ett tag.

Och hade jag inte fått förstå att andra varit med om exakt samma före mig, och kunnat läsa om det som hänt mig i Bibeln, så hade jag förmodligen trott att jag blivit galen. Som tur var så är jag är långt ifrån det enda förlorade får här i världen som hört och börjat följa Jesus, tagit emot himmelriket och förenats med Gud under änglars jubel. 

”Vilken man bland er, som har hundra får och förlorar ett av dem, lämnar inte de nittionio i öknen och går och letar efter det som är borta tills han finner det? Och när han har funnit det, lägger han det på sina axlar med glädje. Och när han kommer hem, kallar han samman sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig, för jag har funnit mitt får som var förlorat. Och jag säger er, att på samma sätt ska det bli större glädje i himlen över en syndare som omvänder sig, än över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver. ” Luk 15:4-7

 

Folk som inte fattar hur man ska bete sig i en kyrka <3

Jag läste den här artikeln i Dagen om ett hårdrocksband som spelat in en musikvideo i en kyrka utan att fråga kyrkoherden, och jag fylls av nostalgiska minnen.

Jag ser tillbaka på när jag själv brukade invadera min bys kyrkbyggnad om somrarna.

58657_96075548

Jag spelade på flygeln och på orgeln, lekte med kyrkklockan (undra om nån hörde att den stod och klingade på random vissa dagar?), klättrade upp i kyrktornet och slog upp luckorna och satte mig där och skrev med utsikt över skogarna.

Ibland tog jag med mig min lillasyster och vi skrev högtidliga tal som inte var särdeles kristliga, tal som vi sedan ropade ut från talarstolen i allvarlig ”präst-ton”. Vi intog sakristian, skådade prästklädseln, och så sprang vi omkring mellan bänkraderna som vilda babianer. Hade vi haft rökmaskiner och ett hårdrocksband så hade vi högst sannolikt även spelat in en musikvideo.

58657_34092583
Kyrkbyggnaden i Latikberg var som mitt andra hem om somrarna. Utöver de gånger min lillasyster var med så var kyrkbyggnaden en plats där jag fick vara själv. Att det skulle finnas en Jesus också hade jag inte den blekaste minsta aning om, trots alla psalmböcker och avbildningar som fanns där på honom (när jag såg Jesus hänga på korset så tänkte jag ungefär: vad är det för fel på människor som hänger upp sånt här på väggen??).

För inte får man sug efter Jesus och förlåtelsen etc bara för att man invaderar en kyrka, särskilt inte om man jagas ut därifrån av vaktmästare/församlingsmedlemmar/präster/kyrkoherdar (hehe).

Det är klart att man inte ska invadera kyrkor. Så jag vill inte tynga stackare som nödgats jaga ut folk. Men jag bara måste säga att jag känner sån himla värme för människor som inte fattar eller struntar i hur man ska bete sig i en kyrkbyggnad. Människor som kommer dit och stör och som inte förstår när man bör sitta eller stå eller varför prästen klär sig i bordsduk. Jag känner så för er att jag knappt vet vad jag ska ta mig till (inser jag i skrivandes stund).

10301141Ni som ser denna bild och tänker: vad håller de på med?  Ni som gnuggar er i ögonen och zoomar in och undrar: Är det en svensexa?

Åh vad jag önskar att ni också skulle ta emot Jesus ordentligt och komma till kyrkorna och röra om lite där. Sveriges kyrkbyggnader skulle verkligen behöva er undrande närvaro. Min kyrka är bra på många sätt, men det vore så fett nice med fler nyfrälsta kristna där som inte varit kristna ett helt liv (och då menar jag absolut inte att det är nåt fel på de som varit kristna i ett helt liv, men det skulle ändå vara nice med fler nya). Människor som är vilsna i den här kulturen.

Till er som känner er obekväma och udda i de kyrkbyggnader ni besökt, ni som inte känner er tillräckligt ”heliga”, ni som inte vet om eller när ni ska sitta eller stå, och som tycker att kyrkbesök känns som en krystad teater som ni inte kan manuset till, som att människor ser fel med er, vill jag säga sju saker:

  1. Grejen med kristendomen handlar inte om kyrkobyggnader och dess interiör och att kunna ett manus utantill osv. Den handlar inte heller om symbolisk klädsel eller till synes vördnad för broderade servetter (för det är bara till synes, oftast, hoppas jag).
  2. Grejen med kristendomen är inte att vara fri från sina tyngder INNAN man blir kristen. Det sker medans. Det är ju det som är poängen.
  3. Grejen med kristendomen är Jesus, och att bjuda in och ta emot honom i sitt hjärta. Att erfara och erkänna att man behöver honom. Detta är inte på något sätt beroende av vare sig byggnad, manus, rekvisita eller utsmyckade textilier. Inbjudandet och  mottagandet av Jesus kan ske var som helst, och på ett språk och med ord som just du förstår. För mig skedde det hemma i lägenheten.
  4. Grejen är att genom Jesus få personlig gemenskap (vilket innebär att hålet på insidan fylls igen) med vår fina goda levande och personlige Gud YHVH (han kallar sig YHVH i Bibeln, men tyvärr tycks det ha glömts bort hur det uttalas, vilket är så himla weird).
  5. Grejen är att få syndernas förlåtelse och att få börja om från början, som ett nyfött barn. Vem har inte önskat det ibland, att få börja om på nytt? Så härligt att det är möjligt.
  6. Grejen är att få hjälp genom Jesus att själv förlåta andra för allt som de har gjort mot en genom livet (alltså inte ”glömma och gå vidare”, ”sluta tänka på” eller annan slags låtsasförlåtelse, utan förlåta, på riktigt, bli förlöst från det för alltid),
  7. att lära sig att göra och älska som Jesus, med Jesus som ständigt närvarande lärare och stöd.

Då kan man kanske undra att vad gör man som ivrig sökare om det inte är säkert att man som ny och oviss får hjälp att hitta in i sin egna relation med Jesus när man söker sig till en kyrka?
Jag säger att vågar du och vill så testa för man vet ju aldrig. Man kan bli rätt överraskad. En kyrka som till synes verkar ointresserad av att släppa in nya och berätta hur man kan ta emot Jesus i sitt liv etc kan visa sig dölja oväntat mjuka delar där under. Många kyrkor är som dolda skatter gömda helt öppet verkligen. Ett tips kan vara att fråga nån ”kan du hjälpa mig att be för att ta emot Jesus i mitt liv?”. Annars så kan du ju faktiskt alltid fråga Jesus själv om ledning att hitta till din församling, även om du inte är frälst än. Han kommer på nåt.

Hm vet inte hur jag ska avrunda det här inlägget så jag avslutar det bara så här.

coolasolbrillor2

Varning: Hypnos och andliga ”guider”

Jag såg att den populära youtubaren Therese Lindgren har gått till en hypnotisör.

I klippet berättar Therese Lindgren att hon har hypnos på en ”bucket list” över grejer som hon vill göra under 2017. Det är ganska tydligt att hon ser hypnos en rolig och spännande grej, typ som att gå på maskerad utklädd till Cher eller liknande.

Jag blir illa till mods av att se klippet för det känns som att bevittna en form av övergrepp. Ja jag vet att det är starkt uttryckt och jag ska försöka förklara varför jag känner så.

Hypnotisören öppnar upp henne för en ”guide” – men vem är guiden?

I klippet får vi först se Lindgren försättas i det tillstånd som kännetecknar hypnos.

Kort efter det introducerar hypnotisören henne för vad hon kallar för ”guide” och hon berättar för Lindgren att guiden är ”någon som är där för att hjälpa dig vidare”.

Therese Lindgren ställer, åtminstone såvitt man kan se i videon, inga följdfrågor på vem den här guiden kan tänkas vara. Kanske är det tänkt att man ska ta för givet att det är hennes fantasier för hennes undermedvetna är det i alla fall inte (då ”guiden” senare ombeds justera saker i just det undermedvetna).

Jag vet inte hur hypnotisören själv tänker kring vad hon gör – förmodligen fick hon nån skinntorr förklaring under sin utbildning om vad ”guider” är och varför de är effektiva. Men det jag ser är att hypnotisören utför en andlig praktik där hon vägleder Therese Lindgren till att öppna sitt sinne för något som adresseras som nåt separat från både hennes medvetande och undermedvetna.

Men inte nog med det. När sessionen är slut så säger hypnotisören att ”guiden” har ”en samling medarbetare” som ska ”justera det som behöver justeras” i Therese Lindgrens undermedvetna. Så nu har hon alltså inte bara bjudit in en ”guide”, utan hon accepterar inträde för ”en samling medarbetare” också.

Spontan tanke: hur är det tänkt att man ska få ro i sinnet med så många inbjudna?

minions11Observera: jag *AVSKYR* minionerna

För det är precis som hypnotisören själv säger i slutet av klippet – att det handlar om frivillighet. Genom att acceptera det hypnotisören instruerar henne så tillåter Lindgren det. ”Guiden” tillåts en plats i hennes innersta.

Jag undrar bara om Lindgren har fått så särdeles schyssta förutsättningar för att avbryta, då hypnos kraftigt minskar en människas förmåga till att kritsikt bearbeta information. För att inte tala om att situationen är väldigt utsatt och sårbar på fler än ett sätt.

Tillåtelse är i alla fall en väldigt viktig andlig princip.

Men vad som är kännetecknande för de onda makterna är dock att de gärna tar bakvägen och ljuger sig in i en människa genom olika typer av manipulation, illusioner, täckmantlar, slöjridåer och vilseledande information (exempelvis idéer som att andar inte finns och att andliga praktiker är oandliga).

Kännetecknande för Jesus däremot är att han inte kommer in förrän vi frivilligt och medvetet verkligen vill ha just honom hos oss och frivilligt kallar på just hans namn för att vi vill höra just hans röst.

joh1013Ni kan läsa mer om att vara Guds får här

 

Jag har egen erfarenhet av att luras av sånt här

Jag har egen erfarenhet av det här, och det var vad som höll på att knuffa mig över kanten och faktiskt ta död på mig. I mitt fall var det inte hypnos som det handlade om utan i mitt fall var det var en synsk person som berättade för mig om någon som var med mig som kallade sig för min ”bror”. På den tiden (2015) ansåg jag att saker av det här slaget var roligt, nyttigt, spännande och liksom naturligt och helt på sin plats, så jag accepterade glatt att denna ”bror” skulle få fortsätta följa mig.

Men snart började saker och ting bli otrevliga. Det var ingen ”bror” som jag släppt in, det var något helt annat. Jag tänker inte dra hela historien nu men jag kan berätta mer om det här i något annat inlägg om det finns intresse.

Det här är i alla fall inga oskyldiga saker utan det kan få allvarliga konsekvenser på ens liv och mående, så ska man praktisera sånt här så tycker jag att man ska överväga det väldigt noga (och bäst vore att inte göra det alls).

Är all hypnos dålig?

Inte vet jag. Jag vet inte allt som ingår under begreppet ”hypnos”. Men hypnosen som jag såg i detta videoklipp var fett obehaglig. Ser hypnos generellt ut som i klippet så är det maskerad andekommunikation, utformad på ett sådant sätt att även människor som gärna kallar sin världsbild för ”rationell” kan godta det.

Och vad exakt är det som de här ”medarbetarna” har fått tillåtelse att justera? Det ”som behövs” säger hypnotisören, men vad betyder det ens? Vem bestämmer vad det är som behövs? Therese Lindgren själv? Men varför gjorde hon inte det förut då? Varför krävs det en hypnotisör med släpig och trött röst innan ”guiden” tar sig i kragen och work some magic?

Sen instruerar hypnotisören Lindgren att tillåta sig att känna glädjen och tryggheten inom sig själv. Vadå tillåta sig? Hypnotisören får det att låta som att Lindgren har en massa glädje och trygghet drällande inom sig, och att det bara är att tillåta sig att känna den. Och det påminner mig om det skoningslösa ”välj glädje”-tänket som finns lite överallt idag. Varningsklockorna ringer.

Och huruvida hypnos ”hjälper” eller inte tycker inte jag är något vidare att gå på, för saker är inte per automatik bra för helheten bara för att det märkbart visar resultat i en specifik del.

”Guider” är ett vida känt begrepp inom andliga kretsar

Som jag ser det så förmedlar hypnotisören en andlig praktik fast på ett ”oandligt” sätt. För det här med ”guider” som verkar i det inre är sannerligen ingenting nytt för människor som har koll på andliga praktiker. Det här är något som har funnits i tusentals år och som praktiseras friskt än idag och säkert på fler än ett ställe i den stad där du bor.

Och eftersom den andliga världen är verklig, finns på riktigt och på riktigt påverkar hur vi fungerar i tillvaron så är jag inte ett dugg förvånad över att nån läkare, nån gång i historien, har sett hur kommunikation med andar på riktigt påverkar hur människor tänker, lever och mår.

Men för att få andliga praktiker gångbara i en oandlig kultur så måste man förstås först ge dem oandliga förklaringsmodeller med oandliga ord så att även oandliga människor kan köpa och praktisera det.

psykiatriskande

Samma har skett med exempelvis yoga

Skriver för att förhindra att folk tar förhastade beslut

Jag skriver det här för att jag tycker att det vore bra om färre tog sig vatten över huvudet när det kommer till sånt här. Jag vill inte att nån ska behöva gå igenom det jag var tvungen att gå igenom på grund av min okunskap, naivitet och dumdristiga nyfikenhet.

Okunskap kan sätta en i all möjlig typ av skit. Särskilt andligt lagda människor har lätt att hamna hos medium, spådamer och allmänna ockultister eftersom man så lätt tror att de är de enda som bekräftar att det finns mer än vad ögonen kan se, och att man inte är helt knäpp.

Den andra stora riskgruppen är just såna som inte tar andlighet på allvar utan ser det som ”en kul grej”.

Gör egna efterforskningar innan ni låter någon hypnotisera eller spå er eller liknande. Se gärna över kristna källor, särskilt du som är intresserad av den andliga aspekten av saker. Självklart kan ni komma till en helt annan slutsats. Många gör det. Tyvärr.

Jag tycker i alla fall att ju större allvar man tar detta på, desto bättre. Vi är ganska många som måste leva med vad vi har inombords så att säga.

Finns inga goda ”andliga guider” och de ”döda närstående” är inte döda närstående

Jag vet att en del som faktiskt tror på andar tror att det finns goda andliga guider och att de har personligheter som människor fast bättre och ”mer utvecklade”. Men det lögn.

Jag vet också att många luras att tro att de har avlidna närstående med sig som vaktar dem och ”tittar till dem” och sånt. Det är också lögn. De är inte vad de utger sig för att vara. Gå inte på det. Det finns till och med så kallade ”guider” som är så lömska att de kallar sig för Jesus. Ett exempel av många är andligheten som säger sig stå bakom den hemska boken ”En kurs i mirakler” (har du den, ta ett enkelt tips: bränn den).

Fingerregel: Andlighet som inte utgår från direkt kommunikation med Gud och står i linje med vad Jesus lär och säger i Bibeln är inte andlighet från Gud.
Exempel på andliga läror som inte kommer från Gud: ”allt är illusion”, ”alla vägar leder till Gud”, ”Jesus är en av många”, ”sanningen/svaren finns inom dig”, ”följ dina drömmar”, ”allt är relativt/samma”, ”människan är på väg in i nästa steg av evolutionen”, med mera.

enkel sanning

Jesus är vägen genom och ut ur allt skräpet

Det finns mycket andligt i världen, och som oskyddad så är det inte ovanligt att man ovetandes drar på sig massor med skräp och orenheter genom till exempel olika former av synd. Att bli spådd är till exempel ett klassiskt exempel på synd, och jag fick lära mig den hårda vägen varför det är en synd (fattade verkligen inte förut).

Men så har vi en som har auktoritet över alla andar och som förlåter oss för all synd om vi uppriktigt söker honom och ber om det.

Jag talar så klart om Jesus Messias. Han från Nasaret ni vet. Bara hans namn är väldigt kraftfullt. Jesus *nöter så att ni lär er hans namn ordentligt*. Jesus Jesus Jesus *nöter lite till pga varför inte, detta är min blogg*.

Här har jag gjort en sida som beskriver lite hur man kan be. Om du har varit nånstans där du har fått ta emot en ”guide” eller om du på ett eller annat sätt fått reda på att du har nån avliden anhörig eller liknande med dig, och om du känner att det är nåt som inte stämmer, och du nånstans djupt inom dig tror och/eller hoppas på att Jesus är den han – bekänn dig då till honom och be bort allt det andra som du har med dig i kraft av Jesus namn. Bli kvar i honom (han är ingen quick fix). Amen.

Lästips: För ett år sen köpte jag en massa böcker om ockultism

Läsarfråga: Hur hör kristna skillnad på satans och Guds röst?

Jag fick en så himla bra fråga av en läsare som jag tänkte att jag ska försöka svara på.

Jag undrar hur kristna skiljer på gud och satan. Alltså, när gud ”talar till er”, eller när ni känner att ni måste göra på ett visst sätt för att gud ska bli nöjd, hur vet ni att det inte är satan som vilseleder er? Gud beter sig ju nämligen (om han finns, alltså) ofta precis så som man hade tänkt sig att en ond djävul hade betett sig. När han förvandlar människor till salt, beordrar folk att mörda sina barn, sätter sjukdomar till världen som för mig sig så mycket död och lidande o.s.v., så brukar kristna säga att guds vägar är outgrundliga. Men hur kan man vara så säker på att det inte är satans verk; allt det där är ju vad de flesta av oss hade kallat för onda gärningar.

Följdfrågan blir också: Hur skiljer man som kristen mellan gott och ont, om det inte ens går att skilja på en gärning av gud och en gärning av satan?

Faktiskt så har väldigt många kristna genom tiderna misstagit satans röst för att vara Guds och så har de genom denna förväxling och lögn gjort massa hemska, onda saker i Guds namn. Det finns massvis av exempel på det – allt från krig till människor som varit med om övergrepp och mobbning i sina församlingar och som har blivit oerhört sårade och märkta på det sättet.

Och oräkneliga är också församlingar som har släppt in tankekonstruktioner och koncept som ”ser fina ut” och ”verkar bra” men som är helt tomma och meningslösa och bara fungerar som distraktion från det som är sant och äkta, vilket gör att många falskeligen har fått för sig att Gud är på låtsas. 

Djävulen luras genom att spegla Gud

Det är för att djävulen är så lömsk och så oerhört förfinad i ”konsten” att ljuga och imitera Gud (han kallas inte ”all lögns fader” för ingenting). Man kan säga att satan speglar Gud, dvs att han skapar en bild som är likadan som den som är av och från Gud, förutom att den är helt motsatt. Det gör att människor kan luras om de inte är vaksamma och lever i aktiv relation med Jesus och det som står i Bibeln. För lever man i aktiv relation med Jesus och har Guds ande brinnande inom en så får man också något som kallas för andlig urskiljning, och det innebär att man kan genomskåda vad det är som ligger bakom idéer, gärningar och tankar. Är det något dåligt och falskt som försöker få fäste så får man, genom Guds ande (som man får genom tro på Jesus), och genom att vara bekant med Bibeln, veta det.

(Om du känner att du vill och är redo att bekänna Jesus som din ledare och räddare så har jag gjort den här sidan där jag skrivit lite mer ingående hur du kan be.)

Viktigt att vara öppen och ärlig med vad man tror på

Sen är man ju som kristen också sammankopplad med andra kristna (vi som har Guds ande är som en kropp). Det gör att andra kristna kan se om man lyssnar till fel röst och då kan de varna en och be för en. Tyvärr så hjälper det ju föga om man befinner sig i en sluten destruktiv gemenskap som har hemligheter, och jag är övertygad om att det är bland annat på grund av den risken som Gud vill att vi ska vara öppna och dela med oss av vår tro.

Vi ska alltså inte hemlighålla vad vi lever av utan vi ska vara öppna med allt som vi har fått veta genom vår tro. På så sätt kan allt man tror på kan testas och kritiseras på en ärlig grund. Sanningen tål kritik och den är värd att bli kritiserad för också.

Det står ju så här i Bibeln: ”Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli känt. Därför ska allt som ni har sagt i mörkret höras i ljuset, och det som ni viskat i örat i enrum ropas ut på taken”. Det är ett av mina favoritbibelcitat. 

Gud bad inte Abraham att offra sin son för att han var dum i huvudet

Innan jag blev kristen så tyckte jag också att Gud var dum i huvudet för att han bad Abraham att offra sin älskade son. Jag tyckte att det var en av de mest uppenbara bevisen för att Gud måste vara en grym och narcissistisk maktgalning (”om han nu finns”). 

Sen när jag blev kristen och mötte Jesus och jag läste Bibeln så fick jag se den här händelsen i ett helt nytt ljus.

Gud bad Abraham att offra sin älskade son, men skonade honom och lät honom slippaUngefär 2000 år senare tog Gud sin älskade son Jesus till samma plats som Abraham befunnit sig på, men den här gången slapp inte sonen undan. Den här gången dömdes, förnedrades och offrades sonen på ett mycket brutalt sätt, och han dog. 

Det var som att Gud sa till mig: ”Förstår du nu?”

Och jag förstod. Gud bad inte Abraham att offra sin son på sadistiskt pin tjiv för att visa vem som har makt, han gjorde det för att han ville berätta något väldigt viktigt för oss om sig själv och vad han tänkte göra, och hur fruktansvärt det är att behöva göra en sån sak.

Gud har gjort och gör många saker för att vi ska förstå honom, för han vill att vi ska se och förstå vad han gör. Men allt för ofta vänder vi oss bort från honom och misstar hans godhet för ondska.

Det är egentligen samma gamla lögn som har varit aktiv i världen sen syndafallet, när ormen sa till Adam och Eva att Gud egentligen inte vill deras bästa, utan egentligen bara vill ha det bästa för sig själv.

Om vi vill att Gud ska rädda oss så får vi lyssna på honom

Men det finns ingen ondska i Gud och han vill inget annat än att dela det bästa med oss. Han har inte skapat sjukdom, lögn och sorg. Han skapade världen och såg att den var god. Kunskap om det onda ville han hålla borta från oss (det var därför vi inte skulle äta från trädet med kunskap om gott och ont).

Han förvandlade inte heller Lots fru till salt. Hon var väldigt nära att bli räddad från förstörelsen av Sodom och Gomorra, men hon kunde inte låta bli att bryta vad hon behövde göra för att leva. Och så här är det ofta. Människor uppfattar Gud som ond, fastän det är vi som inte kan hålla oss till vad han bett oss att göra för att leva. 

Det är som att vi begär av honom att han ska rädda oss mot våran egna vilja, vilket han inte kommer göra, då han värderar vår vilja och integritet väldigt högt. Han vill ta emot oss som sina barn, inte tvinga oss till honom som om vi vore marionettdockor eller slavar.

Det finns mycket mer att säga i det här ämnet, men jag får sätta punkt här!

Man kan söka herrens ansikte på flera sätt

Min man tror att jag gillar allt som har med Jesus att göra, så därför är det inte så konstigt att han second hand-shoppade just detta jättepussel till oss att lägga över jul.

img_2254

2500 bitar och en Jesus som hänger korsfäst i alperna. Ja man kan ju riktigt se framför sig den schweizare som slog igen Bibeln med en smäll och ba  ”ja visst är den bra men fatta vad mycket bättre den varit om han blivit korsfärst vid förvaringsbodarna här utanför!”

Jag försökte uppbåda lite entusiasm för att lägga pusslet, men till slut var jag tvungen att lämna projektet. Pussel med så mycket gräsyta blev väl förbjudet 1982 men jag misstänker att pusslet är äldre än så.

Strax efter att jag lämnat bordet och satt mig för att läsa i stället (typiskt mellandagsbestyr) så hörde jag min man börja tala om Jesus med sådan intensitet som jag aldrig hört honom tala om Jesus tidigare.”Var är Jesus ansikte?”, ”jag måste hitta Jesus ansikte!” sa han om och om igen.

Då blev jag förstås entusiastisk och gled tillbaka till bordet för att berätta för honom att den som söker Jesus ansikte ska finna och så vidare. Jag tänkte att här får man passa på med informationen.

img_2073

Jag hjälpte honom till och med lite med att leta men allt jag fann var laggårdsväggar och ogräs, så jag gick därifrån.

Efter 30-60 minuter nånting så hittade min man Jesus ansikte och då blev han jätteglad.

Det är skönt att inte behöva tänka positivt

Tidigare i livet har jag gått i fällan att man ”ska tänka positivt” när man möter svårigheter och att man typ kan LE bort obehagliga känslor eftersom ”leendet lösgör endorfiner i hjärnans belöningssystem” eller liknande hälsotidningsskräp.

Och jag vill bara berätta att det är så skönt att jag fått släppa allt det där nu när jag tror på Jesus.

Sedan jag kom till tro så har jag på fler sätt än vad jag hade kunnat föreställa mig fått bekräftat att mina känslor och kamper faktiskt är och har varit jobbiga för mig – på riktigt. Inte jobbiga på det sätt att jag behöver känna oro eller ängslan egentligen då jag numer står under den högstes beskydd.  Men blir jag ändå oroad, ängslig och ledsen så får jag ingen som helst skit för det över huvud taget. Mina känslor bemöts precis som de är utan skuldbeläggande för att jag har dem. Flera gånger har de till och med plockats fram då jag har obearbetade sorger. För Jesus lär mig inte att på olika sätt ”tänka bort” mina sorger och besvär utan han lär mig snarare rätt och slätt att allt som är dolt måste komma ut i ljuset och att han torkar mina tårar.

Så i stället för att höra att jag måste rycka upp mig för att jag har det så bra så har jag fått en famn att vila i och bli tröstad av, som ett barn.

Äntligen slipper jag ”livsvisdomar” såsom

  • ”Le och världen ler med dig!”
  • ”Du är din egen lyckas smed!”

Och supervärstingen..

  • ..”Ingenting är ont eller gott i sig själv, frågan är bara hur du väljer att se på det!”

Och jag kan säga att sen Jesus befriade mig från kravet på positivt tänkande så har jag fått det mycket lättare att faktiskt tänka positivt.

Skönt.

panik