Abort lagligt fram till födseln

Visste ni att man i Canada får abortera sina barn ända fram till förlossningen?

Ni som tycker att abort handlar om “kvinnans rätt till sin kropp”, vad tänker ni om det? För där har vi ju ett land som verkligen lever ut den frasen fullt ut. I Sverige har ju kvinnor bara “rätt till sin kropp” fram till v18, senast till v22.

Anser ni att Canada är ett föredöme när det kommer till kvinnors rätt till sina kroppar?

Jag personligen blir helt förfärad när jag tänker på det. När jag nyss fött Stig tänkte jag på alla barn som är i precis samma fas i livet som honom men som helt lagligt får dödas i Canada. Hur kan ett samhälle ens få kallas för civiliserat där sånt tillåts?

Men jag tänkte mycket på abort under graviditeten också. Ända fram till v18 tänkte jag på att jag skulle kunna döda Stig när jag ville, no questions asked. När jag kom in i v18 kändes det som en seger, fast inte lika mycket för mig som för mitt barn, för äntligen fick han ett egenvärde även i samhällets och vårdens ögon. Om jag sökte abort efter v18 så skulle det finnas människor som försvarade honom, som skulle tala kärleksfullt om honom och kanske erbjuda mig som mamma alternativ, uppmuntran och hopp. Det känns bra när även andra ser ens barns värde och att det finns folk som skulle kunna hjälpa både mig och barnet om vi skulle hamna i nån slags kris.

För hamnar en gravid kvinna i kris på något sätt, ja då är barnet automatiskt också i kris. Så är det bara.

IMG_1221

Min pojke i vecka 12 och redan så söt. Svårt att se på bilden men han låg där inne och kickade och viftade med sina små paddlar till händer.

Jag har tänkt på allt som kan pressa en kvinna till abort. Omständigheter, rädsla, ovisshet, ekonomi, psykisk ohälsa, missbruk, familjemedlemmar, tabun, egoistiska våldsamma manipulativa kärlekslösa män, . Bristen på alternativ. Jag har tänkt på kvinnors utsatthet, på de krav som kvinnor lever under, på normer, ideal och längtan. Jag har tänkt på alla aborter som sker på grund av ren okunskap.

Jag har tänkt på det kalla och elaka språket som många tyvärr använder på ofödda. På skällsorden, skällsord som “tumörer”, “parasiter”, “inte levande”, “inte mänskliga” och “cellklumpar”.

Kan inte ni som använder er av såna ord när ni pratar om ofödda bara sluta med det? Ni måste kunna bättre än så.

På “att se”-listan – Domstolen om Barnmorskefallet #SVT

Jag såg att det har kommit ett avsnitt av Domstolen med barnmorskorna Ellinor Grimmark och Linda Steen och deras kamp om att få utöva samvetsfrihet. Avsnittet släpptes i torsdags. Det måste jag se. Är det nån som gjort det? Var det bra?

Grimmark är en av mina förebilder, vilken kvinna! Är så tacksam för hur hon har vågat och orkat och orkar stå i mitten av denna kompakta och många gånger obehagliga känslostorm som ämnet rör upp.

Jag måste säga att jag många gånger har blivit helt förskräckt när jag har läst vad folk har skrivit om henne (och hennes ståndpunkt). Så ofta har det varit okonstruktiva och opålästa antaganden och anklagelser blandat med personangrepp inte sällan med en enorm skopa elak ironi, skeva liknelser, irrationell rädsla och måla fan på väggen-mentalitet.

En av anledningarna till att jag har blivit så förskräckt är för att jag vet att jag vill göra som dem. Inte bli barnmorska alltså, hujeda mig, men att vara öppen med vad jag har insett om abort. Jag vill vara frimodig och öppenhjärtig och jag vill tala om de ofödda och deras människovärde och hur abort på så himla många sätt inte bara tar livet av de minsta vi har utan i allra högsta grad skadar oss som är större i egenskap av kvinnor.

Men hur ska jag våga? Jag som är så kopiöst konflikträdd och ragglig på mina ben. Jag som ligger vaken på natten med hjärtat i halsgropen om nån tittar argt, ledset eller besviket åt mitt håll. Jag har skrivit hur jag tänker om abort tidigare här på bloggen (det var första gången jag satte ord på det ordentligt över huvud taget faktiskt) men blev så ledsen av en del reaktioner efteråt att det kändes som att jag skulle närapå dö om jag ska vara ärlig.

Det jag vill säga är i alla fall att jag är tacksam för alla som vågar stå upp för våra minsta och den inte alltid okomplicerade men viktiga uppgift vi har att på bra sätt skydda och ta hand om både dem och deras mödrar, ibland på ett så konkret sätt att det handlar om jobb inom förlossningsvården. Jag är tacksam för Ellinor Grimmark och Linda Steen.

Ja jag ser fram emot avsnittet i alla fall. Se den gärna ni med om ni inte redan har gjort det och säg vad ni tycker om det sen (på ett schysst och bra sätt, men det vet jag ju att ni fixar).

domstolensvtsv

Klicka här så kommer ni till Avsnitt 2 av Domstolen på SVT.se

Böneämne: Kvinna som funderar på abort pga pojkvän som vill plugga klart

gravid

Hej allihopa. Nu vänder jag mig särskilt till mina kristna läsare, ni som fattar vad jag pratar om, ni som tror på att Gud YHVH hör bön och ni som kan känna frustrationen, sorgen och ilskan i att det här är så vanligt och att så många kvinnor ska behöva gå igenom det. Det jag ber om är alltså bönhjälp.

Häromdan läste jag en kommentar i ett kommentarsfält på en rätt känd blogg där en kvinna desperat söker efter råd över hur hon ska göra. Hon är gravid och funderar på abort.

Det märks i kommentaren att även fast hon är förvirrad och rädd, så är hon samtidigt glad för graviditeten. Tyvärr gäller inte samma för hennes kille som har ett år kvar på sin (sketna, ursäkta men..) utbildning och som ser barnet och sin flickväns tillstånd som något som kommer krossa hans framtidsplaner och lycka. Han vill ha flickvännen för sig själv i några år innan han är “redo att skaffa barn”. Ja ni känner igen resonemanget. Det barn de redan väntar räknas inte utan ses som nåt annat än vad det är.

Så här skriver hon bland annat:

Jag säger att jag kommer ha en anledning livet ut att vara ledsen. Han säger att om jag inte gör abort, kommer han vara arg resten av livet“. Han anser att en graviditet borde kännas fantastiskt, och eftersom det inte gör det för honom, så tycker han att det är bättre om hon avslutar detta barns liv så att de kan försöka skaffa ett nytt senare då det kanske passar honom, och säkert även henne, bättre. Hon älskar honom och är medkännande och inlyssnande.

Så här skriver hon:

“Det jag uppskattar i allt mörker är dock att han säger att den dagen har blir pappa, vill han ha gjort allt det här innan för att kunna vara så närvarande som möjligt. Han säger att han inte kommer kunna koncentrera sig på skolan och veta att han har en nyfödd hemma. Men det jag hela tiden kommer tillbaka till är: är en abort värt det? Jag är övertygad om att en abort kommer göra mig trasig. Jag kommer inte finna mening i att ens gå klart skolan och jag kommer varje år tänka hur livet hade kunnat se ut. Varje dag efter tänka att jag hade kunnat valt annorlunda. För jag vet ju att jag aldrig skulle ångra ett barn. Men jag vill inte göra den här resan själv och jag vill inte leva med någon annan än min pojkvän.

Hon känner att hon vill ha och behöver stöd och hon känner att hon tvingar på den här mannen som hon älskar ett föräldraskap om hon låter barnet leva, och man märker att hon prövar och smakar på tanken att ta bort det. Kanske är det här barnet ett offer värt att betala för att få det där livet som de/han har tänkt sig att de borde ha tillsammans? Kanske skulle abort inte vara så svårt som hon tror? Och så blir ju killen, som hon lever med, glad igen?

Hon får många fina råd från människor i kommentarsfältet. Tyvärr är alldeles för många råd av typen “det blir bra oavsett hur du väljer, båda valen har sina fördelar och kan göra dig glad”. Och hon väger. Ena foten, andra foten.

Tänk. I den här kvinnans liv, i denna kvinnans kropp, vem hon nu är, pågår just nu en kamp på liv och död. Kommer detta barn få chansen att födas senare i år?

Det bestäms närmsta dagarna/veckorna.

Så jag gör ett utrop eller vad man ska kalla det: ni som har tid och lust och energi och intresse eller vad det nu är som krävs: be för den här mamman, för barnet och för pappan.

Be gärna för situationen i allmänhet också. Det är många som sitter i den. Den är tyvärr vanlig. Och lögnen om ofödda som inte såvärst mycket värda hjälper inte.

 

il_570xN.554546545_gkyt

Bland det bästa jag har läst om abort #prolife

Jag bara måste dela med mig av följande som min favorit-prolife-organisation New Wave Feminists postade för ett tag sen. Det är så bra. Det bästa är om ni kan läsa det på engelska men nedanför bilden kommer jag skriva en översättning (om du har svårt för engelska) (jag översatte så gott jag kunde).

Här hittar du inlägget på instagram och Här hittar du originalinlägget på facebook.

New_Wave_Feminists___newwavefeminists__•_Foton_och_videoklipp_på_Instagram

Början citat:

Jag fick precis en uppenbarelse när jag pratade med en vän om de aggressiva och provocerande anti-abortdemonstranterna, och jag tänker att det är värt att dela här…

Jag: Det är det här som slår mig- de har ju inte fel. Det *ÄR* ett människoliv och det *BLIR* dödat. Och hur mycket jag än avskyr användandet av målande foton på det där sättet så ÄR det vad abort gör med en ofödd människa. Så det är ju någon form av kognitiv dissonans som sker när folk blir arga av att se dem. Liksom, om det nu bara är en klump med celler varför blir du då så upprörd av att se det? Jag tror att så mycket av det har att göra med hur man lägger fram informationen. Informationen är riktig, men den levereras så okänsligt att det framkallar ilska i stället för insikt, och det slutar med att budskapet för det mesta inte når fram.

Vän: Det är för att det är sanning utan kärlek. Å andra sidan, pro-choicers levererar kärlek utan sanning. De vill få dig att må bra kring din abort, så det finns massor av kärlek och acceptans, men de måste hålla så många fakta borta från dig som möjligt… eftersom sanningen skulle göra ont. 

Wow. 

Mitt i prick. 

Enda sättet att förändra vår kultur är med SANNING + KÄRLEK. 
Fakta + Medlidande. Information + Resurser. “

Slut citat.

Jag bara måste rekommendera New Wave Feminists (jag länkar till deras kanaler längre ned). Särskilt om du inte riktigt fattar prolife. De är så himla varma, gulliga, roliga, smarta och intressanta.. Som sagt så är de min favorit-prolife-organisation (som är aktiva på nätet) – OCH SÅ ÄR DE INTE ENS KRISTNA!!!1 Haha. Skandal. Nä jag skojar bara. Alltså det är verkligen inte något avståndstagande från kristna organisationer och engagemang (om nu nån skulle tro det) att jag har fastnat för dem. För mig är Gud central i abortfrågan (det är han som satt människans värde och utan hans hjälp skulle jag förmodligen strunta i ofödda eftersom jag högst sannolikt inte ens skulle ha börjat se dem som mänskliga) och där Gudsaspekten inte finns med så fattas den. Jesus är nödvändig för att vi ska förstå vad sanning och kärlek är och det är han som kan förlåta, hjälpa en att förlåta vad andra gjort, och som förvandlar, helar och upprättar på djupet.

Hur som helst så har jag i alla fall fastnat för just desss kvinnors engagemang för kvinnor och barn och så tycker jag att det är så uppmuntrande att det finns folk som fattar basic truths about human life utan att Gud självt pedagogiskt och tålmodigt har måstat hålla en i handen och peka och visa i detalj som vore man 2 år (fast jag älskar när han gör så <3).

Länkar till New Wave Feminists flöden och kanaler:

Det här var det första jag såg från New Wave feminists (länk till klippet om inbäddningen inte funkar). I klippet berättar Destiny Herndon kortfattat en liten anekdot apropå påståendet att abort och manlig masturbering på något sätt skulle gå att liknas med varandra (yez det finns de som tror det, det blir man varse då och då… ).

Man behöver inte fjanta bort de ofödda och låtsas som att de inte finns

Den här bilden har blivit viral.

17156351_1231814526886716_1241807300913425857_n

Jag fattade den inte först. Jag tänkte att om Gud vill ha graviditeter så borde han väl vilja ha män med erektion också? I mina ögon såg skylten ut att bekräfta att regeringen varit konsekventa när de satsat på Viagra. Åtminstone om man skulle utgå från graviditet som Guds vilja.

Men så fick jag höra att det inte handlar om graviditet, det handlar om abort. Så klart. Men så himla korkat.

Hur kan man likställa abort med att få medicin mot erektionsproblem? Oavsett hur dum man tycker att Trump och hans likar är – visst måste man väl kunna se hur skev denna liknelse är?

Är det här alltså vad som krävs för att gå viral i pro abort-debatten?

“if killing a child/featus/embryo isn’t Gods will, then an erected dick isn’t God’s will either”.

Skitmånga: “KLOCKRENT 😀 HAHA bästa! *GILLA* *DELA*”. 

Seriöst?

Kvinnan ska få bestämma över sin kropp – ja – men hur kan man räkna bort de ofödda liven HELT från ekvationen i sånt här, och ändå tycka att det är “klockrent”? Kan man inte bry sig om att åtminstone nämna dem, i stället för att bara kallt skämta bort dem som om de inte betyder någonting alls? Som att de inte ens finns?  Som att abort är lika okomplicerat som medicin mot erektionsproblem? 

Hur kan man låtsas som att det inte finns någon där inne i kvinnan, som är en del av henne, men ändå avskild från henne, och som växer? Någon som är där vi alla en gång varit, den tid när vi själva låg där djupt inne i våra mödrar och väntade på att födas?

Det ofödda livet ÄR nånting, det BETYDER NÅNTING, oavsett om man tycker att kvinnan ska ha laglig rätt att ta död på det eller inte!

Jag måste säga att jag blir helt förfärad och ledsen av hur folk beter sig som om ingenting går förlorat i samband med abort. Som om abort vore som vilken kroppslig medicinsk behandling som helst. Som om avslutandet av ett levande människofoster är nåt som i närheten går att jämföra med en erektion. 

Någonting går förlorat. Något oåterkalleligt händer och någon som var helt unik är borta, vid varje enskilt utförd abort. När man skämtar bort det och dumförklarar alla som över huvud taget säger “vänta nu, det här är inte klockrent, det här är inte roligt” om den här typen av bilder är bara sorgligt, så sorgligt. 

Abort: Lagligt eller olagligt?

Jag har skrivit lite i det här inlägget om hur min syn på abort förändrats sen jag blev frälst.

Jag skrev att jag “inom kort” skulle skriva kring förbud och nu tycker jag ramen inom vilket “inom kort” räknas har nått sitt slut så nu tänker jag posta några ord om hur jag ser på förbud och lagstiftning.

Ja först och främst skulle jag vilja säga att det redan är “förbjudet” med abort. Eller, snarare så här: det finns viktigare värden som man kan rätta sig efter än det som svensk lagstiftning tillåter. Svensk lag tillåter abort och väldigt många människor anser helt klart att foster saknar människovärde. Men det betyder inte att det är sunt, sant, gott eller rätt.

Gud lär oss att foster är små personer även om vi inte kan se den personen just för tillfället. Och eftersom de är små personer så gör det handlingen att ta bort dem mycket grövre, så klart. För det är ju ganska enorm skillnad på att ta bort en “cellklump” och en liten person.

Och det är här vi stöts, jag och många av de som tycker att abort är bra. De ser inte foster som personer, vilket ju inte är så konstigt om man inte tror på Gud och på att han kan se oss på sätt som ingen annan kan (har själv varit där).

Det är lätt att tänka att eftersom man inte tror på Gud så kan man själv bestämma vad som är sant utifrån sin egna åsikt och utifrån tidsandans ständigt rörliga skiften och nycker. Men det där är en ganska gammal lögn.

Det finns värden som inte är rörliga och som gäller och angår oss alla oavsett om man tror eller inte tror på det, på samma sätt som att Gud finns och angår oss alla oavsett om man tror på honom eller inte.

Vi har alltså en Gud som inte försvinner bara för att alla inte tror på honom.

neverendingstory

Men att tro på honom är, som ni kanske redan har märkt själva, inget tvång. Vem som helst kan när som helst vända sig bort från honom, och det har också människor gjort i alla tider och det finns otaliga exempel på det även i Bibeln.  Så det är en frihet som vi har, och det är en frihet som vi ska ha eftersom den är given av Gud.

En annan sak att alltid keep in mind är att Bibeln inte heller bör läsas utan kärleken som man får genom tron på Jesus, för utan den kärleken är det lätt hänt att det som rör tron och som står i Bibeln bara blir tekniskt, hårt och livlöst.
För även om det som Gud har bestämt står fast och är väldigt väldigt viktigt, så är aldrig en levande relation till honom teknisk, stel och livlös. Gud är personlig och han både vill och kan möta oss i var och ens unika situation, och Bibelns ord är inte bara hårda bokstäver.

Men om vi ska lämna det för en stund och fokusera på mänsklig lagstiftning, så tänker jag så här: 

Det bästa vore så klart inte ett förbud mot abort, det bästa vore om alla fick lära känna Jesus.

bibelbok

Både oönskat gravida och människor som redan har utfört abort behöver höra om hur Jesus kan vända mörker till ljus och flytta till synes oövervinneliga hinder ur vägen (även kallad berg, se Mark 11:23).

Det finns massvis av människor som har gjort abort som idag mår dåligt över det och där aborten ligger som en flis (eller en kniv) i hjärtat som inte vill lossna. 

Och det värsta är kanske att väldigt många inte ens förstår varför aborten gnager på dem då samhället runt omkring ständigt trivialiserar och rättfärdigar abort genom att reducera den ofödda människan till “en cellklump” och aborterandet av det lilla livet till  “det var bäst så” och att  “det är en rättighet” som är “väldigt bra för kvinnor”.

 

Ledsen

Visst, det finns även de som inte känner så mycket, som gjort abort utan att sörja eller tveka eller känna ånger och som kanske till och med känner sig lättade och glada. Det finns säkert de där beslutet och orsaken till beslutet aldrig gör sig påmint, men det gör ju inte direkt saken mildare för själen. Hur mår de?

Dessa kvinnor behöver oavsett känsla efteråt få veta att de kan be om förlåtelse för vad de gjort (många gånger mer eller mindre helt omedvetna om att det som skett är ont – jag menar – hur ska man kunna veta om alla runt omkring säger att det är bra?) och att de kan få tröst och läkedom från allt som ledde fram till aborten. De behöver veta att Gud har gett ett löfte om att förlåta, hela, upprätta, trösta och förvandla alla oss som med ett uppriktigt hjärta väljer att söka honom genom Jesus.

2kor710* Frälsning är alltså typ samma sak som räddning

Och de som är gravida och inte vet hur de ska göra behöver höra hur Gud ser på och värdesätter liv – inte bara det liv som de bär utan också deras egna liv och sits.

Jag tycker att det är väldigt tråkigt att det abortmotstånd som syns och hörs mest i media och kanske ligger starkast i mångas minnen (den mer nyanserade tycks hamna lite i skymundan?) är den som fokuserar mer på döda och skändade foster än på mamman som bär på barnet i sin kropp.

Vet MAMMAN vem hon är i Guds ögon? Förstår HON hoppet och förvandlingen som nyheten om Jesus innebär för den som vågar sätta sitt hopp till honom?

perfektbarn

Jag tror inte alls på bilder med stympade foster (“Gud är inte en Gud för de döda, utan för de levande” -Luk 20:38) utan jag tror att folk i första hand behöver höra om hoppet och livet som Jesus är. För det är det han är. Han är livet och han är vägen genom mörker, sorg, ånger, brist och elände. Han är den som villl skina upp vägan för oss, rena oss och föra oss samman med Gud så att vi kan leva i och genom honom, precis som det var tänkt från början.

(Om nån som läser det här känner en tomhet inombords så beror det på att du känner den plats där din gemenskap med Gud egentligen borde finnas – vi är nämligen skapta av honom för att leva i gemenskap med honom).

Detta är mycket viktigare att tala om och visa än hur ett aborterat och skändat foster ser ut, tycker jag.

2kor517

Jag har väldigt svårt att se hur det skulle kunna vara gott att tvinga, hota och skrämma kvinnor till att fullborda graviditeter när de av en eller annan anledning inte är övertygade om 1. fostrets värde, 2. sitt egna värde,  eller att det 3. finns hopp om deras framtid.

Men jag kan verkligen inte heller se hur det skulle kunna vara gott att låtsas som att abort är okej och att foster är som vilken skit som helst som sipprar ut från en människas kropp.

Det mest logiska vore kanske att propsa för förbud då abort faktiskt är utsläckande av ett litet människoliv vilket är en tragedi på så många nivåer.

Men jag känner ett enormt motstånd till förbud som “lösning” för jag tror att det bara vore att lägga duk över ett symtom på en sjukdom som går betydligt djupare in i mänskligheten.

Man kan inte lagstifta tro och man kan inte hota någon till att inse värdet i någonting som den inte kan se.

hebr 111

Jag tänker att foster är ett så himla tydligt och konkret exempel för det här att ha visshet om det man inte ser. Jag till exempel har visshet om att foster är älskade och värdefulla trots att deras outvecklade stadium kan lura en. Denna visshet har jag inte fått för att jag själv har mött och sagt goddag till en massa foster och fått se deras unika skönhet innan de blivit födda, utan det vet jag för att Gud har stigit in i mitt hjärta och fått mig att se saker och ting annorlunda mot hur jag såg det förr, eftersom jag nu fått erfara mer hur han är.

Men kan jag på något sätt lägga min erfarenhet och visshet om det osynliga på nån annan med hjälp av lagar och tvång?  Kan tvång få kvinnor att känna hopp?

Nä, alltså, jag tror inte att det går att vålda ner Guds ändlösa kärlek i halsen på folk. Gud är inte en tvingande Gud. Gud varnar oss gärna, han pekar gärna med hela handen och drar i och hintar oss på olika sätt, men han tvingar oss inte att tro på honom. Och vill inte Gud själv som är universums skapare tvinga någon till tro på det ögat inte kan se, då tror jag att det är bäst att låta bli med sånt.

hes327Jag har inget svar på vad exakt som är bäst när det kommer till svensk lagstiftning. Men det är inte det viktigaste som tur är. Att jag har svar alltså.

efesierbrevet 1:18-19

Det viktigaste är att Gud finns och att Jesus inte bara har, utan även är svaret. Ja jag vet att jag tjatar om Jesus. Jesus hit och Jesus dit. Men jag gör det av väldigt goda skäl.

Jag har ju personligen fått (och får kontinuerligt) uppleva hans förlåtelse, tröst och helande. För även om jag inte har gjort just abort, så har jag ju gjort en hel del andra onda grejer (som är fullt OK enligt svensk lagstiftning) och varit med om en hel del annat ont och trasigt.

Så människor måste få veta att Gud finns. Att han är verklig. Att han har satt upp gränser och riktlinjer. Att gränserna och riktlinjerna finns för vår skull (inte hans). Att han bryr sig om varje unik person, foster lika mycket som gamla vrak. Att han vet varför det blivit som det blivit i våra liv. Att han längtar efter en personlig ömsesidig relation med alla människor. Att han hjälper oss att komma på fötter om vi tagit dåliga beslut, blivit svikna och övergivna genom livet, eller på ett eller annat sätt lyckats hamna på en plats där vi känner att nånting är fel.

Jag önskar jag med ord kunde beskriva hur bra Jesus är men tyvärr så kan jag inte beskriva det mer än mycket halvdant.

psaltaren 107:28-30

Sammanfattat:
När det kommer till abortlagstiftning så tycker jag inte att svensk lagstiftning är det mest relevanta, även om den kan vara mer eller mindre human och i linje med vad Gud visat så klart.

Det mest relevanta, tycker jag, är att abort redan är mot den enda vilja som räknas i slutändan och det kan vara bra att veta om man inte redan vet det (många har inte ens haft en chans att förhålla sig till det).

Och det är alltså en vilja som ju bara vill oss vårt bästa. Jag menar det är inte direkt en dålig grej att han älskar och bryr sig om våra barn redan i magen, såpass att han blir bedrövad om nån gör dem illa.

Så jag personligen sprider hellre kunskap om Jesus, vem han är och vad han har gjort och gör och hur man kan ta emot honom, än försöker ändra på svensk lagstiftning. Jag är nämligen helt värdelös på sånt där… politiskt (bara ordet politik ger mig lite obehag faktiskt) (förlåt alla som ser politiskt engagemang som ett obligatoriskt intresse). Nej jag talar mycket hellre om Gud och jag berättar gladeligen om varför jag är mot abort, men sen huruvida folk lyssnar eller inte är inte upp till mig.

matt1014