Det är sunt att sätta gränser för vad kvinnor får göra med sina kroppar #abort

Såg det här klippet delas på Fb tillsammans med ord som “så smart” och “enda argumentet som du behöver i abortdebatten”.

Jag håller inte med. Jag tycker att klippet är fördummande.

Man kan helt uppenbart inte jämföra kvinnan och mannens kropp i den här frågan. Kvinnans kropp är kapabel till att bära barn och även här i Sverige har vi lagar som bestämmer över våra kroppar vid graviditet. Vi får inte göra abort efter v. 18/22. Vi får inte ens sätta igång förlossningen i förtid trots att det är våra kroppar och fostret har chans att klara sig utanför magen. Vi har inte den bestämmanderätten eftersom det inte bara handlar om vår kropp och hälsa utan även ett barns kropp och hälsa. Den gravida kvinnokroppen är unik på det sättet och därför går det inte att jämföra den med en manskropp på ett vettigt sätt.

Visste ni att det i flera delstater i USA (där klippet utspelar sig) är lagligt att göra abort ända fram till förlossningen? Är det okej, eller är det kanske sunt att sätta gränser på vad vi kvinnor får göra med våra kroppar när det kommer till graviditet? Vad tycker ni? Är videoklippet spot-on?

malebody.jpg

JAG ÄR FRIIII

Idag jobbade jag min sista dag.

Så här känns det:

Nej jag skämta ba.

Så här känns det:

(jag är alltså valen)

Och då ska ni veta att jag gillar mitt jobb men det ska bli så skönt att kunna ligga i sängen som en flodhäst ända fram till förlossningen nu (med avstick för en och annan lättare form av aktivitet).

IMG_0409

Bild från jobbtoaletten idag. BF i morgon. 

Vad har hänt med mitt hår?


Senaste veckorna har jag inte tvättat håret med schampo alls. Ändå blir det inte flåttigt. Jag har försökt sluta med schampo mången gång utan att lyckas. Jag har tvättat håret med bikarbonat och såpa och allt möjligt som gjort att håret stinker och kliar. Men nu har jag inte gjort något alls. Och: inget flått.

Ja jag vet. Det är förmodligen hormonellt. Det är antagligen på grund av graviditeten. Så fort ungen är ute så går väl mitt hår tillbaka till att bli flåttigt med regelbundna mellanrum och jag, som är omedveten och inte orkar kolla upp allt jag köper, köper väl säkert nåt schampo fullt med microplaster som åker ut i havet och förgör allt som är heligt (jag skojar bara! det allra heligaste som finns kan inga microplaster i världen nånsin förstöra! värt att tänka på ni som vill ha något att hålla fast i mitt i all denna förgängelse och känslan av att sitta fångad på ett sjunkande skepp) (jag snackar alltså om Jesus som vanligt, det är han som microplaster inte har någon makt över) (ej heller blöjberg)

gravid med hår

Här är jag. Höfterna luckras upp, bäckenet mjuknar, ryggen känns stabil som en banan och när jag ligger ner kommer det ljud ur strupen som påminner om ljuden i Stephen Spielbergs Jurassic Park. Men håret är bra. Bättre än på många år.

Och när jag ändå bloggar om vardagens små viktigheter. Här är en sak till för er att bita i: 

TACOS MED “TACOKYCKLING” BÖR ELIMINERAS. Fick detta erbjudande från *en mataffär* som påminde mig om det.

tacobajs

Och jag blir så besviken på dem att de ens kommer med denna vridna idé. Vad tusan har kyckling med tacos att göra? Tacos äter man med köttfärs.

Jag har prenumererat på Linas Matkasse ett tag och jag kan säga att hon ständigt vill uppmuntra till nya spännande (det är säkert så de formulerar det, “nya och spännande”) tacovarianter så ca varje gång det är nåt med tacos med i matkassen så är det med… kyckling. Jepp, det är så “nytt och spännande” inom tacorecept tydligen definieras. Man byter ut färsen mot kyckling.

Och jag bara skakar på huvudet.

Jag gör gärna tacos med olika sorts färs. Jag kan även göra tacos med vegetarisk soja-färs, det är gott. Men kyckling som inte är en färs? Det är dumheter. Det är olämpligt och det är dumheter, två ovälkomna saker på en och samma gång.

Nej nu börjar det närma sig middagstid. Vet ej vad vi ska äta men vet vad vi inte ska äta i alla fall, och det är bra.

 

Angående klådan på magen, kolla här… #preggo2005 #ancienttimes

Jag skrev häromdan och berättade (HÄR) om att magen har börjat klia och berättade lite kort om klådan jag känt under första graviditeten. Klådan af hell.

Jag tänkte att jag ska visa en bild på min mage från första graviditeten. Bilden är från förlossningssalen strax innan jag födde ut en baby girl. Är ni beredda?

 

 

IMG_0047

Varsegod och kyss mina fötter i ren och skär imponering. Och det blev alltså värre efter förlossningen.

Det här är ingenting som jag ser fram emot att eventuellt få uppleva igen. Så ni får gärna be för mig! Fast be inte bara för min kropp, be för hela paketet. Och med hela paketet så räknar jag in även min familj. Känner mig svag och trött.

Trött och sliten #sladdis2018

IMG_20180119_113426_568

Hej hej. Jag är så trött och sliten nu så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag är blott i v28 och det känns som att jag har blivit överkörd av en volvotraktor. Nä fy, jag är verkligen ingen ljuv och magisk gravid som strålar och kvittrar och är charmig och gullig. Jag har en vän och när hon var gravid så märkte jag aldrig någon sänka i hennes aura. Hon såg helt fantastisk ut, hade en stor kulmage men var liksom helt ljuv och klok hela vägen fram till förlossningen. Aldrig en enda gång att man sa nåt till henne och möttes av tystnad, för att sedan när man tittade på henne mötas av en ihopsjunken madame sophög med fuktig och slö blick utan någon kontakt med omvärlden.

Har en annan vän och där gällde samma sak.

De var båda alerta och hade kontakt med sin omvärld ända fram till förlossningen. Och även om de inte var det hela tiden så kunde de åtminstone upprätthålla en nivå i samkväm med andra människor.

Så ser jag inte mig själv. Min hjärna är som stoppad med fuktigt hö och ullstrumpa och jag kan inte dölja det. Kolla här.

IMG_20180117_122439_410

Så här gick jag till jobbet häromdan. Jag gick alltså till jobbet med omaka skor och jag upptäckte först när jag kom fram.

Det finns så mycket som jag vill blogga om också men just nu så orkar jag inte. Till exempel vill jag posta ett inlägg om varför kristna ser så töntiga ut så att de som alltid undrat det äntligen kan få svar. Och så vill jag posta något om The March for Life, en pro-life-demo som pågått i Washington DC. Jag vill skriva om pro-life feminism (som jag berörde lite i det här inlägget) som jag upptäcker mer och mer och blir så glad, inspirerad och peppad av.

Det finns så mycket vishet och lärdom att sprida när det kommer till pro-life och kvinnors och barns värde och rättigheter som går mer eller mindre helt förlorat i svenska debatten. Det är som att det är aborträtt/abortförbud som gäller när man ska prata om abort och vad man än säger så MÅSTE det läggas ner i nån av de här två facken. Det är jättetråkigt och sorgligt att samtalet sällan kan få handla om mer. Om jag ska vara ärlig är jag inte särskilt intresserad av att diskutera den svenska lagen när jag pratar om abort. Den svenska lagen har gett mig exakt noll (0) aha-upplevelser när det kommer till mekanismer, problem och attityder kring abort.

Åh jag vill verkligen skriva mer om det här. Men det blir inte idag. Ni ska i alla fall veta att det är något som brinner inom mig och som jag tänker väldigt mycket på och som jag vill skriva och dela med mig av. När jag orkar och när jag vågar (när det gäller att prata pro-life, då gäller det verkligen att våga också, och jag är en fegis).

Nä nu ska jag gå och lägga mig.