Varför brinner jag så för abortfrågan?

Jag fick följande förslag på bloggämne:

“Varför brinner du så för abortfrågan? Jag är av åsikten att det mest är en fråga för den enskilda individen, och inget som vi utanför behöver lägga oss i så mkt”

Och min följdfråga på det är: skulle du fortfarande anse att det är en fråga för den enskilda individen ifall abort var lagligt ända fram till förlossningen?

Jag tror att vi alla är överens om att det skulle vara olämpligt att döda barn i graviditetsvecka 40.  De allra flesta i Sverige vill inte ha “fri abort” och tack och lov för det. Abortgränsen brukar baseras på när man anser att en människa får sitt människovärde och i dagens Sverige är den satt till när människan antas vara livsduglig utan mammans kropp. Senaste gränsen med socialstyrelsens godkännande är 22 veckor (och det måste sänkas).

Anledningen till att jag brinner så för abortfrågan är för att jag har fått se att jag är ovärderlig och att jag varit det redan från då jag började formas. Och jag förstår också att trots att jag är väldigt speciell på många sätt så är det här värdet inte ett dugg speciellt för mig, utan det är något som jag delar med varenda människa som någonsin har börjat existera. I människovärdet ingår en slags tidlöshet. Man kan inte bedöma ett människolivs värde genom vad man ser just nu. Det är själva existensen som värdesätts och människovärdet är konstant genom livets alla skeden och faser. Ett barn och en vuxen har samma människovärde och en helt hjälplös har samma människovärde som en person som både kan skotta snö och skjuta kanin. På samma sätt har en person som mår bra och förstår sitt värde samma människovärde som en person som mår kasst och inte har någon blekaste aning.

Att förstå att man har varit värdefull sen man började att existera och att man är det trots att man inte klarar nånting och mest känner sig som en stor belastning på sin omgivning är en underbar upptäckt och den fyllde mig först och främst med lättnad och vila och värme och glädje. För ni kan tro att jag har tvivlat. Men för mig blev det inte en upptäckt helt utan fasa för så småningom så gick det även upp för mig vad abort är för något och det gnager i mig ständigt. Jag har försökt att inte tänka på det jag har försökt att resonera bort mitt engagemang i det eftersom det är så svårt, men efter 1,5 år som vad man kan kalla för pro-life, så har jag inte lyckats skjuta undan det. Jag har sett något som jag inte kan bortse från.

Har man svårt att förstå varför jag tycker att abortfrågan inte är något att lämna till enskilda individer så se på ett barn i den fas som du personligen anser vara ett utvecklingsstadium då det är fel att ta livet av det, och så föreställer du dig att du skulle ha upptäckt något som gjorde att barnet hade just den kvaliteten som du anser avgörande, redan från befruktningen.

Det finns mycket mycket mer som jag skulle kunna skriva om vad som får mig att brinna för abortfrågan och det kommer jag förhoppningsvis även att göra. Men det här får räcka för denna gång!

 

 

 

Stänger av Wifi alldeles för mycket

Har varit i extremt behov av att insupa vardans verklighet så därför har jag stängt av datorn och Wifi under stora delar av dagarna. Barnen klagar på att jag stänger av Wifi på tok för mycket. “Du är typ 35 år, du fattar inte hur ofta man måste kolla snap för att hänga med”.

Ha ha hon tror att jag inte vet!

Jag är så trött på en massa saker som har fått ta onödig plats i mitt liv allt för länge. Vissa saker står jag helt enkelt inte ut med just nu. Söker Gud. Hur söker man Gud kanske nån undrar. Ja först och främst så bekänner man Jesus som herre och frälsare och ber honom att göra en ren. Visst har jag väl berättat det, hur han kan göra en människa ny? Nästan som en reset-knapp. Jesus är enda vägen till Gud, så honom får man se till att skaffa en relation till. Sen söker man. Man kan söka i Bibeln, man kan söka genom att tala till honom, bjuda in honom i tankarna, genom att fråga och vända och vrida, genom att tala om honom och läsa om honom med andra människor, genom att lyda honom. Ja jag tror rent utav att man kan gå ut på kvällen och söka Gud med hjälp av en ficklampa om man är lagd åt det hållet. Jag har inte testat men en del vill ju gärna gå ut med ficklampor när de letar efter nåt.

Jag blir så ledsen och bedrövad över så himla mycket just nu. Ni vet ju hur jag brinner för abortfrågan till exempel. Men just nu gör den mig bara ledsen och förskräckt och jag vet inte hur jag ska stå ut att tala om det, om jag ska tala om det alls. Jag tycker att det är svårt att stå ut med hur våra minsta allt för ofta bara viftas bort som ett ingenting fastän de är ovärdeliga. Hur destruktiviteten viftas bort, fastän den i många fall är ett i ett långt led av destruktivitet, inte minst för kvinnan. Men det är inte det enda. Jag känner mig så liten. Så osäker på nästan allt.

Så jag bara kryper in i min kära faders famn och söker honom. Vad ska jag göra? Hur ska jag tänka? Vad ska jag tala om och hur ska jag tala om det? Hur ska jag hantera min egen och världens trasighet och röra? Svagheten och bräckligheten. Mörkret. Jag behöver tröst, jag behöver påfyllnad, jag behöver räddning.

‘Men hör nu, du min tjänare Jakob, du Israel som jag har utvalt. Så säger Herren , han som skapade dig, han som formade dig redan i moderlivet och som hjälper dig: Frukta inte, du min tjänare Jakob, du Jesurun som jag har utvalt. Ty jag skall utgjuta vatten över det som törstar och strömmar över det torra. Jag skall utgjuta min Ande över dina barn, min välsignelse över dina avkomlingar, så att de växer upp mitt ibland det gröna gräset, som pilträd vid vattenbäckar.’ Jesaja 44:1-4

“Har Sverigedemokraterna dålig kvinnosyn?” #youtube

De här killarna ställer frågan “har SD dålig kvinnosyn” på stan, och många svarar att de tycker att SD har det just på grund av att de vill sänka abortgränsen. Så då går killarna  och ställer frågor kring abort i stället.

Har ingen koll på de här killarna och vad de har gjort före och efter men tycker den här videon kan stå för sig själv oavsett vilka partier man gillar.

Sen måste jag säga att jag känner enorma sympatier med de människor som de söker upp med kameran. Jag hade heller inte haft nån aning om vad jag skulle säga och jag hade kommit på ALLT jag hade VELAT säga efteråt.

Men människor har generellt riktigt dålig koll på fosterutveckling och abort. Tyvärr. Det behövs en folkbildningsinsats.

Kvinnan som liknar abort med självmord (partiellt självmord)

Påven liknade abort med att anlita en yrkesmördare för att avsluta nåns liv. Annika López,  överläkare i gynekologi och obstetrik vid Norrtälje sjukhus, skriver i DN (länk här) att hon tycker att det är fel. Abort är inte som att anlita någon att ta livet av någon. Ska det liknas med något så ska det liknas med att delvis ta livet av sig själv, anser hon, hon kallar det för “partiellt självmord”. Detta eftersom kvinnor nu för tiden ofta kan ta ett piller och på så sätt själva avsluta liven på de vi bär.

“Känsloyttringarna är liknande”, skriver López och syftar på vad jag antar är ett helt självmord, ett fullständigt självmord. Ett så kallat självmord på helheten. “Ofta sorg, förtvivlan och smärta men också ambivalens, beslutsamhet, tillit och lättnad” fortsätter hon.

partiellabort.jpg

“Självmord är inte olagligt” skriver hon därefter, och tycker på så sätt att man därför kan likna självmord och abort ur vårdens verklighetsperspektiv. Abort är ju inte heller olagligt och man arbetar för att förebygga bådadera.

Och jag måste säga att det här är det mest vridna som jag har läst på jättelänge.. Vad är det här? Och vet hon inte att abort ökar risken för djupa depressioner och _faktiska_ självmord? Eller är det kanske det hon menar? Att aborten bidrar partiellt på vägen till det fullskaliga?

Och om nu kvinnan begår ett “partiellt självmord” vid abort på grund av att det är hon själv stoppar in abortpiller i munnen och sväljer, vad är då en abort där någon annan utför aborten åt henne? 

Är det ett så kallat assisterat partiellt självmord?

Betyder det att vården hjälper att ta livet av kvinnor.. delvis? Att de bemöter kvinnors upplevda behov av att avsluta sina liv… ofullständigt?

Borde det verkligen vara lagligt i så fall? Assisterat självmord är inte lagligt. Varför ska då assisterat partiellt självmord vara det? Och när det kommer till samvetsfrihet. Ska barnmorskor verkligen inte kunna avstå från att döda kvinnor lite grann?

Nä usch. Jag fattar inte. Jag vet inte ens om jag raljerar eller vad det här är. Jag får bara inte liknelsen att fungera. Jag orkar inte skriva mer om det. Det blir för mörkt. Knyter man ihop självmord och abort så kan det aldrig bli en rosett.

Och om det är nån som läser det här och som mår dåligt efter en eller flera aborter så vill jag bara säga att det finns hopp, du kan bli hel igen! Tro mig! Du som läser vet kanske att jag är kristen, och det är för att jag har mött och tror på Jesus. Och jag vill säga att han dömer dig inte, han snarare befriar dig från fördömelse. Sen lär han dig massa saker. Det finns hjälp att få även från vanliga människor, och jag hoppas att du ska finna den tröst du behöver och är värd.

Vi har alla våra gåvor

giannajessen.jpgJust ja – jag ska blogga varje dag i en vecka! Vad fort man kan glömma. Och nu vet jag inte vad jag ska blogga.

Så jag postar den här videon med abortöverlevaren Gianna Jessen som jag nyss såg. Måste tipsa om hennes intevjuer och tal, hon är både smart och dökul. På riktigt, hon är en av mina förebilder, men vet att jag aldrig kan bli som hon. Jag kommer aldrig kunna bli en misslyckad abort. Men vi har alla våra gåvor, hon sina och jag mina.

Om du känner att du blir upprörd över ämnet eftersom du själv har gjort abort så spola till 2:00 minuter in i klippet (eller så klickar du här). Det är det enda du behöver se av klippet i så fall, för det är det viktigaste.

Kram!

Jag såg UGs avsnitt om surrogatmödraskap

Och det var så jobbigt att kolla för att det är så hemskt. I American Beauty säger Kevin Spaceys karaktär Lester Burnham “never underestimate the power of denial” och det är vad det handlar om här om svenska par på allvar tror att kvinnorna i Georgien eller Ukraina inte blir exploaterade i den här branschen.

Hur tusan kan de för en enda sekund inbilla sig att kvinnor i fattiga länder ställer upp som surrogater för att det är deras hjärtas längtan att hjälpa barnlösa och totalt främmande par i rika länder?

Jag hatar det. Jag hatar hur kvinnor och barn ses som varor. Jag hatar vårt sjuka konsumtionssamhälle där vi tror oss ha rätten till allt även om det försvårar och förstör andra människors liv.

Slutet av dokumentären var kanske värst.

abrt.jpg

En surrogat väntade tvillingar. “Beställarna” ville inte ha två barn.

Hur de “hanterade” det visar så tydligt att vi har människor här som inte ses som fullvärdiga människor utan som varor som finns där för att tillfredsställa en efterfrågan. Och om efterfrågan inte finns? Då tar man bort överflödet.

Only Jesus can save us.

Det är sunt att sätta gränser för vad kvinnor får göra med sina kroppar #abort

Såg det här klippet delas på Fb tillsammans med ord som “så smart” och “enda argumentet som du behöver i abortdebatten”.

Jag håller inte med. Jag tycker att klippet är fördummande.

Man kan helt uppenbart inte jämföra kvinnan och mannens kropp i den här frågan. Kvinnans kropp är kapabel till att bära barn och även här i Sverige har vi lagar som bestämmer över våra kroppar vid graviditet. Vi får inte göra abort efter v. 18/22. Vi får inte ens sätta igång förlossningen i förtid trots att det är våra kroppar och fostret har chans att klara sig utanför magen. Vi har inte den bestämmanderätten eftersom det inte bara handlar om vår kropp och hälsa utan även ett barns kropp och hälsa. Den gravida kvinnokroppen är unik på det sättet och därför går det inte att jämföra den med en manskropp på ett vettigt sätt.

Visste ni att det i flera delstater i USA (där klippet utspelar sig) är lagligt att göra abort ända fram till förlossningen? Är det okej, eller är det kanske sunt att sätta gränser på vad vi kvinnor får göra med våra kroppar när det kommer till graviditet? Vad tycker ni? Är videoklippet spot-on?

malebody.jpg

Sorgliga nyheter angående syn på aborterade som lever vid födseln #abort

Läste i morse (länk här till svt) att man inte kommer att göra återupplivningsförsök på barn som aborteras och visar livstecken när de kommer ut. Bara en gynekolog kommer att tillkallas till platsen för att stötta personalen om så behövs.

Men vad kommer de göra av de aborterade barnen som lever? Om mamman inte själv vill/kan hålla barnet (hur chockad blir man inte om man förväntar sig att barnet ska födas dött?) medan det drar sina första och sista suckar, kommer någon annan att göra det? Eller kommer det att ligga själv? Som människa och mamma till tre barn så tycker jag att det är en viktig fråga. Jag hoppas verkligen att det finns någon praxis att någon åtminstone håller barnet och visar det ömhet så att det aldrig behöver dö ensam i en klinisk, kal och helt kärlekslös miljö. Ingen människa ska behöva dö på det sättet.

“Abort och för tidig födsel är två helt olika processer som inte går att jämföra med varandra och ska hållas separata” säger Helena Kopp Kallner i svt-artikeln. Jaha? Att förlossningarnas karaktär och slutmål skiljer sig fattar jag. Men barnen då? Vad är det som skiljer dem?

Om ett barn lever efter en abort, och ett annat barn lever precis lika mycket efter en för tidig naturlig förlossning – vad är skillnaden när det kommer till barnen? Vad är det som gör att det ena barnet inte får vård, medan det andra får all modern vård och kunskap tillgänglig?

Och om ni letar efter exempel på kvinnor som söker sen abort så finns ett exempel här. Fast i det här fallet sökte hon inte. Och hon har idag en frisk flicka som, om jag räknar rätt, borde vara omkring 21 år gammal.

Har alla människor lika värde, eller har vi det inte?
Vad är det som krävs för att en människa ska få sitt liv värdesatt som en individ med värde i sig själv?

Vad kan vi göra för att förbättra attityden när det kommer till de minsta och mest sårbara bland oss?

close up of baby feet
Photo by Pixabay on Pexels.com

Så här tänker jag om miljö och politik

Det har varit torka, bränder och vattenbrist och valet står för dörren.

Jag tänker att jag skriver några tankar om miljö och politik.

Miljön

Jag är inte övertygad om att den här sommaren har varit torr och varm på grund av vår naturpåverkan.

Däremot är jag övertygad om att vår miljöpåverkan stör ekosystemet och att vårt bekymmerslösa användande av giftiga ämnen, kemikalier, metaller och plaster påverkar djurs och våra egna kroppar negativt. Man måste läsa typ 10 böcker innan man har tillräcklig kunskap för att köpa ett solskydd för barn som inte gör barnet allergiskt mot sitt egna blod. Hur har det kunnat bli så att man behöver ha 700 högskolepoäng för att köpa sylt som inte leder till livmoderframfall hos kungsörnar.

För att inte tala om alla schampon som först ger oss ADHD för att sedan rinna ut i havet och göra hermafroditer av havslivet. Och då har jag inte nämnt nåt om gift i möbler, kläder, golvmattor, tapeter, mobiltelefoner och leksaker. Man skulle ju nästan kunna tro att det finns en djävulsk kraft som vill mörda och förgöra oss eller nåt.

tackarsdig.jpg

Om man inte kan förbjuda giftiga ämnen så kan man väl åtminstone fixa så att farliga produkter får varningstriangel och kraftigt höjt pris. Vi med begränsad kapacitet att hålla reda på saker behöver hjälp och vägledning för att inte köpa fel och de som är miljömedvetna och gör miljömedvetna val i alla livets lägen måste få nån ro så de inte känner att de egenhändigt bär vår jord och alla dess invånare i sin fjällräven kånken. Känner de så allt för länge så kommer de kanske förr eller senare bli för befolkningsbegränsning ala Kina. Jag ser redan tendenserna hos miljöivrare som tycker att det är “oansvarligt” av prins William av England att skaffa “så många barn” pga miljöpåverkan.

Politiken

Jag hoppas att vi röstar fram kloka beslutsfattare med rätt fördjupad kunskap i avancerade frågor. Som värdesätter moraliska frågor och som kan skilja på rätt och fel och som värnar alla människors lika värde. Sen vilket parti de tillhör känner jag är av underordnad betydelse.

SD har vunnit mark sen förra valet och jag kan säga med emfas att jag har inget till övers för politik som har gjort människoförakt och skrämselpropaganda till några av sina mest centrala hjärtefrågor.

Jag gick in på nån “Rädda Sverige”-grupp som var proppfylld av rasistpropaganda av olika slag och vad som sammanband dem alla tycktes vara en absolut skräckslagenhet som gjorde att de vid bara anblicken av en halalkyckling i kyldisken (därav gruppnamnet kanske) på ICA fick för sig att nån stod i deras bygdegård med en halalslaktkniv i färd att utplåna den svenska folkdräkten.

Vad är det som gör att människor i ett av världens tryggaste och rikaste länder är så vitglödgat skräckslagna? Alla bor väl inte i problemområden? Man skulle nästan kunna tro att otryggheten sitter på insidan och inte på utsidan.

Sen ni som vet att jag är pro-life kanske undrar vad jag tycker om SDs förslag om sänkt fri abort till 12 veckor. Jo jag blir glad när jag hör människor problematisera abort. Det vill jag se mer av! Ändå tilltalas jag inte av deras engagemang för jag undrar från vilken källa den sipprar, så att säga. Jag får faktiskt känslan av att de vill sänka abortgränsen för att de vill ha fler “etniskt svenska” barn. Jag tror inte att deras abortkritik baseras på omtanke om alla människors lika värde i alla fall. Särskilt inte med tanke på hur de har utmålat muslimer som ett virus som sprider sig genom just barnafödande. 

Nu bara spånar jag lite fritt här. Men abort ses ju ofta som en “lösning” för kvinnor i utsatta situationer. Om man ser till att kvinnor som inte är “etniskt svenska” har sämre förutsättningar ekonomiskt och socialt, och om abort samtidigt fortsätter marknadsföras som tipptopp för kvinnor i all slags nöd och oro. Ja då tror jag faktiskt att man kan få ner födsloantalet hos just de mest utsatta kvinnorna. Så genom att styra vilka kvinnor som är mest utsatta så styr man vilka som med störst sannolikhet helt frivilligt aborterar sina foster.

Så hade i alla fall jag tänkt om jag hade varit evil genius. Och se på USA. Grundaren av Planned Parenthood var rashygienist och såg abort som ett verktyg. Så de skulle inte vara de första som tänkt tanken i alla fall.
Men mest av allt så tror jag att de tar upp den här frågan för att fjäska till sig kristna.

Nej deras syn på abortfrågan ger jag inte mycket för även om det på många sätt “låter rätt”. Partiets ideologiska kärna har typ rabies, det har visat sig gång efter annan, jag har svårt att förstå hur man bara kan se förbi det.

Nä nu känner jag att det får vara nog. Jag tycker alltid det känns som att stoppa fingrarna i en smutsig syltburk när det kommer till att “prata politik” och nämna partier vid namn. Lite som att man måste ta en dusch efteråt. Kan inte riktigt sätta fingret på varför.

Ha det bäst!

Abort lagligt fram till födseln

Visste ni att man i Canada får abortera sina barn ända fram till förlossningen?

Ni som tycker att abort handlar om “kvinnans rätt till sin kropp”, vad tänker ni om det? För där har vi ju ett land som verkligen lever ut den frasen fullt ut. I Sverige har ju kvinnor bara “rätt till sin kropp” fram till v18, senast till v22.

Anser ni att Canada är ett föredöme när det kommer till kvinnors rätt till sina kroppar?

Jag personligen blir helt förfärad när jag tänker på det. När jag nyss fött Stig tänkte jag på alla barn som är i precis samma fas i livet som honom men som helt lagligt får dödas i Canada. Hur kan ett samhälle ens få kallas för civiliserat där sånt tillåts?

Men jag tänkte mycket på abort under graviditeten också. Ända fram till v18 tänkte jag på att jag skulle kunna döda Stig när jag ville, no questions asked. När jag kom in i v18 kändes det som en seger, fast inte lika mycket för mig som för mitt barn, för äntligen fick han ett egenvärde även i samhällets och vårdens ögon. Om jag sökte abort efter v18 så skulle det finnas människor som försvarade honom, som skulle tala kärleksfullt om honom och kanske erbjuda mig som mamma alternativ, uppmuntran och hopp. Det känns bra när även andra ser ens barns värde och att det finns folk som skulle kunna hjälpa både mig och barnet om vi skulle hamna i nån slags kris.

För hamnar en gravid kvinna i kris på något sätt, ja då är barnet automatiskt också i kris. Så är det bara.

IMG_1221

Min pojke i vecka 12 och redan så söt. Svårt att se på bilden men han låg där inne och kickade och viftade med sina små paddlar till händer.

Jag har tänkt på allt som kan pressa en kvinna till abort. Omständigheter, rädsla, ovisshet, ekonomi, psykisk ohälsa, missbruk, familjemedlemmar, tabun, egoistiska våldsamma manipulativa kärlekslösa män, . Bristen på alternativ. Jag har tänkt på kvinnors utsatthet, på de krav som kvinnor lever under, på normer, ideal och längtan. Jag har tänkt på alla aborter som sker på grund av ren okunskap.

Jag har tänkt på det kalla och elaka språket som många tyvärr använder på ofödda. På skällsorden, skällsord som “tumörer”, “parasiter”, “inte levande”, “inte mänskliga” och “cellklumpar”.

Kan inte ni som använder er av såna ord när ni pratar om ofödda bara sluta med det? Ni måste kunna bättre än så.

Bonusläsning för intresserade: “Canada hides from its embarrasing abortion statistic”