Allmänt, Bibeln, Bilder, Böcker, Högtider, Jesus, Kyrkoliv, Lästips

Boktips: Tid för Gud av Göran Larsson #judendom #omskärelse

Är du som jag intresserad av judendomen och kanske extra intresserad av hur de firar sina högtider, men vet inte riktigt var du ska börja?

Då är Tid för Gud av Göran Larsson en bra och väldigt grundläggande bok.

IMG_5346

Nu har jag inte direkt någonting att jämföra med, men jag tror att man här får en god första introduktion till de stora högtiderna och deras symbolik, vad de betyder historiskt och just nu för judar och vad de har för betydelse i kristen tradition. De går inte oväntat hand i hand på många sätt.

Jag lånade boken innan Centerns lagförslag att förbjuda omskärelse på barn, men här har ni ett par stycken i boken som jag tycker passar bra att tänka på i tider som dessa.

IMG_5347

IMG_5319

Jag kan förstå tankesättet bakom att vilja förbjuda omskärelse, jag tänkte också förr att det borde vara olagligt. Men det var för att jag inte kunde se skillnad på vad som är rätt och fel från en fast punkt, utan mer tänkte i principer. Då tänkte jag att om det är fel att tatuera en bebis, då måste det vara fel att omskära den också, för båda gör något på bebisens kropp som bebisen inte kan göra ogjort sen. Jag tänkte inte på kontext och innebörd och jag hade inte Gud som referenspunkt, utan allt jag hade som referens var andra, enligt mig “jämförbara” företeelser, och mina egna känslor. Det blir förvirrat när det är så som man bedömer rätt och fel men så blir moralen utan Gud, den blir förvirrad, subjektiv, fragmentiserad.

Hur som helst måste man inte ha en tro på Gud för att se att det inte har lett till något gott att förbjuda judar att omskära sina söner, och att det inte är historiens hjältar som beskriver judars fredliga seder som “barbariska” eller andra kraftord (barnmisshandel, lemlästning, med mera)

Många har skrivit bra saker i ämnet, här kan ni till exempel läsa en text Ivar Arpi postade på facebook som jag tycker är on point.

Ja, ni märker var jag står i frågan, men nu skulle jag inte prata om det utan om boken, som jag tyckte om och funderar på att köpa (detta exemplar är lånat på biblioteket).

Jag vet inte hur jag ska sätta betyg på den, jag har inte så mycket att jämföra med, men… fyra?

 

 

 

 

Bibeln, Bilder, Illustrationer, Jesus, Kristendom

Bibelns Gud är väldigt specifik och ingen man hittar i “många religioner”

Jag sa att jag skulle skriva ett inlägg om Guds namn men först var det för bra väder för att uggla vid datorn, sen fick jag PMS och jag gissar att minst en person som läser detta blogginlägg förstår vad jag menar med det.

antligen.jpgoch efter PMS-hjärnruttnar-attacken åkte vi iväg på semester och har bott massa i tält. Kallt!! Och varmt. Och obekvämt och mysigt (vi är just nu strax utanför Vännäs).

Det jag ville säga om Guds namn är i alla fall ingenting avancerat, utan jag vill bara poängtera att Bibelns Gud inte heter ”Gud” utan han heter YHVH, vilket kan översättas till ”jag är” eller “jag är den jag är”. Vilket är ett väldigt passande namn, då ett annat sätt att identifiera honom är genom att specificera vem han är. Typ “Abrahams och Isaks Gud” eller “Han som förde Israel ut från Egypten”.

Då sade Mose till Gud: “När jag kommer till Israels barn och säger till dem: Era fäders Gud har sänt mig till er, och de frågar mig: Vad är hans namn? Vad skall jag då svara dem?”. Gud sade till Mose: “Jag är den Jag Är”, och han sa vidare: “Så skall du säga till Israels barn: ‘Jag är’ har sänt mig till er”. 2 Mos 3:13-14 (Jag är = YHVH)

Det finns mycket man kan gosa in sig i gällande hans namn, jag har enbart krafsat på ytan själv och tänker inte ta upp så mycket här och nu (men det är kanske inte sista gången jag tar upp det, vem vet). Det jag ville ha sagt just nu är att jag tycker att hans namn och person är viktig att specificera då det finns så många ”gudar” nu för tiden, och många av dem har inget namn utan kallas bara för “gud”.

“Gud” är alltså inte ett namn utan många gånger bara en luddig paraplytitel och kan i dagens andliga klimat betyda lite vadhelst folk känner för.

Ibland kallas denna paraplygud för “universum”, “karma”, “kärlekskraften” eller nåt annat ospecifikt. Men oftast kallas den för “gud” eller “nånting”, och den här guden har alltså ingenting med den ende sanna Guden, Bibelns YHVH, att göra.

Jag brukar ganska ofta säga till människor som går till spådamer eller kontaktar döda (det är jättevanligt att folk gör detta, please stop) att de inte bör göra det eftersom det är djupt osunt enligt Gud, och då kan jag få höra saker i stil med

”Jag tror faktiskt inte att Gud har något emot att jag går och spår mig/kontaktar döda/annat hokus pokus”.

Och då är det så enkelt och skönt att bara kunna konstatera rakt av att vi inte har samma Gud i så fall, för min Gud, Bibelns Gud, har varit mycket tydlig med att sådant beteende är helt oacceptabelt. Och så kan jag peka på något specifikt Bibelord, till exempel är detta ett bland många:

När du kommer in i det land som Herren, din Gud, ger dig, skall du inte lära dig att handla enligt dessa folks vedervärdiga seder. Hos dig får inte någon finnas som låter sin son eller dotter gå genom eld eller befattar sig med spådom, teckentydning, svartkonst eller häxeri,  ingen som utövar besvärjelsekonster, ingen andebesvärjare, ingen som bedriver trolldom och ingen som söker råd hos de döda. Ty avskyvärd för Herren är var och en som gör sådant, och för sådana vedervärdigheters skull fördriver Herren, din Gud, dem för dig. 5 Mos 18:9-12

Och då kan också de, som slentrianmässigt kanske har inbillat sig att de tror på Bibelns Gud också inse att de inte alls tror på honom. De kanske rent utav tycker att han är helt orimlig, en riktig tyrann, rent avskyvärd, när det kommer till kritan.

Och det tycker jag är bra, för då kan de ta ställning till honom på ett ärligare sätt och sluta gå omkring och inbilla sig att de tror på Bibelns Gud, när de egentligen bara har nån slapp “magkänslogud” eller konturlös “kärlekskraftsgud” som sitter där nånstans i “universum” och är “kraftfull” och “accepterande”.

Som det är nu så inbillar sig många människor att de tror på den Gud som beskrivs i Bibeln även fast de blir sjukt obekväma och kränkta av det som står där och trots att den gud de tror på har en helt annan moral och helt annan karaktär än Bibelns Gud.

Samma människor anser inte sällan att kristna har “missförstått Gud” och vem han “verkligen är”. De ser Bibeln är något slags patriarkalt mänskligt ihopkrafsat misstag som skrivits av extremister under århundradenas lopp på en tid då det inte fanns kondomer (en del tror att det här med att hålla sex inom äktenskapet berodde på brist på kondomer).

Och det får de väl tro om de vill. Men det är skönt att kunna klargöra att nej – den Gud de talar om när de talar om gud, det är inte kristendomens Gud. Vår Gud har ett namn, vår Gud lät befrukta en kvinna (med samtycke) så att hon fick en människoson, som gjorde massor, vår Gud har gett oss löften, vissa uppfyllda, andra att vänta på, och vår Gud beskrivs, talar och förklarar saker och sig själv genom både Bibeln och sin ande som han sänt till oss på ett sätt som ateister enligt egna erfarenheter bedömer som hittepå.

Sammanfattning
Det jag ville ha sagt är kortfattat att om man säger att man tror på Gud men tycker att Bibeln är idiotisk, så kan det inte vara Bibelns Gud som man tror på. Då har man en annan gud och det kan vara väldigt nyttigt att veta.

Allmänt, Bebis<3, Bibeln, Bilder, Kristendom, på Sonja

Kul med bloggvecka

Det var kul att blogga varje dag i en vecka, det gör jag gärna om nån gång. Jag måste bestämma mig i förväg för annars blir bloggandet inte av.

Just nu har vi semester och vi har bland annat varit i Falkenberg. Vi har varit på stranden och de stora barnen har badat medan Stig har gjort upptäcksfärd bland sanddynerna.

Finns det nåt härligare än att se en ettåring hitta och undersöka snäckskal, pinnar och torkat sjögräs i sanden? Knappt. Det är nåt alldeles särskilt med barn och deras förmåga att förundras och uppskatta det YHVH har skapat.

Och det där får man ta del av när man är med små barn. Man får låna lite av deras ögon så att man får se världen lite grann på deras sätt, och då dras man med i deras hänförelse. Det kan i det närmsta beskrivas som magiskt. En torr pinne som rör om lös sand blir ett glädjefyllt mirakel. 

Ni vet i bergspredikan när Jesus säger “saliga är de renhjärtade, ty de skall se Gud”? Jag kopplar på nåt sätt samman det här med vad barn utstrålar när de ser på världen.

IMG_2242

Förresten, om nån undrar varför jag ibland använder YHVH, vilket är Guds namn, så vill jag bara säga att jag vill göra så då det känns bara bra att skriva YHVH emellanåt så att alla är med på exakt vilken Gud jag tror på och talar om. För “gud” är ju egentligen inget namn utan bara en titel (oavsett stor bokstav i början eller ej). Medan YHVH inte är en titel utan ett namn på den mycket specifike personliga Guden vars röst löper genom hela Bibeln.

Jag ska nog ta och skriva ett inlägg om det.

För i dessa tider är människors tankesätt så infekterade med new age och annan andlighet och när man talar om Gud så tror många att man talar om deras personliga inre känsla om vem gud “måste vara” enligt dem (exempel: “jag tror minsann inte att Gud har nåt emot om man försöker kontakta de döda!). Och det kan bli väldigt svårt att kommunicera när man kallar två HELT olika andligheter samma titel.
(Visst din “gud” kanske inte har nåt emot att du försöker kontakta de döda, men YHVH hatar det och vill skydda dig från att göra såna olyckliga misstag)

Men det får jag göra senare. Kanske att posta i morgon, beroende på väder?

Nu ska jag göra något annat, luften är fri!

Bibelcitat, Bibeln, Bilder, Illustrationer, Jesus, Kristendom, Kristna

Överlåtelsebön (lämna över äganderätten-bön)

Hej allihopa! Idag vill jag bara skriva ett meddelande för jag tror att det finns någon där ute som vill lära känna Kristus och få en relation med YHVH (alltså Bibelns Gud), men som av olika anledningar har blivit hindrad från att ta det där första viktiga steget. Vänta inte när du liks är så nära, totalt onödigt. Du behöver inte “rätta till dig” innan du tar steget. Du ska komma som du är.

Så här står det i Romarbrevet:

“Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst”

Så här står det i Johannesevangeliet 12:44-46

“Jesus ropade: ‘Den som tror på mig, han tror inte bara på mig utan på honom som har sänt mig, och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. Jag är ljuset som har kommit till världen, för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret.'”

Välj att tro på Jesus. Välj att tro på att han har dött för dig, för att du ska kunna få del av samma liv som uppväckte honom från de döda. Du behöver inte förstå hur det går till, det kommer du få veta mer om på din resa tillsammans med honom, du behöver bara tro. Är du mogen för det, så kan du det, eftersom Gud förberett dig för den här stunden. Vänd dig till Jesus, be om förlåtelse för dina synder, och bekänn honom som frälsare och ge honom ditt liv.

Allt man ger till Jesus, det ger man också till den som sänt honom, och då kan han börja förvandla det och göra det nytt.

“Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit” 2 Kor 5:17

Det finns något som kallas för överlåtelsebön och använder man en synonym så kan man säga att det är en bön där man skriver över äganderätten för sitt liv till Jesus. Det är först när du frivilligt och uppriktigt har gett över äganderätten för ditt liv som han kan komma nära dig på riktigt. Uppriktighet är viktigt eftersom han inte tvingar sig på någon.

Här är förslag på hur du kan be en sådan bön, men kom ihåg att det här inte är någon magisk formel, utan bönen måste komma från en uppriktig vilja att ta emot den här gåvan, för det är en gåva. Känner du att det inte blir uppriktigt, formulera en bön själv, en bön som du verkligen kan stå för. Bönen måste innehålla tre viktiga moment

  1. Att du med din mun bekänner Jesus som din Herre och Frälsare (oavsett språk, så råkar du ha teckenspråk som språk, inga problem)
  2. Att du i ditt hjärta tror att Jesus är sänd från Gud, att han dog, och uppstod till liv igen till syndernas förlåtelse
  3. Att du ber om syndernas förlåtelse

Bönen nedan kan du se som inspiration. Du behöver inte uttrycka dig perfekt och det måste verkligen inte kännas “naturligt”, det gjorde det inte för mig, det hela var stelt till en början.

Kära Jesus,
Nu är jag redo. Jag väljer att tro och hoppas på dig, jag tror på att du är Bibelns Guds son som dog på korset för att jag ska kunna få evigt liv, och jag ger dig nu äganderätten över mitt liv för jag vill ha dig och jag vill ha den som sänt dig. Jesus, jag ber om förlåtelse för alla mina synder, både de synder jag vet och de synder som jag inte ens vet att de är synder än. Herre öppna mina ögon och öron för dig och lär mina ben att känna igen och villigt gå din väg så att jag aldrig går bort från dig igen. Låt din vilja ske, amen.

Om du genuint har bett bönen eller liknande fast med andra ord, så har du nu tagit ett steg i tro, rakt in i Guds famn. Grattis! Oavsett hur du känner, oavsett hur du upplever detta steg och dagarna som kommer, så ska du lita på att dina synder nu är förlåtna, och att du är ett barn till Gud. Du har nu en direktlinje öppen till Gud, så fortsätt be, bönerna löper direkt från ditt hjärta till Guds hjärta. Bjud aktivt in honom i dina tankar, och välkomna honom in där. Böner är inte bara det man säger när man knäpper händerna, utan hela ens tankeliv kan bli som en ständig fortlöpande kommunikation. Be för att få helige Ande. Han kallas även Hjälparen och gör skäl för sitt namn.

“När Hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens Ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig” Joh 15:26

Be Hjälparen att öppna Bibeln för dig så att du kan förstå vad du läser. Har du ingen Bibel, ordna en Bibel, och har du inte råd, hör av dig. En fysisk Bibel är i min mening det bästa, en Bibel att prassla med och ha i väskan, men det finns även Bibelappar att ladda ned gratis.

Nästa viktiga steg i tro är dopet. Så här står det i Bibeln om dopet: 

“Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva” Apg 2:38

“Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet” Rom 6:3

Genom dopet så dör man alltså från sig själv, och återuppstår i Kristus. Det är stort och viktigt.

Värt att tänka på är att dop inte behöver vara en ceremoni i en kyrka. I Bibeln lät folk sig bli spontandöpta i random vattenhål, som den Etiopiska hovmannen till exempel:

“När de nu färdades vägen fram, kom de till ett vatten, och hovmannen sade: ‘se, här finns vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?’ Han befallde att vagnen skulle stanna, och både Filippus och hovmannen steg ner i vattnet, och Filippus döpte honom.”

Det viktiga är att det sker genom nedsänkning i vatten, i Faderns, Sonens och den helige Andes namn, och att det sker med respekt. Man behöver inte ens ha en vit fotsid dräkt. Man kan ha vanliga kläder.

Är du barndöpt men har trott att dop betyder typ “namngivning” och om du inte är uppvuxen i ett hem där du fått lära dig om Jesus, och om du kanske inte heller är konfirmerad, och nu vill ta det här steget medvetet, tveka inte, gör det. Det är mitt råd. Men är du alldeles osäker – kommunicera med Gud, fråga honom och invänta svar. Tjata på honom nån gång då och då om han är långsam och du är ivrig.

Församling
En kristen gemenskap eller församling är viktig, där kan man lufta sina tankar och ställa frågor och få undervisning och hjälp med bön. När man gått över till Jesus kan man råka ut för krafter som vill dra en tillbaka till mörkret. Säg då högt vem du tror på, och vad han gjort. Det är inget att vara rädd för, men det är skönt och viktigt om man har någon som ber för och hjälper en. Hör av dig om du inte har nån aning om var du kan gå där du bor, eller skriv en kommentar på det här inlägget.

Många saker i den kristna tron är inte som man trodde att de var innan man tog emot Jesus.  Läs Bibeln, bjud in honom i dina tankar, be om beskydd. Han är inte bara en högtidsherre för särskilda tillfällen, skulle han inte finnas med mig när jag byter blöja eller torkar av bordet med en wettextrasa, så hade han inte varit en Gud som i sanning bryr sig om att vara närvarande i mitt liv, då grovt gissat 85% av mitt liv består av just dessa sysslor.

Finns mycket mer att säga, alldeles för mycket för ett blogginlägg. Din tro har frälst dig, gå i frid! Och kom ihåg att bara hör av dig eller kommentera om du undrar något. Jag har inte svar på allt men kanske på något.

Här har ni lite bilder för att göra inlägget lite mindre textigt.

frälstbibelordklassiskbibelbokpsaltaren 107:28-30thumbnail till facebook

 

Och kan du som läser det här absolut inte tro, och tycker att den här texten är fånig eller obegriplig, så vill jag bara säga att man kan faktiskt be om att få tro. Man kan be Gud att plocka bort ens tvivel. Visst det kräver ju en kommunikation det med men Im just saying.

“Ty detta budskap om korset är en dårskap för de som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft” 1 Kor 1:18

Betraktelser, Bibeln, Bilder, Högtider, Jesus, Kristendom, Kristna, Kyrkoliv, på Sonja, Vittnesmål om Jesus

Vägen fram till dopet

25 augusti 2015 sa jag ja till Jesus. Det där vet ni ju.

Efter det fick jag Helige Ande som Gud delar ut till alla som tror på att han har sänt sin son till att rädda oss från att leva under den här världens dom. Jag hade ingen aning om att man kan leva under nån dom (även om det onekligen kändes som att jag gjorde det), och att man kunde få en ny Ande, men det fick jag ändå. Han flyttade in i tomrummet, fyllde det och förde mig hem till Gud.

En annan rolig sak var att jag i samband med det här fick en otroligt stark lust att sänkas ned i vatten. Jag tog mitt första bad i badkar på år och dag (jag gillar inte att bada badkar), och medan jag satt där och tänkte på att det nästan liknade ett dop så blev frågan rätt naturlig: behöver jag döpa mig även fast jag är barndöpt?

Jag hade fått Guds Ande och jag tänkte att kanske kan inte människor som är odöpta få honom. Om så är fallet så är ju saken löst. Så jag började söka svar i Bibeln. Men mycket snart fann jag att man kan få helige Ande innan man låtit sig döpas i vatten (Apg 10:45-48). Så då fick jag vända mig direkt till Gud och jag frågade: behöver jag döpas?

Fick inget svar.

Jag frågade igen: Behöver jag döpas?

Inget svar.

Jag lät en tid gå i väntan på svar men ingenting.

Då sa jag: Okej Gud, jag hör inget svar, då släpper jag det här för uppenbarligen är du ju nöjd (jag tycker att det är Guds ansvar att svara ordentligt på frågor man uppriktigt ställer till honom, särskilt om man söker i Bibeln men ändå inte blir klok).
Och jag sa till honom att om han tycker att jag ska bli döpt så får han säga till tydligt. För han vet att jag är rätt så trög. Och så kunde jag strunta i att fundera på hur jag skulle göra.

Så släppte jag hela saken och hörde inte heller något om det.

Men så en dag i höstas så upplevde jag hur Gud vände sitt ansikte till mig och log och sa tydligt och klart så där så att hela bröstkorgen vibrerar och orden nästan präntas in på insidan: Ska du inte säga ja?

Det är inte ofta jag hör honom tala på det sättet.

Och jag fattade inte hur jag skulle svara på den frågan, för jag har ju sagt ja till honom jättemånga gånger. Jag frågade honom hur han menade. Menade han tacka ja till någon särskild tjänst? Eller menade han nåt speciellt sätt att säga ja på? Nåt högtidligt? Nån form av “nu menar jag verkligen allvar med att jag vill följa dig”-ceremoni?

Och här kan man nog tycka att jag borde ha anat vad det handlade om men nej. Ni får komma ihåg att det hade gått tre år sen jag frågade Gud om dopet och jag tänkte inte i dopbanor över huvud taget.

cymbal.jpg

Jag fick inget direkt svar på en gång men visste att jag skulle få det.

Så blev det söndagsgudstjänst i den här församlingen som min man oväntat börjat dra med mig till, och den söndagen var det en inbjuden predikant, tror han kan ha varit stationerad i Afrika? Och det första predikanten gjorde innan han började med sin predikan, var att tala om dopet och vilken stor och viktig gåva det är att ta det steget. Jag tyckte att det var lite konstigt att han rev igång med det det första han gjorde, innan själva predikan riktigt börjat.

Jag kunde i alla fall inte lyssna vidare för jag var tvungen att gå och amma nere i källaren. Och när jag satt där i en gammal soffa med doptankar färska i sinnet och fortfarande insvept i angelägenheten att ta reda på hur jag skulle svara ja, så var det som att Gud åter vände ansiktet mot mig och log, och då rasslade det till i min rätt så tröga hjärna. Min man kom ned, jag berättade för honom, och han tog det som självklart att vi skulle göra det tillsammans.

Så tog det väl ungefär drygt ett halvår tills det slutligen blev av för vi är långsamma och ogillar att stå längst fram i kyrkan.

Jag är så glad för att jag fick välsignelsen att få ta det här beslutet medvetet och på grund av min egna längtan. Jag har sagt mitt ja nu, och nu känner jag liksom det där jaet på ett helt nytt sätt. Det har gett ett nytt djup till mitt första ja 2015.

Och jag måste säga att i mina ögon ser det faktiskt lite ut som att Gud dröjde med att säga nåt de här tre åren för att han tyckte att det här dopet var nånting som jag och min man skulle få ta emot tillsammans.

spara.jpg

Det här är min dopresa, och inte ett inlägg i dopdebatten. Dopet är en gåva och en glädje och jag tycker inte att det är konstigt om Gud delar ut den gåvan på lite olika sätt. 

Jag tycker att alla som är glada för och lever i sina dop ska fortsätta med det, och att alla som är tveksamma ska dela sin tveksamhet med Gud så att han kan möta er i det, för han vet vad varje enskild människa behöver.

Ha det bäst!

Abort, Betraktelser, Bibeln, Bilder, Jesus, Kristendom

Tips på två feministiska poddar om abort, del 2, samt sammanfattning

Nästa tips jag kommer med är en sekulär podd som är very much för abort och där abort beskrivs som något som borde vara lika enkelt som att gå till tandläkaren. Jag talar om…

900x900bb-75.jpg

Postpatriarkatet med Natashja “Lady Dahmer” Blomberg, och denna gång gästas av person som jag frenetiskt försökt hitta namnet på, men inte lyckats. Säg till om ni vet!

Klicka här för att komma till avsnittet “Byahoror & barnamördare”.

Även fast jag har följt med Natashja Blomberg i hundratals år, eller åtminstone av och till i ca 10 år, så har jag aldrig lyssnat på någon av hennes poddar. Läser henne gör jag dock väldigt ofta, hon är en av mina favoritbloggare. Och jag håller med i en hel del av det hon skriver, håller absolut inte med i en hel del som hon skriver, och en hel del av det hon skriver har jag ingen erfarenhet av, så där lär jag mig nya perspektiv. Och ack vad jag tycker om henne alltid. Hon är helt underbar.

Den här gången tänkte jag i alla fall att jag skulle smärta mig igenom hennes poddavsnitt om abort, trots att jag vet var hon står i abortfrågan och jag tycker att sånt kan göra ont att lyssna på. Ni som är övertygade om det ofödda barnets mänsklighet och värde vet nog vad jag menar – det kan vara riktigt tungdraget att lyssna på människor som behandlar dem som ingenting och som några som det ska vara enkelt att göra sig av med både tekniskt och emotionellt. Men man får komma ihåg att lyssna till varför de anser att det ska vara på det sättet, vad det är som möjliggör den åsikten liksom.

Och så helt plötsligt, mitt i podden (28:30 minuter in), tar hon upp en kommentar jag skrivit till henne och svarar på den så himla fint och mjukt och ärligt (upplever jag det som) att jag inte riktigt visste vad jag skulle ta mig till där jag satt och försökte uppehålla min yngsta med diverse böcker om bondgårdsdjur.  Kommentaren gällde ungefär det jag tar upp i inlägget “angående män som vill kontrollera kvinnors kroppar“. Fast jag hade formulerat det så mycket mer kortfattat och tydligt på hennes instagram!? Lyssna gärna på det hon svarar.

Något som jag tycker hedrar Natashja är att hon har inlevelseförmåga och faktiskt någorlunda lyckas tänka sig in i hur en abortkritiker kan tänka, även om hon uppenbart inte tänker på samma sätt. Sen demoniserar och förenklar hon inte meningsmotståndarna fullständigt, och det gör att hon är betydligt mer sympatisk att diskutera med än de flesta.
Något jag uppskattar stort hos henne som bloggare är hennes eftertänksamhet och hur hon tycks försöka se vad som gömmer sig under ytan på saker och ting. Jag tror att det är det som gör att hon inte lika lätt dras med i förrädiska yttre sken och drev som jag tycker att en del andra kan göra ibland. Skulle hon vara kristen är jag helt övertygad om att hon skulle få en helt grym andlig urskiljning, och jag är i typ chock över att en människa som jag uppfattar som så andligt känslig är ateist/agnostiker.
Men det bästa av allt är att jag upplever henne som väldigt genuin och ärlig.

Det finns mängder som jag skulle vilja säga om övrigt innehåll i Postpatriarkatets avsnitt om abort, men tänker att jag nöjer mig med att bemöta ett par av dem lite kort:

  • Våra grannländer Norge och Danmark har samvetsfrihet, så att de tar Italien, som dessutom är ett katolskt land, som exempel på ett land med samvetsfrihet, tycker jag är konstigt. Varför inte ta exempel som ligger lite närmare hemma.
  • De ojar sig över hur man kan vara prolife men samtidigt vara för dödsstraff (mest aktuellt i USA). Jag anser att dödsstraff är fel men tycker inte att det är särskilt svårt att tänka sig hur en prolifer som är för dödsstraff resonerar – döda ett oskyldigt barn vs. döda en dömd för ett hemskt brott liksom. Visst det är knäppt att kalla sig “för livet” medan man är för dödsstraff men det är inte svårt att föreställa sig resonemanget.
  • De anser att man “straffar barnen” genom att föda dem, och att det är ansvarsfullt att ta bort dem så att de inte hamnar i fostervårdssystemet som “oönskade”. Utsatta människor som har det svårt är inte mindre värda, de ska inte kallas för oönskade bara för att deras föräldrar inte klarade av att ta hand om dem, och man ska inte säga att människor i fostervårdssystemet skulle ha haft det bättre om de hade frikkin aborterats. Vilket man gör när man riktar spotlighten åt dessa grupper och pratar om hur bra och viktigt abort är på grund av just deras existens. Att ens insinuera att utsatta människors liv borde ha avbrutits medan de var i fosterstadiet för båda sin egna och deras föräldrars skull tycker jag är bortom ord fruktansvärt, och pro choice gör så ofta, hur sympatiska de än är i vanliga fall. Tänk efter vad det är ni säger när ni pekar på utsatta människor och ropar abort!!
  • De anser att det är fel att uppmuntra tankar kring “när börjar livet?” (antar de menar när man får människovärdet, för livet börjar ju vid befruktningen), eftersom det anses skada kvinnor. Märkligt att kalla en så naturlig och självklar fråga för skadlig! Är det nåt som skadar så är det de omständigheter runt kvinnan som gör att hon, som är mänsklighetens livbärare, inte bör uppmuntras att fråga sig vad det är som som hon bär på egentligen. Vi förtjänar bättre än att behandlas som tanklösa imbeciller, för sköra för att klara av basala frågor kring liv och död.
  • De säger att kvinnor beskrivs som “kärl” i Bibeln och måste syfta på Petrus 1 brev 7:7 där Petrus kallar kvinnan för “det svagare kärlet”. Men tycker att man verkligen inte har förstått Guds tankesätt om man tror att det handlar om att kvinnan är ett barnbärarkärl och sämre än mannen. Dels så sägs detta i sammanhanget att en man ska visa sin kvinna aktning som den medarvinge hon är, för annars hindras hans böner (mycket allvarligt i en kristens liv!). Sen så har Gud en alldeles speciell syn på enkla kärl (2 Kor 4:7) (även män beskrivs som kärl!), och det här med svaghet är inte alls vad man kan tro att det är (2 Kor 11:30). Hallå, Jesus tvättade folks fötter, misshandlades och mördades, och han upprättade svaga, syndiga kvinnor som nedvärderades av män runtomkring som trodde sig vara bättre.  Att vara ett “svagare kärl” är inte dåligt. Man måste läsa det genom Jesus-glasögon och komma ihåg att Guds rike är ett annorlunda rike.
    Sen att kristna män missförstått det där x antal gånger i historien är ingenting konstigt, då de är ofullkomliga även med Frälsaren vid sin sida. Det är därför det är så bra att Gud gett även kvinnor Frälsaren, intellekt och ett hjärta till att läsa och förstå saker (och göra sina egna misstag förstås). Vi är fullvärdiga medarvingar. Det är en stor sak även nu, men på Petrus tid var det till och med ännu mer radikalt.

Det finns mycket mer värt att kommentera egentligen men jag slutar här. Det kommer fler chanser.

När det kommer till Natashja så får ni gärna be för beskydd över henne och hennes barn och äktenskap. Hon tar ofta rejäla kamper på nätet och jag förstår inte hur hon kan hantera allt sånt där själv, jag hade typ dött efter en dag (jag är ett rejält bräckligt kärl = inte ett dugg sämre kärl i Biblisk mening).

Sammanfattning

Jag har nu postat två exempel på feministiska poddar som behandlar ämnet abort, men som gör det på ganska olika sätt. Jesusfeministpoddens avsnitt är förvisso lite otydligt  för mig som lyssnare emellanåt (mellan Grenholm och Hedman, som har pratat om det här sinsemellan i åratal, kan jag tänka mig att det är hur tydligt som helst), men jag hoppas att de kommer ge mer tid att förklara och utveckla sina ståndpunkter och fortsätta prata om det, för de är något bra och viktigt på spåren som jag tror skulle kunna berika det feministiska abortsamtalet enormt. Som det är nu låter det mest “enkel och snabb abort åt alla så länge under graviditeten som möjligt, och ställ inga frågor!!”, och det är så rasande illa att jag spyr.

Abort, Betraktelser, Bibeln, Bilder, Jesus, Kristendom

Tips om två feministiska poddavsnitt om abort, del 1

Jag lyssnar egentligen inte på poddar, jag tycker att det är jobbigt, men här har jag gjort undantag. Självklart handlar de om abort, detta ämne som är som en fastlimmad handboll i handflatan (man kan inte kasta bort den även fast det inte är så kul med handboll) (så är det för mig i alla fall).

Jag delar upp blogginlägget i två delar för jag orkar inte skriva hela just nu.

Först ut är Jesusfeministpoddens avsnitt “Abort”
tryck här för att komma dit

300x300bb-75.jpg

Jesusfeministpodden drivs av Katarina Hedman och Sarah Grenholm och de tror på Jesus likt som mig och förkovrar sig en hel del i Bibelns och den svenska kristenhetens (ibland inte helt) underbara värld, ur ett feministiskt perspektiv och med stor kärlek och respekt för Bibeln (annars är det inte helt ovanligt att kristna feminister låter Bibeln komma i skuggan av feministisk ideologi, och det gott folk, det tycker jag enbart är plågsamt att skåda).

Avsnittet är mestadels kritik mot delar av kristet abortmotstånd och hur de upplevde det när de växte upp och vad de tror att de dåliga delar de såg kan ha för konsekvenser. De ger även sin syn på vad de tror kan göras bättre annorlunda.

Det där är erfarenheter som jag själv inte kan relatera till, då det där är som en annan värld för mig. Och sen jag insåg vad abort är så har jag mest varit i kontakt med andra kvinnliga abortmotståndare, varav några själva har gjort abort. Jag ser även amerikanska feminister som en stor inspirationskälla när det kommer till det här, så pro life-feminism är något som jag har tagit del av ända från början av min vandring på den här leden. Så det där med karlar som har abort som hjärtefråga och som gormar på ett okärleksfullt sätt är bara något jag bara sett ibland i periferin.

Jag tycker att det är viktigt att höra på vad Grenholm och Hedman försöker säga. Avsnittet är bitvis provocerande, men jag kan uppskatta när det river om det river på rätt sätt. När de pratar om den här virala liknelsen med vasektomi till exempel, i stället för att tolka det som att de vill könsstympa alla män och utmåla alla kvinnor som helt odelaktiga, försök se vad som gömmer sig bakom den här liknelsen och vad det är som gör att så många kvinnor världen över applåderar den. Kvinnor över hela världen längtar efter en kultur där vi kan räkna med att män väljer bort av sin egna bekvämlighet och anpassar sig för att vi kvinnor och våra barn ska vara säkra och ha det bra. 

Bara tanken på det kan göra kvinnor helt gråtfärdiga kan jag tala om. Tanken på ett samhälle där kvinnor anses som trovärdiga, värdefulla och viktiga att anpassa sig efter.

Som det är nu vägrar många män kondom pga “lite mindre skönt” och frågar inte ens om kvinnan tar p-piller, för i den kultur som vi har nu kan han räkna helt kallt med att kvinnan gör abort om ett barn råkar bli till, alternativt att hon uppfostrar barnet själv utan att han ens behöver vara trevlig. Denna förbannade egoism. Bli heligt förbannade, ni karlar som lyssnar på avsnittet. Men se till att bli det av rätt orsaker!

Mitt favoritavsnitt är egentligen deras uppföljaravsnitt “Att debattera abort” (tryck här för att komma till det avsnittet). Där reder de ut missförstånd och förklarar lite mer hur de tänkte. De är själva lite missnöjda med hur vissa saker kom ut. Blev i princip kär i dem under det avsnittet, för det är så skönt att höra fler människor än jag själv som är lite ängsliga och det var oerhört skönt att höra deras frustration med att försöka föra ett samtal kring ämnet abort. DET ÄR SJUKT FRUSTRERANDE. 

Vissa saker som lämnade mig med huvudbry blev iaf utredda under det andra avsnittet. Inte allt men det mesta.

Även fast det hade varit nice så tror jag inte att de två kommer göra några större feministiska djupdykningar i ämnet abort framöver, jag får inte den känslan. Tycker de verkar nästan mer obekväma av att ta upp ämnet än vad jag är. Men det var bra att de gav det två avsnitt!

Jag har lyssnat även på lite mer av deras podd och har uppskattat de avsnitten, trots att jag i regel inte lyssnar på podd.

Barn, Bebis<3, Bibeln, Bilder, Familjeliv, Jesus, Vardag

Sankta Lucia

Hörde förut ikväll hur det prasslade och fnissades inne på Bönas (alltså min dotters) rum och när jag kom in så fann jag denne.

IMG_2917

Jag är som ni vet ingen högtidsmänniska (förutom möjligtvis påsken) och jag vet för lite om Lucia för att känna att jag vill hylla henne (litar inte på historien om helgonet Lucia för en sekund). Ja jag vet att jag kanske hade kunnat vara lättsammare och lite mer “go with the flow” till min personlighet, hehe *stelt skratt*, men det verkar inte vara min lott här i livet. Nu blev det i alla fall lite Lucia här hemma ändå. Av den sötaste sort.

Idag hittade jag min citatbok också där jag skrivit ned Bibelord och Bibeltankar allt sedan jag blev frälst och jag har saknat den väldigt mycket. Här får ni ett citat jag skrivit ned i den:

“Det folk som sitter i mörker skall se ett stort ljus, och för dem som bor i dödens land och skugga skall ett ljus gå upp” Matt 4:16

Och det är alltså inte över huvud taget Lucia som det syftas på här, utan…

“Jesus talade åter till dem och sade: ‘Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.'” Joh 8:12

Sitter du i dödens land och skugga? Och är omgiven av mörker? Vill du se ett stort ljus? Då vet du nu vem ljuset är och vad han heter. Till honom kan du lägga alla dina bekymmer.

“Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.” Matt:28-30 (också nedskriven i boken jag fann)

Söker du ro för din själ? Då vet du vem du kan kalla på nu. Har du tvivel? Be honom att om han är på riktigt, så kan han ta bort dina tvivel. Så bad jag i min första uppriktiga bön till honom.

Ha en bra dag!

(Vill även berätta att vi fick en gåva med bensinpengar med posten och jag blev så glad och rörd och förvånad att jag satte mig ned och grät. Gåvan var anonym men det stod “i Jesu namn” på en lapp. Finns mycket jag kan säga, men Gud vet allt, så här väljer jag att bara skriva att den betydde mer än bara det materiella)

 

Betraktelser, Bibeln, Bilder, Illustrationer

Urgulligt och vardagligt men ändå superövernaturligt i Bibeln

Fick det här bloggförslaget

Olika kapitel i Bibeln ex ordspråksboken och berätta vad du tycker om/uppfattar det som ?

Och jag tänker att jag ska dela med mig av ett stycke från Domarboken (Domarboken 13) när Simsons föräldrar Manoa och hans fru, som är infertil, får reda på att hon ska föda en son.

(Skriver kort om vad Domarboken är längst ned i inlägget)

Jag vill dela det stycket för mitt hjärta blir alldeles mjukt och gosigt när jag läser om deras reaktion och hur de hanterar meddelandet från ÄNGELN (de fattar inte ens att det är en ängel förrn i slutet!). Det är så vardagligt ängsligt och trevande, att jag bara vill krama dem allt jag kan. Inget klipp med kattungar och söta djur på internet, INGET, har fått mig att känna såna gullkänslor, som när Manoa och hans hustru får reda på att de ska få en son och de snubblar omkring för att försöka ta emot budbäraren och budskapet så gott de kan. Jag menar frun hade ju fått höra allt som behövde höras, men Manoa blev osäker och var väl rädd att missa nåt, så han bad Gud att sända budbäraren igen. Och när han kommer så vill Manoa tillreda en get.

Och som jag älskar när de väl inser att de sett en Herrens ängel, och Manoa börjar ängslas över att de kommer att döden dö för vad de sett, och frugan, som är mer logiskt lagd bara “äh om Herren ville att vi skulle dö skulle han väl inte göra sig besvär att berätta allt det här och dessutom umgås med oss medans vi sprang omkring med den där killingen” typ.

Jag tänker att jag lägger in stycket direkt från Bibeln nedan så får ni läsa själva – den gör sig bäst i original.

Här har ni Domarboken 13, direkt från fantastiska älskade Bibeln: 

“Israels barn gjorde åter det som var ont i Herrens ögon, och Herren gav dem i filisteernas hand i fyrtio år. I Sorga levde en man som hette Manoa, han var av daniternas släkt. Hans hustru var ofruktsam och hade inte fött några barn.

Men Herrens ängel uppenbarade sig för hustrun och sade till henne: “Se, du är ofruktsam och har inte fött några barn, men du skall bli havande och föda en son. Se nu till att du inte dricker vin eller starka drycker och inte äter något orent. Ty se, du skall bli havande och föda en son, och på hans huvud skall ingen rakkniv komma, ty pojken skall vara en Guds nasir redan från moderlivet. Han skall påbörja räddningen av Israel ur filisteernas hand.”

Då gick hustrun in och berättade detta för sin man och sade: “En gudsman kom till mig. Han såg ut som en Guds ängel, mycket fruktansvärd. Jag frågade honom inte varifrån han var, och han lät mig inte veta sitt namn. Han sade till mig: Se, du skall bli havande och föda en son. Drick nu inte vin eller starka drycker och ät inte något orent, ty pojken skall vara en Guds nasir från moderlivet ända till sin död.”

pojkensimson.jpg

Då bad Manoa till Herren : “O Herre, låt gudsmannen som du sände hit komma tillbaka till oss för att lära oss hur vi skall göra med pojken som skall födas.” Gud lyssnade till Manoas röst. Guds ängel kom tillbaka till hans hustru, när hon satt ute på marken och hennes man Manoa inte var hos henne. Då skyndade hustrun genast i väg och berättade det för sin man och sade till honom: “Se, mannen som kom till mig häromdagen har uppenbarat sig för mig.”

Manoa steg upp och följde med sin hustru. När han kom till mannen, frågade han honom: “Är du den man som talade med min hustru?” Han svarade: “Ja”. Då sade Manoa: “När det nu går som du har sagt, hur skall vi då bära oss åt med pojken? Vad skall vi göra med honom?” Herrens ängel svarade Manoa: “Din hustru skall ge akt på allt det jag har sagt henne. Hon skall inte äta något som har vuxit på en vinstock, och vin eller starka drycker får hon inte dricka, inte heller får hon äta något orent. Allt vad jag har befallt henne skall hon hålla.”

Manoa sade till Herrens ängel: “Låt oss få hålla dig kvar, så skall vi tillreda en killing åt dig.” Men Herrens ängel svarade Manoa: “Om du än håller mig kvar, skall jag inte äta av din mat. Men om du vill tillreda ett brännoffer, så offra det åt Herren .” Manoa förstod nämligen inte att det var Herrens ängel. Manoa sade till Herrens ängel: “Vad är ditt namn? Vi vill ära dig, när det som du har sagt går i uppfyllelse.” Herrens ängel sade till honom: “Varför frågar du efter mitt namn? Mitt namn är Underbar.”

Manoa tog killingen med tillhörande matoffer och offrade det på klippan åt Herren . Då lät han något underbart ske inför Manoas och hans hustrus ögon. När lågan slog upp från altaret mot himlen, for Herrens ängel upp i lågan från altaret. Manoa och hans hustru såg detta, och de föll ner till jorden på sitt ansikte. Sedan visade sig Herrens ängel inte mer för Manoa och hans hustru. Och Manoa förstod att det var Herrens ängel. Manoa sade till sin hustru: “Nu måste vi dö, eftersom vi har sett Gud.” Men hans hustru svarade honom: “Om Herren hade velat döda oss, hade han inte tagit emot något brännoffer och matoffer av vår hand och inte låtit oss se allt detta, inte heller hade han sagt oss detta.” Därefter födde hans hustru en son och gav honom namnet Simson. Pojken växte upp, och Herren välsignade honom. Herrens Ande började verka på honom, medan han var i Dans läger mellan Sorga och Estaol. “

Visst är de underbara! Och det är så vardagligt. Jag kan nästan höra träskorna klappra när de sprang hit och dit för att fixa offereld (de hade säkert inte träskor men ändå). Och jag tycker att Bibeln rätt ofta är så här. Mitt i allt det högheliga skymtar man vardan.

Sen är Simson också en väldigt excentrisk filur må jag säga.

Kort om domarboken:  Jo det är så att Guds utvalda folk hade en hemsk ovana att glömma Gud och börja följa omkringboende hedningars seder och bruk och tillbe deras gudar. Då satte Gud in domare (typ ledare) som ledde folket tillbaka till Gud och styrde och hjälpte och höll ordning. Så fort de här domarna dog så avföll Israel och började följa andra gudar igen. Och så där var det, gång på gång på gång på gång. Hela gamla testamentet är som en enda stor “GUD VI LÄMNAR DIG ALDRIG” “hejdå Gud” “GUD TA TILLBAKA OSS” “Bye bye Gud” ) (jag antar att just nu befinner vi oss i Sverige i en slags bye bye-Gud-period, efter att ha varit kristna ett tag).

 

Bibeln, Kristendom, TV & film

Upprycket

Hej!

Idag har jag haft full rulle och så jag har inte haft tid att sätta mig ned ett sammanhängande stycke tid, utan det har varit tvätt, bebis, disk och hushållsgrejer non stop. Ja förutom när vi såg film. Vi såg filmen “Left behind” som handlar om upprycket, det var en vän som tipsade om den.

Det står om upprycket i Bibeln nånstans och det finns olika teorier kring hur och var i ordningen som det kommer att ske (det finns en rad saker som ska ske i yttersta tiden). Upprycket är alltså att Jesus ska komma och ta med sig alla som tror på honom.

Den stora vattenbrytaren brukar vara huruvida det kommer att ske “före eller efter vedermödorna”.

Jag har inte läst mycket om det, Uppenbarelseboken är för mig en gåta, och jag tar nog inte den här filmen som nån pitch perfect tolkning heller, men vad vet jag. Kanske blir det så att det överallt kommer ligga klädhögar där de kristna satt, med bilolyckor och kraschade flygplan som naturlig följd. Och kanske kommer världens högsta ledare bete sig som godtrogna skolrådsrepresentanter. Jag menar en flygvärdinna gick direkt från flygplanet till sitt “nya jobb” som anställd i maktens innersta rum i FN.  Jaja man ska väl inte vara petig hur exakt utsållningen i jobbansökningarna gick till.

Jag ser nu att de har gjort en remake av filmen med stornamn som Nicolas Cage och den där killen som var med i den där ungdomsserien där de populära killarna spelade basket.

Här är i alla fall en trailer på originalfilmen som vi såg:

Förstår ej hur vår 13-åring kunde somna i soffan medan den pågick. Jag hoppas att hon är taggad på att se de två uppföljarna. Nä, nu ska jag gå och lägga mig. Men jag måste nog säga att jag inte känner att luckorna i min kunskap kring det här med upprycket känns jätteuppfyllda. Inte för att jag förväntar mig det från en film.

Ni som har varit kristna lite längre får gärna dela om ni har några tankar kring upprycket. Ni som inte är kristna måste väl hålla med om att det här är riktigt spännande grejer.