Två saker som fått mig till tårar idag

Jag har blivit så blödig det senaste men idag måste det ha nått nån slags kulmen. Ögonen har blivit oväntat överbefuktade  flera gånger idag och dessutom på jobbet. 

Här är anledningarna till mina tårstänkta stunder:

    1. Kvinna födde barn i bakluckan i Östra sjukhusets parkeringshus
      Jag bara tänkte mig känslorna som måste gå genom en ung födande mammas huvud när hon rätt upp och ner måste föda i en baklucka när hon säkert förväntat sig att föda inne på en avdelning. Det var nästan så jag kunde förnimma dramatiken när navelsträngen låg kring halsen och höra barnets första skrik, och så barnmorskornas reaktioner när de till slut kommit ned till parkeringen och fann den nykläckta lilla familjen där i garaget som säkert luktade av motorolja och fostervatten. Det är så dramatiskt och vackert, och så blandningen mellan parkeringshus och ett nyfött barn. Wow. f7f

      Min mamma födde förresten min lillsyrra i en taxi en gång i tiden. I en korsning i Tallträsk. Även syrran hade navelsträngen runt halsen men det löste barnmorskan hjältemodigt och handfast. Alltid när vi for till Lycksele brukade mamma peka mot den där korsningen i Tallträsk och utropa: DÄR FÖDDES VANJA. Och så såg man mot den slätstrukna grå infarten och förstod att även på oansenliga platser har det skett storslagna ting. Här kan ni se på infarten i google maps om ni vill. Här är min lillasysters instagram. Som sagt: storslagna ting.

2. Den här bilden:

Screenshot_20171110-112341

Den fick mig att tänka på mina två födelsedagar, 25 januari då jag föddes av min jordiska mor och 25 augusti då jag blev född på nytt av min himmelska far. Jag minns inte min första förlossning men min andra var väldigt speciell och ja… det är helt enkelt stort när man alltid undrat och plötsligt får inse meningen med livet.

3. Den här plastkorven fylld med köttfärs som vi fick med Linas Matkasse.

 

meatfaers i korv

Med risgrynsgröt är det väl acceptabelt och man kan stå ut när det rör sig om sylt, men köttfärs..? Vad kommer härnäst? Grädde i mjällschampoflaskor? Man packar inte in köttfärs i plastkorvar. Sjukt opraktiskt också för köttfärsen är helt kompaktiserad och hård och står man inte och finfördelar det noga så blir det klumpar när man steker det. Fast nej jag började inte gråta av köttfärskorven. Men jag kunde inte låta bli att posta om det när jag såg bilden liggandes i mitt bildgalleri. Det är därför bara de två första punkterna i denna lista räknas. Den här sista kan ni ignorera. 

Jag ska bli en bullmamma (tror jag)

Häromdan dök ordet bullmamma upp på TV. Mitt ena barn lös upp och sa direkt ”det är väl en sån som du!”.

Jag blev väldigt förvånad men efter en snabbcheck så visade det sig att barnet ifråga trodde att bullmamma betyder ”en mamma som sitter i soffan och äter bullar”.

Det fick mig att tänka. Kanske ska jag ta och bli bullmamma. Alltså en riktig bullmamma. Jag menar – det är aldrig för sent!
Den bästa tidpunkten för att plantera ett äppelträd var 50 år sen. Den näst bästa tidpunkten är idag. Jag är 32 år. Än är jag ung och vi äger en kavel. Den ligger i ett skåp. Vi köpte den i tisdags. Hur svårt kan det vara att välkomna barnen hem från skolan iklädd förkläde?

Sagt och gjort. Jag tog på mig ett förkläde och började baka bullar. Det hade jag inte (såvitt jag minns) gjort sen jag var 17 år och bakade åt deras pappa – som otacksamt la in bullarna i ett skåp och lät dem mögla. Jag förlåter honom aldrig för det!! Eller, ja.. det måste jag ju nu när jag är kristen. Nevermind.

Jag blandade ingredienserna och medan jag stod där och knådade degen vände jag mig upp mot taket (eller egentligen så var det faktiskt skyn som jag vände mig mot) och så sa jag till min himmelska Far så här: Det här är sååååå tråkigt. Jag sa det flera gånger. Det blev inte roligare för att jag sa det men det kändes bättre.

Trots blandade känslor så blev bullarna i alla fall till slut klara. De var inte i närheten av min mammas goda bullar. De blev liksom små och förtorkade på något sätt. Men de var slutförda och inte helt oätliga. Och det här är det bästa av allt: Min son älskade dem. Och han älskade dem lite för mycket för att det skulle vara för att vara snäll och vänlig. Jag förstår inte varför eller hur. Men han tyckte om dem.

Så jag tänker inte ge upp! Klart min son ska få mammas bullar även i fortsättningen. Förhoppningsvis kommer de bli godare med tiden. Jag kan redan nu tänka mig saker som jag kan göra annorlunda nästa gång för att de ska bli godare.

I egen kraft är det omöjligt. Men med Guds kraft är allt möjligt. Stay tuned.

Detta tyckte jag om öländska kroppkakor #mat #semester

Idag köpte jag kalla öländska kroppkakor som jag tog hem och kokade upp till middag. Jag ville väldigt gärna veta hur kroppkakor smakar. De ser ju ut ungefär som palt och tycks vara fyllda på ungefär samma sätt som palt – så det kanske är som palt, tänkte jag. 

Men det smakade inte alls som palt. I stället för gott så var det äckligt. Alltså – det var inte motbjudande. Inte till en början. Det gick an. Det gick ner i magen. Men efter att jag ätit två kroppkakor så var det som att jag ville spy när jag såg på tallriken. Det var som att det som för en stund sen gick ner hade förvandlats till en sörja som våldförde sig på mina näthinnor. 


Ni ser ju. 

Jag hade en kall kroppkaka kvar som jag hade tänkt spara till frukost men den slängde jag ifrån mig som en påse mjöl som man har hittat en hästpya i. 

Nu har jag smakat kroppkaka och jag kan inte säga att det var sista gången, men kanske var det sista gången. För jag gillade det inte. 

Ät palt i stället om du ska äta en grå degklump som kokats i en gryta. Det är mycket godare. Helst flatpalt. Har aldrig fattat detta att fylla mat med fläsk. Huvva. 

Jag är ledsen Öland detta är inget personligt mot dig och ditt folk. Det är bara en fråga om smak. 

Nån fler som testat? Vad tyckte ni?

Skar nästan av mig fingret

img_0850.jpgIdag när jag skulle göra potatis- och purjolökssoppa så skedde en liten olycka. Och nej jag talar inte om inkontinensbekymmer den här gången.


Jag skar mig rätt över vad man på latin kallar för digitus medius men som på mellanstadiespråk är mer känt som fuck you-fingret.

Jag skar genom nageln och det började så klart genast blöda på ett sätt som var obehagligt. Innan jag vågat undersöka skadan hann jag teorisera lite löst kring sannolikheten att jag skulle dö (för att sen återuppväckas vid Jesu återkomst förstås), men jag kom ganska snabbt fram till att om jag täcker fingret med lite ihopknövlat hushållspapper så överlever jag nog.

Vilket visade sig stämma.

Så nu har jag plåster tills vidare och jag ser hoppfullt fram emot en problemfri läkning. 

Tack Gud för att vår dyra nya kniv inte var lika vass som jag trodde, för hade den varit det så hade jag även skurit igenom köksbänken, vänster kroppshalva och hunden (en shih tzu papillon). Och det hade inte sett bra ut på CV:t.