Tolkning av drömmen i föregående inlägg

Jag skrev om en dröm i föregående inlägg och jag fick ett mail med frågan om det kommer någon fortsättning på det, för det var så mörkt och slutade så abrupt.

Jag trodde att det var tydligt vad drömmen handlar om, eftersom det är så tydligt för mig. Men jag vet med mig att jag kan vara lite obegriplig ibland.

Drömmen handlar om vår kultur och vårt samhälle idag. Den handlar om hur offerträsk inte alls är något som tillhör en mörk historia, utan att offerträsk i allra högsta grad är aktiva än idag, mitt i våra städer, mitt i vår civilisation. Men i stället för eld och rök och sträva pålar så sker det i polerade miljöer med mjuka lakan och steriliserade instrument.

Genom abort offrar vi våra barn för lycka, välgång och hälsa. Det är ingenting som man riktigt ifrågasätter, utan man bara “vet” att tillgång till abort är något positivt, som öppnar dörren till ett fullare och rikare liv.

Detta tankesätt och denna livsstil blir även ett sätt att offra kvinnor på, för vi pressas in i en livsstil som inte är anpassad efter eller har respekt för vår biologi, våra kroppar, psyken och behov, utan det är vi som ska anpassa oss, vi som ska offra, vilket dödar oss, om än inte på ett lika direkt sätt.

När jag var liten och hörde om ättestupor där man gjorde sig av med äldre och sjuka så häpnade jag över barbariet.
Idag pratas det en hel del om aktiv dödshjälp eller assisterat självmord. Där är det främst äldre och sjuka som är i farozonen, men även andra, som handikappade. Hela tiden under parollen “i omsorg för livet”.

I stället för att offra för att få en god skörd, som man gjorde förr, så vill man idag offra för att “skörden ska räcka till”. Man har börjat prata om abort som ett effektivt sätt att stävja “klimatkrisen” men också som ett sätt att hjälpa folk från fattigdom och svält. Man har börjat se människor som “sopberg” och “co2-utsläpp”. Några människor mindre, innebär ett längre liv för resterande, så tänker i alla fall de som är riktigt illa tilltyglade av klimatpaniken (ni behöver hjälp). >Här< kan ni läsa ett tydligt exempel på när det har gått riktigt snett när det kommer till abort och miljöfrågan.

Allt det ovan nämnda sker under mantrat att man “bryr sig om livet”, att man “bryr sig om barnen”, “bryr sig om kvinnorna, “bryr sig om de sjuka och fattiga” och så vidare. De liv som tas, ses oftast inte som riktiga liv, utan man ser det som att om man offrar dem så får “riktiga liv” en chans att växa och nå sin potential, vad nu det är.

Offerträsken finns alltså kvar, men eftersom de har fått en fin och modern konstruktion utåt, så ser man det inte som offerträsk utan man ser det som ett städat och civiliserat medel till omsorg, framgång och hälsa, och ju snabbare och lättare tillgången är, desto bättre.

Var finns hoppet och vägen ut från det här?
Jag måste tyvärr säga att det här våldet och föraktet för svaghet, litenhet, lidande och beroende förmodligen kommer att fortsätta ända till tidens slut. Det enda man kan göra är att vända om och sluta delta i och bidra till det. Och vill man det så finns hjälp att få av ingen mindre än Gud själv. Och ja jag talar även, kanske till och med särskilt, till de som gjort en eller flera aborter själva. Ni är mer än välkomna till Honom, ni är eftersökta och efterlängtade. Gud sände inte den här kunskapen om livet till kristna för att ni som trampat snett ska bli hatade utan för att ni ska få veta att Gud sände sin son till död och uppståndelse för att han vill ha en relation med just såna som oss (såna som trampat snett). Abort är inte oförlåtligt.

Vill man lämna dödskulturen som ser döden som ett medel till frihet, lycka och hälsa, så finns det bara en sak att göra och det är att vända sig till givaren av sant liv, sann lycka och sann frihet. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Jesus är svaret. Att vända bort från döden och i stället följa livet.

Jesus sade: “Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?” Hon svarade: “Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen.”
Då hon hade sagt detta, gick hon och kallade på sin syster Maria och viskade till henne: “Mästaren är här och kallar på dig.”
– Joh 11:25-28

Men jag måste varna er: många, majoriteten rent utav, kommer tycka att du är helt dum i huvudet. De kommer att anse att du är en samhällsfara och ett vandrande hot mot andras lycka och välgång, när du plötsligt känner och uttrycker avsky mot abort. Abort är lite av en helig guldkalv bland de som (ovetandes) dyrkar den här världens gud. Så vill du följa Jesus, och vill du att han ska förvandla ditt hjärta och dina tankar, så får du buckle up och förbereda dig på att du kommer att bli avskydd av många, och inte bara av den här orsaken. Men jag måste säga att det är värt det. Det kan ta lite tid att vänja sig, men det är värt det. Sen kanske din uppgift blir en annan än just att prata om just det här.

“Om världen hatar er, skall ni veta att den har hatat mig innan den hatat er. Om ni vore av världen, skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er. ” – Jesus Joh 15:18

nyhedendom.jpg

 

Är på utbildning i Stockholm #oplaneratgravid #efterenabort

Just nu är jag i Stockholm på utbildning för oplaneratgravid.se. Det är fullspäckat schema hela helgen så även fast jag har människor boende i Stockholm som jag skulle vilja träffa så kommer det inte att hinnas med.

Det är trevligt att äntligen träffa alla på utbildningen och att se hur liknande arbete ser ut i Finland. Samtidigt är det tungt att sätta sig ned och se hur det ser ut i vården, och se hur kvinnor missinformeras och sedan måste deala med sina  känslor efteråt själva. Det är som att titta in i ett stort gapande mörker, som sker helt öppet mitt framför våra ögon. Jag blir så fruktansvärt arg och ledsen, av så många anledningar.
Det är så många kvinnor som gjort abort som lider i det tysta, och så många kvinnor som pressas utan att ens kunna ana att det de är med om är ett övergrepp. Och de här kvinnorna kan vara mycket närmare än vad vi tror.

Men vi tror på att det här kan förändras, och det måste förändras.

Snälla, om du ska kommentera något om aborträtt vs. abortförbud, så råder jag dig att spara den tiden och låta bli och försöka tänka på de här problemen utan den utgångspunkten. Det här inlägget handlar inte om abortförbud vs. aborträtt. Ja jag är emot abort, det vet ni, embryon och foster är fullvärdiga människoliv. Men det finns saker i det här som är värda så mycket mer nyans än “för vs. emot”. Kvinnor som känner sig tvingade till abort (och i vissa fall är de verkligen tvingade) men som kan välja ett annat alternativ om de bara får en ärlig chans, är verkligt och det är vanligt. Och kvinnor som lider efter abort, är också verkligt, och tyvärr även det vanligt (även såna som inte ångrar själva aborten).

Ett arbete som vi också har (men där är inte jag med) är faktiskt arbetet med efterenabort.se. Är jätteglad för att jag är med i en förening som har det här arbetet.

“Det som sås i vanära uppstår i härlighet. Det som sås i svaghet uppstår i kraft.” 
1 Kor 15:42

Ni kristna vänner där ute får gärna be för oss, till exempel på era möten i söndag. Be för ett uppvaknande på de här områdena i Sverige, be för att abortdebatten ska sluta vara så ensidig och fördummad, och att vi ska kunna prata om det här på ett bra sätt fastän det är ett så känslosamt ämne.

Om du som läser det här känner att du skulle vilja donera en slant till oplaneratgravid.se, så kan du göra det här.

Kram!

Bild 2019-10-18 kl. 23.52.jpg

Bild på mig här på hotellrummet

Kriget mot kvinnokroppen #abort

Ni har säkert hört uttrycket “kriget mot kvinnokroppen” och en del förknippar det säkert delvis med begränsad aborträtt.

Jag (och många med mig) ser allt det som krävs för att göra abort till en attraktiv lösning som kriget mot kvinnokroppen.

Innan du blir upprörd och slirar iväg på tangenterna att jag och mina likar är skrämmande och läskiga, snälla ge mig en chans att förklara.

Vår fertilitet och vår förmåga att bli gravida och bära barn behandlas som en olycklig biologisk avvikelse och en fara för jämställdheten och allt som är speciellt med vår biologi och fertilitet måste tämjas, utjämnas och piskas för att vi ska anses ha goda möjligheter till ett fullgott liv.

Vi måste alltså vändas mot vår egna biologiska kropp och behandla vår fertilitet som ett ständigt närvarande hot, och värst av allt, vi måste vändas mot vår egna, levande och växande avkomma så att vi med så få moraliska stridigheter som möjligt kan döda dem.

För kan vi inte döda dem, så anses vi lida nackdelar. På grund av vår fertilitet. På grund av vår kvinnliga biologi. På grund av vår förmåga att bära nästa generation i våra kroppar.

72396286_2621862741169164_7989740395879727104_n

Embodied Equality, av Erika Bachiochi

Jag har märkt att kvinnor som är för abort inte sällan upplever det som att man begränsar deras frihet bara genom att tala om de ofödda barnen som mänskliga liv med värde.
Kvinnors upplevda frihet är alltså till viss del beroende av att man förnekar och blundar för det faktum att ofödda är växande unika mänskliga individer.
Kvinnor känner sig alltså mer “fria” om man kallar de ofödda barnen för “biologisk vävnad”, “embryon/foster”, “cellklumpar”, “potentiella liv” (vilket för övrigt är lögn) med mera.

Hur kan det anses vara frihet att föra kvinnor bakom ljuset för att hon ska kunna uppleva sin “frihet”?

Något som den feministiska aktivisten Cissi Wallin återkommande säger i sin aktivism   är just att det “pågår ett krig mot kvinnor och barn”. Samtidigt är hon helt rabiat för abort. Och jag tycker att det där är så förvirrat.

Varje gång jag ser en feminist som aldrig uttrycker någon större kritik mot abort utan snarare skanderar hur nödvändigt och viktigt det är, tala om “kriget mot kvinnokroppen och barnen”, så får jag lust att ropa: MEN SER DU INTE VAD SOM ÄR PRECIS FRAMFÖR DIG.

Hur kan man inte se hur abort är del i kriget mot kvinnokroppen och bokstavligt talat våra barn? Vad måste ske för att man ska se att abort inte är ens en del i lösningen på kriget mot kvinnor och barn?

7030e4ab4e6f27a03c4aa640cc8cd03c.jpg

 

Verklighetens Handmaids tale

Något jag ser återkommande i amerikansk pro choice-rörelse är kvinnor som klär ut sig till dräkterna som kvinnorna bär i Handmaids tale. Har även sett liknelsen i Sverige i, enligt mig, malplacerade sammanhang.

Handsmaids tale är en amerikansk tv-serie som handlar om hur en totalitär religiös rörelse tar över USA och använder fertila kvinnor som barnfödarslavar åt rika infertila högstatusfamiljer. Bibeln missbrukas rejält av dessa religiösa fanatiker och även fast serien är välberättad och spännande så var den alldeles för mörk för mig. Våldtäkt, tvång, stympning och stening som straff timme ut och timme in – visst hade jag velat se hur det går men nej tack. Två-tre säsonger såg jag ändå.

Jag tycker i alla fall att serien är otroligt haltande att ta som liknelse när man vill göra en “vi vill ha abort”-poäng. I serien våldtas fertila kvinnor systematiskt med syfte att de ska föda barn. Och barnen, som kvinnorna i många fall verkligen vill ha kvar, rycks ur deras armar så fort de är födda.

Jag minns särskilt en scen som inte direkt andades “brist på abort är problemet”. Det är när huvudpersonen, som blivit gravid, kryper in under täcket och viskar åt sin ännu inte synbara mage att hon ska rädda barnet bort från “this hellhole”. Det huvudpersonen vill ha åt sitt ofödda barn i den här serien är alltså inte abort, det hon först och främst önskar barnet är människovärde och mänskliga rättigheter. Handmaids tale är alltså inte en historia om kampen att få avsluta oföddas liv. Det är en historia om rätten till sitt liv och sin kropp, barnet inräknat.

Jag förstår att amerikanska pro choicers anspelar på “my body my choice” när de väljer den här dräkten i sina protester. Men jag tycker att liknelsen är slarvig, ogenomtänkt och haltande.

Öppnar man ögonen så finns det betydligt mer klockrena exempel på där Handmaids tale redan är verklighet för många kvinnor. Jag tänker på till exempel surrogatmödraskap, där rika par (i Sverige!) vänder sig till fattiga och utsatta kvinnor i andra länder och betalar dem för att bära deras barn, utan att bry sig mer om hur det känns för barnaföderskorna när barnen sedan aborteras efter godtycke eller forslas iväg för alltid direkt efter födsel. Pengar anses vara tillräcklig lön för vad dessa kvinnor och deras familjer går igenom psykiskt och fysiskt, trots att det uppenbart är människohandel de utsätts för. Vissa saker bör räknas som övergrepp och slaveri även om det är “frivillighet” och pengar inblandade.

Sen har vi ju också vissa muslimska länder där kvinnor inte får ha körkort eller cykla, där de måste bära heltäckande slöjor och inte har rösträtt eller äganderätt och absolut inte får välja om och när de vill gifta sig, och med vem.

handmaids-tale-season-3-trailer-1549263135.jpg

En annan slarvig och ogenomtänkt parallel vi minns

Ni minns kanske den här. Massor av pro choicers delade den med orden “KLOCKRENT :D”. Förmodligen för att de kände det som nån slags hämnd mot män. För ingenting är klockrent med denna skylt. Ingenting!

17156351_1231814526886716_1241807300913425857_n

Om graviditet är Guds vilja, så vill Gud naturligtvis att män ska kunna få erektion.

En betydligt mer klockren skylttext för pro choice hade varit

nopregnancies.jpg

Varsågoda.

Här är ett blogginlägg jag skrev när delningarna av denna bild var som mest intensiva.

Tips på två feministiska poddar om abort, del 2, samt sammanfattning

Nästa tips jag kommer med är en sekulär podd som är very much för abort och där abort beskrivs som något som borde vara lika enkelt som att gå till tandläkaren. Jag talar om…

900x900bb-75.jpg

Postpatriarkatet med Natashja “Lady Dahmer” Blomberg, och denna gång gästas av person som jag frenetiskt försökt hitta namnet på, men inte lyckats. Säg till om ni vet!

Klicka här för att komma till avsnittet “Byahoror & barnamördare”.

Även fast jag har följt med Natashja Blomberg i hundratals år, eller åtminstone av och till i ca 10 år, så har jag aldrig lyssnat på någon av hennes poddar. Läser henne gör jag dock väldigt ofta, hon är en av mina favoritbloggare. Och jag håller med i en hel del av det hon skriver, håller absolut inte med i en hel del som hon skriver, och en hel del av det hon skriver har jag ingen erfarenhet av, så där lär jag mig nya perspektiv. Och ack vad jag tycker om henne alltid. Hon är helt underbar.

Den här gången tänkte jag i alla fall att jag skulle smärta mig igenom hennes poddavsnitt om abort, trots att jag vet var hon står i abortfrågan och jag tycker att sånt kan göra ont att lyssna på. Ni som är övertygade om det ofödda barnets mänsklighet och värde vet nog vad jag menar – det kan vara riktigt tungdraget att lyssna på människor som behandlar dem som ingenting och som några som det ska vara enkelt att göra sig av med både tekniskt och emotionellt. Men man får komma ihåg att lyssna till varför de anser att det ska vara på det sättet, vad det är som möjliggör den åsikten liksom.

Och så helt plötsligt, mitt i podden (28:30 minuter in), tar hon upp en kommentar jag skrivit till henne och svarar på den så himla fint och mjukt och ärligt (upplever jag det som) att jag inte riktigt visste vad jag skulle ta mig till där jag satt och försökte uppehålla min yngsta med diverse böcker om bondgårdsdjur.  Kommentaren gällde ungefär det jag tar upp i inlägget “angående män som vill kontrollera kvinnors kroppar“. Fast jag hade formulerat det så mycket mer kortfattat och tydligt på hennes instagram!? Lyssna gärna på det hon svarar.

Något som jag tycker hedrar Natashja är att hon har inlevelseförmåga och faktiskt någorlunda lyckas tänka sig in i hur en abortkritiker kan tänka, även om hon uppenbart inte tänker på samma sätt. Sen demoniserar och förenklar hon inte meningsmotståndarna fullständigt, och det gör att hon är betydligt mer sympatisk att diskutera med än de flesta.
Något jag uppskattar stort hos henne som bloggare är hennes eftertänksamhet och hur hon tycks försöka se vad som gömmer sig under ytan på saker och ting. Jag tror att det är det som gör att hon inte lika lätt dras med i förrädiska yttre sken och drev som jag tycker att en del andra kan göra ibland. Skulle hon vara kristen är jag helt övertygad om att hon skulle få en helt grym andlig urskiljning, och jag är i typ chock över att en människa som jag uppfattar som så andligt känslig är ateist/agnostiker.
Men det bästa av allt är att jag upplever henne som väldigt genuin och ärlig.

Det finns mängder som jag skulle vilja säga om övrigt innehåll i Postpatriarkatets avsnitt om abort, men tänker att jag nöjer mig med att bemöta ett par av dem lite kort:

  • Våra grannländer Norge och Danmark har samvetsfrihet, så att de tar Italien, som dessutom är ett katolskt land, som exempel på ett land med samvetsfrihet, tycker jag är konstigt. Varför inte ta exempel som ligger lite närmare hemma.
  • De ojar sig över hur man kan vara prolife men samtidigt vara för dödsstraff (mest aktuellt i USA). Jag anser att dödsstraff är fel men tycker inte att det är särskilt svårt att tänka sig hur en prolifer som är för dödsstraff resonerar – döda ett oskyldigt barn vs. döda en dömd för ett hemskt brott liksom. Visst det är knäppt att kalla sig “för livet” medan man är för dödsstraff men det är inte svårt att föreställa sig resonemanget.
  • De anser att man “straffar barnen” genom att föda dem, och att det är ansvarsfullt att ta bort dem så att de inte hamnar i fostervårdssystemet som “oönskade”. Utsatta människor som har det svårt är inte mindre värda, de ska inte kallas för oönskade bara för att deras föräldrar inte klarade av att ta hand om dem, och man ska inte säga att människor i fostervårdssystemet skulle ha haft det bättre om de hade frikkin aborterats. Vilket man gör när man riktar spotlighten åt dessa grupper och pratar om hur bra och viktigt abort är på grund av just deras existens. Att ens insinuera att utsatta människors liv borde ha avbrutits medan de var i fosterstadiet för båda sin egna och deras föräldrars skull tycker jag är bortom ord fruktansvärt, och pro choice gör så ofta, hur sympatiska de än är i vanliga fall. Tänk efter vad det är ni säger när ni pekar på utsatta människor och ropar abort!!
  • De anser att det är fel att uppmuntra tankar kring “när börjar livet?” (antar de menar när man får människovärdet, för livet börjar ju vid befruktningen), eftersom det anses skada kvinnor. Märkligt att kalla en så naturlig och självklar fråga för skadlig! Är det nåt som skadar så är det de omständigheter runt kvinnan som gör att hon, som är mänsklighetens livbärare, inte bör uppmuntras att fråga sig vad det är som som hon bär på egentligen. Vi förtjänar bättre än att behandlas som tanklösa imbeciller, för sköra för att klara av basala frågor kring liv och död.
  • De säger att kvinnor beskrivs som “kärl” i Bibeln och måste syfta på Petrus 1 brev 7:7 där Petrus kallar kvinnan för “det svagare kärlet”. Men tycker att man verkligen inte har förstått Guds tankesätt om man tror att det handlar om att kvinnan är ett barnbärarkärl och sämre än mannen. Dels så sägs detta i sammanhanget att en man ska visa sin kvinna aktning som den medarvinge hon är, för annars hindras hans böner (mycket allvarligt i en kristens liv!). Sen så har Gud en alldeles speciell syn på enkla kärl (2 Kor 4:7) (även män beskrivs som kärl!), och det här med svaghet är inte alls vad man kan tro att det är (2 Kor 11:30). Hallå, Jesus tvättade folks fötter, misshandlades och mördades, och han upprättade svaga, syndiga kvinnor som nedvärderades av män runtomkring som trodde sig vara bättre.  Att vara ett “svagare kärl” är inte dåligt. Man måste läsa det genom Jesus-glasögon och komma ihåg att Guds rike är ett annorlunda rike.
    Sen att kristna män missförstått det där x antal gånger i historien är ingenting konstigt, då de är ofullkomliga även med Frälsaren vid sin sida. Det är därför det är så bra att Gud gett även kvinnor Frälsaren, intellekt och ett hjärta till att läsa och förstå saker (och göra sina egna misstag förstås). Vi är fullvärdiga medarvingar. Det är en stor sak även nu, men på Petrus tid var det till och med ännu mer radikalt.

Det finns mycket mer värt att kommentera egentligen men jag slutar här. Det kommer fler chanser.

När det kommer till Natashja så får ni gärna be för beskydd över henne och hennes barn och äktenskap. Hon tar ofta rejäla kamper på nätet och jag förstår inte hur hon kan hantera allt sånt där själv, jag hade typ dött efter en dag (jag är ett rejält bräckligt kärl = inte ett dugg sämre kärl i Biblisk mening).

Sammanfattning

Jag har nu postat två exempel på feministiska poddar som behandlar ämnet abort, men som gör det på ganska olika sätt. Jesusfeministpoddens avsnitt är förvisso lite otydligt  för mig som lyssnare emellanåt (mellan Grenholm och Hedman, som har pratat om det här sinsemellan i åratal, kan jag tänka mig att det är hur tydligt som helst), men jag hoppas att de kommer ge mer tid att förklara och utveckla sina ståndpunkter och fortsätta prata om det, för de är något bra och viktigt på spåren som jag tror skulle kunna berika det feministiska abortsamtalet enormt. Som det är nu låter det mest “enkel och snabb abort åt alla så länge under graviditeten som möjligt, och ställ inga frågor!!”, och det är så rasande illa att jag spyr.

Tips om två feministiska poddavsnitt om abort, del 1

Jag lyssnar egentligen inte på poddar, jag tycker att det är jobbigt, men här har jag gjort undantag. Självklart handlar de om abort, detta ämne som är som en fastlimmad handboll i handflatan (man kan inte kasta bort den även fast det inte är så kul med handboll) (så är det för mig i alla fall).

Jag delar upp blogginlägget i två delar för jag orkar inte skriva hela just nu.

Först ut är Jesusfeministpoddens avsnitt “Abort”
tryck här för att komma dit

300x300bb-75.jpg

Jesusfeministpodden drivs av Katarina Hedman och Sarah Grenholm och de tror på Jesus likt som mig och förkovrar sig en hel del i Bibelns och den svenska kristenhetens (ibland inte helt) underbara värld, ur ett feministiskt perspektiv och med stor kärlek och respekt för Bibeln (annars är det inte helt ovanligt att kristna feminister låter Bibeln komma i skuggan av feministisk ideologi, och det gott folk, det tycker jag enbart är plågsamt att skåda).

Avsnittet är mestadels kritik mot delar av kristet abortmotstånd och hur de upplevde det när de växte upp och vad de tror att de dåliga delar de såg kan ha för konsekvenser. De ger även sin syn på vad de tror kan göras bättre annorlunda.

Det där är erfarenheter som jag själv inte kan relatera till, då det där är som en annan värld för mig. Och sen jag insåg vad abort är så har jag mest varit i kontakt med andra kvinnliga abortmotståndare, varav några själva har gjort abort. Jag ser även amerikanska feminister som en stor inspirationskälla när det kommer till det här, så pro life-feminism är något som jag har tagit del av ända från början av min vandring på den här leden. Så det där med karlar som har abort som hjärtefråga och som gormar på ett okärleksfullt sätt är bara något jag bara sett ibland i periferin.

Jag tycker att det är viktigt att höra på vad Grenholm och Hedman försöker säga. Avsnittet är bitvis provocerande, men jag kan uppskatta när det river om det river på rätt sätt. När de pratar om den här virala liknelsen med vasektomi till exempel, i stället för att tolka det som att de vill könsstympa alla män och utmåla alla kvinnor som helt odelaktiga, försök se vad som gömmer sig bakom den här liknelsen och vad det är som gör att så många kvinnor världen över applåderar den. Kvinnor över hela världen längtar efter en kultur där vi kan räkna med att män väljer bort av sin egna bekvämlighet och anpassar sig för att vi kvinnor och våra barn ska vara säkra och ha det bra. 

Bara tanken på det kan göra kvinnor helt gråtfärdiga kan jag tala om. Tanken på ett samhälle där kvinnor anses som trovärdiga, värdefulla och viktiga att anpassa sig efter.

Som det är nu vägrar många män kondom pga “lite mindre skönt” och frågar inte ens om kvinnan tar p-piller, för i den kultur som vi har nu kan han räkna helt kallt med att kvinnan gör abort om ett barn råkar bli till, alternativt att hon uppfostrar barnet själv utan att han ens behöver vara trevlig. Denna förbannade egoism. Bli heligt förbannade, ni karlar som lyssnar på avsnittet. Men se till att bli det av rätt orsaker!

Mitt favoritavsnitt är egentligen deras uppföljaravsnitt “Att debattera abort” (tryck här för att komma till det avsnittet). Där reder de ut missförstånd och förklarar lite mer hur de tänkte. De är själva lite missnöjda med hur vissa saker kom ut. Blev i princip kär i dem under det avsnittet, för det är så skönt att höra fler människor än jag själv som är lite ängsliga och det var oerhört skönt att höra deras frustration med att försöka föra ett samtal kring ämnet abort. DET ÄR SJUKT FRUSTRERANDE. 

Vissa saker som lämnade mig med huvudbry blev iaf utredda under det andra avsnittet. Inte allt men det mesta.

Även fast det hade varit nice så tror jag inte att de två kommer göra några större feministiska djupdykningar i ämnet abort framöver, jag får inte den känslan. Tycker de verkar nästan mer obekväma av att ta upp ämnet än vad jag är. Men det var bra att de gav det två avsnitt!

Jag har lyssnat även på lite mer av deras podd och har uppskattat de avsnitten, trots att jag i regel inte lyssnar på podd.

Angående män som vill kontrollera kvinnors kroppar

Det har kommit nya striktare abortlagar i Alabama (större delen av USA har i regel mer liberala abortlagar än Sverige, vet att en del inte vet det) och på sistone har jag sett väldigt många peppra ut ordstråket “de är män som vill kontrollera kvinnors kroppar och sexualitet!”, för ja, även fast det var en kvinna som skrev på så var resten män.

Och jag måste bara säga en sak. 

I USA blev abort legalt i bredare skala via rättegången Roe mot Wade år 1973 och de som la den domen var män, fast den gången var det bara män och inte en enda kvinna. Och om vi är lite konsekventa och utgår från att dessa maktens vita män vill kontrollera kvinnors kroppar med sina domslut, kan det inte vara så att vita, mäktiga män röstade igenom fri abort för att abort kan användas av just män (och även i större skala politiskt) som ett medel för att ha tillgång, makt och kontroll över kvinnors kroppar, sexualitet och reproduktiva förmåga?

vitaman.jpg

Vad är det vanligaste problemet: att enskilda män tvingar, manipulerar och pressar sin sexpartner att föda det gemensamma barnet trots att hon inte vill – eller att han tvingar, manipulerar och pressar henne att göra en abort, trots att hon inte vill?

Och om vi ser i större politisk skala – vad händer när den som legaliserar abort är exempelvis rasist, och lägger abortkliniker som erbjuder gratis abort i utsatta områden där det finns många svarta kvinnokroppar?

vitaman22.jpg

Jag är i alla fall så fruktansvärt trött på hur samtalet om abort allt som oftast kokar ned till nån slags “aborträtt vs. abortförbud”-kamp där den man talar med känner att den måste försvara aborträtten så fort minsta kritik mot abort kommer på tal. Så många nyanser går förlorade när det blir på det sättet. Abort kan väl för bövelen vara objektivt dåligt på sätt som vi alla kan komma överens om.

Ja jag hatar abort och tycker att det är fruktansvärt och ovärdigt, och ja jag anser att det ofödda människolivet är ett människoliv värt att värna. Men jag tycker ju att även kvinnans liv är värt att värna! Så vi kan ändå ha common ground! Vi kan ändå vara överens om vissa saker! Kom igen!

Om något som anses frigöra en kvinna så uppenbart även används i kontrollen och våldet mot henne, så måste man kunna kritisera det kontrollerande utan att den frigörande delen ska hotas.  Annars är det inte en frigörelse, det är en gisslansituation.

Om det upplevt belönande är beroende av att man accepterar det upplevt påtvingande, så lever man inte i ett hälsosamt förhållande, man har drabbats av Stockholmssyndrom.

Abort är i mina ögon handen som stryker men slår, belönar men straffar, ger men beslagtar, och alltid samtidigt. Den gör kvinnan mindre utsatt men den utsätter henne och hon är beroende av dess välvilja även fast den inte vill henne väl.

Jag skulle önska att fler kunde se och uppmärksamma hur abort används förtryckande och hur det skadar. Men jag tror inte att jag, en kristen pro-lifer, kan föra ett sånt samtal för någon bredare skara.  Jag anser ju att det ofödda livet har människovärde. Den övertygelsen anses som mycket provocerande och blotta närvaron av en sån värdering upplevs tyvärr som både skammande och bakåtsträvande av dagens traditionella feminister och det gör att det jag säger visas bort som ett hot.

lyssnao1hoear.jpg

Men ni som inte anser det, alltså ni som anser att det ofödda livet inte är något värt eller snarare är beroende av vad enskilda kvinnor anser om det, ni kanske kan prata om detta och lyssna till varandra. Sinsemellan borde ni väl kunna göra det utan att känna att ni hamnar i försvarsposition?

Kvinnor ska rustas, lära sig att se samt skyddas från faror och hon ska veta sitt värde. Kvinnans liv är också heligt. 

Kanske är det redan massor som är “on it” och skriver och arbetar med hur kvinnor mer eller mindre subtilt drivs till ofrivilliga aborter i ett land med fri abort. Jag kan inte påstå att jag hänger med i allt så jag har säkert missat massor – tipsa i så fall! Det skulle glädja mig och jag skulle älska att ta del av feministisk kritik av abort. Vet redan en hel del feministisk abortkritik i USA, men törstar efter svenskt material och svenska feministiska abortkritiker. 

Jag kan relatera till en hel del i det feministiska samtalet, men abortfrågan är en sån fråga där jag verkligen inte kan det. Där anser jag att man är alldeles för förtrollad av vad abort kan befria oss från, medan det som abort utsätter oss för slipper förbi.

Jag tycker i alla fall att ni som säger “de vill kontrollera kvinnors sexualitet och kroppar” hädanefter ska vara konsekventa och även inkludera de män som är för fri abort och som skriver på lagar och domar som ger just detta. Varför tro att just dessa män har annat än sina egna behov och begär i åtanke?

Idag rockar vi sockarna!

I morse studsade ena barnet ut från sitt sovrum “idag är det rocka sockorna!”. Jag hade ingen aning, har knappt koll på barnens födelsedagar, men det är klart att man ska rocka sockarna. Det pågår en systematisk och ytterst medveten utrensning av personer med Downs Syndrom och all belysning de kan få bör de få så att dödandet kan uppröra (egentligen skulle jag skriva upphöra men låter uppröra stå kvar).

Minns när jag läste om Island som skröt om att de minsann utplånat downs syndrom, eftersom ingen föds med DS där längre.

Men de de gjort är helt enkelt bara att de dödat av alla personer med Downs Syndrom under den period i en människas liv då det anses PK att döda oss. Och det har de gjort ytterst medvetet riktat mot människor med handikapp, däribland människor med Downs Syndrom. 

Och det är ingenting att skryta om och belysa som någon form av vetenskapligt framsteg i ett modernt samhälle såsom Island försökte göra, det är pinsamt, det är nåt att skämmas över. Det är medeltida och vittnar om en människosyn som tillhör barbarer. Det måste väl även ni som är för abort hålla med om? Eller varför frågar jag ens om människor som är för abort håller med. Till och med när jag skriver om abort fram till förlossningen får jag höra den där mekaniska och hjärntvättade frasen “abort är frihet” och “vill du ha kvinnorna i gränder med galgar i underlivet?” från deras håll.

I Sverige är vi lite bättre än Island men samtidigt otroligt sämst, för vi visar en mycket stark tendens att förakta och rädas handikapp även här. Läkare och övrig personal inom vården har inte heller visat sig vara särskilt bra stöttning när det kommer till att välja livet för barn med eventuella handikapp, har det visat sig enligt en strid ström av vittnesmål.

Så ja, vi behöver bättring. Vi behöver rocka sockarna.

tillsamans.jpg

Vill även informera om att Föreningen Livsval har en konferens om just utsorteringsabort i Stockholm i helgen, lördag 23 mars. Det är inte för sent att anmäla sig, ni kan anmäla er här. Du scrollar längst ned och där finns anmälningsknappen.

tillsammansofrlive.jpg
Programmet och alla tiderna finns också med på sidan. Kan ni inte gå på allt, så kanske ni kan gå på något?

Det handlar alltså inte bara om utsortering av människor med Downs, utan det handlar även om att abortera barn med oönskat kön med mera.

Dagen efter kommer livets marsch att gå genom Stockholm. Det är, precis som det låter, en pro life-marsch. Alla som vill marschera möts upp på Sergels torg klockan 14:00. Några feminister och nån satanistgrupp (suck) har hotat att göra motdemonstrationer, men såvitt jag vet har ingen av dem sökt något demonstrationstillstånd.

Jag hoppas att ni har en bra internationell Downs Syndrom-dag!

Youtubeparets abort

Jag såg ungefär det mest sorgliga jag nånsin sett på youtube ikväll. Jocke, som i “Jocke och Jonna”, berättade att Jonna blivit oplanerat gravid. Det var oväntat eftersom de haft så kämpigt med att bli gravida med deras dotter.

De bestämde sig för att behålla barnet och att de skulle fixa det trots att det kändes svårt (deras dotter är bara en bebis, yngre än lillstigen, så de fick först panik och funderade på abort). De firade det nya barnet och berättade för vänner och började leva i förväntan. Men sen så hände det extremt jobbiga grejer som gjorde att Jonna (som har varit öppen med psykisk ohälsa och psykoser) inte såg nån ljusning så hon gjorde abort ändå i total förvirring och uppgivenhet. I vecka 14. Och hon har helt rasat ihop efter detta. Jocke berättar i ett youtubeklipp med titeln “VI FÖRLORADE VÅRAT BARN“.

Jag klarade inte av att höra så mycket mer efter att han berättat detta. Blev så ledsen för deras men nog främst för Jonnas skull. Jag hoppas vid Gud att hon ska kunna resa sig efter det här och att hon ska överleva, få tröst och läka.

För er som inte vet så är Jocke och Jonna väldigt kända på youtube. Min dotter följer dem  av och till så jag följer dem lite löst jag med eftersom jag hör när hon tittar på deras videor och jag tycker att det är viktigt att åtminstone försöka få en överblick om vad ungdomarna ser. Deras youtubekonto är ganska extremt, och deras så kallade “prankvideos” som de gör mot varandra har ibland gått över gränsen och blivit psykologisk terror och rena övergrepp. Men allt skämtas naturligtvis bort som “bus”, och jag tror inte att de själva vet var sunda gränser går eftersom de har väldigt svåra uppväxter bakom sig. Hemskt är det och jag brukar inte se på det, och förstår inte hur man kan se på det och skratta och anse att de är “sköna” när de gör som de gör. De är så vilsna. Men de söker genuint lugn och ro i sina liv, de söker bot och bättring och försöker uppnå det tillsammans och kämpar med vad de har. Det är uppenbart tycker jag, att de strävar efter ett bra och schysst liv, och jag hoppas på dem. Men de är som sagt så så vilsna.

Jag önskar man kunde vara deras föräldrar, stänga deras sociala mediekonton, skydda dem, berätta om Jesus, ge dem chili cheese och oboy.

Barnet var ju välkommet och hon gjorde abort i panik, för att saker för stunden kändes övermäktiga. Det är en hård sak att leva med.

Jag trodde aldrig att jag skulle be för Jockiboi eller hans fru, men det har jag gjort ikväll. Känner mig som en tonåring som går och blir känslomässigt engagerad i ett bökigt och ohälsosamt offentligt youtubepar som berättar allt för kamerorna även fast det nog ofta hade varit bättre om de hållit lite på sitt privatliv. Men ja den här gången blev jag känslomässigt engagerad som ett barn och jag hoppas nog att fler ska be för dem.

Nu måste jag sova. Ha det bra allihopa, och om du som läser det här har gjort abort och känner sorg efter det så finns det hjälp att få. Skriv till mig så kan jag koppla samman dig med nån med kunskap och erfarenhet.

God natt!

Om abort och dödens kultur

Jag vill bara säga att Olof Edsinger har skrivit väldigt bra om New Yorks nya abortlagstiftning och dödens kultur som även vi i Sverige tyvärr är en del av på vår hörna. Läs den här (Världen Idag). Jag tycker det är viktigt att se hur det ser ut i USA för att vi

  1. Är kulturellt väldigt nära besläktade med dem och
  2. Pro choicare i Sverige gång på gång pratar om “antiabortlobbyn” i USA och att “i USA är abort näst intill förbjudet”, vilket är helt obegripligt pga inte sant. De är generellt betydligt liberalare i lagstiftningen där.

Utdrag ur Olof Edsingers krönika:
“Det är mycket som gör New Yorks beslut stötande – ja, rentav förfärligt. Inte minst gäller detta den rent medicinska verkligheten, då det här handlar om att avliva ett barn som utan problem kan överleva utanför kvinnans kropp. Som överläkaren och ordföranden i Svensk förening för obstetrik och gynekologi, Eva Uustal, har intygat finns det inte heller några situationer då det för mammans del skulle vara bättre att döda barnet innan det togs ut, ens när hennes liv eller hälsa är i fara.

Nästan lika stötande är dock de metoder som brukar tillämpas vid en så pass sen abort. Det vanligaste är att man injicerar ett gift i barnets huvud eller mage. Medan giftet får verka bärs det ytterligare ett dygn av mamman, som sedan får föda fram sitt döda(de) barn. Detta förutsatt att ultraljudet visar att det verkligen har dött – om inte, görs proceduren om.”

Det finns alltså inte någon situation då det för mammans del skulle vara bättre att döda barnet innan det togs ut.

Nånting jag märkte när jag bröt bloggpausen och postade om New Yorks lagstiftning var att en hel del människor nästan maniskt känner sig nödgade att avfärda all abortkritik och i stället robotlikt påpeka hur himla bra det är att abort finns och att avkriminaliserandet av abort i New York liksom bara måste vara bra. Jag vill inte dra slutsatsen att det är vanligt att svenskar tycker att abort fram till förlossningsögonblicket är rimligt. Men vad tusan ska jag dra för slutsats när så många svarar på det här viset på ett inlägg som handlar om abort fram till födseln och där jag ställer massor av frågor till läsaren utifrån detta?

Jag vet inte hur det blev så att var och varannat inlägg jag skriver skulle handla om abort, det är ju inget trevligt eller roligt ämne. Men nu är det så det är, jag kan inte riktigt hjälpa det.