Detta tyckte jag om öländska kroppkakor #mat #semester

Idag köpte jag kalla öländska kroppkakor som jag tog hem och kokade upp till middag. Jag ville väldigt gärna veta hur kroppkakor smakar. De ser ju ut ungefär som palt och tycks vara fyllda på ungefär samma sätt som palt – så det kanske är som palt, tänkte jag. 

Men det smakade inte alls som palt. I stället för gott så var det äckligt. Alltså – det var inte motbjudande. Inte till en början. Det gick an. Det gick ner i magen. Men efter att jag ätit två kroppkakor så var det som att jag ville spy när jag såg på tallriken. Det var som att det som för en stund sen gick ner hade förvandlats till en sörja som våldförde sig på mina näthinnor. 


Ni ser ju. 

Jag hade en kall kroppkaka kvar som jag hade tänkt spara till frukost men den slängde jag ifrån mig som en påse mjöl som man har hittat en hästpya i. 

Nu har jag smakat kroppkaka och jag kan inte säga att det var sista gången, men kanske var det sista gången. För jag gillade det inte. 

Ät palt i stället om du ska äta en grå degklump som kokats i en gryta. Det är mycket godare. Helst flatpalt. Har aldrig fattat detta att fylla mat med fläsk. Huvva. 

Jag är ledsen Öland detta är inget personligt mot dig och ditt folk. Det är bara en fråga om smak. 

Nån fler som testat? Vad tyckte ni?

Dagens äventyr: Böda sand #trampbåtar #semester

Idag for vi till den milsvida vita sandstranden Böda sand och hyrde en trampbåt för hela familjen. Det var som att återuppleva trampbåtarna på Lycksele djurpark igen fast i ett hav. 

Jag blev snabbt sjösjuk och även orolig att jag skulle behöva att eventuellt gå på toa med inte ett dass så långt ögat kunde se. Men det låtsades jag inte om. Inget fick störa upplevelsen! 

Jag och J och barnen turades om att svettas vid pedalerna. Det var underbart. Förutom att jag blev lätt spyfärdig av vågornas vågade våg m och lite ängslig över att inte veta var närmsta toa låg (sånt oroar alltid mig Mvh knappnålsblåsan) så var det som att vara i paradiset. 

Sedan gick vi till hundbadet och jag tänkte att gör jag på mig i vattnet här… så kan man alltid skylla på nån glosögd golden retriever. Och då kände jag mig lugn över den saken. Men så långt behövde det aldrig gå. Inte ens nära.  *två tummen upp-emojis*. 

Böda sand hade mkt folk MEN det fanns gott om sand till alla ändå så jag ger stranden högt betyg. J säger att Böda sand är ”känt från tv” (lite som Ullared?) och det kan jag förstå även om jag aldrig hört talas om det tidigare. Minuspoäng var att hunddelen låg belägen längst bort. 

Jag tog ingen bild på stranden eftersom det är lamt att ta med sig kameran på såna ställen, så jag redigerade ett foto som jag nu skäms lite och känner mig tveksam inför. 


Jag ser ut som en osalig ande som svävar över Böda sand och ger folk soleksem och munherpes och orsakar vattenskoterolyckor. 🙁

Just nu sitter jag i bilen med min son. Han läser Kalle anka-pocket och jag funderar på nästa drag. Promenad? Eller lägga mig i tältet? Gå till stranden och dippa fötterna? Ringa en vän? #semester

Och vet ni vad. 

Jag är ju rädd för havets egna snorhosta – dvs maneter – men eftersom det är så många här så har jag näst intill fått kbt-terapi och kommit över min rädsla. Det går inte att vara i vattnet utan att få manet mellan tårna. Jag är inte botad men jag orkar inte rulla runt av obehag varje gång en manet snuddar vid benen. Hurraw!

Dock har jag inte doppat mig och tagit simtag. Alldeles för kallt. Och fullt med maneter. 

I morgon blir det äventyr på vattenland. Men kanske, kanske att jag slipper följa med hehe. Vi får se. 

Ölands tråkigare  ”sevärdigheter” #semester 

Ölands tråkigare  ”sevärdigheter” #semester 

Min familj visar ingen entusiasm inför gamla ekar, skeppsvrak och skogspromenader, och det tycke jag är märkligt, men igår besökte vi ”sevärdheter” uppmärkta på kartan som även jag ställer mig MYCKET frågande till.

Först var vi på ett ställe som kallades för ”järnåldersbyn”, och det var säkert bra. Det var det nog. Så det ska jag inte säga nåt om. Men det kostade 300 spänn i inträde. 


Vi stod länge och stirrade på järnåldersbyn på avstånd. 300 spänn. Vad fanns det i järnåldersbyn som var värt 300 spänn? Vi såg ett stenhus med grästak. Vi såg några utspända djurhudar. I en inhängnad såg vi en skock getter. Skylten utlovade även en mammut vid namn ”Ulle”.  Var det värt 300 spänn? Går järnåldersbyn ens i linje med familjens intressen? Efter en stund sa vi, lika snåla allihop, att nä nu vi drar till nåt annat märkt på kartan. Nåt som är gratis eller kostar endast korvören. Det blir kul! 


Men först nyttjade barnen en kostnadsfri hinderbana. 

Vi åkte till Lunnebodarna. 


Och det var precis vad det låter som: Bodar. Och det är som att märka upp nåns stängda och låsta garage på en karta och säga ”det här är sevärt”. Det är inte sevärt att se på bodar!! Ändå såg vi att människor parkerat sina bilar för att vandra till bodarna flera hundra meter. 


Och här står jag med vind i byxorna på  ”Neptuni åkrar”. Tydligen namngett av Carl von Linné enligt en info-skylt. Okej att neptuni säkert är namnet på nån gammal ”havsgud” men är det nånsin okej att kalla en fnasig klapperstensöken för åkrar? Vad tänkte Linné att Neptuni odlade på dessa åkrar? Bronkit? 

Det klapprade inte ens när man gick, vilket jag ändå förväntar mig att klappersten ska göra. Det krasade snarare torrt. Ändå satt det turister både här och där,  förmodligen ditlurade av kartor som kallar platsen för sevärd. 

Vi orkade inte ens låtsas. Vi gick ut ur bilen, skrapade lite med fötterna som trängda hästar, och sen åkte vi därifrån. Jag antar att lapplänningar har för mycket björksav och skägglav i ryggmärgen för att stå ut med sånt här. 


På delar av Öland är de så utelämnade åt torr sten att de bygger stentorn till döds. Denna skylt är från Ölands nordvästra udde. Lägg märke till hur någon desperat har försökt ändra skyltens budskap till ”bygg stentorn”. 


Eftersom vi tjänat 300 spänn på att inte gå in på järnåldersbyn så hade vi pengar över att äta Fish & chips hela familjen i fantastisk mysiga Böda hamn. Det är första gången jag äter det. Jag har alltid trott att Fish & chips är chips med räksmak. Tanken på det har varit motbjudande.  Men jag hade fel! Fish & chips är värdig mat och det smakar helt ljuvligt.


Här är en bild från dagen före när vi besökte fyren Långe Erik. Den var jättespännande!! Tyckte jag i alla fall. Det kostade 80 spänn för oss att gå upp (maken och hunden fick stanna på marken) och det tycker jag att det var värt på nåt sätt. Barnen har dock i efterhand sagt att de tyckte att det var överpris. Men jag har tystat dem. Jag har sagt ”det är det värt för en once in a lifetime experience” vilket inte ens behöver stämma för för min del var det andra gången som jag var där. Kan tänka mig att återvända en tredje gång. 

Det positiva med att lämna maken på marken var att 1. Man sparade i inträde och 2. Han fick tid att läsa infoskyltarna på marken. Så när vi kom ned tog han med oss på en guidad tur helt gratis.  

Idag är en ny dag öppen för nya äventyr och nya upplevelser!! Jag är entusiastisk. Hittills tycker jag att denna semester är den bästa jag haft sen barnsben. 

”Mamma, det är en fågel i tältet” (kolla mitt ansiktsuttryck 😂)

Inspelat för en liten stund sen 

Min familj fattar inte en SKÖN utflykt #semester

Igår drog jag med familjen på en HÄRLIG och SKÖN liten rundtur i Ölands Trollskogen på den nordöstra kusten inte långt härifrån. Det är ett jättefint naturområde som man bara måste besöka när man är på Öland. 

Men tror ni att min familj förstod det? Nej. ”Hur långt är det kvar?”, ”när får vi sluta gå?” ”Jag vill tillbaka till bilen!”, ”JAG STÅR INTE UT”. 

Min dotter klagade på mygg till och med vilket måste betyda att hon drog till sig den ENDA myggan på hela Öland. 

Vad är det för stadsbarn som jag har närt vid min barm? Vad tror de att man har sina ben till, om inte att gå i skogen?

Min make är inte så mycket bättre han heller. Enda sen vi blev ihop för 14 år sen har jag fått ta honom i handen och DRA ut honom ur huset. Minns en gång när vi var ute och gick i Storuman som nykära och en kille kom körande med sin gamla Volvo, stannade bredvid oss, vevade ned rutan och ba ”men vad GÖR du? Är bilen din trasig????”. Han hade aldrig sett min man göra något liknande och det var då hela bygden med kranskommuner förstod att det måste röra sig om äkta kärlek. 

Och eftersom min man har lärt sig hur livet med mig är så har han slutat att gnälla 1 av 5 gånger som jag drar med honom ut i friska luften. Ibland kan jag till och med tro att han uppskattar det (fast det gör han inte). 

Jag är i alla fall glad för att de gillar att tälta. För det gör de. De är väldigt bra på att tälta också och har inte klagat ens i värsta åskskuren. Bara positivt har jag hört hittills och vi har varit ute i fem nätter med blandat väder. Halleluja! 

Så det är jag väldigt glad över och det är en glädje jag vördar ömt i mitt hjärta. 

Här på en stig i trollskogen. Luften var sval, skuggorna var stabila, PERFEKT för promenad. 


Det fanns runda stenar i miljonantal där. Det var svårt att välja. Valde till sist en grå som såg ut som en tvål. 


Här är en ca 900 år gammal ek. Barnen var helt ointresserade och det kan jag inte förstå. 900-åriga gamla trän är inget man möter på daglig basis. Det är bäst att passa på å njuta när man möter ett!


Uppsköljt på land låg ett gammalt båtvrak från början av 1900-talet. När jag poserade framför vraket hade jag av nån anledning Dressman-reklam i tankarna. Var nästan så jag kunde höra en allvarlig röst säga ”grattis TROLLSKOGEN, nu kan ni köpa skjortor från Bautistini för bara 599 kronor”. Nu när jag ser bilderna vet jag inte vad det liknar, men jag är glad att vraket framträder tydligt i bakgrunden. 


Jag frågade barnen varför de tröttnar så lätt på högar med ruttnande trä, det är ju jättekul att se tycker jag. ”Det tycker du för att du själv är en hög med ruttnande trä” fick jag som svar. Jag hade påmint dem om budordet att hedra sin mor och sin far om uttalandet inte hade varit så roligt för stunden. 


Min dotters arm idag. Tydligen var det sant- hon lyckades verkligen att dra till sig Ölands enda mygga. En mygga som av bettet att döma dessutom måste ha varit stort som ett vildsvin. 


Sen lagade J (alltså min man, som jag väljer att kalla för J, så ni inte tror att jag syftar på Jesus) mat till oss. Kebabspett. Jag åt kebab första ggn när jag var typ 27 och jag måste säga ”once you go kebab you never gobab”. 

Just nu är resten av familjen ute på stranden 100 meter härifrån. Jag orkade inte gå dit. Jesus må ha drivit mörkret från mitt liv men jag håller mig förtrarande helst i skuggan. Jag ligger i tältet med hunden och läser/skriver och har det finfint i stället. 

Bra semester! *tummen upp-emoji*

Campar med familjen och delar badrum med främmande karlar #semester

Åh vad jag saknar att uppdatera med vanliga vardagsinlägg här på bloggen. Det blir ju så ofta nu för tiden att det mest bara handlar om abort och typ varning för ockultism. Och det vill jag så klart skriva om (tänker skriva ett om spådamer) men jag saknar att bara smälla upp en bild från en vanlig dag och ba ”KOLLA DEN HÄR STENEN”. 


Eller kolla den här annonsen. Låter som bordet för mig! (Från en camping)

Jag är just nu ute och campar med familjen. Vi har rest genom Sverige och hamnat på en camping på nordöstra Öland.  Vi bor i tält och jag trivs så bra i tält, även fast jag önskar att vi hade en husvagn i stället. Första natten (fortfarande på fastlandet) var kall och vi låg och huttrade men sen har vi utvecklat ett extra lager med hud och vissa familjemedlemmar (kanske alla)(inte jag dock!) sover med t-shirt. 


Här är mina barn när de hoppar ned i en sjö

Andra campingen vi var på låg på södra Öland och där trivdes jag inte alls för där var kvinnor och män hänvisade till samma toalett och dusch. Jag vill inte sköta mina kvinnorutiner och bestyr när det helt plötsligt kan dundra in en solvarm 55-årig gubbe direkt från öl- och grillområdet. Säga vad man vill om jämställdhet men olika toaletter kan vi väl ändå få ha för vår egna trygghets skull (fast nu tror jag inte vi hade samma utrymmen pga jämställdhet, kändes inte som ett sånt ställe). Visste ni hur våldsamt män tvättar sina ansikten? Det är smärtsamt att skåda och jag tycker att vi som kvinnor inte ska behöva se det. Nä så vi for vidare. Till en plats med skilda toaletter. När kvinnan i receptionen sa att det är åtskilt så gjorde jag en glädjegest. 

Har ni märkt att det har blivit mer och mer så? Att kvinnor och män har samma toaletter? Jag avskyr det. Män är inte lika bra på att pricka toaletten som kvinnor är. Män som grupp verkar inte fatta hur man sköter sig på en toalett. 

ANYWAYS. 


Vår resa var ganska spontan. Vi köpte tält och drog inom några dar. Vi har aldrig tältat tillsammans förr. Men nu har jag lärt mig hur man sätter upp och slår ihop tält även i regn. På södra Öland åskade det kraftigt inpå natten och det var myzpyz deluxe, och det kan jag säga eftersom vi inte blev träffade och grillade av blixten. 

Nä nu ska jag gå. Snart går solen ner och jag vill fånga dagens sista solstrålar i mitt slappa och livlösa skandinaviska hår. 

Ha det bäst peoples! Och kom alltid ihåg att Jesus älskar er! 

Gud eller nervsjukdom?

När jag bjöd in och tog emot Jesus i mitt liv så fick jag också en ny ande, Helige Ande (jag har skrivit lite kort om honom här).

Enda sen dess har det känts helt annorlunda för mig att andas. Innan var det svårt att andas och varje andetag går att likna med en kamp för överlevnad. Tänk er att vara under vatten och ständigt kämpa för att komma upp till ytan för att få lite luft. Så var det.

När jag blev frälst drog Jesus upp mig ur det vattnet och satte mig på land, och det var som att det var där och då som jag drog mitt första ordentliga andetag. Det är därför som jag räknar 25 augusti som min riktiga födelsedag, fastän jag är född av mamma den 25 januari.

Sen Jesus räddade mig har det inte bara varit lätt att andas, det har känts varmt att andas också. Så fort jag tänker på Jesus så känner jag Guds värme i mitt hjärta och i mina lungor. Det är väldigt skönt och ger mig tröst och ro i vardagens alla lägen.

En morgon för ungefär lite drygt ett år sen satt jag vid frukostbordet tillsammans med barnen och bara andades och tänkte på Gud och hur himla glad jag är över att veta att han finns och att han är god och älskar mig så himla mycket.

Men så grep också en fasa tag i mig – tänk om värmen i lungorna inte är Gud? Tänk om jag har missförstått, tänk om det är förstadiet till någon allvarlig nerv- eller muskelsjukdom? Tänk om värme i lungorna är ett symtom på att lungfunktionen håller på att försvagas?

svarsjukdom

 

Då hörde jag en röst som sa ”läs en dikt”.

Precis bakom mig låg för tillfället en diktbok som jag nyligen köpt men inte riktigt tagit mig tid att läsa ännu, så jag sa till barnen att nu ska mamma läsa en dikt, och så tog jag genast diktboken och bläddrade upp första sidan.

Och så läste jag:

"Du som vill att jag ska finnas du som vet att jag är jag - du förstår mitt hjärtas längtan och är hos mig natt och dag. Din är jag och all din kärlek får jag i varje andetag"

I varje andetag. Jag försökte gömma för barnen att jag satt där helt gråtfärdig. Sen dess har det här varit min favoritdikt och jag har inte varit orolig att värmen när jag andas beror på någon sjukdom.

Jag hoppas att alla en dag ska få känna hur det känns att ha Guds Ande i sitt hjärta och hur det känns att andas tillsammans med honom (man brukar dock känna närvaron av honom lite olika). Ni vet att ni kan få Anden genom att tro på Jesus? Jag hoppas att ni vet det.

Jesus har sagt så här:

”Jag säger er: Be och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. Finns det bland er någon far som skulle ge sin son en orm när han ber om en fisk, eller en skorpion när han ber om ett ägg? Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?” – Luk 11:9-13

”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv” – Joh 3:16

Förslag till bön (läst från ett bokmärke): 

Jesus,
jag känner dig inte än, men visa mig att du verkligen lever. Du ser det som är fel i mitt liv. Du känner till mina problem och vet att jag inte kan lösa dem själv. Låt mig få uppleva: ”Om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus.”
Jesus, ta mitt liv i dina händer och forma mig så att detta ord blir verkligt för mig. Amen.