Hemma från semestern igen #semester


Vi har åkt hem från Öland och vi kom hem till Kungälv i måndags. Semesterkassan sinade snabbare än vad vi hade räknat med och när pengarna tagit slut så såg vi på varann, blev lite röda om kinderna och ba ”oops”.

Det är ingen fara, det var semesterpengarna som rök, så vi har så vi klarar oss by Gods grace, men vi fick packa ihop och åka hem. Vi har haft en underbar semester, den bästa jag har haft sen barnsben, och jag kommer inte glömma den i första taget. Del i det som gör den så lätt att komma ihåg är att vi gjorde ungefär samma saker varje dag.

Öland är en ö som vi vill återvända till. Men jag måste erkänna att jag är lite nyfiken på Gotland med. Jag är usel på att hänga med i världshändelser, men en sak vet jag: Ryssland vill ha Gotland. Och om Ryssland vill ha Gotland, ja, då vill jag så klart se varför. Så kanske blir det Gotland nästa år om livet fortsätter som det gör idag. 

”Mamma, det är en fågel i tältet” (kolla mitt ansiktsuttryck 😂)

Inspelat för en liten stund sen 

Min familj fattar inte en SKÖN utflykt #semester

Igår drog jag med familjen på en HÄRLIG och SKÖN liten rundtur i Ölands Trollskogen på den nordöstra kusten inte långt härifrån. Det är ett jättefint naturområde som man bara måste besöka när man är på Öland. 

Men tror ni att min familj förstod det? Nej. ”Hur långt är det kvar?”, ”när får vi sluta gå?” ”Jag vill tillbaka till bilen!”, ”JAG STÅR INTE UT”. 

Min dotter klagade på mygg till och med vilket måste betyda att hon drog till sig den ENDA myggan på hela Öland. 

Vad är det för stadsbarn som jag har närt vid min barm? Vad tror de att man har sina ben till, om inte att gå i skogen?

Min make är inte så mycket bättre han heller. Enda sen vi blev ihop för 14 år sen har jag fått ta honom i handen och DRA ut honom ur huset. Minns en gång när vi var ute och gick i Storuman som nykära och en kille kom körande med sin gamla Volvo, stannade bredvid oss, vevade ned rutan och ba ”men vad GÖR du? Är bilen din trasig????”. Han hade aldrig sett min man göra något liknande och det var då hela bygden med kranskommuner förstod att det måste röra sig om äkta kärlek. 

Och eftersom min man har lärt sig hur livet med mig är så har han slutat att gnälla 1 av 5 gånger som jag drar med honom ut i friska luften. Ibland kan jag till och med tro att han uppskattar det (fast det gör han inte). 

Jag är i alla fall glad för att de gillar att tälta. För det gör de. De är väldigt bra på att tälta också och har inte klagat ens i värsta åskskuren. Bara positivt har jag hört hittills och vi har varit ute i fem nätter med blandat väder. Halleluja! 

Så det är jag väldigt glad över och det är en glädje jag vördar ömt i mitt hjärta. 

Här på en stig i trollskogen. Luften var sval, skuggorna var stabila, PERFEKT för promenad. 


Det fanns runda stenar i miljonantal där. Det var svårt att välja. Valde till sist en grå som såg ut som en tvål. 


Här är en ca 900 år gammal ek. Barnen var helt ointresserade och det kan jag inte förstå. 900-åriga gamla trän är inget man möter på daglig basis. Det är bäst att passa på å njuta när man möter ett!


Uppsköljt på land låg ett gammalt båtvrak från början av 1900-talet. När jag poserade framför vraket hade jag av nån anledning Dressman-reklam i tankarna. Var nästan så jag kunde höra en allvarlig röst säga ”grattis TROLLSKOGEN, nu kan ni köpa skjortor från Bautistini för bara 599 kronor”. Nu när jag ser bilderna vet jag inte vad det liknar, men jag är glad att vraket framträder tydligt i bakgrunden. 


Jag frågade barnen varför de tröttnar så lätt på högar med ruttnande trä, det är ju jättekul att se tycker jag. ”Det tycker du för att du själv är en hög med ruttnande trä” fick jag som svar. Jag hade påmint dem om budordet att hedra sin mor och sin far om uttalandet inte hade varit så roligt för stunden. 


Min dotters arm idag. Tydligen var det sant- hon lyckades verkligen att dra till sig Ölands enda mygga. En mygga som av bettet att döma dessutom måste ha varit stort som ett vildsvin. 


Sen lagade J (alltså min man, som jag väljer att kalla för J, så ni inte tror att jag syftar på Jesus) mat till oss. Kebabspett. Jag åt kebab första ggn när jag var typ 27 och jag måste säga ”once you go kebab you never gobab”. 

Just nu är resten av familjen ute på stranden 100 meter härifrån. Jag orkade inte gå dit. Jesus må ha drivit mörkret från mitt liv men jag håller mig förtrarande helst i skuggan. Jag ligger i tältet med hunden och läser/skriver och har det finfint i stället. 

Bra semester! *tummen upp-emoji*

Campar med familjen och delar badrum med främmande karlar #semester

Åh vad jag saknar att uppdatera med vanliga vardagsinlägg här på bloggen. Det blir ju så ofta nu för tiden att det mest bara handlar om abort och typ varning för ockultism. Och det vill jag så klart skriva om (tänker skriva ett om spådamer) men jag saknar att bara smälla upp en bild från en vanlig dag och ba ”KOLLA DEN HÄR STENEN”. 


Eller kolla den här annonsen. Låter som bordet för mig! (Från en camping)

Jag är just nu ute och campar med familjen. Vi har rest genom Sverige och hamnat på en camping på nordöstra Öland.  Vi bor i tält och jag trivs så bra i tält, även fast jag önskar att vi hade en husvagn i stället. Första natten (fortfarande på fastlandet) var kall och vi låg och huttrade men sen har vi utvecklat ett extra lager med hud och vissa familjemedlemmar (kanske alla)(inte jag dock!) sover med t-shirt. 


Här är mina barn när de hoppar ned i en sjö

Andra campingen vi var på låg på södra Öland och där trivdes jag inte alls för där var kvinnor och män hänvisade till samma toalett och dusch. Jag vill inte sköta mina kvinnorutiner och bestyr när det helt plötsligt kan dundra in en solvarm 55-årig gubbe direkt från öl- och grillområdet. Säga vad man vill om jämställdhet men olika toaletter kan vi väl ändå få ha för vår egna trygghets skull (fast nu tror jag inte vi hade samma utrymmen pga jämställdhet, kändes inte som ett sånt ställe). Visste ni hur våldsamt män tvättar sina ansikten? Det är smärtsamt att skåda och jag tycker att vi som kvinnor inte ska behöva se det. Nä så vi for vidare. Till en plats med skilda toaletter. När kvinnan i receptionen sa att det är åtskilt så gjorde jag en glädjegest. 

Har ni märkt att det har blivit mer och mer så? Att kvinnor och män har samma toaletter? Jag avskyr det. Män är inte lika bra på att pricka toaletten som kvinnor är. Män som grupp verkar inte fatta hur man sköter sig på en toalett. 

ANYWAYS. 


Vår resa var ganska spontan. Vi köpte tält och drog inom några dar. Vi har aldrig tältat tillsammans förr. Men nu har jag lärt mig hur man sätter upp och slår ihop tält även i regn. På södra Öland åskade det kraftigt inpå natten och det var myzpyz deluxe, och det kan jag säga eftersom vi inte blev träffade och grillade av blixten. 

Nä nu ska jag gå. Snart går solen ner och jag vill fånga dagens sista solstrålar i mitt slappa och livlösa skandinaviska hår. 

Ha det bäst peoples! Och kom alltid ihåg att Jesus älskar er! 

Gud eller nervsjukdom?

När jag bjöd in och tog emot Jesus i mitt liv så fick jag också en ny ande, Helige Ande (jag har skrivit lite kort om honom här).

Enda sen dess har det känts helt annorlunda för mig att andas. Innan var det svårt att andas och varje andetag går att likna med en kamp för överlevnad. Tänk er att vara under vatten och ständigt kämpa för att komma upp till ytan för att få lite luft. Så var det.

När jag blev frälst drog Jesus upp mig ur det vattnet och satte mig på land, och det var som att det var där och då som jag drog mitt första ordentliga andetag. Det är därför som jag räknar 25 augusti som min riktiga födelsedag, fastän jag är född av mamma den 25 januari.

Sen Jesus räddade mig har det inte bara varit lätt att andas, det har känts varmt att andas också. Så fort jag tänker på Jesus så känner jag Guds värme i mitt hjärta och i mina lungor. Det är väldigt skönt och ger mig tröst och ro i vardagens alla lägen.

En morgon för ungefär lite drygt ett år sen satt jag vid frukostbordet tillsammans med barnen och bara andades och tänkte på Gud och hur himla glad jag är över att veta att han finns och att han är god och älskar mig så himla mycket.

Men så grep också en fasa tag i mig – tänk om värmen i lungorna inte är Gud? Tänk om jag har missförstått, tänk om det är förstadiet till någon allvarlig nerv- eller muskelsjukdom? Tänk om värme i lungorna är ett symtom på att lungfunktionen håller på att försvagas?

svarsjukdom

 

Då hörde jag en röst som sa ”läs en dikt”.

Precis bakom mig låg för tillfället en diktbok som jag nyligen köpt men inte riktigt tagit mig tid att läsa ännu, så jag sa till barnen att nu ska mamma läsa en dikt, och så tog jag genast diktboken och bläddrade upp första sidan.

Och så läste jag:

"Du som vill att jag ska finnas du som vet att jag är jag - du förstår mitt hjärtas längtan och är hos mig natt och dag. Din är jag och all din kärlek får jag i varje andetag"

I varje andetag. Jag försökte gömma för barnen att jag satt där helt gråtfärdig. Sen dess har det här varit min favoritdikt och jag har inte varit orolig att värmen när jag andas beror på någon sjukdom.

Jag hoppas att alla en dag ska få känna hur det känns att ha Guds Ande i sitt hjärta och hur det känns att andas tillsammans med honom (man brukar dock känna närvaron av honom lite olika). Ni vet att ni kan få Anden genom att tro på Jesus? Jag hoppas att ni vet det.

Jesus har sagt så här:

”Jag säger er: Be och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. Finns det bland er någon far som skulle ge sin son en orm när han ber om en fisk, eller en skorpion när han ber om ett ägg? Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?” – Luk 11:9-13

”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv” – Joh 3:16

Förslag till bön (läst från ett bokmärke): 

Jesus,
jag känner dig inte än, men visa mig att du verkligen lever. Du ser det som är fel i mitt liv. Du känner till mina problem och vet att jag inte kan lösa dem själv. Låt mig få uppleva: ”Om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus.”
Jesus, ta mitt liv i dina händer och forma mig så att detta ord blir verkligt för mig. Amen.

Man kan söka herrens ansikte på flera sätt

Min man tror att jag gillar allt som har med Jesus att göra, så därför är det inte så konstigt att han second hand-shoppade just detta jättepussel till oss att lägga över jul.

img_2254

2500 bitar och en Jesus som hänger korsfäst i alperna. Ja man kan ju riktigt se framför sig den schweizare som slog igen Bibeln med en smäll och ba  ”ja visst är den bra men fatta vad mycket bättre den varit om han blivit korsfärst vid förvaringsbodarna här utanför!”

Jag försökte uppbåda lite entusiasm för att lägga pusslet, men till slut var jag tvungen att lämna projektet. Pussel med så mycket gräsyta blev väl förbjudet 1982 men jag misstänker att pusslet är äldre än så.

Strax efter att jag lämnat bordet och satt mig för att läsa i stället (typiskt mellandagsbestyr) så hörde jag min man börja tala om Jesus med sådan intensitet som jag aldrig hört honom tala om Jesus tidigare.”Var är Jesus ansikte?”, ”jag måste hitta Jesus ansikte!” sa han om och om igen.

Då blev jag förstås entusiastisk och gled tillbaka till bordet för att berätta för honom att den som söker Jesus ansikte ska finna och så vidare. Jag tänkte att här får man passa på med informationen.

img_2073

Jag hjälpte honom till och med lite med att leta men allt jag fann var laggårdsväggar och ogräs, så jag gick därifrån.

Efter 30-60 minuter nånting så hittade min man Jesus ansikte och då blev han jätteglad.

Lite om hur Gud varit med i förhållandet med min man

Jag och min man har nu äntligen gift oss och som jag skrev i det inlägget så har Gud varit och är en viktig del av vår relation (även fast min man inte tror på Gud) (för som ni vet så finns ju Gud även om det finns de som inte tror) (hehehe).

Och jag tänkte att jag skulle berätta lite mer hur jag menar.

Jo. Jag och Joakim träffades på gymnasiet. På den tiden var vi mer eller mindre snorungar men vi bestämde oss i alla fall ganska omedelbart för att leva ihop för resten av våra liv så vi flyttade så småningom ihop och skaffade barn och allt det där. Men när vår relation började svaja efter si sådär fem år så fanns det liksom inte mycket från min sida som höll ihop oss. Han var stabilare än vad jag var och värdesatte relationen mer än vad jag uppenbarligen gjorde, men han kunde ju inte hålla ihop oss ensam.

Jag kan berätta ganska mycket om det här egentligen. Det finns många anledningar till varför jag tänkte och agerade som jag gjorde, till exempel hade jag ingen tro på äktenskap och livslång kärlek och hade jättesvårt att se mening i något som kändes jobbigt, men jag orkar inte ta mer om det just nu.

Så vi gick alltså isär och vi levde helt isär i fem år. Om denna tid kan väl också en del sägas (mycket hinner hända på den tiden) men det tänker jag inte heller göra, så jag hoppar direkt till när vändningen kom.

Jo jag upptäckte att jag jämt tyckte att män var störande och konstiga för att de inte var som J. Det tog alltså fem år för mig att komma till den insikten efter att i fem år undrat vad det var för fel på dem. Och jag minns att en tanke flashade förbi: ”det är som att Gud programmerat mig till att bara kunna älska en man på det sättet”.

Ungefär exakt då började jag förstå att jag alltså lämnat J bara för att gå iväg och söka efter J i andra. Utan att lyckas naturligtvis. Det finns bara en av honom.

Men inte nog med det. Jag fick en inre bild också. Ja, jag vet att det låter lite weird, men vad ska jag säga, jag fick ju det. I den här inre bilden såg jag mig själv och J, och över oss såg jag typ ett fingeravtryck.

fingeravtryck

Inte riktigt så här men på ett ungefär, så att ni fattar galoppen

Och jag förstod att det jag såg var ett avtryck efter Guds finger. Ja det var alltså så jag tolkade det och jag förstod, när jag såg detta, att nån gång i mitt och Js liv så måste Gud ha satt finger över oss, något som inte går att göra ogjort. Guds fingeravtryck går inte att tvätta bort ens med kemisk bensin. Det är inristat i åtminstone mitt hjärta.

Som jag personligen såg det så var det som att J och jag redan var gifta på ett sätt, fast inte genom ceremoni utan själsligt/andligt. Ja jag vet inte, kalla det vad ni vill.

Det här gjorde i alla fall ett enormt intryck på mig.  Så många falska föreställningar föll för mig under den här perioden, saker jag lärt mig av min omvärld, och jag bestämde mig för att inte kämpa emot det Gud bestämt mer utan nu ville jag vara trogen J till döden skiljer oss åt, och det oavsett om han ville ha mig eller inte (vi var som sagt inte ihop).

Jag bestämde mig för att jag hellre är singel resten av livet än att bli ihop med nån annan. Och skulle J inte vilja ha mig, vilket vore förståligt – ja då skulle jag acceptera och få leva med det helt enkelt. Det skulle det vara värt, för eventuella försök till att vara med någon annan skulle vara typ… onaturligt för mig.

Ja jag vet att det här låter ganska dramatiskt och extremt men det var en rätt så dramatisk händelse för mig. Det var även väldigt skönt. Bara det här att jag inte skulle behöva spana efter eller bli ihop med någon annan man mer var en enorm lättnad.

59155266

Jag berättade i alla fall för J hur jag kände och även fast han inte riktigt förstår/bryr sig om såna här andliga grejer (jag nämnde inte så mycket kring den biten för honom) och även fast han inte ser det på samma sätt så blev det vi igen. Det gick inte lika friktionsfritt som en smord ål på ett äventyrsbad, men i varje steg på vägen har Gud varit med oss, det är jag säker på. Skulle kunna berätta ett par saker om det med, men det tänker jag inte heller göra just nu.

Men vill ni veta något lustigt? Jag blev inte ett dugg kristet troende där och då. Visst, jag gav Gud rätt i ett ganska stort livsval, men jag fattade ännu inte vem Gud är och kategoriserade honom fortfarande som ”nånting” eller ”en ospecificerad osynlig kraft” (flummigt!). Jag förstod verkligen inte att den Gud jag kunnat ana mitt i allt det här var den personlige Gud som det står om i Bibeln (hade inte läst Bibeln).

Jag var också helt aningslös inför vem hans son är och hur mycket jag behöver honom. Det skulle dröja ungefär ett och ett halvt år till jag skulle komma till tro på Jesus. Och innan dess skulle jag behöva sjunka ännu djupare i depression, för som ni vet så kan ingen äkta hälft, hur mycket man än må höra ihop, göra en lycklig på djupet.

Som jag ser det så var det som att Gud använde min relation till J för att föra mig närmare Honom. Jag vet inte, men för mig går det lite hand i hand, det här att bestämma sig att vara trogen en enda  man och vara trogen en enda Gud. Det är inte samma sak men jag skulle vilja påstå att det är nånting i besluten som liknar varann. Förstår ni hur jag menar?

Att bestämma sig för att något är värt att hålla fast vid fastän det kanske inte alltid ser ut som man vill är ganska likt hur det är att leva med Gud.

Jag och J blev i alla fall ihop igen och vi tog vid där det tog slut fem år tidigare. Ganska exakt faktiskt. Vi till och med flyttade tillbaka till samma adress som vi bott på tidigare (det bara blev så), och jag är så tacksam att Gud valt ut just honom till mig för ska jag vara ärlig så tycker jag att han är mer än vad jag förtjänar.

Och här är vi nu. Ordentligt gifta. I nöd och lust. Till döden skiljer oss åt. Amen.

1-5

Det var pretty much detta som fingeravtrycket betydde för mig.