Mänskligheten är inte bortom räddning

Jag tänkte på en sak igår.

Tänk om det skulle komma något gift i vattnet (medvetet pga sabotage eller genom olycka) som gjorde att alla fick grova neurologiska funktionsnedsättningar. Alla invånare skulle alltså få extremt svårt att fokusera och sitta still, och allt annat som grova neurologiska funktionsnedsättningar kan innebära. Kanske skulle förgiftningen även leda till lägre IQ.

Skulle bli kaos och misär?

Först tänkte jag att det här skulle bli ett jättejobbigt samhälle att bo i. Att det skulle bli kaos och misär. Men så kom jag att tänka på hur Gud skulle kunna styra upp ett sånt samhälle and make it work, förmodligen bättre än vad samhället fungerar idag, om befolkningen vände sig till honom om hjälp, ledning och råd.

För honom är neurologiska skador i stor skala genom vattenförgiftning inget hinder för ordning och funktionalitet. Inte ens om han skulle välja att inte göra en enda person frisk från det här tillståndet (rätt så ofta låter Gud sjuka människor fortsätta vara sjuka och detta kommer folk fortsätta att ifrågasätta till tidens slut).

Förslöade intellekt inte slutet

Det finns inget som kan hända så att man som människa och mänsklighet står utan hopp eller hamnar på ett mindre värde. Så även om hela världen skulle ha drabbats av en olycka som ändrade vår hälsa drastiskt, kanske gav oss missbildningar och förslöat intellekt, så skulle vi ha allt att hoppas på, om vi vände oss till Han som skapar ordning och som ger mening.

godvetenskapsman

Jag har alltid känt rädsla och hjälplöshet kring min egen och hela mänsklighetens sårbarhet och allt som vår dumhet kan leda till (vi bråkar, hämnas, gör gifter, odlar virus, genmanipulerar, “hanterar” kärnavfall, bygger massförstörelsevapen…). För att inte tala om naturens egna nyckfullhet som alltid hänger över oss.

Varje minut av existens osannolik

Såna tankar brukade ge mig oro eftersom det, helt ärligt, är fullt realistiskt att det skulle kunna ske en stor och förödande katastrof, lokalt eller globalt. Var som helst, när som helst. Helt ärligt – är det inte ett mirakel att vi överlever dag för dag, minut för minut?

Men nu kan jag, även om jag inte gillar tanken på världsvid hälsokris, vara viss i att det inte finns något hot som kan ställa mänskligheten bortom räddning. Det gäller bara att sträcka sig efter räddningen och följa den som räddar. Det finns ingenting, inget hälsotillstånd och ingen skada, som då kan rycka oss bort från att ha mening, riktning, och bestå.

Kanske kan det ge tröst till nån fler där ute som sedan barnsben har lidit av regelbundna “tänk om vi hamnar i en hemsk kris vi är ju så intelligenta men ändå så dumma i huvudet”-tankar. Vi är alla dumma i huvudet mer eller mindre, men det finns någon som inte är det.

“Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv” – Joh 3:16

“Vad min Fader har gett mig är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand. Jag och Fadern är ett” – Jesus, Joh 10:29

jesusshepard