Campar med familjen och delar badrum med främmande karlar #semester

Åh vad jag saknar att uppdatera med vanliga vardagsinlägg här på bloggen. Det blir ju så ofta nu för tiden att det mest bara handlar om abort och typ varning för ockultism. Och det vill jag så klart skriva om (tänker skriva ett om spådamer) men jag saknar att bara smälla upp en bild från en vanlig dag och ba ”KOLLA DEN HÄR STENEN”. 


Eller kolla den här annonsen. Låter som bordet för mig! (Från en camping)

Jag är just nu ute och campar med familjen. Vi har rest genom Sverige och hamnat på en camping på nordöstra Öland.  Vi bor i tält och jag trivs så bra i tält, även fast jag önskar att vi hade en husvagn i stället. Första natten (fortfarande på fastlandet) var kall och vi låg och huttrade men sen har vi utvecklat ett extra lager med hud och vissa familjemedlemmar (kanske alla)(inte jag dock!) sover med t-shirt. 


Här är mina barn när de hoppar ned i en sjö

Andra campingen vi var på låg på södra Öland och där trivdes jag inte alls för där var kvinnor och män hänvisade till samma toalett och dusch. Jag vill inte sköta mina kvinnorutiner och bestyr när det helt plötsligt kan dundra in en solvarm 55-årig gubbe direkt från öl- och grillområdet. Säga vad man vill om jämställdhet men olika toaletter kan vi väl ändå få ha för vår egna trygghets skull (fast nu tror jag inte vi hade samma utrymmen pga jämställdhet, kändes inte som ett sånt ställe). Visste ni hur våldsamt män tvättar sina ansikten? Det är smärtsamt att skåda och jag tycker att vi som kvinnor inte ska behöva se det. Nä så vi for vidare. Till en plats med skilda toaletter. När kvinnan i receptionen sa att det är åtskilt så gjorde jag en glädjegest. 

Har ni märkt att det har blivit mer och mer så? Att kvinnor och män har samma toaletter? Jag avskyr det. Män är inte lika bra på att pricka toaletten som kvinnor är. Män som grupp verkar inte fatta hur man sköter sig på en toalett. 

ANYWAYS. 


Vår resa var ganska spontan. Vi köpte tält och drog inom några dar. Vi har aldrig tältat tillsammans förr. Men nu har jag lärt mig hur man sätter upp och slår ihop tält även i regn. På södra Öland åskade det kraftigt inpå natten och det var myzpyz deluxe, och det kan jag säga eftersom vi inte blev träffade och grillade av blixten. 

Nä nu ska jag gå. Snart går solen ner och jag vill fånga dagens sista solstrålar i mitt slappa och livlösa skandinaviska hår. 

Ha det bäst peoples! Och kom alltid ihåg att Jesus älskar er! 

Gud eller nervsjukdom?

När jag bjöd in och tog emot Jesus i mitt liv så fick jag också en ny ande, Helige Ande (jag har skrivit lite kort om honom här).

Enda sen dess har det känts helt annorlunda för mig att andas. Innan var det svårt att andas och varje andetag går att likna med en kamp för överlevnad. Tänk er att vara under vatten och ständigt kämpa för att komma upp till ytan för att få lite luft. Så var det.

När jag blev frälst drog Jesus upp mig ur det vattnet och satte mig på land, och det var som att det var där och då som jag drog mitt första ordentliga andetag. Det är därför som jag räknar 25 augusti som min riktiga födelsedag, fastän jag är född av mamma den 25 januari.

Sen Jesus räddade mig har det inte bara varit lätt att andas, det har känts varmt att andas också. Så fort jag tänker på Jesus så känner jag Guds värme i mitt hjärta och i mina lungor. Det är väldigt skönt och ger mig tröst och ro i vardagens alla lägen.

En morgon för ungefär lite drygt ett år sen satt jag vid frukostbordet tillsammans med barnen och bara andades och tänkte på Gud och hur himla glad jag är över att veta att han finns och att han är god och älskar mig så himla mycket.

Men så grep också en fasa tag i mig – tänk om värmen i lungorna inte är Gud? Tänk om jag har missförstått, tänk om det är förstadiet till någon allvarlig nerv- eller muskelsjukdom? Tänk om värme i lungorna är ett symtom på att lungfunktionen håller på att försvagas?

svarsjukdom

 

Då hörde jag en röst som sa ”läs en dikt”.

Precis bakom mig låg för tillfället en diktbok som jag nyligen köpt men inte riktigt tagit mig tid att läsa ännu, så jag sa till barnen att nu ska mamma läsa en dikt, och så tog jag genast diktboken och bläddrade upp första sidan.

Och så läste jag:

"Du som vill att jag ska finnas du som vet att jag är jag - du förstår mitt hjärtas längtan och är hos mig natt och dag. Din är jag och all din kärlek får jag i varje andetag"

I varje andetag. Jag försökte gömma för barnen att jag satt där helt gråtfärdig. Sen dess har det här varit min favoritdikt och jag har inte varit orolig att värmen när jag andas beror på någon sjukdom.

Jag hoppas att alla en dag ska få känna hur det känns att ha Guds Ande i sitt hjärta och hur det känns att andas tillsammans med honom (man brukar dock känna närvaron av honom lite olika). Ni vet att ni kan få Anden genom att tro på Jesus? Jag hoppas att ni vet det.

Jesus har sagt så här:

”Jag säger er: Be och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. Finns det bland er någon far som skulle ge sin son en orm när han ber om en fisk, eller en skorpion när han ber om ett ägg? Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?” – Luk 11:9-13

”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv” – Joh 3:16

Förslag till bön (läst från ett bokmärke): 

Jesus,
jag känner dig inte än, men visa mig att du verkligen lever. Du ser det som är fel i mitt liv. Du känner till mina problem och vet att jag inte kan lösa dem själv. Låt mig få uppleva: ”Om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus.”
Jesus, ta mitt liv i dina händer och forma mig så att detta ord blir verkligt för mig. Amen.

Häxmammor och påven. Såhär svarade folk på några polls:

I helgen hittade jag åt poll-knappen på twitter. Jag har egentligen sett den förr men har alltid tänkt att polls är störiga så jag har blundat och sett åt ett annat håll. Men i helgen släppte jag den inställningen helt.

Jag kan inte påstå att jag valde frågorna med omsorg men bortsett från det så ställde jag bra frågor.

poll1

Kommentar: När folk ska välja mamma så vill de ha Elsa från Disneys Frost. Det är bara att anta att folk inte vet vilka krafter det är som ligger bakom prinsesshäxors förmågor! Hagar kom sist. Antagligen tycker inte folk om tanken om att förskjutas från sin far och drivas ut i öknen och nästan törsta till döds i solen.
Själv hade jag valt: Hagar. Det är ju inte hennes fel att hon blev utnyttjad som barnaföderska och sedan förskjuten. Hon verkar ha varit en toppenmamma och hon fick ju dessutom hjälp även fast det såg riktigt pissigt ut där ett tag.

poll2

Kommentar: Här valde jag tre låtar som jag tycker är rent vidriga och så en älskad psalm. Så föga förvånande vann psalmen. Det som förvånar mig är att hela 33% skulle välja 59th street med Simon & Garfunkel?!?? Men kanske gillar folk att tortera sig själva med män som  are ”feeling groovy”… ”Darada da da da da…. feeling groovy”. Jag ser det som ett tecken på att vi lever i yttersta tiden. Men eloge till alla som hatar Kokomo.
Hade själv valt: Måne och sol så klart.

poll3

Kommentar: När det kommer till att ta kändisar till mormors begravning så vann oscarsvinnaren Jennifer Lawrence ganska stort. Jag såg henne gråta i filmen ”The Passangers” häromdan och det var väldigt trovärdigt. Så även om hon inte kände ens mormor så kan hon säkert tillföra nåt på begravningen.
Jag hade själv valt: En dos från fragglarna. Är i CHOCK!! för att inte fler valde detta.

poll4

Kommentarer: Jag är inte så himla bra på vad olika kristna samfund och rörelser heter , men det verkar som att de allra flesta helst hade velat vara katoliker? Det tycker jag är konstigt då jag personligen tycker att katolska kyrkan är jätteobehaglig (obs gäller definitivt inte enskilda medlemmar obs obs).
Jag själv hade valt: Det här är en mkt svår fråga för jag har inte riktigt hunnit lära mig skillnaderna mellan de flesta rörelser.  Men väljer nog ”Annan kristen rörelse-vän” för det finns mer att välja på där (antar jag) men tror att de flesta struntar i vad rörelsen heter så länge Jesus är i centrum.

Jag kände mig otroligt stark #behemot #antiklimax

Senaste veckan har barnen varit hos sin farmor och det har inneburit att jag har haft väldigt mycket egentid.

Portioner av den egentiden har jag använt till långa promenader.

Det har varit väldigt härligt och jag måste säga att jag har känt mig väldigt stark när jag har varit på dessa strövarstråt (obs: strövarstråt inte rövarstråt).

Det låter kanske lite ”skrytigt” men jag har känt mig väldigt stark den gångna veckan. Jag har känt stabilitet och uthållighet i lår, mage, kanske inte armar, kanske inte bröst och nacke och axlar, men kanske rygg.. Kort och gott har jag varit imponerad av min förmåga att ta mig framåt på vägen utan att rasa ihop som ett plockepinn. Promenaderna har varit som att åka en riktigt långsam moped med två avlånga köttstycken i stället för hjul.

Jag har inte kunnat låta bli att STARKT kunna relatera till beskrivningen av Behemot. Behemot är en stor och mycket massiv varelse som beskrivs i boken om Job i Bibeln.  Så här står det bland annat:

”Se Behemot, som jag har skapat liksom dig. Han lever av gräs som en oxe. Se kraften i hans länder och styrkan i hans buks muskler. Han bär sin svans så styv som en ceder, senorna i hans lår är väl sammanvävda. Hans benpipor är som rör av koppar, benen liknar järnstänger.

Hade det inte varit för det där med att han äter gräs och har en svans som en ceder så hade jag relaterat till punkt och pricka.

 

Igår var ännu en dag med egentid och jag rustade mig upp för att gå ut igen. Jag tänkte att jag kanske inte går så långt just idag men att jag kan ju gå till ica och köpa typ korv och en läsk eller nåt i alla fall.

Men vad hände? Jo,  det tog inte så länge förrän ”Behemot” förstod att hon hade fått väldigt ont i högra höften. Antagligen på grund av överansträngning. Det gjorde såpass ont att jag var tvungen att vända efter 200 meter och gå tillbaka hem igen utan korv.

 

Och det, mina damer och herrar, var den dagens antiklimax.

Idag är en ny dag och det är mycket mycket bättre i höften nu men jag har fortfarande lite ont.

behemethoft

Det tvistas lite om vad Behemot var för nåt. Några tror att han var en flodhäst medan andra är ganska övertygade om att han var nåt som utgått från sortimentet.

Hur jag skulle ha valt bort kronprinsessan Victorias klänning i tre effektiva steg

Vår fina kronprinsessa Victoria har fyllt 40 år och det tycker jag är värt att fira, även fast jag inte känner henne och är ointresserad av att ens ta ställning monarki-frågan.

Till sin födelsedag åkte hon omkring genom Stockholm i nån öppen droska om jag inte missförstått det helt och från den vinkade hon åt människor så att de blev glada. Klädd var hon i en underbar klänning täckt med rosa blommor.

vickysdressBilden lånad från Damernas

Och även fast jag tycker att klänningen är fin så ska jag berätta hur jag hade valt bort köpet av den i tre effektiva steg:

  1. Först hade jag tittat på prislappen. Jag vet inte vad klänningen kostade men jag har en känsla av att jag personligen skulle ha valt bort den efter en titt på prislappen.
  2. Hade inte prislappen avskräckt mig totalt så hade jag tittat på tvättrådet och förmodligen så hade tvättrådet fått mig att lägga ifrån mig klänningen som vore den av skållhett järn. Se på det skira tyget. Se på alla de där fladdriga blombladen. Inte ens en tvättpåse och en skontvätt kan rädda denna klänning från tvättmaskinens fasor.
  3. När jag skådade blombladen närmre så hade jag upptäckt att det inte alls rör sig om blommor utan om fjärilar. Är inte fjärilar bara äckliga insekter? Vidriga leddjur med skelettet utanpå? Det tycker jag. Fjärilar är som ett Guds ironiska skämt. Jag undviker fjärilar.

 

Att konprinsessan Victoria inte blev avskräckt av de här faktorerna anser jag tyder på att hon både lever och tänker annorlunda mot vad jag gör. För mig hade klänningen varit helt fel. Men för henne var den helt rätt, vilket syns, för hon verkligen strålade i den.

Kronprinsessan Victoria, om du läser detta så vill jag bara säga grattis i efterskott på 40-årsdagen. Gud bevare dig och din söta familj!

 

Jag är inte så förtjust i kristen musik

Jag vet inte vad jag tycker om kristen musik rent lyssna-på-hemma-från-Spotify-mässigt. Hittills har jag inte hittat nåt som jag orkar lyssna på en längre stund. Föredrar tystnad ungefär 9 gånger av 10. Särskilt stilar som Hillsong och andra ”moderna sound” är inräknat i detta.

När jag väl lyssnar så är det för att det är texterna som jag vill åt. Kristna sångtexter talar till mig på ett sätt som andra texter inte har kunnat göra. Me loves it. Men lyssna för att det rent musikaliskt låter intressant och bra?… alltså, många av mina kristna favoritlåtar finns bara som typ ”tre vänner och femton församlingsmedlemmar jammar loss med spontana utrop”-versioner och det kan funka ibland som nåt slags nödsnöre men inte som något som jag vill lyssna på för att jag faktiskt tycker att det låter bra.

Jag förstår nu varför nästan alla kristna är musikaliska och spelar egna instrument och sjunger ljuvligt på egen hand. Det är en överlevnadsstrategi.

Å andra sidan behöver inte det här vara något negativt. Gud vet att om jag njöt av kristen musik från datorn så skulle jag aldrig söka mig till lovsång utanför hemmet. Då skulle jag stänga in mig i hemmet och stanna där så länge som toaletten fungerar (jag tycker att det är jätteviktigt med närhet till en fungerande toalett).

I och för sig så gäller mitt relativa ointresse för att lyssna på musik inte bara kristen musik. Jag är inte särskilt intresserad av att lyssna på nån musik över huvud taget. Visst kan jag lyssna någon stund då och då men skönast är nog tystnaden. Im a big fan of tystnad.

Musik stör ofta rätt mycket. Skulle jag välja mellan att se nåt på tv där nån superpoppis och rivig artist skulle sjunga och dansa sina mest medryckande superhits, låt säga.. Beyonce, eller ett program där hon står bunden helt tyst och stilla som Hannibal Lecter i När lammen tystnar så skulle jag helt klart välja det senare. Fast ändå inte, eftersom det vore obehagligt.

hannibalbeybey

Beyoncé det här var ingen bra idé

Samtidigt tänker jag att jag nog har missat mycket lyssningsbar kristen musik eftersom jag såpass nyligen blev kristen. Ta tex kristen acid-rock från 70-talet. Var är den? Den måste ju finnas. Inte för att jag är så förtjust i acid-rock från 70-talet men ändå. Den måste finnas och jag har missat den! Min poäng är att jag bara har skrapat på ytan på en hel genre och att det egentligen kan vara lite förhastat att säga att jag inte är så förtjust i kristen musik lyssna-på-sotify-mässigt, när det är så mycket som jag inte ens vet om existerar.

Så nån dag kanske jag ångrar mig. Då säger jag kanske: wow, jag älskar kristen musik på spotify. Den är verkligen bra, det bästa jag nånsin hört.

Men idag är inte den dagen.

Tur att mitt intresse för att lyssna på spotify inte är viktig för min relation till Gud.

Kanske dags att lära sig spela gitarr och sjunga härligt.

För när man sjunger *LIVE* till Gud så är typ nästan all kristen musik plötsligt bra eller åtminstone okej. Kanske gör sig musik till en levande Gud bäst när den är levande? Dunno. Känns logiskt i och för sig.

Jag ville ta bort mina ärr

När jag var tonåring så skar jag mig själv. Jag var så maktlös inför det som jag bar på men behövde göra nånting för att få ut det onda som fanns inom mig. Låt mig säga att det inte fungerade.

Idag har jag rätt stora ärr på ovan- och undersidan armen, och även fast jag inte direkt har gjort nåt för att dölja dem (är alldeles för lat för att orka hålla på att dölja ärr) så har jag under alla de här åren skämts för dem. Jag har avskytt när folk har frågat vad som har hänt med min arm. Som tur är så har det inte hänt så ofta.

I somras slog tanken mig att nu när jag är frisk från min depression och jag även har ett jobb så har jag ju faktiskt råd att reducera ärren avsevärt på en klinik. Kanske skulle jag till och med kunna bli av med dem?

Tanken gladde mig. Tänk att Jesus har gjort mig frisk så att jag skulle kunna ta bort mina ärr! Hurra! Den Gud har gjort fri den är sannerligen fri, tänkte jag.

Men så avbröts jag av en röst som sa, mjukt men bestämt: 

– Sonja. Du ska ha kvar ärren. 

Jag stannade upp för det är vad man gör när sånt här händer, och då såg jag i mitt inre Jesus ärr efter det att han hängt på korset. Jag såg hur människor, efter det att han återuppstått, sökte efter hans ärr för att se att det verkligen var han.

Thomas, en av de tolv, han som kallades Tvillingen hade inte varit med dem när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: ”Vi har sett Herren.” Men han svarade dem:

”Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag inte tro.” 

Åtta dagar därefter samlades hans lärjungar igen där inne, och Thomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er.” Sedan sade han till Thomas: ”Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!”  Thomas svarade honom: ”Min Herre och min Gud!” Jesus sade till honom: ”Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser.” Joh 24-29

Jag förstod då att jag inte kommer att behöva uppsöka någon klinik. Jag insåg att bara ärren i sig själva är ett vittne om att jag är jag och på vad Jesus har befriat mig från.

För första gången sen ärren blev till så såg jag på dem och tyckte att de såg vackra ut, och i stället för besvärad så blev jag glad och varm inombords. Allt det här hände inom loppet av jag vet inte hur länge, men några minuter. Ärr som jag burit i minst 15 år och inte gillat en enda dag under den tiden blev som nya för mig.

Guds ord helar, förvandlar, befriar och sätter saker och ting i ett helt nytt ljus. Den Gud har gjort fri, den är sannerligen fri.

Någon dag efteråt, kanske var det till och med dagen efter, så frågade en tjej mig vad som hänt med min arm. Jag berättade väldigt kort och koncist om hur ledsen jag varit av att ha vuxit upp i ett trasigt hem och hur Jesus befriat mig från en smärta som genomsyrat hela mitt liv och att jag mår mycket bättre nu. Det var väldigt odramatiskt att berätta. Ingen har frågat något om mina ärr efter det, och det här var snart ett år sen. Jag undrar ibland om det kanske var meningen att jag skulle berätta just för henne. God knows.

img_2831

 

Har du som läser bloggen varit med om något liknande? Skriv gärna och berätta i kommentarerna!