När jag var Latikberg kyrkas lilla Robert Wells

Appropå det förra nostalgiladdade inlägget så hittade jag det här fotot på mig när jag befann mig i nämnda Latikbergs kyrka:

latikbergs kyrkas robert wells

Jag var nog elva år på fotot men vid fototillfället var jag inte ifred i kyrkan utan uppenbart hade jag ett helt gäng med åhörare.

För jag var inte blyg alls när jag var i den här åldern. Jag älskade att spela piano på avslutningar och jag njöt varenda sekund som jag fick sjunga lite solosång inför publik.

Men nånstans på vägen upphörde det här utåtriktade beteendet helt och hållet och jag blev inåtvänd. Vad det gäller piano så har jag knappt ens petat på ett piano sen jag slutade hänga i Latikbergs kyrka på sommarloven, vilket var någonstans i högstadiet. Händer att jag kan sakna det.

Jag hade det i alla fall väldigt bra som kunde vara i kyrkbyggnaden på det sätt som jag kunde. Jag har svårt att se det som nåt annat än en Guds tröst, även fast jag inte förstod det som det då.

footprints-in-the-sand

Japp, dagen är kommen – dagen då jag delar dikten ”spår i sanden” helt oironiskt. Men vadå, den är ju skifin!!

Nu har vi äntligen gift oss!

Vill bara berätta att i tisdags blev jag äkta maka och fru till min ungdoms och livs stora kärlek.

Och om ni undrar vem han är så kan jag berätta att även fast vi är alldeles nygifta så är han inte direkt nån som man kan titulera som en ”ny flamma”.

Vi blev ihop första gången på Åsele marknad 2002 och sen dess har vi bland annat

  • flyttat från Lappland till Västkusten
  • fått två barn ihop
  • separerat i fem år
  • och hittat tillbaks till varann igen.

Mycket ryms mellan raderna i den korta sammanfattningen och vi har klarat oss igenom alltihop och kommit ur det starkare tillsammans än vad vi var innan detta, som vi kan kalla ”allt möjligt”, hände.

Ja det finns mycket jag skulle kunna berätta om det… och om Gud – för Gud har en väldigt stor del i vårt band till varann. Ja för jag är helt säker på att Gud har välsignat och hjälpt (och hjälper) oss enormt mycket.

Om någon skulle vara intresserad så skulle jag kunna försöka berätta lite mer om detta vid något senare tillfälle.

Men just nu vill jag mest bara ha sagt att nu har jag gift mig med den enda man jag vill ha och jag är otroligt glad och tacksam att Gud fört oss samman inte bara en gång, utan två gånger.

Bröllopet skedde väldigt enkelt och avskalat på trappen till Kungälvs kommunhus och det var precis det bröllop som jag alltid drömt om (jag skojar bara, jag har aldrig drömt om bröllop, men vill man gifta sig så är det ju lite av ett måste). Jag är jättenöjd med hela dagen från början till slut, det var mer än vad jag kunnat hoppats på med SPA och hotellövernattning och allt möjligt (några på hans jobb hade planerat allt för oss)!

jag och maken
Den här bilden är från 2003

 29550122635_70caefd2a5_k

Den här är från två barn och en himla massa händelser senare, 2016

Nu har jag varit kristen I ETT HELT ÅR!!

Nu har jag varit kristen i ett helt år. Erkänn coolt.

Det har hänt rätt mycket under det här året. Jag har ibland (ok, ofta) tyckt att saker går långsamt och som att jag bara står still och stampar men nu när jag ser tillbaka över året som gått så har så himla mycket hänt. Hade nån beskrivit mitt nuvarande liv och mående för mig typ 20 augusti 2015, och sagt ”det här är du om ett år Sonja”, så hade jag förmodligen tvivlat ganska starkt på det. Ganska mycket starkt.

Men det var innan jag fått veta (och förstå) att Gud finns och är god och bryr sig asigt mycket om mig på ett sätt jag inte kan greppa nu heller eftersom det är så stort.

Året har varit fullt av lärande, helande, sörjande, tröstande, prövningar, nya insikter och nya frågor och ännu mera, och jag ser fram emot ännu mer av det.

CqsynJrWYAA98W1

Invigde denna t-shirt dagen till ära.

PS. Av en händelse så har t-shirten även synts i kanske en av årets viktigaste artiklar. Hade nån sagt till mig att jag skulle vara med i den artikeln för ett år sen så… hade jag inte tvivlat på det. DS.

Så många poäng får remiss till Folktandvården i Stenungsund

I morse satte sig jag och min son på bussen till Stenungsund eftersom det finns en avancerad tandläkarteknologi där som Kungälv inte ens vågar drömma om.

När vi kom dit såg byggnaden ut som en helt vanlig folktandvård utanpå, men när vi kom in såg det lite mer nybyggt ut än vad man kanske förväntar sig av en folktandvård.

tandläkaren

Röntgen gick väldigt snabbt, det tog kanske tre minuter och sen var det över. Så jag och pojken passade på att spatsera lite på Stenungsunds gator och torg. Det är jättefint där, med bara några steg till hamnen där rultiga små båtar låg och guppade i stillhet. Ja jag kunde ju ha tagit kort på det…

Jag och ett dörrhandtag

… men det enda kortet jag har är på det här handtaget på folktandvårdens toalett. Ja jag är inte helt förtjust i såna där dörrhandtag. Man kan inte känna på det om det är låst, utan man måste *lita på* handtaget.

Äta macka

När vi kom till Kungälv så var sonen hungrig så vi köpte dyra räkmackor på Svarta Katten som vi åt i solens strålar i en park. Vi hade inga pappersservetter så vi kände oss nödgade att slicka bort söliga räkor från händerna som två ouppfostrade babianer.

Jag ser på den här förmiddan som en lyxig mikrosemester för två. Vi har haft det fett soft och själva röntgenmaskinen påminde lite till sitt yttre om en virtual reality-simulator, vilket så klart är ganska häftigt.

Jag ger remiss till Folktandvården i Stenungsund skyhöga poäng. 5 av 5. 

Välkomna till hejsonja.se!

Välkomna!

Åh, vad kul att ni har hittat hit!!

Det är alltså här som jag kommer att hålla till nu på obestämd tid. På mitt egna ställe, på egen domän. 100%.

Ja jag känner att mitt liv har kommit in i nånting nytt nu, det gamla är förbi, och jag kan inte köra i samma gamla hjulspår längre.

Jag vet inte exakt hur bloggen kommer te sig, men som några av er kanske redan har anat så kommer min nya blogg att handla rätt så mycket om min kristna tro och tankar kring den, ser sjukt mycket fram emot det. Men jag kommer samtidigt att fortsätta blogga om allt möjligt annat med. Det kommer nog att vävas ihop rätt så mycket.

Så varsego, ta var sin partyhatt och sugrör från familjens partylåda och välkomna till nya bloggen.

partylådan

Ni som följer på bloglovin redan behöver inte göra nåt! Ni andra:

Follow

Här är bloggen på RSS.