Jämförelse: Guds rike och coronahotet

CA00DEF9-E30B-44C1-8D2D-A28E0C44D437
(Stor eloge till min lillasyster som gjort den här briljanta illustrationen)

Idag tänker jag jämföra coronaläget med Guds rike.  Guds rike är det som man blir medborgare i genom Jesus och det kan vara ganska svårt att beskriva det för någon som står utanför. Längst ned kommer jag infoga några liknelser som Jesus själv drog. De är nog trots allt bäst.

Men nu kör jag.

Likheter mellan Guds rike och coronasmittan: 

  • Allt är ungefär som vanligt men ingenting är längre som förr även fast det allra mesta till det yttre ser likadant ut. Så är det även med coronaläget. Som de sa på jobbet, “business as unusual”.
  • Förändringen går inte att se och ta på på något enskilt sätt, ändå är den där nästan som i luften man andas, som en färgförändring i atmosfären som är omöjlig att inte lägga märke till eller som en ande.
  • Detta osynliga men fullt verkliga manar till förändring i ens liv och saker man förr inte tänkte så mycket på och kunde göra obehindrat kan nu ge dåligt samvete om man slarvar, för man har fått en ny ansvarskänsla.

Olikheter: 

  • Coronahotet kommer utifrån och tränger sig in / Guds rike kommer uppifrån och tar sin boning inuti, för att sedan genomsyra större delar)
  • Coronahotet väcker fruktan, osäkerhet och panik / Guds rike ger visshet, hopp och frid.
  • Corona slår ut de svagaste / Guds rike reser upp de svagaste.
  • Coronaviruset gör att framtiden kan kännas mörk och osäker / Guds rike bär ett löfte om att allt kommer ställas till rätta, även om mörker förekommer efter vägen.

Fyll gärna på med likheter och skillnader bland kommentarerna om ni kommer på några!

När fruktan, förvirring och osäkerhet tränger in utifrån så är det ovärdeligt att ha en sann, trygg och oföränderlig källa som man kan ösa från. En god källa som inte är beroende av omvärldens eller ens egna tankar, känslor och idéer.

Med Jesus blir hotet från utsidan inte overkligt eller något som man kan ignorera eller hantera nonchalant, men hotet förlorar sin udd.

Guds rike, eller himmelriket, är inte något som vi väntar längre fram eller efter vår död. Det är ett vanligt, missvisande missförstånd. “Enda skillnaden” som blir efter tidens slut är såvitt jag förstår att Guds närvaro då kommer breda ut sig ostört och genomsyra allt.

‘Då Jesus blev tillfrågad av fariseerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem: “Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. Inte heller skall man kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Ty se, Guds rike är mitt ibland er.”Lukasevangeliet 17:20-21 

Och där ni går fram skall ni predika: Himmelriket är nu här. ‘ Matteusevangeliet 10:7 

Här får ni ett par Jesu liknelser angående himmelriket (finns fler i Bibeln, längre versioner)

‘Han framställde också en annan liknelse för dem: “Himmelriket är likt ett senapskorn, som en man tar och sår i sin åker. Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst bland alla köksväxter och blir som ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo i grenarna.” Matteusevangeliet 13:31-33 

‘Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern. ‘ Matteusevangeliet 13:44

 

Jesus halvhjärtade (?) vatten till vin-mirakel

Ni som inte läser Bibeln så mycket, visste ni att Jesus gör vatten till vin-miraklet ganska besvärat? Jag blev ganska förvånad när jag läste det för första gången.

Det är hans mamma som är på honom om att vinet är slut och han säger då till henne “Kvinna, vad har vi med det att göra?”. Han verkar alltså inte ha så stor lust att fixa vin till festen. Men säkert sitter Jesu mor och stöter honom med armbågen i smyg och ger vassa blickar och så gör han sitt berömda vinmirakel med en kanske inte helt hundraprocentig iver.

Så här står det

‘På tredje dagen var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. Jesus och hans lärjungar blev också bjudna till bröllopet.

När vinet tog slut sade Jesu mor till honom: “De har inget vin.”
Jesus svarade: “Kvinna, vad har vi med det att göra? Min stund har ännu inte kommit.”

jesusfixarvinnu

Hans mor sade till tjänarna: “Gör vad han än säger till er.”
Nu stod där sex stenkrukor, sådana som judarna använder vid sina reningar. De rymde omkring hundra liter var.
Jesus sade: “Fyll krukorna med vatten!”
Och de fyllde dem ända till brädden.
Sedan sade han: “Ös nu upp och bär in det till värden.”
Och de gjorde det. Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin, och han visste inte varifrån det kom. Men tjänarna som hade öst upp vattnet visste det.

Värden kallade därför på brudgummen och sade: “Varenda människa sätter först fram det goda vinet, och det som är sämre när gästerna börjar bli druckna. Du har sparat det goda vinet ända till nu.”
Detta var det första av de tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom. ‘ Johannesevangeliet 2:1-11 


Varför skulle Jesus vara motsträvig?

Han säger att han inte gör nånting som hans Fader inte sagt åt honom att göra.
“Jag kan inte göra något av mig själv. Efter det jag hör dömer jag, och min dom är rättvis. Ty jag söker inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig. ” (Joh 5:30)

Vad tror ni? Gjorde han ivrigt vatten till vin, eller höll han kanske handen för tinningen och suckade åt sin mor till han hörde Faderns röst säga något i stil med “gör som din mor säger”?
Varför säger han att hans stund ännu inte kommit? Är det för att det tar emot? Kan det vara så att han visste att han skulle träda fram en dag, och att han visste vad som skulle krävas av honom för seger?
Vi vet att han svettades blod av ångest kvällen innan kränkningarna, tortyren och korsfästelsen, och att han bad om möjligheten att slippa (“Och han gick lite längre bort, föll ner på ansiktet och bad: “Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill.”  Matt 26:39).

Var han helt enkelt vemodig? Jag vet inte. Jag bara tänker.

Men en sak vet jag: det är ingen dum Frälsare vi har. Han är mänsklig, varm och nära. Men ändå så stor. Och han hör dig om du talar med honom nu. Just saying.

Bibelläsning: Superentusiastiske Natanael som kommer till tro bara av att se Jesus frisyr (inte riktigt kanske men nästan?)

Jag såg att Underbara Clara fastar nu och läser Bibeln extra. Det är många kristna som fastar just nu, jag gör det inte, för jag måste vara traditions-analfabet (det är alltså den årliga påskfastan som pågår). Men läst Bibeln lite extra har jag gjort, mest för att det har fallit sig så. Fjärde Moseboken är jag inte så eldhågad över att läsa allvarligt talat, men jag läser Johannesevangeliet nu också.

Det här hände nån dag eller så före det berömda bröllopet när Jesus förvandlar vatten till vin. Det händer i samband med när han gick omkring och sa till lite olika män “följ mig”, ty han hade börjat samla samman lärjungarna : 

När Jesus såg Natanael komma sade han om honom: “Se, han är en verklig israelit. I honom finns inget svek”.
Natanael frågade honom: “Hur kan du känna mig?”
Jesus svarade: “Innan Filippus kallade på dig, såg jag dig under fikonträdet.”
Natanael svarade: “Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung.”

israelkonijng
Jesus svarade honom: “Därför att jag sa att jag såg dig under fikonträdet, tror du. Det som är större än detta skall du få se.” (Joh 1:47-50)

Vad tror ni att de som var där tänkte när de såg det här utspela sig? Jag tror att de kanske blev förvånade över Natanaels rätt explosiva entusiasm. Jag personligen hade nog tyckt att han överdrev. Det verkar nästan som att till och med Jesus blev lite tagen över hur lite det krävdes för att Natanael skulle ropa halleluja.

Medan de andra stod där och kanske undrade om det var här ribban skulle sitta hädanefter sa Jesus så här:
“Amen, amen säger jag er: Ni kommer att få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över människosonen”. (Joh 1:51)

undertradet

Nästa gång kommer det att handla om vatten blev till vin-miraklet.

“Jag kan som pappa inte föreställa mig regler av andra skäl än omsorg”

Jag skrev i förra inlägget att jag läste Elsanders bok “På väg” och nu har jag läst den färdigt. Den var bra!

Fattas den på ditt lokala bibliotek så kanske du kan be dem göra ett inköp, det gjorde jag, annars finns den här på bokus.

När jag fortsatte läsa boken igår kväll så såg jag att han skrivit om samma ämne som jag skrev häromdan angående Guds regler som inte sällan har uppfattats som glädjedödar-förbud.  Jag tycker att han uttryckte det bra:

IMG_6437

 

Lästips för alla, men kanske särskilt för de som lämnat tron? Eller för sjuka? Eller nej, den passar nog alla – På väg av Joachim Elsander

Jag håller på att läsa en bok just nu som är en fröjd att läsa – På väg av Joachim Elsander.

IMG_6435

Författaren till boken dog för inte så länge sen i sviterna av cancer, en cancer han var väldigt öppen med ända till slutet. Det kändes lite konstigt när han dog, för han var aktiv på sociala medier, och så plötsligt en dag så var det någon annan som skrev och meddelade att han gått i vila nu, omgiven av sin familj.

Texterna är tagna från bland annat en blogg som Elsander skrev där han tar upp tankar om Gud, Bibeln, olika slags erfarenheter från frikyrkan och så tankar kring Gud och att som människa drabbas av sjukdom och lidande utan att få bot från detta.

När jag precis blivit kristen så var det många som är uppvuxna i kristna gemenskaper men som lämnat tron som skrev till mig.

Min upplevelse just då var att de kände sig besvikna och ledsna för att någon kunde börja tro på något som de genom sorg lämnat. Efter deras erfarenheter var det frihet att lämna kyrkan, så hur kunde jag, som redan var “fri”, helt plötsligt börja tala om en Frälsare, som de genom smärta jag inte har någon aning om kommit fram till inte kan finnas på riktigt.

Med genuin omsorg om mig var det flera som varnade mig och nog helst hade velat se att jag också lämnade min nyfunna tro. Fler än en gång blev jag anklagad.

Och jag måste säga att som nykristen som knappt var i kontakt med någon kristen gemenskap vid tillfället, utan som fått uppenbarelse hemma på kammarn i vuxen ålder, var det här ganska överväldigande, och jag blev rätt ledsen och hade många frågor till Gud.

Exempel på svår fråga: varför behövde jag bara ropa på Honom och han kom inom 24 timmar i egen hög person, medan andra ropar och ropar och bara upplever tystnad som svar?

Jag vet fortfarande inte svaret på detta.

I början när jag blev kristen var jag först avundsjuk på människor uppvuxna i kristna hem. Jag tänkte att det måste vara som en dröm att från barnsben veta att de har en evig Fader i himlen, en Frälsare, en stadig grund att stå på, en Hjälte som håller handen i en gungande värld.

Men det tog inte särskilt lång tid för mig att i stället känna tacksamhet för att jag kom till tro just precis när jag kom till tro.

Jag kanske inte kan säga att jag alltid tänker på de som är uppvuxna i kristna sammanhang men som lämnat, men jag tänker i alla fall på dem ofta och jag inbillar mig att den här boken kan vara tankeväckande på ett tryggt och fint sätt för människor som har en sån bakgrund. Men vad vet jag.

Hittills har jag bara läst knappt halva boken så vad andra halvan kommer innehålla vet jag inte. Den kanske är förfärlig. Rekommenderar ändå.

När man tolkar instruktioner som skoj-FÖRBUD

Idag ville barnen åka skateboard men eftersom det regnade så sa jag nej. När de diskuterade att i stället åka nere i källaren så sa jag också nej.

Då tyckte de att jag FÖRBJÖD dem att åka skateboard.

Det får mig att tänka på Gud. Hur ofta har inte han blivit anklagad för att förbjuda oss från saker likt en tråkig gubbe, när det han gör är att säga nej eftersom det vi vill göra är dåligt och farligt för oss och/eller för andra?

Skateboarden går sönder om man kör den i vatten och källarkorridoren är inte gjord för vilda västern-äventyr. Någon kan bli skadad.

Har du nånsin känt att Gud är en partypooper som förbjuder dig från att göra det som är roligt? Har du fått något tillfredsställande svar på varför han sagt nej?

“Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet, men allt bygger inte upp” 1 Kor 6:12 (rekommenderar hela kapitlet)

donttellme

Sådär, nu har jag fixat header

Förut idag köpte jag konstnärsredskap för barn och ikväll målade jag min första vattenfärg sen förmodligen 90-talet.

IMG_6428

Jag är förfärad och nöjd på samma gång. Man ser helt klart vad bilden föreställer och den som inte ser det måste gå till en optiker för ett slag i bakhuvudet.
Men min nivå av konstnärlig talang ligger på exakt samma nivå nu som den gjorde när jag gick i mellanstadiet, och det barnsliga och amatörmässiga resultatet petar mig störigt som ett stubbigt finger mellan tredje och fjärde revbenet. Jag gjorde det finaste jag kunde.

Men jag orkar inte vänta med att göra en header av min konst tills jag blir bättre så jag fixade ihop den här nyss via nån app i ipaden.

88C1A3B9-A1A1-4243-9BA6-EE52DEEEE4AE

Jag orkade inte fixa klippningen perfekt men det får duga provisoriskt tills vidare. Det vill säga: eventuellt har jag kvar den precis som den är om ett år.

Lista på vad ni ska bunkra

Är det inte konstigt hur fort man vänjer sig med något som är onormalt? Coronavirus är onormalt och nytt men jag börjar redan känna att alla anpassningar är en självklar del av livet. Jag har svårt att minnas hur livet var innan allt det här började. Va, har jag inte alltid burit med mig spritgel i handväskan likt en pepparspray mot andra människors spontana utsöndringar?

Idag for vi till en affär och bunkrade toapapper och ris, för det är tydligen vad man gör nu för tiden. Vi förstår inte varför. Varför just toapapper och varför i all världen ris?

Äsch, sak samma! Vi sitter alla i samma båt. Nu gäller det att stå enade i krisen och gå huvudstupa in i gruppmentalitetens härliga värld.

5D65EC49-D486-4A11-B961-57EFF39158C6

26B6570A-4736-4500-9354-FC6D5DF19E25

Lista på saker att bunkra:

  1. Toalettpapper
  2. Ris (denna punkt kan du skippa om du vill)

Glad att jag inte längre går omkring och kallar ofödda barn för “klumpar med celler”

Förr var jag en av alla dessa människor som på ett robotlikt sätt kunde rapa fram att ofödda barn (aka cygots, embryos, foster) bara är “klumpar med celler”.

Idag vill jag bara uttrycka lättnad och tacksamhet för att jag inte längre är en person som gör så.

För det är inte bara ignorant, det är fullständigt ovärdigt.

Jag har fått mycket kritik för att jag har vänt åsikt om abort och det har bitvis varit tufft. Jag är, som jag har sagt många gånger, konflikträdd, och jag vill gärna välja medelvägar så ofta det går. Men mer och mer så blir lättnaden uppenbar för mig.

Jag bekänner mig till en Gud som värdesätter alla människoliv mycket högt, och jag tillhör ett folk som strävar efter ett liv i linje med Guds vilja. Och det här folket är bland de enda invånarna här i Sverige som ser de ofödda människoliven och värnar dem. Vi är bland de enda som ser dem som värdefulla i en kultur som utpräglat har vänt dem ryggen och stängt dörren till att ens erkänna deras mänsklighet.
I den här kulturen kallas dessa minsta och mest sårbara bland oss ofta för “klumpar med celler”. Tänk att få tillhöra denna uråldriga rörelse som vägrar att göra så.

Ja – vi är i underläge, och ja – vi får mycket skit för vårt ställningstagande. Vi blir anklagade för allt möjligt hemskt. Det är svårt och utmanande och ibland får man frågor som är omöjliga att besvara på ett enkelt sätt. Ibland gör det ont och ger ångest och man önskar att man bara kunde anpassa sina åsikter till det som ger minst motstånd. Vilket ändå skulle bli mycket svårt, för vissa saker kan inte bli osett när man väl sett dem.

Vi är på rätt väg. Jag lärde mig nyligen att de första kristna kallades för “De som tillhör Vägen”. Jag gillar det.

Och till dig som gjort abort och läser det här – jag är inte ute efter dig på något sätt. Jag vill att du ska må bra. Om du inte redan läkt från aborten eller aborterna, så önskar jag inget hellre än att du ska bli det. På efterenabort.se, som drivs av föreningen Livsval, så finns det hjälp att få om du själv skulle vilja. Om du har svårt att gå vidare så är du inte ensam och det finns hjälp att få. En del söker hjälp först tiotals år efteråt. Kan även tillägga att jag inte har något att göra med det arbetet, så känner vi varandra privat så ska du veta att jag aldrig får reda på vilka som tar kontakt med dem. Det är strikt konfidentiellt.

IMG_6403

Bilden är solblekt och otydlig. Men här såg jag min nu 12-åriga son för första gången. Min blindtarm hade spruckit, jag hade blod i buken, men mitt i all smärta och rädslan jag kände så tickade tydligt ett litet litet hjärta. Ett hjärta som fortfarande slår. Jag var i graviditetsvecka 8. En del kallar detta för en klump med celler. Det är ovärdigt.

Page 1 Page 2 Page 3 Page 4 Page 5 Page 37