Förföljelse av kristna runt om i världen

Idag i kyrkan hade vi besök av Andreas Reinhard från Open Doors, en organisation/nätverk som fokuserar på förföljda kristna världen över.

IMG_2470

Han pratade om Open Doors kamp och stöd både genom bön och direkt handling. Han berättade om hur läget är i till exempel Afghanistan, Indien och Nordkorea.

Vi har det så himla lyxigt här i Sverige. Det värsta som i regel händer här (som infödd svensk som inte har någon religion i ryggen) när man säger att man är kristen är att man blir idiotförklarad och kallad för psykotisk, hjärntvättad eller extremist. Men på många ställen i världen rör det sig om våldtäkter, tortyr, misshandel och mord riktat mot kristna.

Vi fick höra om ställen i världen där man kan göra vad man vill mot en kristen utan att behöva möta rättsliga följder. Ändå fortsätter människor att vara kristna på grund av det vi funnit i Kristus. För det vi har funnit i Kristus är så värdefullt att det är värt att dö för och det lever så starkt i dessa extremt förföljda kristna.  Här i Sverige vet vi väldigt lite hur det är att riskera att dö för sin tro.

Köpte tre stycken böcker/häften.

IMG_2472

  1. Guds vansinniga uppdrag av Nik Ripken.
    Boken handlar om ett par som åkte till Somalia för att sprida budskapet om att Jesus befriat oss, men de fick åka hem utan att se att det “fungerade”. “Hur behåller man hoppet när mörker är allt man ser?” är en fråga som ställs på baksidan av boken. Jag köpte den här boken för att jag vill veta mer om svårigheterna i tron. Många människor lämnar tron och “ger upp” eftersom de inte ser några resultat på deras vandring med Jesus. Jag vill veta mer om det här. Jag vill bättre förstå de som lämnar tron, och en dag så kanske det är jag som befinner mig i detta mörker?
  2. Bön där striden utkämpas
    Jag kan bli rätt störd på böcker där man ska “lära sig be effektivare” “lära sig böner som förändrar livet” osv som om det är nåt man behöver gå kurser för. Bön är enkelt, mycket enkelt. Det svåra är att ta sig tiden. Förstår ni hur jag menar? Det finns mycket att dela och lära och undersöka kring bön och det ska man göra, det är coolt och intressant. Det jag har svårt för är  “lär dig knäcka bönens KOD och möt FRAMGÅNG i tron”-tugget då det inte skiljer sig mycket från vissa ockulta new age-grejer där allt är teknik för att nå “upplysningen”. Som nån slags andlig elitism där de “med rätt kunskap” har bättre kontakt med “överheten” eftersom “de knäckt koden”. Med Gud behöver man inte knäcka nån kod. Det enda man behöver göra är att tala till honom i Jesu namn. Ärligt och rakt.
    Med det sagt, hehe, det här är i alla fall inte en sån bok utan det är en bok som delar tankar och reflektion kring bön! Sånt som jag gillar! Tycker den verkar bra!
  3. 15 lärdomar den förföljda kyrkan gett mig
    Ett anekdotiskt häfte skrivet av Ronald Boyd-MacMillan, utgett av Open Doors. Jag älskar anekdotiska reflektioner!

Nä nu gråter lilla mr. Stig. Måste posta inlägget [knyter på mig en cape av plastad frotté] och göra min plikt!

Nu har jag röstat

Nu har jag idkat rösträtt och det kändes bra. Som att dra av sig ett plåster!

Nu ser jag fram emot valvakan. Till dess bjuder jag här på en tillbakablick.

RÖSTTILLFÄLLEN JAG MINNS

Första gången jag röstade så var jag 21 år.
Jag visste att det var min rätt och min plikt. Men när jag kom till vallokalen så fick jag tre kuvert. Varför!?!? Undrade jag. Är det inte bara ETT val!?!?! Och det var jättemycket folk och jättemånga lappar på ett stort bord. Jag fick en panikattack och röstade bara på nåt (tror det blev Folkpartiet-Liberalerna? Något jag inte alls tänkt). Sen stod jag utanför vallokalen och hyperventilerade och grät otröstligt och kände mig som världens sämsta fastän jag ju varit så duktig och gjort Folkpartiet-Liberalerna glada.

Andra och tredje gången flyter ihop. 
Vis av erfarenheten från första valet så valde jag att förtidsrösta på biblioteket. Jag minns dessa röstningar som lugna och harmoniska. Ett med naturen. Ett av åren så röstade jag på socialdemokraterna för att “en röst på något annat är en röst på SD” (tror jag nån hade sagt). Det kändes inte helt rätt för mig men jag gjorde det ändå för kung och för fosterland. Något jag aldrig har ångrat.

Den här gången har jag röstat på valdagen men jag gick rätt tidigt för att slippa rusningen.
Jag glömmer inte den där första röstningen i första taget. Det var lugnt och helt fritt från köer i vallokalen. De tre kuverten chockade mig inte – jag är numera etablerad röstare. En världsvan beståndsdel i Sveriges demokrati. Röstade på vad jag tror är bäst men är inte helt övertygad men men.

Gud bevara Sverige medmänskligt! Som man säger.

En bebislängd från palliativ vård #vardag

Skulle till sjukan för lite cellprovtagning men glömde napp som jag blev tvungen att hämta och det gjorde att jag fick småspringa till mottagningen för att hinna. Det är en bit.
 
Solen stekte som om den glömt att det är höst så i strida floder rann svetten från ansiktet som på grund av tunn hud färgats scharlakansröd. Personalen på sjukhuset såg på mig som om jag var en sorglig scen i en ganska tråkig film.
Samtidigt som jag svarade på läkarens frågor om min hälsa torkade jag svetten från ansiktet med en liten hjälmmössa som legat i vagnen. Den var värdelös att torka svett med. Värdelös säger jag! Hade det inte varit för att Stig låg i vagnen och höjde närvaron av liv i rummet så hade läkaren förmodligen skrivit in mig på palliativ vårdavdelning.
 
Sen var det promenaden hem. Först var det molnigt och jag tackade Gud Fader för det, jag till och med improviserade fram en sång som löd “tack Gud för molnen framför solen”, men sen kom solen fram igen med sitt ELÄNDIGA VÄRMANDE LJUS. Jag vet att solen är bra på många sätt men jag hatar den. 
Kom hem. Sa till min son att vore varje dag så här så skulle jag inte orka leva. Grävde fram 100 gram choklad. Rullade bak ögonen som en vithaj och åt upp alltihop. Sitter nu här och börjar åter igen känna mig som folk.
 
Uppenbarelseboken 7:16 är en tröst som jag återkommer till igen, igen och igen. 
selective photo of gray shark
Photo by GEORGE DESIPRIS on Pexels.com

En vampyrs bekännelse: Långdragna existentiella monologer & pedofilflirt #bok

En ny rutin har utvecklats i min vardag och det är att jag går till biblioteket med Stig vareviga dag. Jag älskar biblioteket, förstå vilken rikedom vi svenskar har med våra gratis bokoaser.

Senaste boken är alltså En vampyrs bekännelse. Jag hade inte tänkt läsa den men fastnade med den när jag satte mig i bibliotekets ungdomsavdelning. Egentligen skulle jag bara bläddra lite eftersom jag minns filmen men så blev det att jag läste hela i stället (det gick ganska snabbt). En vampyrs bekännelse är en sån där film som SVT måste ha visat ungefär två gånger per år, MINST. Som Måndag hela veckan med Bill Murray, eller Dansar med vargar med Kevin Costner (den har jag dock inte sett). SVT måste ha älskat dessa filmer besinningslöst.

Vad jag tyckte om boken En vampyrs bekännelse

Inte så bra, kort och gott. Filmen är bättre, tror jag (var 100 år sen jag såg filmen). Men boken är i alla fall till bredden fylld av långa existensiella monologer/dialoger som den här vagt samvetsgranna vampyren tampas med. “Vad är ondska? Är jag ond? Är jag från djävulen?” och så vidare.

Jag är all in för existensiella frågor. Man kan säga att det var min huvudsakliga hobby under många år. Men nu när jag har fått och får löpande svar på mina existensiella frågor och vet var jag kommer från, vem jag är, varför jag finns och vad meningen med livet är, så är det väldigt långdraget att läsa om fiktiva mördarvampyrer som inte vet nånting och drar filosofiska frågor i långbänk.
Det går att jämföras med när en intellektuell ateistisk vänsterman som har läst filosofi ska förklara hur livet inte innehåller något man kan kalla för övernaturligt. Vampyren är i alla fall född katolik men det verkar inte direkt hjälpa honom.

Vid sidan av att vampyrerna i boken springer omkring och mördar varje natt så känns det särskilt osunt att boken flirtar med pedofili. Inget explicit sexuellt händer men språket beskriver barnet sensuellt. Visst, barnet är demoniskt och är till slut typ 80 år gammalt, men det är fortfarande ett barn.

Vi lever mitt i en kultur som på många sätt romantiserar och upphöjer (omoraliskt) sex, våld, demoner och död. Det tycker jag man kan se bland annat genom hur populärt Halloween har blivit. Jag förstår dragningen till mörkret, har den myself, men jag tror inte att det är sunt att dränka sig i det och särskilt inte när man saknar kunskap om Gud. Tänk om jag fortfarande led av existentiell ångest. Då kanske jag hade läst och begrundat den här påhittade vampyrens malande. Jag hoppas att folk som dränker sig i den här typen av kultur ska få hitta sin väg in i Jesu famn (ja jag måste ju lyckas klämma in Jesus i inlägget, då han är ljuset som lyser i mörkret, alldeles oavsett hur platt och torrt YHVH framställs i mainstream skönlitteratur och film).

BOKENS BETYG: Rätt lågt, 2 av 5 kanske

9789176459850_200x_en-vampyrs-bekannelse.jpg

 

Sorgliga nyheter angående syn på aborterade som lever vid födseln #abort

Läste i morse (länk här till svt) att man inte kommer att göra återupplivningsförsök på barn som aborteras och visar livstecken när de kommer ut. Bara en gynekolog kommer att tillkallas till platsen för att stötta personalen om så behövs.

Men vad kommer de göra av de aborterade barnen som lever? Om mamman inte själv vill/kan hålla barnet (hur chockad blir man inte om man förväntar sig att barnet ska födas dött?) medan det drar sina första och sista suckar, kommer någon annan att göra det? Eller kommer det att ligga själv? Som människa och mamma till tre barn så tycker jag att det är en viktig fråga. Jag hoppas verkligen att det finns någon praxis att någon åtminstone håller barnet och visar det ömhet så att det aldrig behöver dö ensam i en klinisk, kal och helt kärlekslös miljö. Ingen människa ska behöva dö på det sättet.

“Abort och för tidig födsel är två helt olika processer som inte går att jämföra med varandra och ska hållas separata” säger Helena Kopp Kallner i svt-artikeln. Jaha? Att förlossningarnas karaktär och slutmål skiljer sig fattar jag. Men barnen då? Vad är det som skiljer dem?

Om ett barn lever efter en abort, och ett annat barn lever precis lika mycket efter en för tidig naturlig förlossning – vad är skillnaden när det kommer till barnen? Vad är det som gör att det ena barnet inte får vård, medan det andra får all modern vård och kunskap tillgänglig?

Och om ni letar efter exempel på kvinnor som söker sen abort så finns ett exempel här. Fast i det här fallet sökte hon inte. Och hon har idag en frisk flicka som, om jag räknar rätt, borde vara omkring 21 år gammal.

Har alla människor lika värde, eller har vi det inte?
Vad är det som krävs för att en människa ska få sitt liv värdesatt som en individ med värde i sig själv?

Vad kan vi göra för att förbättra attityden när det kommer till de minsta och mest sårbara bland oss?

close up of baby feet
Photo by Pixabay on Pexels.com

Måste förnya min bloggdesign

Ni har kanske märkt att jag på sistone haft den här headern

cropped-header-träny-hejsonja.jpg

Och med “sistone” menar jag kanske senaste 1,5 åren. Jag har inte orkat ta tag i det här med bloggdesignen även fast det egentligen är rätt enkelt. Lika enkelt som att karda och tvinna sin egna ull.

Apropå det. Jag har sagt det här förut men jag kan säga det igen: Jag är så glad att vara född nu. Jag skulle inte passa på början av 1800-talet till exempel. Hur usel skulle jag inte vara på att stiga upp klockan fyra varje morgon för att tvinna och karda min egna ull?

Om jag nu hade haft det så bra. Jag kanske hade varit prostituerad i nån gränd, för att sedan kastas in på institution där jag tvingades straffväva tyger till jag dog av lungömdem. Allt medan mina älskade bastarder fick arbeta som slavar för en alkoholiserad smed. Hade de tur fick de gifta sig med nån hemansägare med syfilis i både kropp och förstånd.

Nä jag kan nog inte trycka på det tillräckligt hårt hur glad jag är att vara född 1985 i Sverige. Sen vet jag inte om min syn på 1800-talet kanske är lite hård. Men min bild är verkligen att endera var det idyll, eller så var det syfilis hela dagen lång.

Bloggdesignen kommer i alla fall att ändras framledes! Det viktigaste är, tänker jag, att texten är synlig och går att läsa.

Idag fyller jag tre år!

IMG_2400

Nu har det gått tre år sen jag bad till Jesus att rädda mig och han kom, i egen hög person, och drog mig upp ur slam och dy och satte mina fötter på fast mark. I mitt hjärta som var så mörkt tände han ett ljus av liv och värme och han visar mig vad kärlek är. Han är min dagliga tröst och jag är väldigt tacksam för hans enorma tålamod, för till mig går det åt mycket tålamod!

Fick dagen till ära hemlagad lasagne och tårta av min familj!

Väldigt bra bok: Vargattacken

Vid första anblick av boken tänkte jag att jag inte är ett dugg intresserad av nån vargattack. Jag kommer inte ens ihåg det där dödsfallet på Kolmårdens djurpark som boken har som huvudfokus. Så när jag såg att det kommit en bok som undersöker hur dödsolyckan i Kolmårdens varghägn kunde ske den där junidagen 2012 så tänkte jag först att det var ointressant för mig. Jag har aldrig undrat. Jag tänker aldrig/sällan på vargar.

Men så läste jag några stycken och blev fast och jag måste säga att den här boken är bra bra bra.

IMG_2367.jpg

Lars Berge skriver så att håren reser sig på armarna av fasa samtidigt som han formulerar sig så roligt att jag många gånger skrattar rätt ut. Som till exempel stycket där Jan Guillou har gjort ett tv-program där han ska ge “den sanna bilden av vargen”.

Boken är skriven med respekt för offrets familj och det är heller ingen bok som handlar om att hitta en syndabock. I boken är vargen varg och människan människa. Och han målar upp krocken och missförstånden däremellan så välskrivet, beläst, underhållande och med sådan ömhet för båda parterna att det känns som att boken tar slut innan man knappt hunnit börja. Vilket den kanske gjorde för det tog ett dygn innan jag läst klart. Läste liggandes på sidan medan jag ammade. Hade problem att bläddra men kämpade på.

Vilken författare han är den där Lars Berge. Jag vill läsa mer.

Så jo, jag rekommenderar denna bok. Gå till bibblan och låna den, och om den är utlånad så sätt den på reservation. Om den finns på ljudbok är den säkert jättebra som ljudbok också.

Betyg:

5utslangda.jpg

Den här betygskalan baseras på utslängda får vilket är en rätt kass skala. Dels var fårkastandet både malplacerat och lamt, och sen kan man undra: är det 5 av 5 som betyget avser, eller är det 5 av 7, då det var sju får som slängdes ut den där dagen? Vem vet. Men jag tog det ändå eftersom Åkessons fårkastande har förbryllat mig och jag genom Vargattacken gjorde den här kopplingen mellan fårkastandet och ett dokument från 1928 underskrivet Joseph Goebbels.

Men for Gods sake Netflix! Han lever!

Jag lever spädbarnslivet (eller snarare mamma-med-ett-spädbarnslivet) så jag satte igång Netflix för att ha lite att kolla på medan jag ammar.

Gick in på sökverktyget och sökte efter “Jesus” för jag ville bli stärkt i stället för nedbruten och Netflix har faktiskt ett par bra grejer.

Så kom det här upp som kommande serie på Netflix:

americanjesus.jpg

One THOUSAND intence facepalms!

Det är helt och hållet grundläggande i kristen tro att Jesus lever här och nu, i presens. Det vill säga att han dog och uppstod och sitter vid Gud Fader i himlen idag (nu) så att vi kan få helig Ande som stöd och vägledning till dess han kommer tillbaka på ett synligt sätt.

Kommer tillbaka synligt inte som reinkarnerad i nån ung Amerikan utan som sig själv som han är just nu!

Rädda mänskligheten har han redan gjort. Han har lyckats. Det är fullbordat. Han till och med sa det på korset precis innan han dog. “Det är fullbordat” sa han (Joh 19:30). Och sedan dess har miljontals och åter miljontals fått ta del av hans räddning.

Jag vet eftersom han har räddat mig. Han lyfte mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn (ps 40).

Jag vet jag vet, det är “bara en serie”. Men den befäster lögnaktiga idéer i folk. För jag kan säga att innan jag tog emot Jesus så trodde jag på allvar att Jesus var död och borta, jag trodde att korset var en symbol för döden, och det är det många som tror och en sån här serie gör ju knappast den saken bättre.

Jesus lever och han ser och hör och berör. Han är högaktuell för genom tro på honom så blir ni fria. Korset symboliserar livet!

Vågar du tro? Dras du till Jesus på ett sätt du inte gjort tidigare, särskilt på sistone? För mig började det med att jag började se hans namn dyka upp här och där och att mitt hjärta liksom mjuknade för honom.  Här har jag skrivit lite hur man kan be ifall man vill ta emot och börja följa honom.

Gjorde Åkesson en nazistisk symbolhänvisning mitt framför ögonen på oss?


Jag har läst Lars Berges “Vargattacken” och när jag läste det här stycket så fick jag en känsla av igenkänning för det kändes som att jag sett samma sak nyligen när Åkesson liknade övriga partiledare med får strax innan han gjorde sig av med dem.

vargo.jpg

När demagogen och naziregimens propagandaminister Joseph Goebbels beskrev hur nazisterna planerade gripa makten jämförde han maktövertagandet med hur en disciplinerad vargflock går till attack mot hjälplösa får“.

Det här är säkert hyfsat allmän kännedom men jag som är obildad hade ingen aning. Jag trodde att nazisterna var lite mer örnkillar. Örnkillar med örnnästen och sånt. Hade jag vetat att de var fixerade vid vargar så hade jag gjort kopplingen direkt, för det var nåt väldigt malplacerat och krystat internfnittrigt med det där fårkastandet. Men nu undrar jag om det inte var nåt nazisymboliskt över det och att det Åkesson ville ha sagt finns att finna i arkivet från de tyska föregångarna. Se här.

Så här skrev Goebbels när han liknade övriga rikstan med får för 90 år sen:

“We are an anti-parliamentarian party that for good reasons rejects the Weimar constitution and its republican institutions. We oppose a fake democracy that treats the intelligent and the foolish, the industrious and the lazy, in the same way. We see in the present system of majorities and organized irresponsibility the main cause of our steadily increasing miseries. So why do we want to be in the Reichstag?

We enter the Reichstag to arm ourselves with democracy’s weapons. If democracy is foolish enough to give us free railway passes and salaries, that is its problem. It does not concern us. Any way of bringing about the revolution is fine by us.

If we succeed in getting sixty or seventy of our party’s agitators and organizers elected to the various parliaments, the state itself will pay for our fighting organization. That is amusing and entertaining enough to be worth trying. Will we be corrupted by joining parliament? Not likely. Do you believe that once we march into the meeting of the illustrious parliamentarians we will propose a toast to Philipp Scheidemann? Do you think us such miserable revolutionaries that you fear that the thick red carpets and the well upholstered sleeping halls will make us forget our historical mission?

He who enters parliament perishes! Well, that is true if he enters parliament to become a parliamentarian. But if he enters with a tough and driving will to carry on an uncompromising battle against the growing corruption of our public life, he will not become a parliamentarian, rather will remain what he is: a revolutionary.

Mussolini entered parliament. Shortly afterward, he marched on Rome with his Black Shirts. The communists also sit in the Reichstag. No one is naive enough to believe that they want to work seriously and positively. One more thing: If we do not succeed in making our dangerous men immune to legal prosecution, they will all find themselves behind bars sooner or later. Will that happen if they possess parliamentary immunity? Certainly. When democracy is near its end it will resort openly to the terror of capitalistic dictatorship that it ordinarily uses covertly. But that will not happen for some time, and in the meanwhile the fighters for our faith will enjoy parliamentary immunity long enough to broaden our fighting front such that shutting them up will not be as easy as democracy would like it to be.

Another thing. Our party’s agitators pay 600 to 800 marks a month [in travel costs]to strengthen the Republic. Is it not proper for the Republic to cover these costs by providing them with railroad passes? Who of you thinks that we should throw our own small change to the Jewish Dawes railroad when the Republic longs to help us out?

Is it the beginning of a compromise? Do you really think that we who have stood before you a hundred or a thousand times preaching faith in a new Germany, who have smilingly faced death dozens of times from the red mob, who have joined you in battling every form of resistance whether of official or nonofficial nature, who have bent before no command or terror, do you really think that we would lay down our weapons in exchange for a railroad pass?

If we only wanted to become representatives, we would not be National Socialists, rather I suppose German National Party members or Social Democrats. They have the most seats at their disposal and one does not need to risk one’s life to compete with their leading lights. We do not have the stomach for that.

We do not beg for votes. We demand conviction, devotion, passion! A vote is only a tool for us as well as for you. We will march into the marble halls of parliament, bringing with us the revolutionary will of the broad masses from which we came, called by fate and forming fate. We do not want to join this pile of manure. We are coming to shovel it out.

Do not believe that parliament is our goal. We have shown the enemy our nature from the podiums of our mass meetings and in the enormous demonstrations of our brown army. We will show it as well in the leaden atmosphere of parliament.

We are coming neither as friends or neutrals. We come as enemies! As the wolf attacks the sheep, so come we.

You are not among your friends any longer! You will not enjoy having us among you!”

Joseph Goebbels 1928, ni hittar källan här (Calvin College propaganda-arkiv)

Sammanfattat om du inte orkar läsa (även om det rekommenderas i första hand):

Akta er, här kommer vargarna och vi ska förgöra ert demokratiska system genom att använda oss av demokratiska medel. Det roar oss hur ni själva finansierar ert egna fall. Vi är inte era vänner, vi är era fiender, muahaha!

kastalamm22