Kvinnan som liknar abort med självmord (partiellt självmord)

Påven liknade abort med att anlita en yrkesmördare för att avsluta nåns liv. Annika López,  överläkare i gynekologi och obstetrik vid Norrtälje sjukhus, skriver i DN (länk här) att hon tycker att det är fel. Abort är inte som att anlita någon att ta livet av någon. Ska det liknas med något så ska det liknas med att delvis ta livet av sig själv, anser hon, hon kallar det för “partiellt självmord”. Detta eftersom kvinnor nu för tiden ofta kan ta ett piller och på så sätt själva avsluta liven på de vi bär.

“Känsloyttringarna är liknande”, skriver López och syftar på vad jag antar är ett helt självmord, ett fullständigt självmord. Ett så kallat självmord på helheten. “Ofta sorg, förtvivlan och smärta men också ambivalens, beslutsamhet, tillit och lättnad” fortsätter hon.

partiellabort.jpg

“Självmord är inte olagligt” skriver hon därefter, och tycker på så sätt att man därför kan likna självmord och abort ur vårdens verklighetsperspektiv. Abort är ju inte heller olagligt och man arbetar för att förebygga bådadera.

Och jag måste säga att det här är det mest vridna som jag har läst på jättelänge.. Vad är det här? Och vet hon inte att abort ökar risken för djupa depressioner och _faktiska_ självmord? Eller är det kanske det hon menar? Att aborten bidrar partiellt på vägen till det fullskaliga?

Och om nu kvinnan begår ett “partiellt självmord” vid abort på grund av att det är hon själv stoppar in abortpiller i munnen och sväljer, vad är då en abort där någon annan utför aborten åt henne? 

Är det ett så kallat assisterat partiellt självmord?

Betyder det att vården hjälper att ta livet av kvinnor.. delvis? Att de bemöter kvinnors upplevda behov av att avsluta sina liv… ofullständigt?

Borde det verkligen vara lagligt i så fall? Assisterat självmord är inte lagligt. Varför ska då assisterat partiellt självmord vara det? Och när det kommer till samvetsfrihet. Ska barnmorskor verkligen inte kunna avstå från att döda kvinnor lite grann?

Nä usch. Jag fattar inte. Jag vet inte ens om jag raljerar eller vad det här är. Jag får bara inte liknelsen att fungera. Jag orkar inte skriva mer om det. Det blir för mörkt. Knyter man ihop självmord och abort så kan det aldrig bli en rosett.

Och om det är nån som läser det här och som mår dåligt efter en eller flera aborter så vill jag bara säga att det finns hopp, du kan bli hel igen! Tro mig! Du som läser vet kanske att jag är kristen, och det är för att jag har mött och tror på Jesus. Och jag vill säga att han dömer dig inte, han snarare befriar dig från fördömelse. Sen lär han dig massa saker. Det finns hjälp att få även från vanliga människor, och jag hoppas att du ska finna den tröst du behöver och är värd.

Vi har alla våra gåvor

giannajessen.jpgJust ja – jag ska blogga varje dag i en vecka! Vad fort man kan glömma. Och nu vet jag inte vad jag ska blogga.

Så jag postar den här videon med abortöverlevaren Gianna Jessen som jag nyss såg. Måste tipsa om hennes intevjuer och tal, hon är både smart och dökul. På riktigt, hon är en av mina förebilder, men vet att jag aldrig kan bli som hon. Jag kommer aldrig kunna bli en misslyckad abort. Men vi har alla våra gåvor, hon sina och jag mina.

Om du känner att du blir upprörd över ämnet eftersom du själv har gjort abort så spola till 2:00 minuter in i klippet (eller så klickar du här). Det är det enda du behöver se av klippet i så fall, för det är det viktigaste.

Kram!

Jag såg UGs avsnitt om surrogatmödraskap

Och det var så jobbigt att kolla för att det är så hemskt. I American Beauty säger Kevin Spaceys karaktär Lester Burnham “never underestimate the power of denial” och det är vad det handlar om här om svenska par på allvar tror att kvinnorna i Georgien eller Ukraina inte blir exploaterade i den här branschen.

Hur tusan kan de för en enda sekund inbilla sig att kvinnor i fattiga länder ställer upp som surrogater för att det är deras hjärtas längtan att hjälpa barnlösa och totalt främmande par i rika länder?

Jag hatar det. Jag hatar hur kvinnor och barn ses som varor. Jag hatar vårt sjuka konsumtionssamhälle där vi tror oss ha rätten till allt även om det försvårar och förstör andra människors liv.

Slutet av dokumentären var kanske värst.

abrt.jpg

En surrogat väntade tvillingar. “Beställarna” ville inte ha två barn.

Hur de “hanterade” det visar så tydligt att vi har människor här som inte ses som fullvärdiga människor utan som varor som finns där för att tillfredsställa en efterfrågan. Och om efterfrågan inte finns? Då tar man bort överflödet.

Only Jesus can save us.

Det är sunt att sätta gränser för vad kvinnor får göra med sina kroppar #abort

Såg det här klippet delas på Fb tillsammans med ord som “så smart” och “enda argumentet som du behöver i abortdebatten”.

Jag håller inte med. Jag tycker att klippet är fördummande.

Man kan helt uppenbart inte jämföra kvinnan och mannens kropp i den här frågan. Kvinnans kropp är kapabel till att bära barn och även här i Sverige har vi lagar som bestämmer över våra kroppar vid graviditet. Vi får inte göra abort efter v. 18/22. Vi får inte ens sätta igång förlossningen i förtid trots att det är våra kroppar och fostret har chans att klara sig utanför magen. Vi har inte den bestämmanderätten eftersom det inte bara handlar om vår kropp och hälsa utan även ett barns kropp och hälsa. Den gravida kvinnokroppen är unik på det sättet och därför går det inte att jämföra den med en manskropp på ett vettigt sätt.

Visste ni att det i flera delstater i USA (där klippet utspelar sig) är lagligt att göra abort ända fram till förlossningen? Är det okej, eller är det kanske sunt att sätta gränser på vad vi kvinnor får göra med våra kroppar när det kommer till graviditet? Vad tycker ni? Är videoklippet spot-on?

malebody.jpg

Sorgliga nyheter angående syn på aborterade som lever vid födseln #abort

Läste i morse (länk här till svt) att man inte kommer att göra återupplivningsförsök på barn som aborteras och visar livstecken när de kommer ut. Bara en gynekolog kommer att tillkallas till platsen för att stötta personalen om så behövs.

Men vad kommer de göra av de aborterade barnen som lever? Om mamman inte själv vill/kan hålla barnet (hur chockad blir man inte om man förväntar sig att barnet ska födas dött?) medan det drar sina första och sista suckar, kommer någon annan att göra det? Eller kommer det att ligga själv? Som människa och mamma till tre barn så tycker jag att det är en viktig fråga. Jag hoppas verkligen att det finns någon praxis att någon åtminstone håller barnet och visar det ömhet så att det aldrig behöver dö ensam i en klinisk, kal och helt kärlekslös miljö. Ingen människa ska behöva dö på det sättet.

“Abort och för tidig födsel är två helt olika processer som inte går att jämföra med varandra och ska hållas separata” säger Helena Kopp Kallner i svt-artikeln. Jaha? Att förlossningarnas karaktär och slutmål skiljer sig fattar jag. Men barnen då? Vad är det som skiljer dem?

Om ett barn lever efter en abort, och ett annat barn lever precis lika mycket efter en för tidig naturlig förlossning – vad är skillnaden när det kommer till barnen? Vad är det som gör att det ena barnet inte får vård, medan det andra får all modern vård och kunskap tillgänglig?

Och om ni letar efter exempel på kvinnor som söker sen abort så finns ett exempel här. Fast i det här fallet sökte hon inte. Och hon har idag en frisk flicka som, om jag räknar rätt, borde vara omkring 21 år gammal.

Har alla människor lika värde, eller har vi det inte?
Vad är det som krävs för att en människa ska få sitt liv värdesatt som en individ med värde i sig själv?

Vad kan vi göra för att förbättra attityden när det kommer till de minsta och mest sårbara bland oss?

close up of baby feet
Photo by Pixabay on Pexels.com

Så här tänker jag om miljö och politik

Det har varit torka, bränder och vattenbrist och valet står för dörren.

Jag tänker att jag skriver några tankar om miljö och politik.

Miljön

Jag är inte övertygad om att den här sommaren har varit torr och varm på grund av vår naturpåverkan.

Däremot är jag övertygad om att vår miljöpåverkan stör ekosystemet och att vårt bekymmerslösa användande av giftiga ämnen, kemikalier, metaller och plaster påverkar djurs och våra egna kroppar negativt. Man måste läsa typ 10 böcker innan man har tillräcklig kunskap för att köpa ett solskydd för barn som inte gör barnet allergiskt mot sitt egna blod. Hur har det kunnat bli så att man behöver ha 700 högskolepoäng för att köpa sylt som inte leder till livmoderframfall hos kungsörnar.

För att inte tala om alla schampon som först ger oss ADHD för att sedan rinna ut i havet och göra hermafroditer av havslivet. Och då har jag inte nämnt nåt om gift i möbler, kläder, golvmattor, tapeter, mobiltelefoner och leksaker. Man skulle ju nästan kunna tro att det finns en djävulsk kraft som vill mörda och förgöra oss eller nåt.

tackarsdig.jpg

Om man inte kan förbjuda giftiga ämnen så kan man väl åtminstone fixa så att farliga produkter får varningstriangel och kraftigt höjt pris. Vi med begränsad kapacitet att hålla reda på saker behöver hjälp och vägledning för att inte köpa fel och de som är miljömedvetna och gör miljömedvetna val i alla livets lägen måste få nån ro så de inte känner att de egenhändigt bär vår jord och alla dess invånare i sin fjällräven kånken. Känner de så allt för länge så kommer de kanske förr eller senare bli för befolkningsbegränsning ala Kina. Jag ser redan tendenserna hos miljöivrare som tycker att det är “oansvarligt” av prins William av England att skaffa “så många barn” pga miljöpåverkan.

Politiken

Jag hoppas att vi röstar fram kloka beslutsfattare med rätt fördjupad kunskap i avancerade frågor. Som värdesätter moraliska frågor och som kan skilja på rätt och fel och som värnar alla människors lika värde. Sen vilket parti de tillhör känner jag är av underordnad betydelse.

SD har vunnit mark sen förra valet och jag kan säga med emfas att jag har inget till övers för politik som har gjort människoförakt och skrämselpropaganda till några av sina mest centrala hjärtefrågor.

Jag gick in på nån “Rädda Sverige”-grupp som var proppfylld av rasistpropaganda av olika slag och vad som sammanband dem alla tycktes vara en absolut skräckslagenhet som gjorde att de vid bara anblicken av en halalkyckling i kyldisken (därav gruppnamnet kanske) på ICA fick för sig att nån stod i deras bygdegård med en halalslaktkniv i färd att utplåna den svenska folkdräkten.

Vad är det som gör att människor i ett av världens tryggaste och rikaste länder är så vitglödgat skräckslagna? Alla bor väl inte i problemområden? Man skulle nästan kunna tro att otryggheten sitter på insidan och inte på utsidan.

Sen ni som vet att jag är pro-life kanske undrar vad jag tycker om SDs förslag om sänkt fri abort till 12 veckor. Jo jag blir glad när jag hör människor problematisera abort. Det vill jag se mer av! Ändå tilltalas jag inte av deras engagemang för jag undrar från vilken källa den sipprar, så att säga. Jag får faktiskt känslan av att de vill sänka abortgränsen för att de vill ha fler “etniskt svenska” barn. Jag tror inte att deras abortkritik baseras på omtanke om alla människors lika värde i alla fall. Särskilt inte med tanke på hur de har utmålat muslimer som ett virus som sprider sig genom just barnafödande. 

Nu bara spånar jag lite fritt här. Men abort ses ju ofta som en “lösning” för kvinnor i utsatta situationer. Om man ser till att kvinnor som inte är “etniskt svenska” har sämre förutsättningar ekonomiskt och socialt, och om abort samtidigt fortsätter marknadsföras som tipptopp för kvinnor i all slags nöd och oro. Ja då tror jag faktiskt att man kan få ner födsloantalet hos just de mest utsatta kvinnorna. Så genom att styra vilka kvinnor som är mest utsatta så styr man vilka som med störst sannolikhet helt frivilligt aborterar sina foster.

Så hade i alla fall jag tänkt om jag hade varit evil genius. Och se på USA. Grundaren av Planned Parenthood var rashygienist och såg abort som ett verktyg. Så de skulle inte vara de första som tänkt tanken i alla fall.
Men mest av allt så tror jag att de tar upp den här frågan för att fjäska till sig kristna.

Nej deras syn på abortfrågan ger jag inte mycket för även om det på många sätt “låter rätt”. Partiets ideologiska kärna har typ rabies, det har visat sig gång efter annan, jag har svårt att förstå hur man bara kan se förbi det.

Nä nu känner jag att det får vara nog. Jag tycker alltid det känns som att stoppa fingrarna i en smutsig syltburk när det kommer till att “prata politik” och nämna partier vid namn. Lite som att man måste ta en dusch efteråt. Kan inte riktigt sätta fingret på varför.

Ha det bäst!

Abort lagligt fram till födseln

Visste ni att man i Canada får abortera sina barn ända fram till förlossningen?

Ni som tycker att abort handlar om “kvinnans rätt till sin kropp”, vad tänker ni om det? För där har vi ju ett land som verkligen lever ut den frasen fullt ut. I Sverige har ju kvinnor bara “rätt till sin kropp” fram till v18, senast till v22.

Anser ni att Canada är ett föredöme när det kommer till kvinnors rätt till sina kroppar?

Jag personligen blir helt förfärad när jag tänker på det. När jag nyss fött Stig tänkte jag på alla barn som är i precis samma fas i livet som honom men som helt lagligt får dödas i Canada. Hur kan ett samhälle ens få kallas för civiliserat där sånt tillåts?

Men jag tänkte mycket på abort under graviditeten också. Ända fram till v18 tänkte jag på att jag skulle kunna döda Stig när jag ville, no questions asked. När jag kom in i v18 kändes det som en seger, fast inte lika mycket för mig som för mitt barn, för äntligen fick han ett egenvärde även i samhällets och vårdens ögon. Om jag sökte abort efter v18 så skulle det finnas människor som försvarade honom, som skulle tala kärleksfullt om honom och kanske erbjuda mig som mamma alternativ, uppmuntran och hopp. Det känns bra när även andra ser ens barns värde och att det finns folk som skulle kunna hjälpa både mig och barnet om vi skulle hamna i nån slags kris.

För hamnar en gravid kvinna i kris på något sätt, ja då är barnet automatiskt också i kris. Så är det bara.

IMG_1221

Min pojke i vecka 12 och redan så söt. Svårt att se på bilden men han låg där inne och kickade och viftade med sina små paddlar till händer.

Jag har tänkt på allt som kan pressa en kvinna till abort. Omständigheter, rädsla, ovisshet, ekonomi, psykisk ohälsa, missbruk, familjemedlemmar, tabun, egoistiska våldsamma manipulativa kärlekslösa män, . Bristen på alternativ. Jag har tänkt på kvinnors utsatthet, på de krav som kvinnor lever under, på normer, ideal och längtan. Jag har tänkt på alla aborter som sker på grund av ren okunskap.

Jag har tänkt på det kalla och elaka språket som många tyvärr använder på ofödda. På skällsorden, skällsord som “tumörer”, “parasiter”, “inte levande”, “inte mänskliga” och “cellklumpar”.

Kan inte ni som använder er av såna ord när ni pratar om ofödda bara sluta med det? Ni måste kunna bättre än så.

Bonusläsning för intresserade: “Canada hides from its embarrasing abortion statistic”

På “att se”-listan – Domstolen om Barnmorskefallet #SVT

Jag såg att det har kommit ett avsnitt av Domstolen med barnmorskorna Ellinor Grimmark och Linda Steen och deras kamp om att få utöva samvetsfrihet. Avsnittet släpptes i torsdags. Det måste jag se. Är det nån som gjort det? Var det bra?

Grimmark är en av mina förebilder, vilken kvinna! Är så tacksam för hur hon har vågat och orkat och orkar stå i mitten av denna kompakta och många gånger obehagliga känslostorm som ämnet rör upp.

Jag måste säga att jag många gånger har blivit helt förskräckt när jag har läst vad folk har skrivit om henne (och hennes ståndpunkt). Så ofta har det varit okonstruktiva och opålästa antaganden och anklagelser blandat med personangrepp inte sällan med en enorm skopa elak ironi, skeva liknelser, irrationell rädsla och måla fan på väggen-mentalitet.

En av anledningarna till att jag har blivit så förskräckt är för att jag vet att jag vill göra som dem. Inte bli barnmorska alltså, hujeda mig, men att vara öppen med vad jag har insett om abort. Jag vill vara frimodig och öppenhjärtig och jag vill tala om de ofödda och deras människovärde och hur abort på så himla många sätt inte bara tar livet av de minsta vi har utan i allra högsta grad skadar oss som är större i egenskap av kvinnor.

Men hur ska jag våga? Jag som är så kopiöst konflikträdd och ragglig på mina ben. Jag som ligger vaken på natten med hjärtat i halsgropen om nån tittar argt, ledset eller besviket åt mitt håll. Jag har skrivit hur jag tänker om abort tidigare här på bloggen (det var första gången jag satte ord på det ordentligt över huvud taget faktiskt) men blev så ledsen av en del reaktioner efteråt att det kändes som att jag skulle närapå dö om jag ska vara ärlig.

Det jag vill säga är i alla fall att jag är tacksam för alla som vågar stå upp för våra minsta och den inte alltid okomplicerade men viktiga uppgift vi har att på bra sätt skydda och ta hand om både dem och deras mödrar, ibland på ett så konkret sätt att det handlar om jobb inom förlossningsvården. Jag är tacksam för Ellinor Grimmark och Linda Steen.

Ja jag ser fram emot avsnittet i alla fall. Se den gärna ni med om ni inte redan har gjort det och säg vad ni tycker om det sen (på ett schysst och bra sätt, men det vet jag ju att ni fixar).

domstolensvtsv

Klicka här så kommer ni till Avsnitt 2 av Domstolen på SVT.se

Böneämne: Kvinna som funderar på abort pga pojkvän som vill plugga klart

gravid

Hej allihopa. Nu vänder jag mig särskilt till mina kristna läsare, ni som fattar vad jag pratar om, ni som tror på att Gud YHVH hör bön och ni som kan känna frustrationen, sorgen och ilskan i att det här är så vanligt och att så många kvinnor ska behöva gå igenom det. Det jag ber om är alltså bönhjälp.

Häromdan läste jag en kommentar i ett kommentarsfält på en rätt känd blogg där en kvinna desperat söker efter råd över hur hon ska göra. Hon är gravid och funderar på abort.

Det märks i kommentaren att även fast hon är förvirrad och rädd, så är hon samtidigt glad för graviditeten. Tyvärr gäller inte samma för hennes kille som har ett år kvar på sin (sketna, ursäkta men..) utbildning och som ser barnet och sin flickväns tillstånd som något som kommer krossa hans framtidsplaner och lycka. Han vill ha flickvännen för sig själv i några år innan han är “redo att skaffa barn”. Ja ni känner igen resonemanget. Det barn de redan väntar räknas inte utan ses som nåt annat än vad det är.

Så här skriver hon bland annat:

Jag säger att jag kommer ha en anledning livet ut att vara ledsen. Han säger att om jag inte gör abort, kommer han vara arg resten av livet“. Han anser att en graviditet borde kännas fantastiskt, och eftersom det inte gör det för honom, så tycker han att det är bättre om hon avslutar detta barns liv så att de kan försöka skaffa ett nytt senare då det kanske passar honom, och säkert även henne, bättre. Hon älskar honom och är medkännande och inlyssnande.

Så här skriver hon:

“Det jag uppskattar i allt mörker är dock att han säger att den dagen har blir pappa, vill han ha gjort allt det här innan för att kunna vara så närvarande som möjligt. Han säger att han inte kommer kunna koncentrera sig på skolan och veta att han har en nyfödd hemma. Men det jag hela tiden kommer tillbaka till är: är en abort värt det? Jag är övertygad om att en abort kommer göra mig trasig. Jag kommer inte finna mening i att ens gå klart skolan och jag kommer varje år tänka hur livet hade kunnat se ut. Varje dag efter tänka att jag hade kunnat valt annorlunda. För jag vet ju att jag aldrig skulle ångra ett barn. Men jag vill inte göra den här resan själv och jag vill inte leva med någon annan än min pojkvän.

Hon känner att hon vill ha och behöver stöd och hon känner att hon tvingar på den här mannen som hon älskar ett föräldraskap om hon låter barnet leva, och man märker att hon prövar och smakar på tanken att ta bort det. Kanske är det här barnet ett offer värt att betala för att få det där livet som de/han har tänkt sig att de borde ha tillsammans? Kanske skulle abort inte vara så svårt som hon tror? Och så blir ju killen, som hon lever med, glad igen?

Hon får många fina råd från människor i kommentarsfältet. Tyvärr är alldeles för många råd av typen “det blir bra oavsett hur du väljer, båda valen har sina fördelar och kan göra dig glad”. Och hon väger. Ena foten, andra foten.

Tänk. I den här kvinnans liv, i denna kvinnans kropp, vem hon nu är, pågår just nu en kamp på liv och död. Kommer detta barn få chansen att födas senare i år?

Det bestäms närmsta dagarna/veckorna.

Så jag gör ett utrop eller vad man ska kalla det: ni som har tid och lust och energi och intresse eller vad det nu är som krävs: be för den här mamman, för barnet och för pappan.

Be gärna för situationen i allmänhet också. Det är många som sitter i den. Den är tyvärr vanlig. Och lögnen om ofödda som inte såvärst mycket värda hjälper inte.

 

il_570xN.554546545_gkyt

Bland det bästa jag har läst om abort #prolife

Jag bara måste dela med mig av följande som min favorit-prolife-organisation New Wave Feminists postade för ett tag sen. Det är så bra. Det bästa är om ni kan läsa det på engelska men nedanför bilden kommer jag skriva en översättning (om du har svårt för engelska) (jag översatte så gott jag kunde).

Här hittar du inlägget på instagram och Här hittar du originalinlägget på facebook.

New_Wave_Feminists___newwavefeminists__•_Foton_och_videoklipp_på_Instagram

Början citat:

Jag fick precis en uppenbarelse när jag pratade med en vän om de aggressiva och provocerande anti-abortdemonstranterna, och jag tänker att det är värt att dela här…

Jag: Det är det här som slår mig- de har ju inte fel. Det *ÄR* ett människoliv och det *BLIR* dödat. Och hur mycket jag än avskyr användandet av målande foton på det där sättet så ÄR det vad abort gör med en ofödd människa. Så det är ju någon form av kognitiv dissonans som sker när folk blir arga av att se dem. Liksom, om det nu bara är en klump med celler varför blir du då så upprörd av att se det? Jag tror att så mycket av det har att göra med hur man lägger fram informationen. Informationen är riktig, men den levereras så okänsligt att det framkallar ilska i stället för insikt, och det slutar med att budskapet för det mesta inte når fram.

Vän: Det är för att det är sanning utan kärlek. Å andra sidan, pro-choicers levererar kärlek utan sanning. De vill få dig att må bra kring din abort, så det finns massor av kärlek och acceptans, men de måste hålla så många fakta borta från dig som möjligt… eftersom sanningen skulle göra ont. 

Wow. 

Mitt i prick. 

Enda sättet att förändra vår kultur är med SANNING + KÄRLEK. 
Fakta + Medlidande. Information + Resurser. “

Slut citat.

Jag bara måste rekommendera New Wave Feminists (jag länkar till deras kanaler längre ned). Särskilt om du inte riktigt fattar prolife. De är så himla varma, gulliga, roliga, smarta och intressanta.. Som sagt så är de min favorit-prolife-organisation (som är aktiva på nätet) – OCH SÅ ÄR DE INTE ENS KRISTNA!!!1 Haha. Skandal. Nä jag skojar bara. Alltså det är verkligen inte något avståndstagande från kristna organisationer och engagemang (om nu nån skulle tro det) att jag har fastnat för dem. För mig är Gud central i abortfrågan (det är han som satt människans värde och utan hans hjälp skulle jag förmodligen strunta i ofödda eftersom jag högst sannolikt inte ens skulle ha börjat se dem som mänskliga) och där Gudsaspekten inte finns med så fattas den. Jesus är nödvändig för att vi ska förstå vad sanning och kärlek är och det är han som kan förlåta, hjälpa en att förlåta vad andra gjort, och som förvandlar, helar och upprättar på djupet.

Hur som helst så har jag i alla fall fastnat för just desss kvinnors engagemang för kvinnor och barn och så tycker jag att det är så uppmuntrande att det finns folk som fattar basic truths about human life utan att Gud självt pedagogiskt och tålmodigt har måstat hålla en i handen och peka och visa i detalj som vore man 2 år (fast jag älskar när han gör så <3).

Länkar till New Wave Feminists flöden och kanaler:

Det här var det första jag såg från New Wave feminists (länk till klippet om inbäddningen inte funkar). I klippet berättar Destiny Herndon kortfattat en liten anekdot apropå påståendet att abort och manlig masturbering på något sätt skulle gå att liknas med varandra (yez det finns de som tror det, det blir man varse då och då… ).