Tänk att jag har en 12-åring

Jag ser mig själv som relativt vuxen nu (innan jag når högre vuxenpoäng så måste jag lära mig att planera och typ ha tebjudningar) och något som passar bra med den känslan är att ha ett barn på 12 bast. Ja hon fyllde det i söndags. Grattis till henne tycker jag! Ja och till mig med. Är väldigt glad att Gud valde att forma just henne i just mitt moderliv. Världens bästa och jag gläds för det varje dag!

IMG_20171022_191746_238

Här var hon fyra månader gammal

Jag var 20 år när jag fick henne och mycket har hänt sedan dess. Just nu är hon ute på prao på en restaurang och hennes första intryck av arbete är att hon älskar det. Jag hoppas att hon inte hoppar av skolan för att börja arbeta nu bara.

”Mamma, det är en fågel i tältet” (kolla mitt ansiktsuttryck 😂)

Inspelat för en liten stund sen 

Min familj fattar inte en SKÖN utflykt #semester

Igår drog jag med familjen på en HÄRLIG och SKÖN liten rundtur i Ölands Trollskogen på den nordöstra kusten inte långt härifrån. Det är ett jättefint naturområde som man bara måste besöka när man är på Öland. 

Men tror ni att min familj förstod det? Nej. ”Hur långt är det kvar?”, ”när får vi sluta gå?” ”Jag vill tillbaka till bilen!”, ”JAG STÅR INTE UT”. 

Min dotter klagade på mygg till och med vilket måste betyda att hon drog till sig den ENDA myggan på hela Öland. 

Vad är det för stadsbarn som jag har närt vid min barm? Vad tror de att man har sina ben till, om inte att gå i skogen?

Min make är inte så mycket bättre han heller. Enda sen vi blev ihop för 14 år sen har jag fått ta honom i handen och DRA ut honom ur huset. Minns en gång när vi var ute och gick i Storuman som nykära och en kille kom körande med sin gamla Volvo, stannade bredvid oss, vevade ned rutan och ba ”men vad GÖR du? Är bilen din trasig????”. Han hade aldrig sett min man göra något liknande och det var då hela bygden med kranskommuner förstod att det måste röra sig om äkta kärlek. 

Och eftersom min man har lärt sig hur livet med mig är så har han slutat att gnälla 1 av 5 gånger som jag drar med honom ut i friska luften. Ibland kan jag till och med tro att han uppskattar det (fast det gör han inte). 

Jag är i alla fall glad för att de gillar att tälta. För det gör de. De är väldigt bra på att tälta också och har inte klagat ens i värsta åskskuren. Bara positivt har jag hört hittills och vi har varit ute i fem nätter med blandat väder. Halleluja! 

Så det är jag väldigt glad över och det är en glädje jag vördar ömt i mitt hjärta. 

Här på en stig i trollskogen. Luften var sval, skuggorna var stabila, PERFEKT för promenad. 


Det fanns runda stenar i miljonantal där. Det var svårt att välja. Valde till sist en grå som såg ut som en tvål. 


Här är en ca 900 år gammal ek. Barnen var helt ointresserade och det kan jag inte förstå. 900-åriga gamla trän är inget man möter på daglig basis. Det är bäst att passa på å njuta när man möter ett!


Uppsköljt på land låg ett gammalt båtvrak från början av 1900-talet. När jag poserade framför vraket hade jag av nån anledning Dressman-reklam i tankarna. Var nästan så jag kunde höra en allvarlig röst säga ”grattis TROLLSKOGEN, nu kan ni köpa skjortor från Bautistini för bara 599 kronor”. Nu när jag ser bilderna vet jag inte vad det liknar, men jag är glad att vraket framträder tydligt i bakgrunden. 


Jag frågade barnen varför de tröttnar så lätt på högar med ruttnande trä, det är ju jättekul att se tycker jag. ”Det tycker du för att du själv är en hög med ruttnande trä” fick jag som svar. Jag hade påmint dem om budordet att hedra sin mor och sin far om uttalandet inte hade varit så roligt för stunden. 


Min dotters arm idag. Tydligen var det sant- hon lyckades verkligen att dra till sig Ölands enda mygga. En mygga som av bettet att döma dessutom måste ha varit stort som ett vildsvin. 


Sen lagade J (alltså min man, som jag väljer att kalla för J, så ni inte tror att jag syftar på Jesus) mat till oss. Kebabspett. Jag åt kebab första ggn när jag var typ 27 och jag måste säga ”once you go kebab you never gobab”. 

Just nu är resten av familjen ute på stranden 100 meter härifrån. Jag orkade inte gå dit. Jesus må ha drivit mörkret från mitt liv men jag håller mig förtrarande helst i skuggan. Jag ligger i tältet med hunden och läser/skriver och har det finfint i stället. 

Bra semester! *tummen upp-emoji*

När jag var Latikberg kyrkas lilla Robert Wells

Appropå det förra nostalgiladdade inlägget så hittade jag det här fotot på mig när jag befann mig i nämnda Latikbergs kyrka:

latikbergs kyrkas robert wells

Jag var nog elva år på fotot men vid fototillfället var jag inte ifred i kyrkan utan uppenbart hade jag ett helt gäng med åhörare.

För jag var inte blyg alls när jag var i den här åldern. Jag älskade att spela piano på avslutningar och jag njöt varenda sekund som jag fick sjunga lite solosång inför publik.

Men nånstans på vägen upphörde det här utåtriktade beteendet helt och hållet och jag blev inåtvänd. Vad det gäller piano så har jag knappt ens petat på ett piano sen jag slutade hänga i Latikbergs kyrka på sommarloven, vilket var någonstans i högstadiet. Händer att jag kan sakna det.

Jag hade det i alla fall väldigt bra som kunde vara i kyrkbyggnaden på det sätt som jag kunde. Jag har svårt att se det som nåt annat än en Guds tröst, även fast jag inte förstod det som det då.

footprints-in-the-sand

Japp, dagen är kommen – dagen då jag delar dikten ”spår i sanden” helt oironiskt. Men vadå, den är ju skifin!!

Nu har vi äntligen gift oss!

Vill bara berätta att i tisdags blev jag äkta maka och fru till min ungdoms och livs stora kärlek.

Och om ni undrar vem han är så kan jag berätta att även fast vi är alldeles nygifta så är han inte direkt nån som man kan titulera som en ”ny flamma”.

Vi blev ihop första gången på Åsele marknad 2002 och sen dess har vi bland annat

  • flyttat från Lappland till Västkusten
  • fått två barn ihop
  • separerat i fem år
  • och hittat tillbaks till varann igen.

Mycket ryms mellan raderna i den korta sammanfattningen och vi har klarat oss igenom alltihop och kommit ur det starkare tillsammans än vad vi var innan detta, som vi kan kalla ”allt möjligt”, hände.

Ja det finns mycket jag skulle kunna berätta om det… och om Gud – för Gud har en väldigt stor del i vårt band till varann. Ja för jag är helt säker på att Gud har välsignat och hjälpt (och hjälper) oss enormt mycket.

Om någon skulle vara intresserad så skulle jag kunna försöka berätta lite mer om detta vid något senare tillfälle.

Men just nu vill jag mest bara ha sagt att nu har jag gift mig med den enda man jag vill ha och jag är otroligt glad och tacksam att Gud fört oss samman inte bara en gång, utan två gånger.

Bröllopet skedde väldigt enkelt och avskalat på trappen till Kungälvs kommunhus och det var precis det bröllop som jag alltid drömt om (jag skojar bara, jag har aldrig drömt om bröllop, men vill man gifta sig så är det ju lite av ett måste). Jag är jättenöjd med hela dagen från början till slut, det var mer än vad jag kunnat hoppats på med SPA och hotellövernattning och allt möjligt (några på hans jobb hade planerat allt för oss)!

jag och maken
Den här bilden är från 2003

 29550122635_70caefd2a5_k

Den här är från två barn och en himla massa händelser senare, 2016

Nu har jag varit kristen I ETT HELT ÅR!!

Nu har jag varit kristen i ett helt år. Erkänn coolt.

Det har hänt rätt mycket under det här året. Jag har ibland (ok, ofta) tyckt att saker går långsamt och som att jag bara står still och stampar men nu när jag ser tillbaka över året som gått så har så himla mycket hänt. Hade nån beskrivit mitt nuvarande liv och mående för mig typ 20 augusti 2015, och sagt ”det här är du om ett år Sonja”, så hade jag förmodligen tvivlat ganska starkt på det. Ganska mycket starkt.

Men det var innan jag fått veta (och förstå) att Gud finns och är god och bryr sig asigt mycket om mig på ett sätt jag inte kan greppa nu heller eftersom det är så stort.

Året har varit fullt av lärande, helande, sörjande, tröstande, prövningar, nya insikter och nya frågor och ännu mera, och jag ser fram emot ännu mer av det.

CqsynJrWYAA98W1

Invigde denna t-shirt dagen till ära.

PS. Av en händelse så har t-shirten även synts i kanske en av årets viktigaste artiklar. Hade nån sagt till mig att jag skulle vara med i den artikeln för ett år sen så… hade jag inte tvivlat på det. DS.

Så många poäng får remiss till Folktandvården i Stenungsund

I morse satte sig jag och min son på bussen till Stenungsund eftersom det finns en avancerad tandläkarteknologi där som Kungälv inte ens vågar drömma om.

När vi kom dit såg byggnaden ut som en helt vanlig folktandvård utanpå, men när vi kom in såg det lite mer nybyggt ut än vad man kanske förväntar sig av en folktandvård.

tandläkaren

Röntgen gick väldigt snabbt, det tog kanske tre minuter och sen var det över. Så jag och pojken passade på att spatsera lite på Stenungsunds gator och torg. Det är jättefint där, med bara några steg till hamnen där rultiga små båtar låg och guppade i stillhet. Ja jag kunde ju ha tagit kort på det…

Jag och ett dörrhandtag

… men det enda kortet jag har är på det här handtaget på folktandvårdens toalett. Ja jag är inte helt förtjust i såna där dörrhandtag. Man kan inte känna på det om det är låst, utan man måste *lita på* handtaget.

Äta macka

När vi kom till Kungälv så var sonen hungrig så vi köpte dyra räkmackor på Svarta Katten som vi åt i solens strålar i en park. Vi hade inga pappersservetter så vi kände oss nödgade att slicka bort söliga räkor från händerna som två ouppfostrade babianer.

Jag ser på den här förmiddan som en lyxig mikrosemester för två. Vi har haft det fett soft och själva röntgenmaskinen påminde lite till sitt yttre om en virtual reality-simulator, vilket så klart är ganska häftigt.

Jag ger remiss till Folktandvården i Stenungsund skyhöga poäng. 5 av 5.