Varför var Ebba och Didrik så obehagligt?

Jag skrev följande idag på facebook

ebbaodidrik

Det visade sig att flera hade liknande erfarenhet av den här serien.

ebbaodidrik2

Var det här vanligt? Nån fler som känt och känner samma sak? Nån teori om vad det kan bero på?

Bra bibelplaner och dåliga

Screenshot_20171121-082702

Häromdan avslutade jag äntligen bibelläsningsplanen som jag haft senaste året + lite till och det är sååå skönt.

Det var en ettårig läsplan i ungefärlig kronologisk ordning.

Så här tänkte jag när jag valde bibelläsningsplanen:
Åh vad roligt att läsa Bibeln i ungefärlig kronologisk ordning!!! På så sätt får jag bättre koll på vad som hände när!!! Så spännande att få en känsla av Bibelns tidslinje!!

Så här kändes det en bit in i läsplanen: 
*uttorkad från nya testamentet*

Så här kändes det mot slutet av läsplanen: 
*uttorkad från gamla testamentet*

Jag kommer, om det inte händer nåt oväntat, aldrig mer hänge mig åt en bibelläsningsplan i kronologisk ordning. Aldrig!! Visst visst, man kan gå utanför bibelläsningsplanen och läsa det man behöver, visst kan man göra det. Men bibelläsningsplanen är det jag följer varje dag och det är läsplanen som ger min läsning struktur och rutin. Jag är tyvärr en rätt slarvig person och jag är enormt hjälpt av en plan. Och när planen inte riktigt fungerar så hamnar hela rutinen på sniskan.

Första gången jag läste Bibeln gick det på kanske nio månader. Nu andra tog det alltså över ett år. Och det är inte för att Bibeln är tråkigare efter att ha läst den en gång utan det är för att jag behöver alla delarna av Bibeln, helst skulle jag vilja ha ett finger i varje bok. Förut undrade jag varför det fanns en psalm (från psaltaren i Bibeln) varje dag i nästan varenda läsplan men nu förstår jag precis. En psalm är som balsam för själen. Det är som en vagga för hjärtat. En liten mjuk bädd för det som känns kantigt.

Nu har jag påbörjat en ny läsplan. Den var helt underbar att påbörja och det känns så roligt att börja om på nytt med något annorlunda.

Läsplanerna jag läst hittills:

Jag använder mig av läsplaner på youversion, en jättebra app där man kan lyssna på Bibeln som ljudbok också på en rad olika språk och översättningar om man vill – jättebra när man är ute på promenad. Jag brukar växla mellan att läsa i själva appen och i en fysisk Bibel, beroende på vad jag gör och vilket humör jag är på.

Bibeln på ett år
Den här planen påbörjade jag strax efter att jag tackat ja till Jesus 2015 och jag har ingenting att klaga på när det gäller den. Hela året bjöd på så mycket fantastiskt och jag vet inte om läsplanen bidrog till det eller inte. Rätt ofta följde jag dock inte själva läsplanen utan hoppade lite mellan dagarna när jag läste i den fysiska Bibeln och det funkade bra för mig. Jag är lite osäker på om boken Ruth var med i den bara? Men det kanske den var, jag minns det bara inte.

As it Happened
Denna påbörjade jag 2016. Bibeln i ungefärlig kronologisk ordning. Ingen höjdare och ingenting som jag rekommenderar. Det är inte lika roligt som det låter.

Read the Bible for life 4+1 Plan
Den här läser jag nu och har precis börjat, jag är på dag nio eller nåt sånt, så det är lite svårt att uttala sig. Den är i alla fall uppbyggt så att man läser sex dagar i veckan och så vilar man på den sjunde (eller läser ikapp det man har missat). Den innehåller lite blandat varje dag. Hittills tycker jag mycket om den! Men jag får återkomma om ett år eller så.

För er som inte är intresserade av att läsa hela så kan man ju välja att bara läsa delar också. Det finns mycket bra att välja mellan, och ofta så har de kortare läsplanerna små andakter (ord för eftertanke och reflektion) som ingår i läsplanen.

Hur läser ni Bibeln? Vilka är era bästa verktyg?

 

Två saker som fått mig till tårar idag

Jag har blivit så blödig det senaste men idag måste det ha nått nån slags kulmen. Ögonen har blivit oväntat överbefuktade  flera gånger idag och dessutom på jobbet. 

Här är anledningarna till mina tårstänkta stunder:

    1. Kvinna födde barn i bakluckan i Östra sjukhusets parkeringshus
      Jag bara tänkte mig känslorna som måste gå genom en ung födande mammas huvud när hon rätt upp och ner måste föda i en baklucka när hon säkert förväntat sig att föda inne på en avdelning. Det var nästan så jag kunde förnimma dramatiken när navelsträngen låg kring halsen och höra barnets första skrik, och så barnmorskornas reaktioner när de till slut kommit ned till parkeringen och fann den nykläckta lilla familjen där i garaget som säkert luktade av motorolja och fostervatten. Det är så dramatiskt och vackert, och så blandningen mellan parkeringshus och ett nyfött barn. Wow. f7f

      Min mamma födde förresten min lillsyrra i en taxi en gång i tiden. I en korsning i Tallträsk. Även syrran hade navelsträngen runt halsen men det löste barnmorskan hjältemodigt och handfast. Alltid när vi for till Lycksele brukade mamma peka mot den där korsningen i Tallträsk och utropa: DÄR FÖDDES VANJA. Och så såg man mot den slätstrukna grå infarten och förstod att även på oansenliga platser har det skett storslagna ting. Här kan ni se på infarten i google maps om ni vill. Här är min lillasysters instagram. Som sagt: storslagna ting.

2. Den här bilden:

Screenshot_20171110-112341

Den fick mig att tänka på mina två födelsedagar, 25 januari då jag föddes av min jordiska mor och 25 augusti då jag blev född på nytt av min himmelska far. Jag minns inte min första förlossning men min andra var väldigt speciell och ja… det är helt enkelt stort när man alltid undrat och plötsligt får inse meningen med livet.

3. Den här plastkorven fylld med köttfärs som vi fick med Linas Matkasse.

 

meatfaers i korv

Med risgrynsgröt är det väl acceptabelt och man kan stå ut när det rör sig om sylt, men köttfärs..? Vad kommer härnäst? Grädde i mjällschampoflaskor? Man packar inte in köttfärs i plastkorvar. Sjukt opraktiskt också för köttfärsen är helt kompaktiserad och hård och står man inte och finfördelar det noga så blir det klumpar när man steker det. Fast nej jag började inte gråta av köttfärskorven. Men jag kunde inte låta bli att posta om det när jag såg bilden liggandes i mitt bildgalleri. Det är därför bara de två första punkterna i denna lista räknas. Den här sista kan ni ignorera. 

Bland det bästa jag har läst om abort #prolife

Jag bara måste dela med mig av följande som min favorit-prolife-organisation New Wave Feminists postade för ett tag sen. Det är så bra. Det bästa är om ni kan läsa det på engelska men nedanför bilden kommer jag skriva en översättning (om du har svårt för engelska) (jag översatte så gott jag kunde).

Här hittar du inlägget på instagram och Här hittar du originalinlägget på facebook.

New_Wave_Feminists___newwavefeminists__•_Foton_och_videoklipp_på_Instagram

Början citat:

Jag fick precis en uppenbarelse när jag pratade med en vän om de aggressiva och provocerande anti-abortdemonstranterna, och jag tänker att det är värt att dela här…

Jag: Det är det här som slår mig- de har ju inte fel. Det *ÄR* ett människoliv och det *BLIR* dödat. Och hur mycket jag än avskyr användandet av målande foton på det där sättet så ÄR det vad abort gör med en ofödd människa. Så det är ju någon form av kognitiv dissonans som sker när folk blir arga av att se dem. Liksom, om det nu bara är en klump med celler varför blir du då så upprörd av att se det? Jag tror att så mycket av det har att göra med hur man lägger fram informationen. Informationen är riktig, men den levereras så okänsligt att det framkallar ilska i stället för insikt, och det slutar med att budskapet för det mesta inte når fram.

Vän: Det är för att det är sanning utan kärlek. Å andra sidan, pro-choicers levererar kärlek utan sanning. De vill få dig att må bra kring din abort, så det finns massor av kärlek och acceptans, men de måste hålla så många fakta borta från dig som möjligt… eftersom sanningen skulle göra ont. 

Wow. 

Mitt i prick. 

Enda sättet att förändra vår kultur är med SANNING + KÄRLEK. 
Fakta + Medlidande. Information + Resurser. “

Slut citat.

Jag bara måste rekommendera New Wave Feminists (jag länkar till deras kanaler längre ned). Särskilt om du inte riktigt fattar prolife. De är så himla varma, gulliga, roliga, smarta och intressanta.. Som sagt så är de min favorit-prolife-organisation (som är aktiva på nätet) – OCH SÅ ÄR DE INTE ENS KRISTNA!!!1 Haha. Skandal. Nä jag skojar bara. Alltså det är verkligen inte något avståndstagande från kristna organisationer och engagemang (om nu nån skulle tro det) att jag har fastnat för dem. För mig är Gud central i abortfrågan (det är han som satt människans värde och utan hans hjälp skulle jag förmodligen strunta i ofödda eftersom jag högst sannolikt inte ens skulle ha börjat se dem som mänskliga) och där Gudsaspekten inte finns med så fattas den. Jesus är nödvändig för att vi ska förstå vad sanning och kärlek är och det är han som kan förlåta, hjälpa en att förlåta vad andra gjort, och som förvandlar, helar och upprättar på djupet.

Hur som helst så har jag i alla fall fastnat för just desss kvinnors engagemang för kvinnor och barn och så tycker jag att det är så uppmuntrande att det finns folk som fattar basic truths about human life utan att Gud självt pedagogiskt och tålmodigt har måstat hålla en i handen och peka och visa i detalj som vore man 2 år (fast jag älskar när han gör så <3).

Länkar till New Wave Feminists flöden och kanaler:

Det här var det första jag såg från New Wave feminists (länk till klippet om inbäddningen inte funkar). I klippet berättar Destiny Herndon kortfattat en liten anekdot apropå påståendet att abort och manlig masturbering på något sätt skulle gå att liknas med varandra (yez det finns de som tror det, det blir man varse då och då… ).

Detta skrev jag 16 dagar innan jag blev räddad #vittvätt #jesus

Den här tweeten skrev jag 16 dar innan jag gav mitt liv till Jesus. 

Här tyckte jag fortfarande att kristendom var något främmande och jag kände mig långt ifrån att kalla mig kristen. 

Jag skrev det 16 dar innan jag hade nån aning om att vi har en levande personlig Gud, att Bibeln är världens häftigaste bok och att det som står i den är sant 🙂 


Nu har det gått ett år sen jag valde att leva

För ett år sen levde jag fortfarande i vad jag skulle vilja kalla en värld av aska.
Jag visste inte vad som var upp eller ner och jag kände mig som en levande död i ett evighetslångt fall.

Men inte för länge till.

Så här stod det i det här blogginlägget som jag skrev den 24 augusti 2015:

one_year_ago

När jag skrev det här kunde jag inte ens i närheten föreställa mig det som skulle börja hända inom loppet av närmsta dygnet, för det som skulle komma var helt tvärt om mot allt jag dittills sett och lärt mig.

Efter ett liv av kamp och misslyckade försök att styra upp allt gav jag upp och bad Jesus ta över eller åtminstone underlätta. Det lilla hopp jag kunde skrapa ihop skrapade jag ihop och la i mina tafatta böner till honom. 

Det gick inte upp för mig direkt. Det skulle dröja till nästa dag och alla dagar som hittills varit därefter. Den där vetskapen som gör hela skillnaden ni vet. Nyheten som förändrar allting.

Tack Jesus för att du lyfte upp mig ur slemmet och satte mina fötter på stadig mark och för att du visar mig vad som är upp och vad som är ner. Tack för att du har visat för mig varför världen är skrämmande och varför jag inte längre behöver vara rädd. Tack för att du är den livmoder som jag så desperat längtat efter i alla dessa år och tack för att jag får skvalpa omkring i dig. Tack för att du steg för steg och bit för bit lär mig att leva på nytt och på det sätt som jag är skapt för.  Tack för att du alltid håller vad du lovar och tack för att du har lovat att vara med oss ända till tidens slut. Tack för att du lever. 

 

 

Blogginlägg för ett år sen: “Livet skrämmer mig mer än döden”

Det här inlägget skrev jag för precis ett år sen.

 

rädd för livet

Tänk om jag hade vetat allt underbart som jag snart skulle få se.

Tänk om jag hade vetat hur jag om mindre än tre månader skulle få svar på alla mina frågor, på varför vi måste göra så konstiga saker för att överleva, och varför världen är så fylld med konstiga känslor och relationer och varför jag inte kunde hitta någon trygghet i mig själv eller omgivningen.

Tänk om jag vetat att jag snart skulle få leva med den som är stilla, den som aldrig förändras. Att jag skulle få förstå meningen med livet.

Jag vet att det finns de som följer min blogg som tycker att det här som hänt mig är konstigt, att jag blivit galen. Men ni som tycker det fattar inte. Jag var galen förut. Nu är jag inte galen.

Tack Jesus säger jag bara. Han är verkligen bäst och jag älskar honom såå så mycket!

bibelord