Just nu känner jag mig ganska arg! #rasande #sladdis2018

Hej!

Idag är jag på rätt dåligt humör känner jag. När i hela friden ska jag föda detta barn!?? Jag är på BF+12 och även fast jag tror att min verkliga BF låg närmare 20 april så är det fasligt vad långsamt det här känns.

Ifall jag hade velat hade jag kunnat få igångsättning i morgon fredag men jag valde att säga nej och nöjer mig med en “överburenhetskontroll”. Det ångrar jag inte ett dugg för jag vill helst inte bli igångsatt. Jag är envis på den punkten.

MEN ÄNDÅ!!!!

Det är nästan som att jag önskar att jag var en hund så att jag kunde gläfsa och morra och bita efter händer som försöker klappa mig. Tänk vad skönt att bara få bita efter nån hand just nu!
Dom ba “den här hunden har nog rabies” — “nä hon är bara dräktig, så därför bör vi inte avliva henne”.
Jag: GRRMRMRMMRRMMRRMRAGGAGGAGG

Åh det hade varit så skönt!

IMG_0574

Här är en bild från i söndags från nån skreva på Ragnhildsholmen. Det är så man gör i Kungälv när man inte har nåt bättre för sig – man uppsöker nån gammal ruin och sätter sig där och sen tänker man tillbaka på det som väl spenderad tid.

IMG_0573

Det här är ifrån i lördags när det var folkfest i fästningsparken i Kungälv (Bohus fästning är vår mest kända ruin). Det trampade omkring massa 1700-talssoldater i takt överallt och helt plötsligt började de skjuta på varann med kanoner. Förmodligen fanns det nån dramaturgi i det hela men det enda jag såg var rök och eld och en massa hästar och det dög bra för mig. Det fick tiden att gå.

IMG_0533

Jag har till och med virkat klart den där sablarns babyfilten.

IMG_0571

Två av mina familjemedlemmar droppade nämligen teorin “tänk om du inte föder förrän filten är klar??”. Jag tror inte ett dugg på sånt, sådana påståenden angränsar till värdelös skrock! Men efter att de sagt så några gånger, oberoende av varann, så virkade jag klart filten trots att det var svintråkigt. Jag menar –  klar måste den ju bli hur som. Och mycket riktigt – värkarna satte inte igång bara för att sista tråden blivit fäst. Det verkar som att vare sig detta barn, min kropp eller Gud Fader i himlen bryr sig om huruvida den här filten är klar eller inte när det kommer till att sätta igång förlossningsvärkar. Can’t blame them. Dock är jag övertygad om att de alla gillar/kommer att gilla filten.

IMG_0496

Det är i alla fall fler än vanligt som har sagt att jag ser så pigg ut på sistone. Och konstigt nog så stämmer det och är helt sant – jag är mer pigg nu än på länge. Jag tror att det har att göra med att jag är ledig från jobbet och kan sitta i soffan och äta orimligt mycket kinapuffar.

Jag har nämligen två megacravings just nu.

  1. Bubbelvatten/vanligt vatten. Jag dricker litervis. Och nej jag har inte fått graviditetsdiabetes eller nåt annat – jag är egentligen inte ens törstig. Jag bara älskar smaken av kallt vatten (jag dricker det med is, massvis med is). Det är så gott så det är inte klokt. Vatten är en av Guds bästa skapelser.
  2. Kinapuffar. Jag har ätit två påsar bara idag.

Bonuscraving: Kött. Jag vill äta rejält kött! I vanliga fall är jag en “denniskorvstjej” som inte bryr mig om “köttet” jag äter innehåller 98% slaggprodukter och vetemjöl. Ja jag bryr mig egentligen inte om det jag äter ens innehåller kött över huvud taget. Men nu vill jag ha 100% kött och rejäla välgjorda sallader med avokado.

Ja jag känner mig just nu rasande i kroppen. En rasande köttätare. Jag önskar att jag kunde starta förlossningen på ren viljekraft. Men den startar när den startar, “Guds timing” som det heter. Nu ska jag dra med mig 12-åringen och hunden och gå ut på promenad. Hunden är otroligt söt (även om hon börjar se ut som nån som som tycker att “gräs borde legaliseras”) och 12-åringen har alltid intressanta saker att säga så det kommer nog att muntra upp mig.

Hörs!

Nu känns det mer verkligt #sladdis2018 #vecka36

IMG_0087-ANIMATIONHej hej.

I helgen var jag och 12-åringen och handlade lite bebiskläder på second hand på Equmeniakyrkan. Det blev en garderob upp till stl 68 för 314 kr. Här är ett urval:

kläder

Nu fattas bara resten. Skötbord, byrå, barnvagn, babysitter.. but we are getting there. Egentligen behöver man inte så himla mycket till en nyfödd. De är inte världens mest materiellt krävande människor. Dessutom om de får infektioner eller sår så kan man ju alltid duscha dem med bröstmjölk. Fler som fått det rådet? Att om barnet har nästäppa, röda ögon, röd rumpa eller borrelia så ska man bara spritsa barnet bröstmjölk och invänta det strålande resultatet. Funkade det för er? Jag minns inte om det gjorde det.

Har vi inte hittat vagn till födseln så införskaffade jag i alla fall en ergonomisk sele redan i vecka 10.

Det börjar kännas mer verkligt och nära nu. Jag har börjat få små små förvärkar av och till och det bidrar till verklighetskänslan. Jag börjar kunna känna blodsmaken av förlossningen i munnen.
Samtidigt som jag längtar efter förlossningen (eller snarare det som kommer efter) så försöker jag suga åt mig av graviditeten också eftersom den förmodligen är min sista.

Barnen tycker att det är fel. De tycker att barnet måste få ett jämngammalt syskon att leka med precis som de fick. De tycker synd om barnet när jag säger att jag inte har någon som helst lust till att skaffa ytterligare ett barn bara så att de ska kunna leva rövare. De bara suckar åt mig. Men bra. Då gjorde vi rätt val då som skaffade dem tätt  eftersom de verkar så fruktansvärt nöjda med det. Guldstjärna i kanten till oss!

vecka 36

Om ni undrar över högen bakpulver på mattan så var det för att torka upp en hundspya. Om ni undrar över det orangea kuvertet så ser det mörkt ut för min pension.