Det här är superlöjligt

I morgon fyller minstingen två år och jag känner mig nervös. Har känt mig nervös i flera dagar. Är orolig att hans födelsedag inte kommer att bli bra nog.

Vilket är löjligt. Det är ju knappast för att han bryr sig, han skulle vara lika glad om vi inte firade alls. Det är först när de blir lite större som de får men för livet av att inte fira födelsedagar. Så ska man passa på att inte fira/fira jättedåligt så är det nu.

Nej det här är känslor som passar mer för en förstagångsmamma än för en  trebarnsmor.

Jag tror att det mycket beror på att jag saknar familjen. Jag skulle önska att vi kunde bjuda fler. Jag tycker nog att det känns lite vemodigt och ensamt. Svärmor, som är släktingen som bor närmast, kan inte komma pga corona.

Så går jag omkring och har ont i magen och tänker på att den här födelsedagen hade kunnat vara mycket mer. Jag vill visa upp honom och jag vill att fler som bryr sig ska se hur fin han är och hur stor han blivit.

DSC02884

Igår ramlade han och slog sig i ansiktet så vi fick gå till vårdcentralen och tejpa och plåstra. Han var väldigt tapper och repeterade sista ordet i sköterskans varje mening, vilket hon tolkade som att han gav sitt medgivande samt höll med i allt hon sa.

DSC02893

Han var hemma “sjuk” måndag och tisdag. Med “sjuk” menar jag lite snorig. De måste ju vara hemma för ingenting nu för tiden. Ser ni konstverket i bakgrunden? Den köpte Kungälvs Kommun för 1292 1823819 123 kronor och den kallas i folkmun för “blobben”.

Det är sånt här som gör att människor blir föraktfulla när de hör kulturmänniskor säga att de vill ha ekonomisk ersättning under corona. Det är den dyra och fula offentliga konsten som etsar sig fast, det är den som pöbeln minns. Så varje gång en kulturperson säger att den vill ha bidrag eller pengar, så kommer man ihåg blobben utanför Kungälvs kommun och tänker “du har fått tillräckligt din slusk”.

Det är bara den omedelbara djuriska instinkten som talar när nån råkar kalla en konstnär för parasit, så är du kulturmänniska, ta det inte personligt och gå inte in i depression. Kultur är viktig. Det måste man ju anta att den är. Jag skojar bara, det är klart den är viktig. En del av den.

DSC02895

DSC02896

Ha det bra, nu ska jag sova. Ni får gärna be för oss 🙂

 

Allmän liten uppdatering om hemlängtan och youtubetips

Hej hej!

Jag tänkte att jag ska göra en liten uppdatering ifall nån skulle undra var jag håller hus!

Livet är ungefär som vanligt för oss nu under corona, men som för de flesta andra så är ändå de små förändringarna kännbara, och som för alla andra så kan det kännas jobbigt att inte veta hur länge det ska vara så här.

Det är en tuff period just nu, mycket för att jag har så mycket hemlängtan upp till Norrland. Jag är trött på att vara inträngd i en lägenhet som en sardin i en sardinburk. Jag vill ha klar ren luft. Jag vill slippa höra E6an var jag än går. Jag är trött i kropp och själ just nu.

På tal om E6. Titta vilken fin lagun jag fann under E6 när jag var ute och gick häromdan.

IMG_6614

När man ser så här vackra scener så lindras ändå längtan efter Norrland något.

Minns ni de här telefonerna.

IMG_6688

Helt underbara. Jag önskade en till vår familj men vi fick aldrig någon. Min granne tillika kusin hade en i sin lekstuga. Jag tyckte att det var så konstigt att de ägde en sån dyrgrip och så använde de den inte på riktigt. Men så var han också sladdis/uppvuxen i princip som ett ensambarn, och de är ju lite som de är.

Men visst känner man att telefonutvecklingen valde fel riktning när man ser denna telefon, visst önskar man att mobilerna tagit mer formen av olika maträtter, i stället för den tråkiga stil som de har idag.

Iphone släpper sin nya mobil – förra året var det Rumpstegsmobilen men nu blir det Pasta Bolognese-telefonen. Hade vi valt den vägen hade vi alla mått lite bättre just nu.

Little_Light_Studios_-_YouTube

Innan jag avslutar vill jag tipsa om Little light studios på youtube.

De har små dokumentärer, samtal, popkultursanalyser och lite allt möjligt. Tycker det har en fin och bra nivå där, rätt lättsam. Den riktar sig främst till de yngre men jag tycker att det kan vara trevligt att titta ibland också.

Nu har ni ju mycket annat för er, och många kyrkbyggnader är stängda och möten inställda, men ni får alltså gärna be för mig och för familjen. Jag är verkligen så trött.

Ha det fint!

När man tolkar instruktioner som skoj-FÖRBUD

Idag ville barnen åka skateboard men eftersom det regnade så sa jag nej. När de diskuterade att i stället åka nere i källaren så sa jag också nej.

Då tyckte de att jag FÖRBJÖD dem att åka skateboard.

Det får mig att tänka på Gud. Hur ofta har inte han blivit anklagad för att förbjuda oss från saker likt en tråkig gubbe, när det han gör är att säga nej eftersom det vi vill göra är dåligt och farligt för oss och/eller för andra?

Skateboarden går sönder om man kör den i vatten och källarkorridoren är inte gjord för vilda västern-äventyr. Någon kan bli skadad.

Har du nånsin känt att Gud är en partypooper som förbjuder dig från att göra det som är roligt? Har du fått något tillfredsställande svar på varför han sagt nej?

“Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet, men allt bygger inte upp” 1 Kor 6:12 (rekommenderar hela kapitlet)

donttellme

Lista på vad ni ska bunkra

Är det inte konstigt hur fort man vänjer sig med något som är onormalt? Coronavirus är onormalt och nytt men jag börjar redan känna att alla anpassningar är en självklar del av livet. Jag har svårt att minnas hur livet var innan allt det här började. Va, har jag inte alltid burit med mig spritgel i handväskan likt en pepparspray mot andra människors spontana utsöndringar?

Idag for vi till en affär och bunkrade toapapper och ris, för det är tydligen vad man gör nu för tiden. Vi förstår inte varför. Varför just toapapper och varför i all världen ris?

Äsch, sak samma! Vi sitter alla i samma båt. Nu gäller det att stå enade i krisen och gå huvudstupa in i gruppmentalitetens härliga värld.

5D65EC49-D486-4A11-B961-57EFF39158C6

26B6570A-4736-4500-9354-FC6D5DF19E25

Lista på saker att bunkra:

  1. Toalettpapper
  2. Ris (denna punkt kan du skippa om du vill)

Kanske inte vad man vill höra i dessa tider

DSC02544

När jag lämnade lillen på dagis så mötte jag en förälder med barn som tydligen kommit tillbaka efter att ha varit borta ett tag. Och precis innan dörren stängdes bakom mig hann jag höra föräldern säga: “…vi har varit i Italien och åkt skidor…”

T r e v l i g t .

Jag undrar hur vi kommer att se på det här i efterhand. Kommer vi säga att vi överdrev? Att vi tog för lätt på det? Auktoriteter och experter på området kommer med olika bud. Som lekman vet man inget. Men i efterhand kommer alla veta.

En av de största dagarna i mitt liv: parkeringen

6CE3B89F-7083-459C-ADD8-4503EA513FBF

Här är en av Kungälvs finaste platser. Kungälv är i överlag rätt fult tyvärr, jag misstänker att vi saknar stadsarkitekt, men på den här platsen är det fint. Och bakom krönet av kyrkan där, har jag ett av mitt livs starkaste minnen av en av mitt livs största dagar. Vill ni höra?

En av de största dagarna

Året var 2005, jag hade precis fyllt 20 år och jag och Joakim bodde i Göteborg men jag gick skola i Kungälv uppe på berget (som ej syns i bild). Joakim hade dagen före fått anställning på Volvo, men han hade inte hunnit börja än så han var hemma. Det var en vanlig dag men på morgonen slog tanken mig att jag kanske var gravid. Jag åkte ändå till skolan, men eftersom jag inte kunde koncentrera mig så ringde jag till Joakim och bad honom hämta mig på parkeringen som syns bakom krönet på kyrkan.

Den korta stund som jag stod på parkeringen och väntade på att han skulle komma med vår knallrosa Volvo 142 (vi hade målat den själva) har etsat sig fast stenhårt. Jag kan inte närma mig den där parkeringen utan att påminnas om den dagen.

Vi åkte till apoteket och köpte ett graviditetstestet. Svaret på graviditetstestet kan vi se här.

1174636_10151636179702001_2037983004_n

^ Och här ^

 

Bland druider och cyborgs i Sveriges näst största stad

I helgen har min syster med make varit här och vi gick tillsammans till sci fi-mässan i Göteborg. Hon men kanske framförallt hennes man är väldigt intresserade av filmgrejer.

Om man är insatt i lite mer obskyra filmer så kunde man möta sina favoritskådisar och så kunde man mot en liten peng få deras autografer.

Själv känner jag att sen jag fick Guds autograf skriven med hans ande i mitt dna så bleknade mitt intresse för Julia Roberts brors autograf.

Vilket jag sparade tre minuter på eftersom det var ungefär så lång tid det tog att stå i hans autografkö.

Men det fanns fler än kändisar där, man kunde hitta serietidningar och actionfigurer, böcker, utklädda människor, smycken och, ja, det enda som fattades från att det skulle vara Åsele marknad var plastpåsar, tunnbröd och Vild-Hasses salami.

Visst har jag sagt att jag och min kära make möttes på Åsele marknad? För 17 år sen.

0DE581F7-9069-4D0C-B191-1E052E3146AC

Lillen sov genom i princip hela besöket på tre timmar, vilket var som en liten semester på Bahamas.

BF8B3DEA-80AC-48CE-AF71-484887F6E669

Om ni känner igen min syster och hennes man så kan det bero på att ni har sett henne i den här filmen (rolig anekdot från filmen: när de spelade in “Vildingar” så var det en personal från ett närliggande dagis som sa till dem att de väckte obehag hos barn som råkat skymta dem i skogsbrynet).

Idag spelade vi Mario Party på Nintendo 64, ett spel som jag och min syster brukade spela natt efter natt under en tid när vi var tonåringar i en norrlandsby med ett invånarantal under 100 pers.

DSC02346

Nu har de åkt hem och det är väldigt tråkigt.

Och ikväll har jag en sån där kväll när jag inte vill sova, men samtidigt så är jag vuxen och vet att jag måste böja mig inför det förstånd som jag själv häpnar över att jag har.

Jag har börjat intressera mig för Nordisk mytologi och ska börja läsa om det snart, piffa till allmänbildningen lite, jag tror att de gamla myterna är på väg tillbaka, men kanske i ny tappning. Men först har jag några andra böcker i läslistan som jag vill läsa klart. 

 

Helgens besvikelse: Coronaviruset

Hej hej

Här i Kungälv har vinterns första snö fallit i veckan. Ett litet slaskhelvete som sedan frös till is.

Jag är en luttrad trebarnsmamma numer, så jag struntade i att klä på lillen och låta honom ha “glädjeäventyr” bara för att det snöade. Med de första två hade jag tvångsmässigt kämpat med  vinterkläder och gått till en redan barskrapad sluttning för att låta barnen få “värdefulla vinterminnen”. Jag hade försökt mjölka den lilla snö som fanns, för att de skulle få en barndom med inslag av snölandskap. Trots att den här snön är kass.
Så inte nu, nu vet jag bättre!

IMG_6236

Stora barnet skulle till Italien på konfirmationsresa i helgen, till Assisi. Vi har varit taggade på detta sen i höstas. Men resan blev, som ni kan förstå efter smittspridningen i landet, inställt.

Jag trodde hela tiden att den skulle bli av och när dottern uttryckte oro så bara viftade jag bort det och blinkade med ögonen så där som jag i efterhand tänker att idioter gör. Corona har blivit känt så att möta Corona skulle vara som att möta en kändis. Och det gör man inte. Man möter inte kändisar.

Därför tänkte jag att risken att de skulle träffa Corona i Italien skulle vara lika liten som att träffa Nick Cave medan de var där, och han bor i Australien.

Fast sen börjar man tänka lite mer. Och man inser en massa saker som jag inte orkar ta upp just nu, men till exempel att likheten mellan kända virus och Nick Cave bara skulle passa om alla som Nick Cave hostade på förvandlades till en Nick Cave. Men som sagt, jag orkar inte utveckla den här tanken mer, den är för dum och jag har inte tid. Jag tycker att det var rätt av dem att ställa in resan och de har mitt fulla stöd.

Ha det bra allihopa! Jag återkommer snart!

 

 

De förlegade små barnen

Vi har börjat spela Bingolotto titt som tätt och det tycker jag är väldigt trevligt. På Bingolotto får man se gäster man inte är intresserad av, upptäcka musik som får öronen att stänga av sig själva och höra jättetorra skämt presenterade av Rickard Ohlsson.

Precis så som det var när man var liten på den gamla goda hederliga tiden när Martin Timell och Arne Hägerfors var Sveriges mäktigaste influencers.

Lillen får förstås också vara med. Man ger honom en gammal nitlott och en penna och så har han att göra han med. Överlycklig.

IMG_6195
Här har han på sig sin favorit-fleecejacka. Om man försöker ta av honom den blir han arg och skriker rätt ut, även om han svettas. Tänk att en ettåring inte är för ung för att ha en egen smak.

Det är roligt hur okunniga om modernitet barn är. Han förstår inte att hans söndagar är en allmän tidsresa. Först åker vi till Pingst i Bohus. Där möts vi i en byggnad med allt som tillhör en helt annan tidsepok. Söndagsskolans lokal är förstås nyrenoverad men ändå.

Där springer han fritt med sin antika Gustav Vasa-lugg, lär sig från tusentals år gamla texter (lär sig är dock kanske att överdriva i nuläget) samtidigt som han känner att allt är nyheter.

IMG_3659

Han vet inte att den som senast bar ett sånt här plagg oironiskt halshöggs för flera hundra år sen.

Han uppskattar även skuggfigurer.

Nä med så här små barn får man alltid känna sig som den nytänkande parten. Med så här små barn är man oraklet med kunskap om forntid, nutid och framtid.

Jag vet inte riktigt var detta förhållande vänder, för vänder gör det. Vår fjortonåring spenderar nämligen ca 94% av sin vakna tid åt att himla med ögonen och sucka åt hur gammelmodiga vi är, och hur lite vi förstår när det kommer till allt. ALLT.