En stor fördel att få barn lite senare

Jag minns när jag fick mitt första barn [sätter mig till rätta framför lägerelden]. Jag var 20 år och jag hade svårt för att amma sittandes. Det gick liksom inte. Mina armar var inte formade för att kunna hålla upp barnet till bysten så det blev bara ansträngt, spänt och jobbigt. Både jag och barnet blev frustrerade och arga. Så jag ammade i huvudsak liggandes. I nödfall kunde ungen få i sig några droppar sittandes upp. I nödfall.

Med andra barnet var jag 22 och amningen var ansträngd vare sig jag satt eller låg (vi har en teori att pojkstackarn inte gillade mjölk). Så det var ingen avslappnad historia alls.

Nu är jag 33 år, har fått mitt tredje barn och kan amma sittandes hur lätt som helst. Med enkelhet kan jag slänga upp bröstet rätt i fejset på barnet som vore det ett framgångsrikt parti dart och han kan äta sig mätt utan att jag behöver spänna armarna. Jag behöver knappt ens lyfta barnet. För mina bröst är längre nu.

Och det ser jag som en stor fördel. Detta är en tidens lön.

Och jo jag vet att andra mammor har lyckats bra med sitt-amning trots små bröst som sitter högt upp osv. Det såg jag när jag själv kämpade. Men själv så lyckades jag inte med detta ädla konstistycke!

IMG_2068

Jag efter att min son fått sig en rejäl mjölkkallsup från ett av mina av tiden amningsförfinade bröst.

Sen har vi hela den där frågan om “offentlig amning är okej” men jag kan säga att jag aldrig har fått några arga blickar eller tillsägelser. När folk inte ignorerar oss så brukar de le och se allmänt glada och snälla ut. Så jag har varit väl bevarad från surbajsar tack och lov.

Mera från resan (massa bilder!)

Hej hej!

Nu har jag inte bloggat sen jag var i min kära by Latikberg. Bästa byn! Jag stannade i alla fall ytterligare några välsignade dagar och sen drog vi vidare till Skorped utanför Övik och där fick Joakim samma sjukdom som jag haft så där låg han med febersvettningar och frossa i några dagar. Stackarn. Tur att han hade sin mamma där att ta hand om honom.

Efter det for vi till fiendeterritoriumet Stockholm. Det sitter väldigt djupt i mig att Stockholm är dåligt och fyllt till bredden med knarkare som saknar förståelse för djur och natur. Att jag tänker så förstod jag när jag såg nån slags fågel som byggt bo i vattenbrynet och jag tänkte “synd bara att nån knarkare kommer komma och sparka sönder boet och mörda fågeln”.

Men jag blev förälskad i Sköndal. Det är där min syrra och hennes fästman bor och de tog in oss i sitt hem och fick oss att känna oss som om det var vårt hem också. Vi hade gångavstånd till en sjö där vi åt sallad, drack vatten på flaska och imponerades av hur fräscha bajamajorna var varje dag. Jag tänkte faktiskt rätt mycket på de som utvecklar den där vätskan i botten på bajamajorna som avföringen guppar omkring i. Tänk vad de kan, tänk vilken insats den där vätskan är ändå.

(och så länge vi var kvar så var det faktiskt ingen som mördade fågeln, så kanske är Stockholm inte riktigt det Gomorra som man är uppfostrad till att tro)

1a183749-4238-48df-a32c-8a47f7bdc981bf44089c-b658-4e15-b34d-c4c32ab17648

Vi hann även med att åka tunnelbana in till Gamla Stan. På vägen dit körde vi förbi GLOBEN. Det är en fantastisk byggnad och den större sonen filmade ut genom fönstret med mobilen. Vi fick till och med åka en tunnelbanehiss som stank urin. Det är en sån där grej som man alltid hört om men det blir verkligt först när man får uppleva det själv. Jag har i och för sig upplevt det förr då jag är en rätt så belevad kvinna men för mina barn var det första gången.

6444a4e7-c574-4506-a153-f8490950dc39

Här är jag när vi passerade slottet. Och visst ser det lite ut som att mitt ben är böjt lite åt fel håll men jag lovar att det inte är nåt fel med mitt ben. Det är kul att syrran fotat så att det finns bilder där jag till och med är omedveten om att jag blir fotad. Såna bilder brukar inte hända annars. Så det är kul!

IMG_1912

Det var så himla mysigt och även fast vi bokstavligt talat snubblade över varann konstant dagarna som vi var där så tröttnade vi inte på varann. Ja vi tröttnade i alla fall inte på dem. Ser ni t-shirten Joakim har? Hela familjen fick var sin likadan, syrran köpte dem på Walmart när de var i USA nyligen. “Shih tzu not” står det på den. Urläcker.

Här har ni en liten video från stranden också.

Kort efter att jag filmat kom en automatisk robotgräsklippare och nästan snittade oss till döds med sina knivblad. Då kände man smaken av apokalypsen när robotarna tagit över världen.

Inte för att det är så apokalypsen kommer att gå till, för det står ingenting om robotgräsklippare i Bibelns Uppenbarelsebok. Ja inte såvitt jag förstått i alla fall men då är Uppenbarelseboken ganska svår att förstå.

Ja gott folk nu tänker jag avsluta det här blogginlägget. Kul att du ville läsa om min semester som jag tänker inte kan vara så himla intressant.

Semestern fortsätter hemifrån Kungälv. Ha det bra!

Jag är i Latikberg

Ni som följer min blogg lär väl inte ha missat att jag är från Latikberg. Det är en liten by 2,5 mil utanför Vilhelmina som jag är väldigt glad att jag är ifrån.

Jag och barnen är strandsatta här medan Joakim är i Tärnaby hos sina polare. Vi köpte lite mat innan vi drog och behöver vi nåt utöver det så kommer vi inte få tag på det för här finns inga affärer och jag har varesig körkort eller bil. Ja det skulle vara om man bad nån annan bybo då. Närmsta affär är i Vilhelmina

Här uppe klarar man sig rätt dåligt utan bil (eller grannar). Men eftersom jag flyttade till västkusten när jag var 19 så har jag inte varit i behov av körkort. På västkusten finns nåt som kallas för kollektivtrafik.

De stora ungarna har hittat åt en tremening och sen har jag inte sett så mycket av dem.

De blev bästisar direkt och så drog dem. Hon visar dem Latikbergs dolda skatter och det vill jag också göra så småningom, se om skatterna finns kvar. Några lär göra det i alla fall, som grottorna uppe på berget. Grottor är kända för att hålla tidens test *tänker på stora grottor i Frankrike och underjordiska vattenfallssystem i Sydamerika, såna grottor som har tusenåriga människolämningar och som har extremt lite gemensamt med Latikbergs grottor där den mest spännande grottlämningen är rostiga konservburkar i en skreva*.

Jag tror att jag hellre åker hit än till Thailand. Faktiskt. Jag tycker att Thailandsresor verkar jobbiga. Så när det kommer till miljöförstöring på grund av att folk semestrar på andra sidan jordklotet så kan jag säga att just det miljöproblemet är inte jag nån del i i alla fall. Däremot är de här korna skyldiga till en hel del metangasfjärt.

Där står de och smälter is på Arktis.

Sjuk sjuk sjuk

Igår natt fick jag hög feber och ont i exakt alla leder i hela kroppen. Fingrarna, knäna, nacken, tårna, överallt. Låg så stilla jag kunde hela dagen förutom när jag skulle ge barnet mat.

I natt svettades jag som jag tror att jag aldrig svettats förr. Något kopiöst svettades jag, det rann. Men det var inte för att jag tyckte att det var varmt. Tvärt om tyckte jag att det var ganska kallt.

Nu är det dagen efter och jag har fortfarande ont i lederna och musklerna men inte lika mycket och jag har nog ingen feber längre. Så jag ska försöka masa mig upp ur sängen nu och duscha så mår jag nog bra snart!

Det här är från första gången jag höll om Stig efter kejsarsnittet. Mådde väl ungefär i samma kaliber då.

Det är inte första gången som jag blir sjuk kort efter att jag har anlänt hit. Det verkar vara nåt med miljöombytet som ger min kropp panik.

Vilhelmina Vild och Vacker

Vilhelminas sån där kommunslogan är Vild och Vacker. Passande!

Nu är vi här. Det är så skönt. Luften, ljuden, naturen, husen. Allt är så bekant. Lite har ändrats sen jag var här sist men det mesta ser ut som vanligt.

Jag undrar om människor som blivit kvar här inser hur speciellt Vilhelmina är, att de fattar hur fint och intressant det är här och att det är därför de har stannat. Jag hoppas det! Ofta i kulturen (filmer, böcker) så utmålas “de som blev kvar” som några hopplösa fall som saknade drömmar och ambitioner och aldrig sökte efter “mer”. Alternativt att de har förlorat nåt, att deras gåvor gått förlorade i slöseri. Det är idioti.

Jag hade inga drömmar eller ambitioner ändå flyttade jag. Jag flydde. Från mig själv har jag förstått sen, och det fungerade inte. Är glad att jag gjorde det på det sätt att jag är glad för de erfarenheter och liv jag har. Men kan ibland bli lite irriterad på Kungälv för att det inte ligger i Lappland och för att de byggt E6an mitt igenom stan som en stor massiv bajsrand i stadsbilden. Hur tänkte de där? Om de nu tänkte alls. Kanske blev de mutade eller hotade. Jag gillar Kungälv, men det är riktigt fult. Och det kan jag som sagt störa mig på ibland, jag som är van att bo mitt i det vackraste av skönhet genom hela uppväxten.

Den här bilden tog jag särskilt för bloggen. Har jag en bild på bloggen där jag står framför nåt eller där jag ens syns i bild över huvud taget så är det för att jag sagt till nån “kan du ta en bild på mig?” och med våld har klamrat fast kameran vid dennes händer. Foton på mig händer annars inte.

Bilden är tagen på Stenmans Konditori, lite av ett landmärke. Det är ofta där man ser kändisar om man ser nån kändis i Vilhelmina. Själv såg jag Staffan Ling på Stenmans en gång, eller om det var två gånger. #staffanling

Norra Sverige här kommer vi!!!

Vi är inte så bra på att planera samtidigt som vi inte heller är spontana så nu är vi på väg på en semester vi slog fast för ca fyra dagar sen. Idag åker vi till Dalarna, i morgon blir det bröllop, och efter det kör vi en bit, övernattar i tält, för att dra vidare till Vilhelmina!!!!1

Att amma utanför hemmet är inget problem för mig längre (det var det för några veckor sen när jag fortfarande var sjukligt trött och hade ont från snittet) och det underlättar resandet. Nog för att vi inte hade åkt om jag fortfarande varit i det skicket.

Snälla Gud, aldrig mer kejsarsnitt!

Jag vet inte hur vi ska åka efter Vilhelmina, det beror på hur det går med spädbarn. Men jag älskar campingliv! Nån fler som gör det? Har ni nån favoritcamping?

Min är Böda hamn på Öland där vi bodde förra året.

Kommer det vara nån kristen konferens längsmed Sverige närmsta veckorna? Nåt som inte kräver föranmälan i så fall. Har aldrig varit på nåt sånt och skulle vi liks ha vägarna förbi så.

Känner inget för studenten

Jag har ända sen gymnasiet mått illa när det har blivit dags för studenten. Jag har känt sån bitterhet när jag har sett alla de glada studenterna och det har varit omöjligt för mig att glädjas med dem även om jag har fattat att det är det rimliga att göra och att det är så fina människor gör. Men nä, screw them och deras glada ungdom och framtidshopp liksom.

För jag hade ingen glad ungdom. Jag har skrivit tidigare om att jag varit deprimerad större delen av mitt liv och depressionen och alla grejer som bidrog till att jag mådde dåligt gjorde att jag inte orkade med skolan och eftersom jag inte orkade med skolan så tog jag själv aldrig studenten. Jag kände inget direkt framtidshopp när jag var i den åldern.

Så därför har studenten känts jobbig. Den har symboliserat så mycket som jag känner att jag har missat och den har påmint mig om nåt som jag själv har upplevt fattats mig.

Kom att tänka på mitt studenthat häromdan när jag läste att Idaelisas tagit studenten. För jag kom på att jag inte kände nånting när jag läste om hennes student och såg bilderna. Eller ja, jag kände inget negativt i alla fall, ingen avundsjuka, inget svart öppet hål i bröstet, ingen sorg eller bitterhet eller avsky eller lust att dränka världen i bensin och tända en tändsticka.

Och det här är nåt som smugit sig på mig. Jag minns inte hur jag kände förra året eller förrförra året, jag minns inte om jag ens reflekterade över det? Men jag vet att det är nån gång efter jag tog emot Jesus som den här sorgetyngden lämnat mig. Som en dimma som ljudlöst har blåst iväg? Svosch.

Jag antar att jag känner att det där som fattades mig inte fattas mig längre? Och att jag har framtidshopp? Ja jag vet inte exakt varför jag inte hatar studenten längre, men så verkar det vara i alla fall.

Och det är skönt. Känslor av att vilja slå ner glada studenter med ett baseballträ är inte känslor som man med glädje vinkar in i bröstet direkt.

Här är jag och min man på hans student 2003. Ville bara slå ner honom med ett baseballträ. Nej jag skojar bara. 

Idag är en vaggdag

Idag är en dag när jag bara växlar mellan att mata och vagga. Han kommer liksom inte till ro och jag misstänker att det är värmen blandat med oroligheter i magen.

Det medför att jag inte kan göra någonting som kräver att jag reser mig upp och går iväg nån meter, för då vaknar han och gråter. Lillprinsen.

Och att gå med vagnen är inte riktigt ett alternativ för jag vägrar gå ut i denna värme just idag.

Jag börjar bli väldigt trött på värmen. Jag kan bita ihop och härda ut för det finns värre än varmt väder och solsken (till exempel att lyssna på Red Hot Chili Peppers) fast just nu känns det faktiskt som att jag vill krypa ur mitt egna skinn.

Men vad är det man brukar säga? When life brings you lemonade you better drink that lemonade.

IMG_1114

 

Det vanligaste och mest unika

Moderskapet är extremt vanligt och har gjorts i alla tider ändå är varje enskilt moderskap nytt och för första gången.

Ibland kan jag undra hur allt bara kan fortsätta som vanligt nu när jag nyss har fött ett barn. Jag har stått med honom i famnen och tittat ut genom fönstret och tänkt: hur kan bilarna bara köra förbi som vanligt när en ny människa har kommit ut till världen?

Att världen bara fortsätter som vanligt när något så enormt har inträffat känns konstigt. Men samtidigt är jag glad för att världen inte stannar för varje gång en människa föds för det skulle bli ohållbart.

IMG_1048

Jag tänker mycket på min egna mamma. Hon och jag har inte haft den bästa relationen. Hon har länge haft missbruksproblem och alla som har någon anhörig med de problemen vet hur det kan förstöra och påverka och sätta djupa spår. Ni som inte har den erfarenheten kan kanske föreställa er någotsånär att det inte är något positivt i alla fall.

Jag har varit väldigt arg och ledsen väldigt länge och ledsen är jag fortfarande på många sätt, men inte längre så mycket på henne. Jag har mer och mer börjat se det fina och hur himla underbar hon är. Hur hon har kämpat, hur hon ansträngt sig och hur hon har älskat, även om den kärleken inte har kunnat bota och hela henne själv.

Och jag är så glad att just hon är min mamma. Jag skulle inte vilja byta henne mot nån annan mamma i världen, inte för en sekund.
Och det har ju rett upp sig bra för mig ändå. Jag har funnit meningen med livet och de sår jag fått från min uppväxt som fortfarande finns kvar känner jag mycket stor förhoppning att Jesus kommer hela i sinom tid.

Jag vill sända ett stort tack till alla trasiga, osäkra och kämpande mammor som inte alltid lyckas men som gör så gott vi kan från det vi har! (ja jag räknar mig själv till dessa). Vi är mer värdefulla än vad vi kan förstå.

Är avundsjuk #bilder

Hello!

Det börjar närma sig en månad sen förlossningen och jag mår bättre än senast jag skrev något om den saken. Har fortfarande en del ont eftersom ryggen och magen har varit kränkta ända sen snittet men jag säger som Cher sa 1998: Im strong enough!

Strong enough för att orka ta hand om barnet och utöver barnet hinna med en och annan familjemedlem och syssla också. Som till exempel förut när jag bar ner tvätt till tvättstugan eller tidigare idag när jag fick lite tid med äldsta sonen.

Jag är både tacksam för kejsarsnittets existens samtidigt som jag är besviken och ledsen att det blev som det blev och att det tar sån tid för mig att återhämta mig. Jag undrar när jag kommer över sorgen för att det blev kejsarsnitt?

IMG_0949

Jag har testat selen som jag köpte i ca graviditetsvecka 12. Den fungerar men det är lite för varmt för att kunna använda den ordentligt. Minsta kroppskontakt i den här värmen och man blir svullen, röd och drabbas av variga bölder och flugsvärmar över hela kroppen.

IMG_0982

Här är Stig med en växt som jag ställde på golvet för ni vet väl vad Spice Girls sa 1997? Spice up your life. Fast jag säger spice up Stigs life med lite grönt *kreativ*. Jag tänker att det är en bra kompensation när ens mamma bara vill sitta inne till dess solen sänkt sig ner mot horisonten och man kan smyga sig ut på kvällskvisten.

Jag är avundsjuk på alla som är ute och njuter när det är så här varmt.  Man hör ibland ateister och icketroende som säger “jag avundas människor med tro, för det verkar så härligt”. Så tänker jag om människor som gillar hetta och solsken och som gärna sitter utomhus på gräsmattor, i parker och på utemöbler och äter jordgubbar och njuter och har the time of the life när det är sånt här helvetesväder. Jag vill också! Det verkar så härligt!

Men så verkar det betydligt svårare att börja uppskatta värme och solsken än vad det är att bjuda in Jesus och bli troende.

Samtidigt så är jag rätt nöjd med min lott i livet när det gäller detta för oftast så är det faktiskt inte soligt *ler*.

“De skall aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta träffa dem” Uppenbarelseboken 7:16, en favorit värd att repetera