Häxmammor och påven. Såhär svarade folk på några polls:

I helgen hittade jag åt poll-knappen på twitter. Jag har egentligen sett den förr men har alltid tänkt att polls är störiga så jag har blundat och sett åt ett annat håll. Men i helgen släppte jag den inställningen helt.

Jag kan inte påstå att jag valde frågorna med omsorg men bortsett från det så ställde jag bra frågor.

poll1

Kommentar: När folk ska välja mamma så vill de ha Elsa från Disneys Frost. Det är bara att anta att folk inte vet vilka krafter det är som ligger bakom prinsesshäxors förmågor! Hagar kom sist. Antagligen tycker inte folk om tanken om att förskjutas från sin far och drivas ut i öknen och nästan törsta till döds i solen.
Själv hade jag valt: Hagar. Det är ju inte hennes fel att hon blev utnyttjad som barnaföderska och sedan förskjuten. Hon verkar ha varit en toppenmamma och hon fick ju dessutom hjälp även fast det såg riktigt pissigt ut där ett tag.

poll2

Kommentar: Här valde jag tre låtar som jag tycker är rent vidriga och så en älskad psalm. Så föga förvånande vann psalmen. Det som förvånar mig är att hela 33% skulle välja 59th street med Simon & Garfunkel?!?? Men kanske gillar folk att tortera sig själva med män som  are ”feeling groovy”… ”Darada da da da da…. feeling groovy”. Jag ser det som ett tecken på att vi lever i yttersta tiden. Men eloge till alla som hatar Kokomo.
Hade själv valt: Måne och sol så klart.

poll3

Kommentar: När det kommer till att ta kändisar till mormors begravning så vann oscarsvinnaren Jennifer Lawrence ganska stort. Jag såg henne gråta i filmen ”The Passangers” häromdan och det var väldigt trovärdigt. Så även om hon inte kände ens mormor så kan hon säkert tillföra nåt på begravningen.
Jag hade själv valt: En dos från fragglarna. Är i CHOCK!! för att inte fler valde detta.

poll4

Kommentarer: Jag är inte så himla bra på vad olika kristna samfund och rörelser heter , men det verkar som att de allra flesta helst hade velat vara katoliker? Det tycker jag är konstigt då jag personligen tycker att katolska kyrkan är jätteobehaglig (obs gäller definitivt inte enskilda medlemmar obs obs).
Jag själv hade valt: Det här är en mkt svår fråga för jag har inte riktigt hunnit lära mig skillnaderna mellan de flesta rörelser.  Men väljer nog ”Annan kristen rörelse-vän” för det finns mer att välja på där (antar jag) men tror att de flesta struntar i vad rörelsen heter så länge Jesus är i centrum.

Jag kände mig otroligt stark #behemot #antiklimax

Senaste veckan har barnen varit hos sin farmor och det har inneburit att jag har haft väldigt mycket egentid.

Portioner av den egentiden har jag använt till långa promenader.

Det har varit väldigt härligt och jag måste säga att jag har känt mig väldigt stark när jag har varit på dessa strövarstråt (obs: strövarstråt inte rövarstråt).

Det låter kanske lite ”skrytigt” men jag har känt mig väldigt stark den gångna veckan. Jag har känt stabilitet och uthållighet i lår, mage, kanske inte armar, kanske inte bröst och nacke och axlar, men kanske rygg.. Kort och gott har jag varit imponerad av min förmåga att ta mig framåt på vägen utan att rasa ihop som ett plockepinn. Promenaderna har varit som att åka en riktigt långsam moped med två avlånga köttstycken i stället för hjul.

Jag har inte kunnat låta bli att STARKT kunna relatera till beskrivningen av Behemot. Behemot är en stor och mycket massiv varelse som beskrivs i boken om Job i Bibeln.  Så här står det bland annat:

”Se Behemot, som jag har skapat liksom dig. Han lever av gräs som en oxe. Se kraften i hans länder och styrkan i hans buks muskler. Han bär sin svans så styv som en ceder, senorna i hans lår är väl sammanvävda. Hans benpipor är som rör av koppar, benen liknar järnstänger.

Hade det inte varit för det där med att han äter gräs och har en svans som en ceder så hade jag relaterat till punkt och pricka.

 

Igår var ännu en dag med egentid och jag rustade mig upp för att gå ut igen. Jag tänkte att jag kanske inte går så långt just idag men att jag kan ju gå till ica och köpa typ korv och en läsk eller nåt i alla fall.

Men vad hände? Jo,  det tog inte så länge förrän ”Behemot” förstod att hon hade fått väldigt ont i högra höften. Antagligen på grund av överansträngning. Det gjorde såpass ont att jag var tvungen att vända efter 200 meter och gå tillbaka hem igen utan korv.

 

Och det, mina damer och herrar, var den dagens antiklimax.

Idag är en ny dag och det är mycket mycket bättre i höften nu men jag har fortfarande lite ont.

behemethoft

Det tvistas lite om vad Behemot var för nåt. Några tror att han var en flodhäst medan andra är ganska övertygade om att han var nåt som utgått från sortimentet.

Jag ville ta bort mina ärr

När jag var tonåring så skar jag mig själv. Jag var så maktlös inför det som jag bar på men behövde göra nånting för att få ut det onda som fanns inom mig. Låt mig säga att det inte fungerade.

Idag har jag rätt stora ärr på ovan- och undersidan armen, och även fast jag inte direkt har gjort nåt för att dölja dem (är alldeles för lat för att orka hålla på att dölja ärr) så har jag under alla de här åren skämts för dem. Jag har avskytt när folk har frågat vad som har hänt med min arm. Som tur är så har det inte hänt så ofta.

I somras slog tanken mig att nu när jag är frisk från min depression och jag även har ett jobb så har jag ju faktiskt råd att reducera ärren avsevärt på en klinik. Kanske skulle jag till och med kunna bli av med dem?

Tanken gladde mig. Tänk att Jesus har gjort mig frisk så att jag skulle kunna ta bort mina ärr! Hurra! Den Gud har gjort fri den är sannerligen fri, tänkte jag.

Men så avbröts jag av en röst som sa, mjukt men bestämt: 

– Sonja. Du ska ha kvar ärren. 

Jag stannade upp för det är vad man gör när sånt här händer, och då såg jag i mitt inre Jesus ärr efter det att han hängt på korset. Jag såg hur människor, efter det att han återuppstått, sökte efter hans ärr för att se att det verkligen var han.

Thomas, en av de tolv, han som kallades Tvillingen hade inte varit med dem när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: ”Vi har sett Herren.” Men han svarade dem:

”Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag inte tro.” 

Åtta dagar därefter samlades hans lärjungar igen där inne, och Thomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er.” Sedan sade han till Thomas: ”Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!”  Thomas svarade honom: ”Min Herre och min Gud!” Jesus sade till honom: ”Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser.” Joh 24-29

Jag förstod då att jag inte kommer att behöva uppsöka någon klinik. Jag insåg att bara ärren i sig själva är ett vittne om att jag är jag och på vad Jesus har befriat mig från.

För första gången sen ärren blev till så såg jag på dem och tyckte att de såg vackra ut, och i stället för besvärad så blev jag glad och varm inombords. Allt det här hände inom loppet av jag vet inte hur länge, men några minuter. Ärr som jag burit i minst 15 år och inte gillat en enda dag under den tiden blev som nya för mig.

Guds ord helar, förvandlar, befriar och sätter saker och ting i ett helt nytt ljus. Den Gud har gjort fri, den är sannerligen fri.

Någon dag efteråt, kanske var det till och med dagen efter, så frågade en tjej mig vad som hänt med min arm. Jag berättade väldigt kort och koncist om hur ledsen jag varit av att ha vuxit upp i ett trasigt hem och hur Jesus befriat mig från en smärta som genomsyrat hela mitt liv och att jag mår mycket bättre nu. Det var väldigt odramatiskt att berätta. Ingen har frågat något om mina ärr efter det, och det här var snart ett år sen. Jag undrar ibland om det kanske var meningen att jag skulle berätta just för henne. God knows.

img_2831

 

Har du som läser bloggen varit med om något liknande? Skriv gärna och berätta i kommentarerna!

Ny snygg & fräsch Bibel att ha i väskan

Jag är väldigt förtjust i den Bibel jag har men tyvärr är den lite stor för min väska. Så därför har jag fixat en ny snygg Bibel i ett mindre format. Erkänn snygg!


Och eftersom detta kommer att vara den Bibel jag har med mig när jag är ute och far så har jag underlättat bläddringen med ett sånt här register.

Är det bara jag som får en rysning av denna underbara syn?

Översättningen är Svenska Folkbibelns översättning. Jag tycker att den är bäst av de som jag har provat på hittills. Till exempel finns det en översättning av Nya Testamentet som heter Reformationsbibeln som ”alla som är nåt inom kristendomen” hyllar väldigt mycket, men jag är inte lika förtjust, haha. Tycker inte att det är nåt bra flyt i den.

Hur som helst så kan jag verkligen rekommendera Bibeln (oavsett hur den ser ut eller vilken storlek den har). Den är som en fräsch bris i både hjärta och själ. Det coolaste med den är nog att den är så himla öppen och vanlig (åtminstone här i Sverige) men att den trots detta ändå är en såpass välbevarad hemlighet. De som står utanför tron ser Bibeln och liksom ”vad är det här för gammal dammig och förlegad bok?”.

Hetaste tipset är att läsa den med den helige Ande, för det är han som avslöjar hemligheterna. Helig Ande är Guds egna Ande, och eftersom Bibeln är Guds ord så är det egentligen inte konstigt att det händer grejer när de får samverka. Om ni undrar hur man får helige Ande så fick jag honom när jag på fullaste allvar vände mig till Jesus i bön och bekände att jag behöver honom och vad han gjorde på korset.

Tycker ni att det är svårt att på allvar vända er till Jesus (tro kan vara ganska svår att pressa fram hux flux) så kan ni be honom om att plocka bort det som står i vägen mellan er och honom. Gud hör all bön, även den som man ber utan nån direkt tro på honom. Han hör liksom… allt.

Men nu ska jag inte börja skriva om massa grejer, jag ville mest visa hur snygg min nya Bibel är.

Ha de bra!

Bloggtips: Natalie och när hon hittade hem

Idag tänker jag att jag ska tipsa om en fin liten blogg. Bloggen tillhör en person som heter Natalie.

Här är ett utdrag:

”Jag började experimentera med det andliga för några år sedan. Desperat efter sanning och förklaring. Det involverade meditation, yoga, rening av chakran, kallande på andliga vägledare, jag besökte ett medium och jag tillbad naturen. Fina ord om kärlek och fred, men ganska så egocentriskt och innehållslöst.

Jag mådde sämre och sämre, min värld blev mörkare, förvirringen ökade, allt kändes tomt och jag förstod inte vad jag gjorde för fel. Jag visste ju att världen var upp och ner, men jag förstod inte varför.”

Ni kan läsa resten av inlägget här (gör det, själv har jag även satt bloggen på follow).

bibelbok

Jag måste säga att jag tycker att det är väldigt trevligt att höra om andra som också har blivit frälsta. För det här är alltså nåt som händer människor hela tiden, över hela världen.

Och jag minns att det i början var rätt viktigt för mig att veta att det finns andra när jag nyss blivit frälst, för jag fattade först inte vad som hände. Jag hade aldrig riktigt hört talas om det här att bli frälst innan jag själv blev det. Jag visste ju inte ens vad helig Ande var för nåt.  Som sagt trodde jag att helige Ande var kyrkans femte hjul. Men så helt plötsligt var Anden där, inuti mig, i mitt hjärta.

”Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött.” – Hes 36:26

Innan dess trodde jag ju verkligen att kristendomen är en tro som alla andra. Typ ”det är väl fint, om det gör dig glad”. Men plötsligt såg jag himlen jubla, jag hörde Jesus tala till mig, och när jag köpte en Bibel och läste ur den så upptäckte jag att wow, Bibeln lever, talar sanning och jag är en del av den, den är LIVETS BOK. Ja det var många stora saker som jag fick upptäcka på väldigt kort tid där ett tag.

Och hade jag inte fått förstå att andra varit med om exakt samma före mig, och kunnat läsa om det som hänt mig i Bibeln, så hade jag förmodligen trott att jag blivit galen. Som tur var så är jag är långt ifrån det enda förlorade får här i världen som hört och börjat följa Jesus, tagit emot himmelriket och förenats med Gud under änglars jubel. 

”Vilken man bland er, som har hundra får och förlorar ett av dem, lämnar inte de nittionio i öknen och går och letar efter det som är borta tills han finner det? Och när han har funnit det, lägger han det på sina axlar med glädje. Och när han kommer hem, kallar han samman sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig, för jag har funnit mitt får som var förlorat. Och jag säger er, att på samma sätt ska det bli större glädje i himlen över en syndare som omvänder sig, än över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver. ” Luk 15:4-7

 

När jag var Latikberg kyrkas lilla Robert Wells

Appropå det förra nostalgiladdade inlägget så hittade jag det här fotot på mig när jag befann mig i nämnda Latikbergs kyrka:

latikbergs kyrkas robert wells

Jag var nog elva år på fotot men vid fototillfället var jag inte ifred i kyrkan utan uppenbart hade jag ett helt gäng med åhörare.

För jag var inte blyg alls när jag var i den här åldern. Jag älskade att spela piano på avslutningar och jag njöt varenda sekund som jag fick sjunga lite solosång inför publik.

Men nånstans på vägen upphörde det här utåtriktade beteendet helt och hållet och jag blev inåtvänd. Vad det gäller piano så har jag knappt ens petat på ett piano sen jag slutade hänga i Latikbergs kyrka på sommarloven, vilket var någonstans i högstadiet. Händer att jag kan sakna det.

Jag hade det i alla fall väldigt bra som kunde vara i kyrkbyggnaden på det sätt som jag kunde. Jag har svårt att se det som nåt annat än en Guds tröst, även fast jag inte förstod det som det då.

footprints-in-the-sand

Japp, dagen är kommen – dagen då jag delar dikten ”spår i sanden” helt oironiskt. Men vadå, den är ju skifin!!

Folk som inte fattar hur man ska bete sig i en kyrka <3

Jag läste den här artikeln i Dagen om ett hårdrocksband som spelat in en musikvideo i en kyrka utan att fråga kyrkoherden, och jag fylls av nostalgiska minnen.

Jag ser tillbaka på när jag själv brukade invadera min bys kyrkbyggnad om somrarna.

58657_96075548

Jag spelade på flygeln och på orgeln, lekte med kyrkklockan (undra om nån hörde att den stod och klingade på random vissa dagar?), klättrade upp i kyrktornet och slog upp luckorna och satte mig där och skrev med utsikt över skogarna.

Ibland tog jag med mig min lillasyster och vi skrev högtidliga tal som inte var särdeles kristliga, tal som vi sedan ropade ut från talarstolen i allvarlig ”präst-ton”. Vi intog sakristian, skådade prästklädseln, och så sprang vi omkring mellan bänkraderna som vilda babianer. Hade vi haft rökmaskiner och ett hårdrocksband så hade vi högst sannolikt även spelat in en musikvideo.

58657_34092583
Kyrkbyggnaden i Latikberg var som mitt andra hem om somrarna. Utöver de gånger min lillasyster var med så var kyrkbyggnaden en plats där jag fick vara själv. Att det skulle finnas en Jesus också hade jag inte den blekaste minsta aning om, trots alla psalmböcker och avbildningar som fanns där på honom (när jag såg Jesus hänga på korset så tänkte jag ungefär: vad är det för fel på människor som hänger upp sånt här på väggen??).

För inte får man sug efter Jesus och förlåtelsen etc bara för att man invaderar en kyrka, särskilt inte om man jagas ut därifrån av vaktmästare/församlingsmedlemmar/präster/kyrkoherdar (hehe).

Det är klart att man inte ska invadera kyrkor. Så jag vill inte tynga stackare som nödgats jaga ut folk. Men jag bara måste säga att jag känner sån himla värme för människor som inte fattar eller struntar i hur man ska bete sig i en kyrkbyggnad. Människor som kommer dit och stör och som inte förstår när man bör sitta eller stå eller varför prästen klär sig i bordsduk. Jag känner så för er att jag knappt vet vad jag ska ta mig till (inser jag i skrivandes stund).

10301141Ni som ser denna bild och tänker: vad håller de på med?  Ni som gnuggar er i ögonen och zoomar in och undrar: Är det en svensexa?

Åh vad jag önskar att ni också skulle ta emot Jesus ordentligt och komma till kyrkorna och röra om lite där. Sveriges kyrkbyggnader skulle verkligen behöva er undrande närvaro. Min kyrka är bra på många sätt, men det vore så fett nice med fler nyfrälsta kristna där som inte varit kristna ett helt liv (och då menar jag absolut inte att det är nåt fel på de som varit kristna i ett helt liv, men det skulle ändå vara nice med fler nya). Människor som är vilsna i den här kulturen.

Till er som känner er obekväma och udda i de kyrkbyggnader ni besökt, ni som inte känner er tillräckligt ”heliga”, ni som inte vet om eller när ni ska sitta eller stå, och som tycker att kyrkbesök känns som en krystad teater som ni inte kan manuset till, som att människor ser fel med er, vill jag säga sju saker:

  1. Grejen med kristendomen handlar inte om kyrkobyggnader och dess interiör och att kunna ett manus utantill osv. Den handlar inte heller om symbolisk klädsel eller till synes vördnad för broderade servetter (för det är bara till synes, oftast, hoppas jag).
  2. Grejen med kristendomen är inte att vara fri från sina tyngder INNAN man blir kristen. Det sker medans. Det är ju det som är poängen.
  3. Grejen med kristendomen är Jesus, och att bjuda in och ta emot honom i sitt hjärta. Att erfara och erkänna att man behöver honom. Detta är inte på något sätt beroende av vare sig byggnad, manus, rekvisita eller utsmyckade textilier. Inbjudandet och  mottagandet av Jesus kan ske var som helst, och på ett språk och med ord som just du förstår. För mig skedde det hemma i lägenheten.
  4. Grejen är att genom Jesus få personlig gemenskap (vilket innebär att hålet på insidan fylls igen) med vår fina goda levande och personlige Gud YHVH (han kallar sig YHVH i Bibeln, men tyvärr tycks det ha glömts bort hur det uttalas, vilket är så himla weird).
  5. Grejen är att få syndernas förlåtelse och att få börja om från början, som ett nyfött barn. Vem har inte önskat det ibland, att få börja om på nytt? Så härligt att det är möjligt.
  6. Grejen är att få hjälp genom Jesus att själv förlåta andra för allt som de har gjort mot en genom livet (alltså inte ”glömma och gå vidare”, ”sluta tänka på” eller annan slags låtsasförlåtelse, utan förlåta, på riktigt, bli förlöst från det för alltid),
  7. att lära sig att göra och älska som Jesus, med Jesus som ständigt närvarande lärare och stöd.

Då kan man kanske undra att vad gör man som ivrig sökare om det inte är säkert att man som ny och oviss får hjälp att hitta in i sin egna relation med Jesus när man söker sig till en kyrka?
Jag säger att vågar du och vill så testa för man vet ju aldrig. Man kan bli rätt överraskad. En kyrka som till synes verkar ointresserad av att släppa in nya och berätta hur man kan ta emot Jesus i sitt liv etc kan visa sig dölja oväntat mjuka delar där under. Många kyrkor är som dolda skatter gömda helt öppet verkligen. Ett tips kan vara att fråga nån ”kan du hjälpa mig att be för att ta emot Jesus i mitt liv?”. Annars så kan du ju faktiskt alltid fråga Jesus själv om ledning att hitta till din församling, även om du inte är frälst än. Han kommer på nåt.

Hm vet inte hur jag ska avrunda det här inlägget så jag avslutar det bara så här.

coolasolbrillor2