En liten psalm som avslut på bloggåret

Idag hade jag glömt bort att det skulle vara kyrka, men eftersom jag bor så nära så hörde jag kyrkklockorna ringa medan jag låg i sängen drog mig. Hör ni det, alla ni som ringer i kyrkklockor runt om i landet men funderar på om det ni gör verkligen är vettigt eller om ni kanske bör riva kyrktornet och bygga en bordpingislokal i stället: kyrkklockornas tid och funktion är inte förbi! (vilket bordpingislokaler iofs inte heller är)

Jag hoppade upp ur sängen och stegade de typ 50 metrarna dit och där så sjöng vi en av mina favoritpsalmer. Den fick mig att tänka på när det bara gått några månader sen jag tog emot Jesus och jag gick på alpha-kurs i Ytterby. Då sjöng vi just den här psalmen vid varje möte. Så jag tänker att jag delar den psalmen som avslut på det här bloggåret. Jag vet att det är många som kämpar där ute och som behöver och längtar efter ett tryggt hem att komma hem till.

20171231_110907

Här finns en version på youtube, även om jag är van med att den är lite… ja lite lite (en gnutta) mer energisk kanske.

Till er som bor nära Kungälv

Bor du nära Kungälv?

I hope you do för det händer lite roliga grejer här närmsta tiden.

Till att börja med har vi Personlighetens upprättelse på Kastalakyrkan. Den presenteras så här:

personlighetens upprättelse

Ni kan läsa mer här på hemsidan och här finns eventet på facebook.

Jag kan säga att jag ser fram emot det ganska rejält, jag menar, personlighetens upprättelse, det är ett ganska spännande namn på nånting och dessutom har jag hört att det ska vara väldigt bra.

Man behöver inte vara kristen för att gå så vill man höra/kan stå ut med en massa snack om Jesus så är det bara att anmäla sig och komma.

Sen har vi det här: 

14224715_10154491499363373_8238918740373681321_n

Bön är gött och kvällsmötet tror jag kan bli väldigt intressant. Jag vet inte vem K-G Jonsson är men han är säkert jättetrevlig, och vittnesbörd* är ganska svårt att motstå.

Så skriv in det i kalendern.

*Vittnesbörd är när man delar nåt från sina egna erfarenheter. “Det här och det här har jag sett och upplevt”.

Ena barnet döptes och det var SÅ fint

I helgen lät ett av mina barn döpa sig och det var faktiskt bland det vackraste jag sett. Det hela skedde i havet i blåsten medan vågorna skummade mot land.

Vi samlades intill stranden, sjöng, bad, och så gick vår präst ut i vattnet med de två som skulle döpas och medan de gick där sprack himlen upp så att solen sken på dem.  “Det var som att himlen öppnade sig” som nån (som inte ens är kristen) sa.

dop i havet

Så ja, när till och med en ickekristen använder sådana ord då vet man att det är vackert.

Jag kan säga att jag är glad att jag inte lät döpa ungarna när de var spädbarn. Men mer än så säger jag inte för denna gång för jag vill absolut inte göra det här inlägget till nån dopsyns-diskussion  (jag orkar inte – dopsynsdiskussioner kan vara så fett jobbiga när de kommer oombett. På riktigt! Fett jobbiga! Slår vad om att flera kristna som läser detta förstår exakt vad jag menar…).

Hur som helst så var dopet bland det vackraste jag någonsin sett. Det var övernaturligt vackert.

IMG_3063

(Och om ni är nyfikna på vår församling så heter den Kastalakyrkan)