Jag trodde på “Sök så skall ni finna” men jag trodde absolut inte på Bibeln

sök och du skkall finna
“Be så skall ni få. Sök, så skall ni finna”. Bilden är lånad från facebooksidan Bibelcitat på Svenska.

Det här är ett bibelord som jag tog på absolut fullaste allvar och höll som sant långt innan jag blev kristen.
Jag skulle nog säga att jag hållit de här orden väldigt högt enda sen jag var liten.

Sök och du skall finna. Knacka, och dörren öppnas för dig. Det är ord som har legat i bakhuvudet på mig, jag såg dem som ett löfte.

Ändå sökte jag mig inte till Jesus för att finna. Trots att orden kommer från Bibeln så sökte jag överallt men inte där. Bibeln hade jag liksom redan sorterat bort som förlegad.

I och för sig gillade jag Jesus, Jesus verkade ju som en hyvens prick. Men nu i efterhand förstår jag att jag aldrig fattade vem han var (hade jag gjort det hade jag iofs blivit kristen tidigare).

Den Jesus jag diggade var mer en hemmasnickrad “allmän-Jesus” som jag såg som en sån där “stor andlig ledare som tex Buddha och Dalai Lama”. Den Jesus jag tyckte verkade schysst var en person som jag tänkte att man “kan hitta i massor av andra religioner”.

Så jag tolkade inte “sök och du skall finna” som ett Bibliskt löfte utan jag tolkade det som ett “allmänt löfte” sagt av en “allmän andlig figur”.

Men sanningen är att det här bibelordet inte är “allmänt”.  Sök efter något “allmänt” och du kommer tyvärr inte hitta något annat än “allmänt”.

Men sök efter Jesus (det verkar som att det ofta börjar med att man söker sanningen) och du kommer att finna Jesus och genom honom allt det andra du längtar efter att få svar på.

Nu har jag i och för sig svårt att tro att nån skulle vara lika trög som mig när det kommer till just det här bibelordet, men:

Är du som jag och håller “Sök och du skall finna” som sant men utan att vara kristen (än). GÅ TILL ORDENS KÄLLA. SÖK DEN ORDEN KOMMER FRÅN.

Visst kan du göra som jag. Visst kan du hålla orden högt och leta på tusentals andra ställen än i Bibeln och visst kan du ignorera han som gav löftet eller inbilla dig att nån “allmän andlighet” ska kunna uppfylla det. Visst kan du göra det.

Men söker du efter Bibelns Jesus eller åtminstone kan tänka dig att börja närma dig honom lite nu eller så småningom så är jag rätt säker på att du kan spara både tid och energi.

Jag kände mig mer död än levande

peak cykelFörra året brukade jag cykla upp till en viss kyrkogård i princip varje dag. Jag cyklade dit, satte mig på en bänk och såg ut över gravarna, jag njöt av tystnaden och tänkte: “jag har mer gemensamt med de döda än vad jag har med de levande”. Sen så cyklade jag hem igen (fast det var inte bara därför som jag cyklade dit, det hade varit lite emo over the top,  jag cyklade dit pga träning också).

cykel

Jag kände mig som en grå massa som slafsade sig fram i segt slem. Eller som att jag försökte simma genom ett stort hav med tyngder runt benen.

Livet kändes mer som en belastning än som en välsignelse och jag såg med viss avund på människorna som låg i sina gravar helt döda. Tänk att inte bara känna sig så gott som död, utan även få njuta av fördelarna med att vara död på riktigt?

Jag kan säga att jag längtade egentligen inte alls efter att dö. Egentligen längtade jag bara efter att få lite vila och ro men jag hade börjat få det svårare och svårare att se hur det skulle kunna ske i livet, för jag hade försökt så många taktiker som misslyckats.

Sen hände ju det här också (det har ingenting att göra med det jag skriver om nu men visst var det mysko):

peak cykel

Nu har det i alla fall blivit vår i Kungälv och jag har börjat cykla upp till den där kyrkogården igen. Och det var när jag såg ut över gravarna som jag påmindes om hur jag brukade tänka förra året när jag var där.

Så sorgligt ändå. Att sitta och känna mer gemenskap med döda och begravda än med levande. Jag var livrädd för levande människor. Men döda var ju harmlösa.  Jag var verkligen trött när jag hade börjat undra om det finns något mer än att med nöd och näppe kämpa sig genom dagarna.

Men så där känner jag inte nu. Jag älskar fortfarande kyrkogårdar känner jag, de är fina på sitt sätt, men jag är knappast avundsjuk på de som ligger begravda där. Jag längtar inte ett dugg efter döden utan ser fram emot evigheten.

Och det var så enkelt!

Allt jag behövde göra var att be till Jesus att ta hand om mig och all min skit.

psaltaren 107:28-30

Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna poängtera tillräckligt tydligt hur bra Jesus är?

Tvärt emot vad jag hade börjat tro så behöver man ju faktiskt inte dö för att få vila. Det man behöver är livet, vägen och sanningen. Det man behöver är some piece of dat Jesus Christ.

Och det är ju inte som att allt har känts konstant bra och lugnt sen jag valde att ropa på honom för första gången den där dagen i augusti förra året. Utan han räddar mig gång på gång. Gång på gång på gång. Och han gör det på det ljuvaste vis.

Tack Jesus för att du finns hos mig i varje andetag. Tack för att du tar emot mig när jag faller, att du bär mig genom stormen, stärker mig och bygger upp, formar och helar mig. Tack för att du är min klippa och min styrka. Amen. 


Återkom gärna i morgon! Ska försöka svara på en som ville veta mer i detalj hur det gick till när jag blev frälst.

/Sonja

Uppdaterat: Här kan du om hur jag blev frälst (och hur du kan bli det om du inte redan är det).