Sankta Lucia

Hörde förut ikväll hur det prasslade och fnissades inne på Bönas (alltså min dotters) rum och när jag kom in så fann jag denne.

IMG_2917

Jag är som ni vet ingen högtidsmänniska (förutom möjligtvis påsken) och jag vet för lite om Lucia för att känna att jag vill hylla henne (litar inte på historien om helgonet Lucia för en sekund). Ja jag vet att jag kanske hade kunnat vara lättsammare och lite mer “go with the flow” till min personlighet, hehe *stelt skratt*, men det verkar inte vara min lott här i livet. Nu blev det i alla fall lite Lucia här hemma ändå. Av den sötaste sort.

Idag hittade jag min citatbok också där jag skrivit ned Bibelord och Bibeltankar allt sedan jag blev frälst och jag har saknat den väldigt mycket. Här får ni ett citat jag skrivit ned i den:

“Det folk som sitter i mörker skall se ett stort ljus, och för dem som bor i dödens land och skugga skall ett ljus gå upp” Matt 4:16

Och det är alltså inte över huvud taget Lucia som det syftas på här, utan…

“Jesus talade åter till dem och sade: ‘Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.'” Joh 8:12

Sitter du i dödens land och skugga? Och är omgiven av mörker? Vill du se ett stort ljus? Då vet du nu vem ljuset är och vad han heter. Till honom kan du lägga alla dina bekymmer.

“Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.” Matt:28-30 (också nedskriven i boken jag fann)

Söker du ro för din själ? Då vet du vem du kan kalla på nu. Har du tvivel? Be honom att om han är på riktigt, så kan han ta bort dina tvivel. Så bad jag i min första uppriktiga bön till honom.

Ha en bra dag!

(Vill även berätta att vi fick en gåva med bensinpengar med posten och jag blev så glad och rörd och förvånad att jag satte mig ned och grät. Gåvan var anonym men det stod “i Jesu namn” på en lapp. Finns mycket jag kan säga, men Gud vet allt, så här väljer jag att bara skriva att den betydde mer än bara det materiella)

 

Jag trodde på “Sök så skall ni finna” men jag trodde absolut inte på Bibeln

sök och du skkall finna
“Be så skall ni få. Sök, så skall ni finna”. Bilden är lånad från facebooksidan Bibelcitat på Svenska.

Det här är ett bibelord som jag tog på absolut fullaste allvar och höll som sant långt innan jag blev kristen.
Jag skulle nog säga att jag hållit de här orden väldigt högt enda sen jag var liten.

Sök och du skall finna. Knacka, och dörren öppnas för dig. Det är ord som har legat i bakhuvudet på mig, jag såg dem som ett löfte.

Ändå sökte jag mig inte till Jesus för att finna. Trots att orden kommer från Bibeln så sökte jag överallt men inte där. Bibeln hade jag liksom redan sorterat bort som förlegad.

I och för sig gillade jag Jesus, Jesus verkade ju som en hyvens prick. Men nu i efterhand förstår jag att jag aldrig fattade vem han var (hade jag gjort det hade jag iofs blivit kristen tidigare).

Den Jesus jag diggade var mer en hemmasnickrad “allmän-Jesus” som jag såg som en sån där “stor andlig ledare som tex Buddha och Dalai Lama”. Den Jesus jag tyckte verkade schysst var en person som jag tänkte att man “kan hitta i massor av andra religioner”.

Så jag tolkade inte “sök och du skall finna” som ett Bibliskt löfte utan jag tolkade det som ett “allmänt löfte” sagt av en “allmän andlig figur”.

Men sanningen är att det här bibelordet inte är “allmänt”.  Sök efter något “allmänt” och du kommer tyvärr inte hitta något annat än “allmänt”.

Men sök efter Jesus (det verkar som att det ofta börjar med att man söker sanningen) och du kommer att finna Jesus och genom honom allt det andra du längtar efter att få svar på.

Nu har jag i och för sig svårt att tro att nån skulle vara lika trög som mig när det kommer till just det här bibelordet, men:

Är du som jag och håller “Sök och du skall finna” som sant men utan att vara kristen (än). GÅ TILL ORDENS KÄLLA. SÖK DEN ORDEN KOMMER FRÅN.

Visst kan du göra som jag. Visst kan du hålla orden högt och leta på tusentals andra ställen än i Bibeln och visst kan du ignorera han som gav löftet eller inbilla dig att nån “allmän andlighet” ska kunna uppfylla det. Visst kan du göra det.

Men söker du efter Bibelns Jesus eller åtminstone kan tänka dig att börja närma dig honom lite nu eller så småningom så är jag rätt säker på att du kan spara både tid och energi.

Jag kände mig mer död än levande

peak cykelFörra året brukade jag cykla upp till en viss kyrkogård i princip varje dag. Jag cyklade dit, satte mig på en bänk och såg ut över gravarna, jag njöt av tystnaden och tänkte: “jag har mer gemensamt med de döda än vad jag har med de levande”. Sen så cyklade jag hem igen (fast det var inte bara därför som jag cyklade dit, det hade varit lite emo over the top,  jag cyklade dit pga träning också).

cykel

Jag kände mig som en grå massa som slafsade sig fram i segt slem. Eller som att jag försökte simma genom ett stort hav med tyngder runt benen.

Livet kändes mer som en belastning än som en välsignelse och jag såg med viss avund på människorna som låg i sina gravar helt döda. Tänk att inte bara känna sig så gott som död, utan även få njuta av fördelarna med att vara död på riktigt?

Jag kan säga att jag längtade egentligen inte alls efter att dö. Egentligen längtade jag bara efter att få lite vila och ro men jag hade börjat få det svårare och svårare att se hur det skulle kunna ske i livet, för jag hade försökt så många taktiker som misslyckats.

Sen hände ju det här också (det har ingenting att göra med det jag skriver om nu men visst var det mysko):

peak cykel

Nu har det i alla fall blivit vår i Kungälv och jag har börjat cykla upp till den där kyrkogården igen. Och det var när jag såg ut över gravarna som jag påmindes om hur jag brukade tänka förra året när jag var där.

Så sorgligt ändå. Att sitta och känna mer gemenskap med döda och begravda än med levande. Jag var livrädd för levande människor. Men döda var ju harmlösa.  Jag var verkligen trött när jag hade börjat undra om det finns något mer än att med nöd och näppe kämpa sig genom dagarna.

Men så där känner jag inte nu. Jag älskar fortfarande kyrkogårdar känner jag, de är fina på sitt sätt, men jag är knappast avundsjuk på de som ligger begravda där. Jag längtar inte ett dugg efter döden utan ser fram emot evigheten.

Och det var så enkelt!

Allt jag behövde göra var att be till Jesus att ta hand om mig och all min skit.

psaltaren 107:28-30

Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna poängtera tillräckligt tydligt hur bra Jesus är?

Tvärt emot vad jag hade börjat tro så behöver man ju faktiskt inte dö för att få vila. Det man behöver är livet, vägen och sanningen. Det man behöver är some piece of dat Jesus Christ.

Och det är ju inte som att allt har känts konstant bra och lugnt sen jag valde att ropa på honom för första gången den där dagen i augusti förra året. Utan han räddar mig gång på gång. Gång på gång på gång. Och han gör det på det ljuvaste vis.

Tack Jesus för att du finns hos mig i varje andetag. Tack för att du tar emot mig när jag faller, att du bär mig genom stormen, stärker mig och bygger upp, formar och helar mig. Tack för att du är min klippa och min styrka. Amen. 


Återkom gärna i morgon! Ska försöka svara på en som ville veta mer i detalj hur det gick till när jag blev frälst.

/Sonja

Uppdaterat: Här kan du om hur jag blev frälst (och hur du kan bli det om du inte redan är det).