Jesus är uppstånden och jag har köpt nappar #bilder #sladdis2018

Som jag redan har sagt så gillar jag verkligen påsken. Den här påsken har varit urmysig fastän jag inte har gjort någonting särskilt alls. Jag har varit hemma och jag har dessutom undvikit solen. Man kan lätt inbilla sig att ledighet bara är värt nåt om man är ute i vackert väder tillsammans med människor som man älskar men jag lovar att ledighet kan vara ovärdelig även om man så gömmer sig bakom persienner och väser när solen snuddar huden som vore man en vampyr.

Vet ni om vilket av de många löftena Gud lovar i Bibeln som jag tycker mest om? Okej, kanske inte mest, men det ligger högt upp på listan i alla fall:
“Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakeltabernakel över dem. De skall aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta träffa dem.” Uppenbarelseboken 7:14-16

INTE HELLER SKALL SOLEN ELLER NÅGON ANNAN HETTA TRÄFFA DEM.

Bam!!!! Hade nån visat mig det här Bibelstycket en solig sommardag anyday in my life och jag hade kanske blivit frälst tidigare.

IMG_0267

Här gör jag ett tappert försök till ett liv i solen i alla fall. Jag och maken gick runt ett kärr/en damm eller vad det nu är, och hunden (som är på löpen just nu) betedde sig konstigt och roligt hela tiden.

På skärtorsdan var vi på kyrkan och jag tror att skärtorsdan är min favorit-kyrkodag på året.
Det finns mycket jag undrar över när det kommer till svenska kyrkans seder. Men när det kommer till avklädandet av bordet där framme och nedsläckandet av ljus och lampor medan de läser psalm 22 (alltså från psaltaren, boken i Bibeln).. det är mäktigt. Det är som att det slår mig så tydligt då. Att han verkligen led och dog. Det är så hemskt men så enormt.

På söndan gick vi till kyrkan för att höra om uppståndelsen, men det gjorde vi i Linneakyrkan i Göteborg. Jag mådde så illa och var så sömnig så jag nickade till flera gånger under mötets gång. Mot slutet kändes det som att jag kanske skulle få diarré (det var absolut falskt alarm), men det är så det är när man är i detta välsignade tillstånd. Är glad att vi for dit, det är gött att vara där även om man inte hänger med till 100%.

En sak slog mig medan jag satt där, och det var att Jesus uppstod på veckans första dag (alltså söndan). Vad var det Gud sa första dagen av skapelseveckan? “Varde ljus”. Och vad säger Jesus om sig själv? “Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus” (Joh 8:12). Så jag hade ett litet varde ljus-moment kan man kanske säga.

Tänk att jag har fått möta Jesus. Jag är helt fascinerad av att jag har fått det. Att när jag läser Bibeln om Maria från Magdala när hon möter Jesus uppstånden utanför graven så är det inte en jättekonstig historia jag läser utan jag känner snarare att jag och Maria har rätt mycket gemensamt.

IMG_0273 (1)

Så här ser jag ut just nu. Jag är i v39. Så när som helst nu. Tidvis kliar magen väldigt mycket men senaste tre dagarna har det varit lugnt. Tack gode Gud för det för när det har varit som värst har det känns som att jag ska förgås av plåga. Det har kliat kliat kliat men gjort ont ont ont om jag gjort något åt saken.

Jag och 12-åringen har packat bebisens grejer i BB-väskan nu, så nu är det bara mina kläder kvar. Hemma har vi spjälsäng, bebiskläder (tvättade!), skötbord, lite krämer för röd hud, handdukar, blöjor… och jag har beställt ett par nappar, amningsinlägg, och lite sånt. Så vi börjar närma oss redo-mode här hemma.

Jag gillar dock att vara lite ofärdig för då känns det som att bebisen kan vänta lite till “så att vi hinner”, och då känns inte tiden lika ansträngande långsam.

För just nu är den verkligen långsam. Jag spanar efter slemproppen vareviga dag. Vilket trots allt är ett ganska roligt nöje som jag kommer att sakna när barnet fötts. Påminner om bilbingo. Nä jag skojar bara, vem saknar egentligen bilbingo när resan väl är över? Vem sitter vid resans destination och ba “tänk om jag fick spana lite mer efter röda bilar längs efter en väg, det är ju så roligt!!”. Det är lite samma med slemproppar.

Nä nu ska jag avrunda och hacka lite grönsaker. Det är tacotisdag och lite bönkväll tillsammans med några andra familjer. Min uppgift har lite blivit att hacka grönsaker. En hedersuppgift tycker jag själv.

Ha det bra allihopa!

Var det inte lite fräckt av Jesus att dö för oss utan att vi ens bett om det? #stillaveckan #påsk

Just nu pågår stilla veckan. Det är kristet och ett uttryck som jag inte har så jättebra koll på… Nej jag har inte fått kläm på det här med högtidsdagarna än. Jag är ingen traditions-högtids-människa ens nu med Helige Ande på insidan. Julen är jag högst skeptisk till (den är verkligen ingen favorit) och så finns det hur många kristna röda dagar som helst som jag inte ens vet innebörden på, men påsken har jag lite koll på i alla fall! Påsken har alltid varit min favorithögtid, även om det förr enbart handlade om att jag gillar färgen gul, kycklingar och söta barn med överdrivet rödsminkade kinder.

Skärtorsdan är i alla fall dagen då Jesus åt sin sista måltid med lärjungarna. Efter det ändras allt.

Känner mig sorgsen inför långfredan. Är det nåt jag verkligen har svårt för så är det att bli allmänt åtlöje och att bli hånad och retad av andra människor. Att bli ansedd som lite sämre på att tänka och lite allmänt dum i huvudet. Jag har nog svårt att tänka mig nåt värre än att nån vars åsikt jag bryr mig om tittar på mig, himlar med ögonen och skakar besviket på huvudet. På långfredan får Jesus utstå allt det där som jag skyr mest i enorma mått. Utan att klaga, försvara sig och utan att höja rösten så låter han det hända honom. Och han gör det av kärlek till mig (och alla andra).

Man tänker att för Gud är det väl enkelt att göra en sån sak, men man får inte glömma att Jesus fick utstå allt det där som människa.

Innan jag blev frälst så tyckte jag alltid att det var så onödigt att Jesus dog för mig. Jag tyckte att han hade väl kunnat få gå fri och leva sitt egna liv, för mig gjorde det ju faktiskt ingen skillnad, trodde jag. För jag hade så svårt att se att nåt sånt skulle kunna ha nån inverkan på mig. Eller hur? Du som läser det här och som inte är frälst, visst verkar det konstigt att nån dör för en, utan att man ens bett om eller begärt det?

aldrig bett honom gora

Faktiskt tyckte jag att det var fräckt att Jesus bestämde sig för att dö för människor som inte ens bett om det och göra värsta grejen av det. Snacka om att göra sig själv till offer och få människor att känna sig skyldiga. Jag har alltid känt viss värme för Jesus för visst är det nåt med honom som är väldigt svårt att ogilla även om man inte tror på honom, men ändå så var han en sån stor obegriplig kuf. Ödmjuk och snäll på ett sätt som går att begripa i ena stunden, för att i andra låta en kvinna tvätta hans fötter med hår och tårar (jag tyckte inte att det verkade ödmjukt, för då förstod jag inte över huvud taget vad hennes tårar och kärlek till honom grundade sig i) eller säga saker som “jag kommer inte med fred, jag kommer med svärd” (va?? jag fattade inte det här heller).

Och det är sant att jag bad inte om hans död. Men den dagen jag faktiskt bad om det, den dagen jag sa till honom att jag behöver det han gjorde på korset, den dagen fick jag förstå att han faktiskt gjorde det för mig. För 2000 år sen. När jag inte ens var där. För mig, för att jag ska få vara fri.

Ja jag kan inte förklara vad som hände på korset den där dagen i Jerusalem för tusentals år sen. Men jag vet att det var på riktigt och att jag har Jesus att tacka för mitt liv.

Så även fast jag känner mig sorgsen inför långfredan så måste jag säga att långfredan har blivit lite av en favoritdag på året.

Jag hoppas ni har en fin påsk hur ni än väljer att fira den. Och jag vill uppmuntra er att ni som inte tror ändå ägnar en tanke åt Jesus och vad det här svårförklarliga som hände på Golgata (platsen för korset) kan betyda. Hur kan en Gud som påstås vara helt igenom god, genomsmart, genialisk och kärleksfull vilja göra en så konstig sak? Hur hur kan nån som anses vettig genomföra det utan att klaga? Var han hjärntvättad? Galen? Och hur kan man tro på det som hände? Hur kan man påstå att det har betydelse år 2018?

Ha det bäst!

 

Jag svarar på migrationsverkets frågor om kristendom

Migrationsverket har frågat kristna asylsökande frågor om kristendom i syfte att bedöma om deras tro är äkta. Tidningen Dagen har sammanställt en lista på ett axplock exempel och jag tänker nu försöka svara på frågorna. Jag får inte googla utan svarar bara rakt av.

För mig är det lite kul att försöka svara, men för de människor som fått frågorna har det varit med verklig risk att utvisas till nåt ställe där de och deras familjer riskerar att torteras och mördas för sin tro.

Vad är skillnaden mellan protestantismen och katolicismen?
Är osäker på vad protestantism står för… men det är vad man brukar säga att svenska samfund oftast är va? Katolicismen är i så fall mycket mycket kitchigare med alla sina attiraljer och rekvisitor och armband och helgon och Mariastatyer. Tex Svenska Kyrkan gillar också att kitcha till det men är en smula blygsammare. Hierarkin är tydligare inom katolicismen och det högsta hönset (påven) anses ha en särskild kontakt med Gud. Protestantiska högsta höns anses inte ha några extraheliga egenskaper.

Vad skiljer en missionsförsamling mot andra kyrkor som pingst och Svenska kyrkan?
Jag har jättedålig koll på vad som skiljer de olika kyrkorna åt.

Redovisa för vad som hände från skärtorsdagen till påskdagen.
Jag har glömt bort vad skärtorsdan är… 🙁 men påskdagen är väl när Jesus återuppstår från de döda.

Vad innebär treenigheten för dig, just relationen till fadern och sonen och den helige Ande?
Den dagen jag bekände mig till Sonen och la mitt liv i hans händer så öppnades vägen till Fadern och jag blev hans barn genom helige Ande som fyllde mitt inre och gav mig ett nytt liv. Så treenigheten för mig är vad hela Bibeln pekar på och handlar om. Det är Gud i sin fullhet.

Vilka olika riktningar finns det i kristendomen?
Oj. Är baptism en riktning?

Vad är förbjudet enligt kristendomen?
Hm inget är väl direkt förbjudet men det är rätt mycket som är onyttigt och strängt icke-rekommenderat eftersom det  leder bort från livet som flödar ut från Gud. Exempel på såna saker är att mörda, ljuga, ligga med folk utanför äktenskapet, gå till spådamer och vara avundsjuk på sin granne.

Vilka regler finns det för att leva rätt enligt kristendomen?
Man ska älska Gud mer än allt annat och sin nästa som sig själv. Och så ska man tro på och följa Jesus. Allt efter som så lär man sig genom den här relationen vad som är rätt och fel och det är okej att göra misstag också så länge som man kan inse sina brister och vara öppen för förvandling.

Vad finns det för skillnader mellan olika samfund och kristna traditioner?
Bra fråga. Frälsningssoldater har inte nattvard? Pingstvänner får sitta och stå när de själva vill medan svenska kyrkan-människor sitter och står på befallning? Pingstpastorer har skinny jeans och läderjacka medan svenska kyrkan-präster har särkar och broderade scarfar?

Måste man tillhöra en religion för att hjälpa varandra och visa kärlek, eller kan även en ickereligiös person ha de egenskaperna?
Vem som helst kan vara omtänksam och kärleksfull.

Vad heter de psalmer ni sjunger i kyrkan?
Den blomstertid nu kommer och Måne och sol

Förklara skillnaden mellan kristendomens och islams syn på Jesus.
Islam ser honom som en profet som eventuellt inte dog på korset utan bara blev avsvimmad (tolkningarna går isär) medan Jesus i själv verket är Guds son som dog på korset och återuppstod.

Vad menas med att Jesus dog för att sona våra synder?
Nån måste betala för synderna vi begått och Jesus betalar priset åt oss om vi bara vill ta emot det.

Diskuterade ni i kyrkan om Jesus är människa eller Gud, eller båda delarna. Svara ja eller nej.
Ja.

Finns det någon eller några andra skrifter i kristendomen, förutom Bibeln?
Ja det kan man väl säga, det finns en hel del texter som anses viktiga och nyttiga och finfina men de ansågs/anses inte “kanon”, alltså inspirerade av helige Ande. Vet ej hur tex katoliker har det med det här. De verkar köra ett litet annat race än enbart det som står i Bibeln iaf.

I vilken del av Bibeln står Fader vår? Har det något nummer?
Fader Vår står på minst två ställen, i evangelierna. Nummer vet jag inte.

Vad hette Jesus föräldrar?
YHVH och Maria. Josef var hans bonusfar.

Var föddes Jesus?
Betlehem.

Finns det några skillnader mellan Gamla och Nya Testamentet?
Gamla Testamentet bygger upp inför Jesu ankomst, i Nya Testamentet är han kommen så att säga.

Har ni diskuterat svärdverserna i Bibeln?
Har aldrig hört talas om. Är det när Petrus hugger av en vakt örat och Jesus ba “apapap den som dödar med svärd ska också dö av svärd”? Annars vet jag inte.

Kan du berätta lite om vad som står i Matteus 10:34?
Inte utan att först kolla vad det står där *kollar vad det står*. Aha. Är det det här som är svärdverserna? Jamen det är ju att när man tar emot himmelriket så skiljer man sig plötsligt från världen, och då uppstår en konflikt/kontrast med denna värld, samt de som fortfarande lever av den, och man blir plötsligt provocerande och udda i sammanhang där man förr var en naturlig del i gänget. Så det här handlar om att när man tar emot Jesus så blir sällan allt frid och fröjd i ens umgänge utan tvärt om kan vänner bli besvikna och konflikter uppstå till följd av det som den pånyttfödda kristna tagit emot och börjat förvandlas av. I en del sammanhang riskerar man till och med att dödas av människor som förr stod en nära eftersom de tycker att man blivit alldeles för dum i huvudet (det är därför många kristna söker asyl…).

Jag kan säga att jag är väldigt glad att jag har sluppit att sitta och svara på sånt här under allvarliga omständigheter. Katastrof.

Kan ni svara på frågorna?

En liten psalm som avslut på bloggåret

Idag hade jag glömt bort att det skulle vara kyrka, men eftersom jag bor så nära så hörde jag kyrkklockorna ringa medan jag låg i sängen drog mig. Hör ni det, alla ni som ringer i kyrkklockor runt om i landet men funderar på om det ni gör verkligen är vettigt eller om ni kanske bör riva kyrktornet och bygga en bordpingislokal i stället: kyrkklockornas tid och funktion är inte förbi! (vilket bordpingislokaler iofs inte heller är)

Jag hoppade upp ur sängen och stegade de typ 50 metrarna dit och där så sjöng vi en av mina favoritpsalmer. Den fick mig att tänka på när det bara gått några månader sen jag tog emot Jesus och jag gick på alpha-kurs i Ytterby. Då sjöng vi just den här psalmen vid varje möte. Så jag tänker att jag delar den psalmen som avslut på det här bloggåret. Jag vet att det är många som kämpar där ute och som behöver och längtar efter ett tryggt hem att komma hem till.

20171231_110907

Här finns en version på youtube, även om jag är van med att den är lite… ja lite lite (en gnutta) mer energisk kanske.

Serie: The CPR angel

Här har ni lite kladd från mitt anteckningsblock. Det ska föreställa en serie. Jag är osäker på om det är särskilt tydligt vad den handlar om (för mig är det förstås solklart, den handlar om The CPR Angel), men här är den:

20171017_125607973228696-1024x1024

20171017_125612282901478.jpg

20171017_1256181773190986.jpg

20171017_125633312120051.jpg

20171017_125639499137854.jpg

 

När jag var Latikberg kyrkas lilla Robert Wells

Appropå det förra nostalgiladdade inlägget så hittade jag det här fotot på mig när jag befann mig i nämnda Latikbergs kyrka:

latikbergs kyrkas robert wells

Jag var nog elva år på fotot men vid fototillfället var jag inte ifred i kyrkan utan uppenbart hade jag ett helt gäng med åhörare.

För jag var inte blyg alls när jag var i den här åldern. Jag älskade att spela piano på avslutningar och jag njöt varenda sekund som jag fick sjunga lite solosång inför publik.

Men nånstans på vägen upphörde det här utåtriktade beteendet helt och hållet och jag blev inåtvänd. Vad det gäller piano så har jag knappt ens petat på ett piano sen jag slutade hänga i Latikbergs kyrka på sommarloven, vilket var någonstans i högstadiet. Händer att jag kan sakna det.

Jag hade det i alla fall väldigt bra som kunde vara i kyrkbyggnaden på det sätt som jag kunde. Jag har svårt att se det som nåt annat än en Guds tröst, även fast jag inte förstod det som det då.

footprints-in-the-sand

Japp, dagen är kommen – dagen då jag delar dikten “spår i sanden” helt oironiskt. Men vadå, den är ju skifin!!

Folk som inte fattar hur man ska bete sig i en kyrka <3

Jag läste den här artikeln i Dagen om ett hårdrocksband som spelat in en musikvideo i en kyrka utan att fråga kyrkoherden, och jag fylls av nostalgiska minnen.

Jag ser tillbaka på när jag själv brukade invadera min bys kyrkbyggnad om somrarna.

58657_96075548

Jag spelade på flygeln och på orgeln, lekte med kyrkklockan (undra om nån hörde att den stod och klingade på random vissa dagar?), klättrade upp i kyrktornet och slog upp luckorna och satte mig där och skrev med utsikt över skogarna.

Ibland tog jag med mig min lillasyster och vi skrev högtidliga tal som inte var särdeles kristliga, tal som vi sedan ropade ut från talarstolen i allvarlig “präst-ton”. Vi intog sakristian, skådade prästklädseln, och så sprang vi omkring mellan bänkraderna som vilda babianer. Hade vi haft rökmaskiner och ett hårdrocksband så hade vi högst sannolikt även spelat in en musikvideo.

58657_34092583
Kyrkbyggnaden i Latikberg var som mitt andra hem om somrarna. Utöver de gånger min lillasyster var med så var kyrkbyggnaden en plats där jag fick vara själv. Att det skulle finnas en Jesus också hade jag inte den blekaste minsta aning om, trots alla psalmböcker och avbildningar som fanns där på honom (när jag såg Jesus hänga på korset så tänkte jag ungefär: vad är det för fel på människor som hänger upp sånt här på väggen??).

För inte får man sug efter Jesus och förlåtelsen etc bara för att man invaderar en kyrka, särskilt inte om man jagas ut därifrån av vaktmästare/församlingsmedlemmar/präster/kyrkoherdar (hehe).

Det är klart att man inte ska invadera kyrkor. Så jag vill inte tynga stackare som nödgats jaga ut folk. Men jag bara måste säga att jag känner sån himla värme för människor som inte fattar eller struntar i hur man ska bete sig i en kyrkbyggnad. Människor som kommer dit och stör och som inte förstår när man bör sitta eller stå eller varför prästen klär sig i bordsduk. Jag känner så för er att jag knappt vet vad jag ska ta mig till (inser jag i skrivandes stund).

10301141Ni som ser denna bild och tänker: vad håller de på med?  Ni som gnuggar er i ögonen och zoomar in och undrar: Är det en svensexa?

Åh vad jag önskar att ni också skulle ta emot Jesus ordentligt och komma till kyrkorna och röra om lite där. Sveriges kyrkbyggnader skulle verkligen behöva er undrande närvaro. Min kyrka är bra på många sätt, men det vore så fett nice med fler nyfrälsta kristna där som inte varit kristna ett helt liv (och då menar jag absolut inte att det är nåt fel på de som varit kristna i ett helt liv, men det skulle ändå vara nice med fler nya). Människor som är vilsna i den här kulturen.

Till er som känner er obekväma och udda i de kyrkbyggnader ni besökt, ni som inte känner er tillräckligt “heliga”, ni som inte vet om eller när ni ska sitta eller stå, och som tycker att kyrkbesök känns som en krystad teater som ni inte kan manuset till, som att människor ser fel med er, vill jag säga sju saker:

  1. Grejen med kristendomen handlar inte om kyrkobyggnader och dess interiör och att kunna ett manus utantill osv. Den handlar inte heller om symbolisk klädsel eller till synes vördnad för broderade servetter (för det är bara till synes, oftast, hoppas jag).
  2. Grejen med kristendomen är inte att vara fri från sina tyngder INNAN man blir kristen. Det sker medans. Det är ju det som är poängen.
  3. Grejen med kristendomen är Jesus, och att bjuda in och ta emot honom i sitt hjärta. Att erfara och erkänna att man behöver honom. Detta är inte på något sätt beroende av vare sig byggnad, manus, rekvisita eller utsmyckade textilier. Inbjudandet och  mottagandet av Jesus kan ske var som helst, och på ett språk och med ord som just du förstår. För mig skedde det hemma i lägenheten.
  4. Grejen är att genom Jesus få personlig gemenskap (vilket innebär att hålet på insidan fylls igen) med vår fina goda levande och personlige Gud YHVH (han kallar sig YHVH i Bibeln, men tyvärr tycks det ha glömts bort hur det uttalas, vilket är så himla weird).
  5. Grejen är att få syndernas förlåtelse och att få börja om från början, som ett nyfött barn. Vem har inte önskat det ibland, att få börja om på nytt? Så härligt att det är möjligt.
  6. Grejen är att få hjälp genom Jesus att själv förlåta andra för allt som de har gjort mot en genom livet (alltså inte “glömma och gå vidare”, “sluta tänka på” eller annan slags låtsasförlåtelse, utan förlåta, på riktigt, bli förlöst från det för alltid),
  7. att lära sig att göra och älska som Jesus, med Jesus som ständigt närvarande lärare och stöd.

Då kan man kanske undra att vad gör man som ivrig sökare om det inte är säkert att man som ny och oviss får hjälp att hitta in i sin egna relation med Jesus när man söker sig till en kyrka?
Jag säger att vågar du och vill så testa för man vet ju aldrig. Man kan bli rätt överraskad. En kyrka som till synes verkar ointresserad av att släppa in nya och berätta hur man kan ta emot Jesus i sitt liv etc kan visa sig dölja oväntat mjuka delar där under. Många kyrkor är som dolda skatter gömda helt öppet verkligen. Ett tips kan vara att fråga nån “kan du hjälpa mig att be för att ta emot Jesus i mitt liv?”. Annars så kan du ju faktiskt alltid fråga Jesus själv om ledning att hitta till din församling, även om du inte är frälst än. Han kommer på nåt.

Hm vet inte hur jag ska avrunda det här inlägget så jag avslutar det bara så här.

coolasolbrillor2

Ena barnet döptes och det var SÅ fint

I helgen lät ett av mina barn döpa sig och det var faktiskt bland det vackraste jag sett. Det hela skedde i havet i blåsten medan vågorna skummade mot land.

Vi samlades intill stranden, sjöng, bad, och så gick vår präst ut i vattnet med de två som skulle döpas och medan de gick där sprack himlen upp så att solen sken på dem.  “Det var som att himlen öppnade sig” som nån (som inte ens är kristen) sa.

dop i havet

Så ja, när till och med en ickekristen använder sådana ord då vet man att det är vackert.

Jag kan säga att jag är glad att jag inte lät döpa ungarna när de var spädbarn. Men mer än så säger jag inte för denna gång för jag vill absolut inte göra det här inlägget till nån dopsyns-diskussion  (jag orkar inte – dopsynsdiskussioner kan vara så fett jobbiga när de kommer oombett. På riktigt! Fett jobbiga! Slår vad om att flera kristna som läser detta förstår exakt vad jag menar…).

Hur som helst så var dopet bland det vackraste jag någonsin sett. Det var övernaturligt vackert.

IMG_3063

(Och om ni är nyfikna på vår församling så heter den Kastalakyrkan)

Församling i Falkenberg?

Då och då så åker jag och familjen till Falkenberg över helgen och de helgerna så blir det ingen kyrka. Och det är tråkigt eftersom kyrkan brukar fylla på med välbehövlig andlig mat genom predikan och samtal och grejer.

Så jag undrar: finns det nån fin och bra församling i Falkenberg som jag kan besöka de helger som vi är där? 

Jag vet att det finns en stor, maffig kyrka i centrum, men jag har blivit lite avskräckt från den eftersom jag inte har mycket för det högtravande och maffiga. Jag trivs bäst när det är enkelt och inte så mycket krimskrams runt omkring. Men kanske är den där kyrkan i centrum, sin maffiga byggnad till trots, enkel?

Ja ni förstår kanske hur jag menar. Jag tänker i alla fall att det måste finnas många kristna i Falkenberg så frågan är vart dessa tar vägen på söndagarna, och om jag kan komma och hälsa på nånstans de helger jag är där. Det vore nice!

Läsare funderar: “Tidigare var du väldigt rolig”

Här är en läsarfråga som jag tänker svara på.

Hej Sonja!
När du ”kom ut” som kristen för ett tag sedan blev jag väldigt glad för din skull och tyckte det var väldigt spännande att få följa din väg som kristen bloggare. Det jag är nyfiken på att veta nu är hur det har påverkat din person i stort. Tidigare var du ju väldigt rolig, ironisk och kommenterade livet på ett väldigt härligt sätt tyckte jag. Nu skriver du nästan uteslutande om frälsningen och kristenheten. Betyder det att ditt tidigare levnadssätt står i konflikt med frälsningen eller är det bara det du är intresserad av att skriva om för tillfället? Hur har omgivningen reagerat, vänner, familj?

Svar:
Hej! Många som har följt min blogg har sagt att jag har blivit tråkig och det beror nog på att jag numer kan vara allvarlig också. Humor och att göra allt till skämt har varit en överlevnadsstrategi för mig och den strategin behöver jag inte längre. Men det betyder inte att min humor har valsat iväg och drunknat i en sjö. Ser du inte längre någon humor i det jag skriver så beror det nog mer på att det är ämnet som du tycker är tråkigt, och det är faktiskt helt okej att tycka det.

Men för mig är ämnet skitintressant. Jag har aldrig kommit över något mer uppiggande att utforska i hela mitt liv. Det är som att jag har gått omkring och längtat efter det här sen jag föddes. Det är som att det är det här är själva anledningen till att jag föddes. Jag älskar att läsa Bibeln, den är så fruktansvärt bra (och många gånger – rolig!), och när jag skriver om frälsningen och Jesus och Gud så känns det skönt, som en lättnad, som att mina händer alltid har väntat på att få göra just det.

Så nä att jag skriver om det beror inte på någon “konflikt”, tvärt om så beror det på en harmoni med den jag är och vad jag alltid har längtat efter.

Jag har gått omkring med ett ändlöst vidsträckt mörker inom mig och det här helvetet verkar en del ha svårt att förstå  eftersom jag utåt var så härligt ironisk, rolig och obrydd (fast jag skrev såna här inlägg då och då). Men för att vara tydlig: mitt tidigare levnadssätt hade mycket mer med död att göra än med liv, och det kändes som att jag alltid balanserade på gränsen till rent vansinne.

Jag tycker att det kan vara lite frustrerande när människor inte förstår allvaret i sitsen som jag befann mig i fastän jag försöker berätta både tydligt och detaljerat. Jag säger “jag gick med döden” – som svar på det kan jag få “men du var rolig, var är skämten?”. De som skriver så förstår inte att jag tack vare Jesus har blivit fri från en tyngd som hängde runt halsen på mig varje dag, varje timme, varje minut och som inte för en enda sekund lämnade mig nån vila.

För så är det och förut hade jag inte kunnat säga detta, men nu kan jag säga det: Det finns värre saker än att framstå som tråkig och allvarlig.

Mitt liv har i alla fall inte blivit tråkigt utan det har blivit spännande. Lite så där som när jag var barn. Fast bättre ändå (jag var ett ganska ångesttyngt barn).

Hur närstående har reagerat kan du läsa lite om här.