Mjölkstockning all day long

Det är inte bara en välsignelse att bebisen ligger och sover hela nätterna, det kan resultera i mjölkstockning också. I natt vaknade jag av stora knölar och smärtor, jag kunde knappt röra mig så jag fick be min man hämta barnet och lägga honom hos mig. Efter det fick jag frossa och när jag vaknade hade jag 40 graders feber och kände mig som att nån slagit mig hårt med en påse surnad filmjölk.

Jag tänker på Törnrosa när Stig suger på det sjuka bröstet. För ni vet väl att i originalhistorien så våldtas Törnrosa och hon föder ett barn som suger ut det förlamande giftet ur hennes bröst så att hon vaknar. Jag tänker, när han äter från det infekterade bröstet, att det är det han gör. Att han är min lilla räddare i nöden.

Nu blev inte jag våldtagen och jag har heller inte legat och sovit i 100 år men ni fattar principen.

Undra hur gott det är att äta från ett sjukt bröst? Undra om han får stora klumpar av var och blod i maten? Har ingen aning, skulle inte förvåna mig, med tanke på hur ont det gjort varje gång som han har ätit. Men han har skött sitt jobb väl för jag mår mycket bättre nu i alla fall, är sjukt stolt över hans medicinska egenskaper!

Vilket team vi är!

IMG_2636

Det här är från igår.

Blev ni ihop med drömkillen ni drömde om som yngre?

När jag var femton hade vi ett mindre arbete i engelskan där vi skulle beskriva vår framtida drömpartner.

Jag skrev på hyfsat god engelska att jag skulle ha en man med tjockt, lockigt mörkt hår,
en man vars pappa inte var flintis, och helst inte hans morfar heller. Jag ville ha fina gener, fina gener som inte innehöll flintis-DNA.

Jag ville ha barn med tjockt, lockigt och mörkt hår! Det var drömmen. För i min familj har vi enbart spikrakt hår och det tyckte jag var trist.

Ett år senare, när jag var 16 år, la jag mina ögon på min blivande man för första gången. Han hade långt, svartfärgat, spikrakt och flygigt skandinavhår. Hårfästet var som en blandning mellan Jude Laws och Nick Caves. Ytterligare ett år senare blev vi ihop. Vid det här laget hade jag inte mött hans pappa men det skulle strax visa sig att hans pappa varit helt kal på huvudet sedan 1950-talet.

När jag var 20 år fick jag första barnet med denna man.

Vad kände jag? Vad känner jag idag? Är ångesten stor?

Faktiskt så kom jag över min flintisskräck ganska snabbt för jag hade läst i en illustrerad vetenskap att om man tycker att nån av det motsatta könet doftar gott så är det fullträff genetiskt och prognosen för friska barn ser något förbättrad ut.

Jag tyckte att min man doftade bäst i hela världen från första stund och mina eventuella framtida barns goda hälsa vägde tyngre än deras hårkvalitet.

Har inte ångrat mina prioriteringar. Har mest insett att man kan vara rätt töntig när man är 15 år och “drömmer om killar”.

IMG_2264

Dessutom står det i Bibeln att man inte ska förakta nån som är flintis. I alla fall tycker jag mig kunna läsa det mellan raderna i 2 Kungaboken 2:23-24.

Vad är viktigast?

View Results

Loading ... Loading ...

En stor fördel att få barn lite senare

Jag minns när jag fick mitt första barn [sätter mig till rätta framför lägerelden]. Jag var 20 år och jag hade svårt för att amma sittandes. Det gick liksom inte. Mina armar var inte formade för att kunna hålla upp barnet till bysten så det blev bara ansträngt, spänt och jobbigt. Både jag och barnet blev frustrerade och arga. Så jag ammade i huvudsak liggandes. I nödfall kunde ungen få i sig några droppar sittandes upp. I nödfall.

Med andra barnet var jag 22 och amningen var ansträngd vare sig jag satt eller låg (vi har en teori att pojkstackarn inte gillade mjölk). Så det var ingen avslappnad historia alls.

Nu är jag 33 år, har fått mitt tredje barn och kan amma sittandes hur lätt som helst. Med enkelhet kan jag slänga upp bröstet rätt i fejset på barnet som vore det ett framgångsrikt parti dart och han kan äta sig mätt utan att jag behöver spänna armarna. Jag behöver knappt ens lyfta barnet. För mina bröst är längre nu.

Och det ser jag som en stor fördel. Detta är en tidens lön.

Och jo jag vet att andra mammor har lyckats bra med sitt-amning trots små bröst som sitter högt upp osv. Det såg jag när jag själv kämpade. Men själv så lyckades jag inte med detta ädla konstistycke!

IMG_2068

Jag efter att min son fått sig en rejäl mjölkkallsup från ett av mina av tiden amningsförfinade bröst.

Sen har vi hela den där frågan om “offentlig amning är okej” men jag kan säga att jag aldrig har fått några arga blickar eller tillsägelser. När folk inte ignorerar oss så brukar de le och se allmänt glada och snälla ut. Så jag har varit väl bevarad från surbajsar tack och lov.

Bon apetit baby

Det verkar som att jag har fött en social person som ser skillnad mellan ansikten och fötter. Så nu ser våra måltider ut så här.

Tänk att jag har en 12-åring

Jag ser mig själv som relativt vuxen nu (innan jag når högre vuxenpoäng så måste jag lära mig att planera och typ ha tebjudningar) och något som passar bra med den känslan är att ha ett barn på 12 bast. Ja hon fyllde det i söndags. Grattis till henne tycker jag! Ja och till mig med. Är väldigt glad att Gud valde att forma just henne i just mitt moderliv. Världens bästa och jag gläds för det varje dag!

IMG_20171022_191746_238

Här var hon fyra månader gammal

Jag var 20 år när jag fick henne och mycket har hänt sedan dess. Just nu är hon ute på prao på en restaurang och hennes första intryck av arbete är att hon älskar det. Jag hoppas att hon inte hoppar av skolan för att börja arbeta nu bara.

Min familj fattar inte en SKÖN utflykt #semester

Igår drog jag med familjen på en HÄRLIG och SKÖN liten rundtur i Ölands Trollskogen på den nordöstra kusten inte långt härifrån. Det är ett jättefint naturområde som man bara måste besöka när man är på Öland. 

Men tror ni att min familj förstod det? Nej. “Hur långt är det kvar?”, “när får vi sluta gå?” “Jag vill tillbaka till bilen!”, “JAG STÅR INTE UT”. 

Min dotter klagade på mygg till och med vilket måste betyda att hon drog till sig den ENDA myggan på hela Öland. 

Vad är det för stadsbarn som jag har närt vid min barm? Vad tror de att man har sina ben till, om inte att gå i skogen?

Min make är inte så mycket bättre han heller. Enda sen vi blev ihop för 14 år sen har jag fått ta honom i handen och DRA ut honom ur huset. Minns en gång när vi var ute och gick i Storuman som nykära och en kille kom körande med sin gamla Volvo, stannade bredvid oss, vevade ned rutan och ba “men vad GÖR du? Är bilen din trasig????”. Han hade aldrig sett min man göra något liknande och det var då hela bygden med kranskommuner förstod att det måste röra sig om äkta kärlek. 

Och eftersom min man har lärt sig hur livet med mig är så har han slutat att gnälla 1 av 5 gånger som jag drar med honom ut i friska luften. Ibland kan jag till och med tro att han uppskattar det (fast det gör han inte). 

Jag är i alla fall glad för att de gillar att tälta. För det gör de. De är väldigt bra på att tälta också och har inte klagat ens i värsta åskskuren. Bara positivt har jag hört hittills och vi har varit ute i fem nätter med blandat väder. Halleluja! 

Så det är jag väldigt glad över och det är en glädje jag vördar ömt i mitt hjärta. 

Här på en stig i trollskogen. Luften var sval, skuggorna var stabila, PERFEKT för promenad. 


Det fanns runda stenar i miljonantal där. Det var svårt att välja. Valde till sist en grå som såg ut som en tvål. 


Här är en ca 900 år gammal ek. Barnen var helt ointresserade och det kan jag inte förstå. 900-åriga gamla trän är inget man möter på daglig basis. Det är bäst att passa på å njuta när man möter ett!


Uppsköljt på land låg ett gammalt båtvrak från början av 1900-talet. När jag poserade framför vraket hade jag av nån anledning Dressman-reklam i tankarna. Var nästan så jag kunde höra en allvarlig röst säga “grattis TROLLSKOGEN, nu kan ni köpa skjortor från Bautistini för bara 599 kronor”. Nu när jag ser bilderna vet jag inte vad det liknar, men jag är glad att vraket framträder tydligt i bakgrunden. 


Jag frågade barnen varför de tröttnar så lätt på högar med ruttnande trä, det är ju jättekul att se tycker jag. “Det tycker du för att du själv är en hög med ruttnande trä” fick jag som svar. Jag hade påmint dem om budordet att hedra sin mor och sin far om uttalandet inte hade varit så roligt för stunden. 


Min dotters arm idag. Tydligen var det sant- hon lyckades verkligen att dra till sig Ölands enda mygga. En mygga som av bettet att döma dessutom måste ha varit stort som ett vildsvin. 


Sen lagade J (alltså min man, som jag väljer att kalla för J, så ni inte tror att jag syftar på Jesus) mat till oss. Kebabspett. Jag åt kebab första ggn när jag var typ 27 och jag måste säga “once you go kebab you never gobab”. 

Just nu är resten av familjen ute på stranden 100 meter härifrån. Jag orkade inte gå dit. Jesus må ha drivit mörkret från mitt liv men jag håller mig förtrarande helst i skuggan. Jag ligger i tältet med hunden och läser/skriver och har det finfint i stället. 

Bra semester! *tummen upp-emoji*

Så många poäng får remiss till Folktandvården i Stenungsund

I morse satte sig jag och min son på bussen till Stenungsund eftersom det finns en avancerad tandläkarteknologi där som Kungälv inte ens vågar drömma om.

När vi kom dit såg byggnaden ut som en helt vanlig folktandvård utanpå, men när vi kom in såg det lite mer nybyggt ut än vad man kanske förväntar sig av en folktandvård.

tandläkaren

Röntgen gick väldigt snabbt, det tog kanske tre minuter och sen var det över. Så jag och pojken passade på att spatsera lite på Stenungsunds gator och torg. Det är jättefint där, med bara några steg till hamnen där rultiga små båtar låg och guppade i stillhet. Ja jag kunde ju ha tagit kort på det…

Jag och ett dörrhandtag

… men det enda kortet jag har är på det här handtaget på folktandvårdens toalett. Ja jag är inte helt förtjust i såna där dörrhandtag. Man kan inte känna på det om det är låst, utan man måste *lita på* handtaget.

Äta macka

När vi kom till Kungälv så var sonen hungrig så vi köpte dyra räkmackor på Svarta Katten som vi åt i solens strålar i en park. Vi hade inga pappersservetter så vi kände oss nödgade att slicka bort söliga räkor från händerna som två ouppfostrade babianer.

Jag ser på den här förmiddan som en lyxig mikrosemester för två. Vi har haft det fett soft och själva röntgenmaskinen påminde lite till sitt yttre om en virtual reality-simulator, vilket så klart är ganska häftigt.

Jag ger remiss till Folktandvården i Stenungsund skyhöga poäng. 5 av 5.