Bebissug

I förrgår i kyrkan hände en sak. Ett par där har precis fått en bebis som de tog med för första gången, och när jag höll den lilla pojken fick jag bebissug.

Är inte det sjukt?

Bebissug! När man redan har en bebis!

Och jag känner igen det så väl. Vill ni veta ett amazing fact?

När vår stora var lika gammal som Stickan är nu – så var jag gravid. Detta är ingenting som jag tänker göra om. Har redan gjort det och det var så obeskrivligt krävande att det inte är något jag drömmer om att få uppleva igen. Det var ett himla slit (men skulle göra om det hundra gånger om, om jag var tvungen!).

Fast är det inte roligt ändå. Bebissug. När man har en bebis. Så fånigt.

Fast jag vet inte hur länge till man kan kalla honom för bebis. Vill ni veta en rolig sak, ja jag tycker det är roligt i alla fall: han har lärt sig imitera djur. Om man säger “vad säger kossan” så formar han munnen till ett hål och säger “uuu”. Så gulligt!

IMG_3575

På bibblan idag, se jag har fått glasögon!

Jag ska berätta ännu fler roliga saker, håll i hatten:  Han tycker om mat! Han äter majs, broccoli, potatis, köttfärslimpa, soppa, fisk, yoghurt, frukter, tomater, morötter, nästan allt som man lägger på hans tallrik. Det har inget annat av mina barn gjort. Har haft sån fet oro på grund av deras nästan totala oförmåga att äta normalt. De har mirakulöst alltid följt sin tillväxtkurva, men hur är ett mysterium. För de har vägrat äta. År ut och år in. Nu är de så stora och jag minns inte exakt när jag slutade oroa mig, men jag har haft gråa hår på grund av hur de systematiskt dissat allt som jag har lagt på deras tallrik.

Men den här pojken verkar tycka om mat, prisa Gud!

Jag har till och med gjort små matlådor till honom. De andra barnen har naturligtvis valt bort de äckliga barnmatsburkarna så barnmatsburkar har aldrig varit en fråga för oss tidigare, men jag kan inte tänka mig att ge honom barnmatsburk såvida det inte är nödfall. Den maten är så vidrig, för allt smakar gulasch på burk och gulasch på burk är en av de maträtter jag föraktar mest på denna jord.

Jag hoppas att ni har det bra!!

Idag både ritar och diktar jag, god natt!

Hej!

Nu har jag och Stig varit hemma i en vecka och det har gått bra. Det är tröttsamt att ha massa byggarbetare som är här och springer helt oregelbundet men det tycks vara ett vuxenbekymmer. Stig låg och sov när de kom in och började hålla brasiliansk karneval i intensitet och ljud, men han bara fortsatte sova igenom allt och vaknade glad. Och så har det varit hela veckan. Det är som att Gud har lagt ett rum av lugn omkring honom. Ja jag vet. En del människor kan sova genom vad som helst och så är det. Men jag håller ändå envist fast vid att jag tror att det är bönsvar. Trots allt så vaknade han hela tiden när de höll på att borra hos grannarna när renoveringen inte kommit till oss ännu.

Tycker det är en så gullig tanke: en ängel särskilt utsänd av Gud Fader som står och håller för ett barns öron så att det ska kunna sova.

Får lust att rita en bild men det blir bara så fult.

angel.jpg

Frågan är när jag började bry mig om att rita snyggt. Men kan skriva en dikt!

Det var en dag av sol och vår
pojken var liten, ej ens ett år
Hans stämma var ljuvlig
men svår att förstå
han somnade varm och jag smög på tå

En jobbargubbe med steg som en val
Startade en brasiliansk karneval
så badrummet vårat sprack mitt itu
och borren den ljöd som basun nummer sju

Men barnet sov som om tystnaden fanns
en Guds ängel hade hållit för öronen hans

Jag hade tänkt skriva nåt ord om hur dagen varit, men det orkar jag inte för klockan är över tolv, så jag ska ta sats nu, springa över golvet, slira in i badrummet (som ej är återuppbyggt ännu) och borsta tänderna.

Kom ihåg att det ännu inte är för sent att ta emot Jesus om ni inte redan har gjort det. Bästa som hänt mig alla kategorier. Kom ihåg att ni uppenbarligen inte måste vara perfekta för detta. Det är för att man inte är perfekt som man behöver honom från första början.

Att ta emot Jesus är att få svar på meningen med livet. Det kan vara bra att veta för alla som undrar!

Sov gott!

De började riva hos grannen i stället

Vårt badrum är jättefint, trist att väggen är sned. De skulle sätta igång med att bryta ned och bygga upp igen idag, men ett missförstånd ledde till att de började hos grannen under i stället. Obs ej skämt. Tur att hans vägg också var sned.

Det är skönt att vara hemma, och skönast, utöver att vara under samma tak som barnen, är att vara i mitt egna kök. Matlagning i eget kök är som att gå på en väl upptrampad stig medan matlagning i nån annans kök är som att balansera på plankor som nån la ut över en mosse för 50 år sen så att plankorna delvis är borta eller murkna. Och detta oavsett hur modernt det okända köket är. Det handlar inte om det.

Stig ser på sina gamla leksaker helt annorlunda mot när vi for, han undersöker och manövrerar allt så mycket proffsigare. När vi for kunde han inte röra sig åt nåt håll utan satt still och vi var tvungna att bädda med kuddar runt honom för han föll jämt. Nu både kryper och studsar han fram i en väldig fart. Förr slog han på sina leksaker som en barbar. Nu vrider och vänder han och räknar ut samband och mönster. Sover i sin egna säng gör han också. Så jag sov ifred i natt (med honom tätt inpå i spjälsängen, nåt annat hade jag inte velat gå med på, han är ju så söt!!!) och det var rätt skönt att inte behöva ligga helt snett.

57279024436__4757262A-6478-44BA-9919-43A3B67EE0C7

Här ser ni hur han har plockat ut ett par påsar ur påslådan, stängt lådan efter sig (utan att klämma sig fördärvad), för att sedan stoppa mobilladdaren i luckan under ugnen. Definitionen på geni.

Vi trivs. I morgon börjar dock omrenoveringen strax innan sju, “men det kan också bli vid åtta-nio-tiden” för att citera byggkarln som var här förut idag. Jag bryr mig inte, bara det blir gjort och det blir gjort godkänt.

De måste riva badrummet igen och därför tänker jag inte positivt

Har fått nya bud: de kommer riva större delen av det nyrenoverade badrummet och bygga om den sneda väggen helt. Det fattade man ju. Att det är Helan och Halvan-fasoner att försöka spackla en sned vägg så att den blir rak alltså.

Detta kommer i alla fall att ta två extra veckor.

JAG SKRIKER INOMBORDS.

Jag fattar ju att jag måste orka, och det kommer jag även att göra, men alltså. MEN ALLTSÅ.

Jag tänker att Gud kan göra nånting av ingenting, och han kan vända självömkan och antiklimaxbesvikelse till en slags själens vila. Sån är han. Men innan man eventuellt tagit emot detta så är det jobbigt. Och jag har slutat med det här att “försöka tänka positivt genom att jämföra sin situation med folk som har det sämre” för det har aldrig hjälpt mig, det har bara gjort måendet värre, för helt plötsligt får man lagt framför sig att ens känslor är orimliga och fåniga “i jämförelse med…” och det brukar inte ta bort känslorna, bara ge en skuldkänslor av typen “varför mår jag dåligt när jag egentligen borde må supermegaexplossionsbra, VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG JKLAGJKDJ”.

Tycker alla kristna borde lägga ner det här “att försöka tänka positivt genom att jämföra med andra” i nåt slags märkligt försök att boosta sin inre känsla av ro och trygghet. Visst är tacksamhet bra och viktigt men man kan vara tacksam och må dåligt samtidigt, så tacksamhet är ingen direkt garanti för förnyad kraft att ta sig an vardagen.

randomindier.jpg

Det där att tänka positivt är nåt ateister och yogainstruktörer kan ägna sig åt tycker jag, inte vi. De kan väl få försöka muntra upp sig själva och varandra genom att jämföra sina liv med de som har det sämre materiellt om de nu tror att det kommer att fungera. Vi kan i stället vila i att vi har en Hjälpare och ett hopp för våra själar genom vår vän Jesus, och att vi kommer att få hjälp att ta oss igenom det vi just nu går igenom, oavsett vad det är och oavsett om det är på grund av så kallade struntsaker. Jag har känt Jesus i över tre år nu och inte en enda gång har han förminskat min oro och bett mig åkalla en inre tankebild av nån random indier med diabetes som har det sämre än mig, för att jag ska må bättre,  det har aldrig hänt. Han gör nånting annat, nånting med hur tankarna rör sig i huvudet, han typ lägger om fundamentet i hjärnan. Ibland i en process över tid, ibland genom några få ord som går rakt in i hjärteskålen.

Så: är jag inte positiv så är jag inte positiv och därmed basta!! Dock vet jag ju vem jag ska vända mig till och det gör mig glad.

Med det sagt, här kommer en bild på Stig i klassisk Falkenbergsmiljö:

IMG_3518

Vi åker hem i morgon, allihop, i samlad trupp. Vi får se hur det går att vara hemma medan de arbetar i badrummet.

10-tals liter med spackel

Så hur har det gått idag då?

Jo väggen är uppenbart sned så det finns ingen som säger något annat än att det har blivit fel och att något bör göras. Frågan är hur det ska göras. The builder overlord eller vad det heter sa att de kanske kan picka loss kaklet på väggen och spackla väggen rak. Spackla väggen rak? Med 100 liter spackel då eller? Jag har inte gått på nån byggnadshögskola men är det verkligen en lösning som skiner av hög kvalitet?

odide.jpg

Min man har sagt att jag ska sluta att tänka på detta så tar han hand om alltsamman. Jag ska slappna av och ägna mig åt annat. Grejen är bara att Joakim är uppvuxen i ett hem som var två hus som de limmat ihop, där det var minusgrader vid golvet vilket åtgärdades med en värmefläktpropeller, det hängde kablar längs väggarna i förlängningssladdar och man kunde inte duscha om man inte tog slangen från tvättmaskinen och pluggade fast den på duschkabinen och vice versa. Det jag försöker säga är att provisoriska lösningar var hans hems alpha och omega och jag är helt enkelt rädd för att hans smärttröskel när det kommer till halvdana åtgärder är något högre än min smärttröskel.

Samtidigt har han visat flertalet gånger under våra 17 år av nära bekantskap att han har en viss känsla för kvalitet. Så jag har ändå beslutat att lita på honom i ärendet till 62%, förmodligen mer.

Det känns i alla fall helt okej nu. Tack för böner!

IMG_3516

Jag och Stig har stått och glott på hönor och undulater idag. Har jag sagt att jag älskar undulater? Det gör jag. Det är ett favoritdjur av rang. Undulater är fantastiska på alla sätt. De är vackra, intelligenta, sköna, kvittrar snyggt, listan är lång.

Hoppas ni alla har det bra!

Nånting har gått snett

Igår kom maken och de stora barnen hem till lägenheten igen och först kom det glädjande beskedet att det nästan är klart. Allt är kaklat och det är bara smådetaljer som ser ut att fattas. Kändes så skönt att se bilderna. Snart är målet nått och vi kan komma hem.

Sen ser min man att en vägg är sned och att vi kanske inte kommer kunna möblera bra då hörnet inte är 90 graders vinkel och rakt. Grannen har rakt. Vi har inte rakt (så det är alltså hos oss som det har blivit fel).

IMG_3511

Jag hade tänkt mig väggskåp över tvättmaskinen och lite sånt. Joakim säger att det kommer inte gå och föreslår andra möbleringar där man undviker att hänga nåt på väggen men jag känner bara nej nej nej.

Eventuellt kommer kaklet och fuktspärren måsta rivas och byggas om. Men vi vet inte än, vi måste höra från vilka det nu är vi ska höra från. Men jag kan inte acceptera ett renoverat badrum där vi inte kan möblera med väggskåp för att väggen är sned.

Och jag känner bara att luften gick ur mig. Jag känner mig utmattad. Jag vill hem. Jag vill ta hand om mina barn. Jag vill tvätta deras kläder, laga deras mat och bråka med dem om att inte spela för mycket tv-spel. Jag vill städa och dammsuga mitt egna hem, ha min egna ordning på mitt sätt. Jag vill inte ha alla mina grejer utspridda och i en väska. Känner mig mer och mer stressad men tänkte att en vecka till får väl gå.

Ni får gärna be för oss. Jag ser bara det jobbiga och är stressad och ledsen. Har inte bott hemma på snart två månader och barnen som går skola måste bo i det där kaoset. De sover alla tre i vår 160-säng, med prylar och golvpapp och plast överallt. Jag hoppas att det med väggen kommer att gå och lösa på ett bra och snabbt sätt.

Nu är vi separerade igen

Jag och Stig har inte sovit en natt hemma sen 22 december, och efter en vecka med barnen och en helg med maken så har de vänt tillbaka hem till Kungälv och jag och minsta är kvar i Falkenberg hos svärmor minst en vecka till.

Stambytet fortsätter.

Och det är så tomt utan resten av min familj.

IMG_3466

Det är inte naturligt för en mamma att vara ifrån sina barn så här, att ha familjen uppdelad och splittrad. Jag förstår inte hur jag gjorde förr när jag var ifrån dem varannan vecka. Så fruktansvärt. Tack gode Gud att han förde ihop mig och Joakim igen och helade familjen så att vi kan vara tillsammans.

Om fem dagar ska vi ses igen och jag räknar timmarna.

Katastrof på tryggt avstånd

Visste ni att ordet “apokalyps” betyder “avslöjande”/”avtäckande”, och att det innebär att något uppenbaras?

Det är åtminstone inte vad jag tänker på när jag hör ordet apokalyps. Jag tänker på en katastrof som utplånar jorden. Så det kan ju vara tryggt att komma ihåg när folk börjar skrika att apokalypsen är nära. “Vad skönt, en uppenbarelse är nära”, kan man då säga och fortsätta vika tvätt.

Det var i alla fall lite katastrofvibbar i Falkenberg i veckan eftersom det var översvämning. Vattnet stod högt i Ätran, så högt att det översvämmat delar av gångvägen, och vattnet dundrade och brusade våldsamt.

IMG_3426

Vilket vi inte lyckades fånga i den här bilden.

IMG_3413

Och inte i den här bilden heller. Såg förresten en så himla sann text på Varbergs Museum om bland annat Ätran som jag måste dela med er.

IMG_3445

Exakt!! Känner precis samma inför “Hisingen är Sveriges femte största ö”, har bloggat om det här. Södra Sverige är fint men kan vara så patetiskt ibland med sina försök att framstå som imponerande.

Det är i all fall en särskild känsla att se naturen vara våldsam och respektlös och lämna gränsdragningarna som vi har satt upp för den. Man fylls liksom med både beundran och fruktan.

IMG_3428

 

Bockstensmannens frisyr

Igår var jag och familjen och såg på lik på Varbergs museum i Varbergs fästning, och det var inte mindre än Bockstensmannens lik.

IMG_3448

Om jag ska vara helt ärlig så tycker jag att det är makabert, men samtidigt – hade det varit lika intressant att stå och titta på Bockstensmannens otroligt välbevarade klädsel (såg ut att vara från igår!) om inte hans kropp låg i en glasmonter precis intill?

Det är himla spännande att försöka föreställa sig vardan var på 1300-talet. Hur man steg upp och tog på sig sina filtkläder innan man gick till jobbet (en video gick på repeat där en Bockstensmannen-imitatör gjorde just detta) (och hälften av videon stod denna karl och drog i nån höftTRASA som fungerade som kalsong, jag blev generad!), och så gjorde man så varje dag till en dag då nån pålade ner en i en mosse hux flux utan nån förklaring till eftervärlden, så att allt arkeologerna kan göra är att förlita sig på gissningar.

stenbocksten.jpg

Det äckligaste* var kanske att de lagt bockstensmannens naglar i en hög bredvid själva kroppen. Och att de lagt hans hjärna i en plastbytta där det tidigare legat kanske potatissallad.

Jag undrar hur länge man måste ha varit död för att det ska vara politiskt korrekt att göra så med ett lik. Bockstensmannen har varit död i typ 700 år. Var går gränsen? Skulle man kunna göra så med ett 300 år gammalt lik? Ett 150 år gammalt lik? Ett 70 år gammalt lik?

Hur gammal tycker du att ett lik måste vara innan man kan ställa ut det?

View Results

Loading ... Loading ...

Eller kan det vara så att det aldrig är riktigt okej att göra på det viset med en människokropp?

Jag har inte jättesvårt för Bockstensmannen, men vet att jag hade svårt för människofostren som fanns på Naturhistoriska och det hade jag svårt för långt innan jag insåg vad abort är. Jag tyckte att det var så makabert att ställa ut små döda människor på det sättet. Jag tyckte att de borde få nån form av begravning, inte ligga i formalin till allas beskådan. Ändå kände jag ingen avsmak inför abort? Ibland är man allt bra slö.

Riktigt lika starkt känner jag inte för Bockstensmannen, men ändå är det något som känns fel med att hans kropp med tillhörande mjukdelar ligger där som dragplåsterobjekt. För ja, de är verkligen stolta över hans välbevarade “mjukdelar” som helt krasst ser ut som en hög med dynga för det otränade ögat. Förutom håret som ser ut som att vara från vilken schamporeklam som helst.

*Nej det äckligaste var helt klart den uppstoppade grisen som fanns i ett annat rum på museet. Den såg väl okej ut vid första anblick men ställde man sig närmre kunde man se igensydda hål på kroppen och läget kring grisens mun var allt annat än acceptabel, vi snackar Frankensteins gris, jag fick kväljningar. Får mig att tänka på min stora sons reaktion en gång när vi var på naturhistoriska. Han sprang mellan montrarna med gråten i halsen och skrek “MEN DE ÄR JU DÖDA”.

IMG_3450

BETYG VARBERGS MUSEUM: 

Det var en bra dag, för man fick en hel del att tänka på. Inte bara det här med när det är okej att ställa ut döda människokroppar, utan också att man hittat isbjörnskranier och valskelett i Varberg och att folk höll på med massa grejer, jag orkar inte skriva ut allt här.

VILKET LIK VAR BÄST? BOCKSTEN VS. RUNGIUS

Jag har sett två stycken gamla kvarlämningar av människor. Rungius som ligger i en kyrka på gränsen mellan Sverige och Finland (ett 300 år gammalt lik), och så Bockstensmannen. Av de två så vinner helt klart Rungius. Han har mer kött på benen och förlorade en arm efter att tyska nazister dansat med kroppen.

Men jag måste säga – stort minus åt forna dar då man begravde folk under kyrkgolvet. Förstår verkligen att folk samlades i hemmen i stället vilket i och för sig kanske var upptrappningen till genuin väckelse i landet, vem vet, skulle inte förvåna mig. Gud har en förmåga att vända misstag till välsignelser.

Och på tal om väckelse: Känner du som läser detta inte Jesus på ett personligt plan utan har bara hört om honom från andra? Skulle du vilja lära känna honom? Känner du en tomhet och ett mörker inombords som du gärna skulle vilja att Gud fyllde ut med liv och ljus? Bjud in Jesus i ditt liv, be honom att tvätta dig ren från all synd, och bli en ny skapelse, ett nyfött barn till Gud. Vet det låter konstigt men, ja, det här tror jag på pga egen erfarenhet.

Ha det bra!

Tecken på vår kulturs undergång

Jag vill helst inte dra i de stora spakarna och använda ord som “nu är undergången nära” samtidigt som nån skakar en stor plåt i närheten så att det låter som åska, men just när det kommer till ASMR på youtube så vill jag verkligen göra det.

Vår kulturs undergång är nära [ljud av någon som skakar en plåt] och ASMR är ett av tecknen. Och för en gångs skull så har nåt jag skriver inte direkt koppling till min tro eller till någon text i Bibeln (såvitt jag vet) utan det är bara en logisk konsekvens av en befolkning som har tid och utrymme att fylla sitt huvud med saker av denna karaktär.

pexels-photo-321552.jpeg

Vad är ASMR?

ASMR är videor där människor viskar och gör ljud in i micken samtidigt som de filmar. Ljuden kan bestå i att kvinnor med långa naglar pickar och river på ett bokomslag och gurkor, eller så kan det vara nån som äter låt säga honung. De smaskar och slickar sig om läppar och fingrar så att det blir tydliga och distinkta men ändå lösa ljud. Många av ASMR-videorna är pornografiska även fast ingen är naken och jag blir förfärad när jag ser att även barn spelar in, för de vet ju inte vad de håller på med. Hos barn kan man se kommentarer från män som till exempel: “Viska mer”.

Människor beter sig helt svagbegåvat framför kameran och det här sitter alltså tusentals människor och tittar på och njuter av, av någon anledning.

Ja för jag blir bara irriterad. Nej irriterad är fel ord. Jag blir arg och illa till mods varje gång jag råkar se eländet. Vad i hela friden. Är det det här som händer när man bor i fred och trygghet länge? Är det det här man gör av sin tid när man inte har ett potatisland att skörda, en matta att tvätta och piska i timtal eller en ko att vakta och mjölka?

Idag kom barnen och sprang med datorn och skrattade och visade mig mig en ASMR på en ung kvinna som satt fast ett plastöra på micken som hon stod och slickade och sög på så att kletiga saliv-ljud bubblade fram i högtalaren. Barnen tyckte att det var det dummaste de sett då kvinnan var vuxen och uppsminkad och borde veta bättre (det var lite som att se en vuxen person söla vid matbordet som en bebis, vilket säkert också kommer bli video-trend snart, kom ihåg var ni hörde det först) och barnen såg inte det jag såg, nämligen att det den sliskande kvinnan gjorde var sexuellt.

Man kan se en kulturs undergång på många sätt. Det finns många intellektuella teoretiker som har skrivit böcker om det här på ett bildat och begåvat högskolebaserat sätt. Till exempel “man kunde se att Romarriket var på väg att lösas upp när…” och “Mongolernas kejsardöme började verkligen falla sönder när… ” . Jag säger att ett säkert symtom får vår västerländska kulturs sista refräng är ASMR.

Finns annat också som får mig att tänka “vår kulturs kollaps är nära” så klart men ASMR är det här lilla lilla exemplet på en mycket utbredd tendens som visar att vi är ett förvirrat, gränslöst och vilset omkringflackande folk.

En annan av sakerna är att det finns en rätt långt gången diskussion om att införa könsidentiteter som fungerar som nån slags volymknapp där man själv får välja var man befinner sig på en ickedefinierbar “könsskala” där “man” och “kvinna” finns med nånstans på skalan, men man kan inte säga exakt var. En sådan fundamental gränslöshet kan kanske kännas bra för några enskilda individer men det kan aldrig vara bra när man bygger ett samhälle.

(Vill säga att jag själv var anhängare av “könsskalan” tidigare och jag vill be om ursäkt för att jag har varit med att sprida dessa förvirrande idéer)

Vad ser ni för tecken på vår kulturs upplösning eller tror ni att den kommer att hålla ihop länge än? I så fall varför?