Är alldeles för trött

Ikväll är jag trött och orkar inte blogga. Men jag kan tala om för er, som inte bor i Kungälv, att det byggs nåt fruktansvärt här. Hela stan har ändrats – [tar på sig en surgubbe-keps bakofram samt en halsduk] – till det sämre!

Nämen allvarligt. De tycks inte ha tänkt estetiskt när de har byggt. De tycks ha tänkt lite “nu ska vi fixa skymmande köpcenter och massa lägenheter hulleribull, gärna så nära en smutsig europaväg som är humanly possible!” Jaja, det blir nog bra!

Och när de är klara kommer centrum vara flyttat och vår lägenhet kommer då att ligga centralt. Jag har aldrig bott i centrala Kungälv tidigare.

IMG_2691

En gång när jag såg Barbapapa som barn så var det ett avsnitt där en stad byggdes upp. Barbapaparösten sa att byggnaderna “växte upp som svampar”. Jag har aldrig känt nån vidare frid över den liknelsen. Men än idag när jag ser att det byggs så tänker jag “husen växer upp som….. SVAMPPPARRR”. Argh [hytter med näven åt Barbapapa]

barbapapa.jpg

 

Urgulligt och vardagligt men ändå superövernaturligt i Bibeln

Fick det här bloggförslaget

Olika kapitel i Bibeln ex ordspråksboken och berätta vad du tycker om/uppfattar det som ?

Och jag tänker att jag ska dela med mig av ett stycke från Domarboken (Domarboken 13) när Simsons föräldrar Manoa och hans fru, som är infertil, får reda på att hon ska föda en son.

(Skriver kort om vad Domarboken är längst ned i inlägget)

Jag vill dela det stycket för mitt hjärta blir alldeles mjukt och gosigt när jag läser om deras reaktion och hur de hanterar meddelandet från ÄNGELN (de fattar inte ens att det är en ängel förrn i slutet!). Det är så vardagligt ängsligt och trevande, att jag bara vill krama dem allt jag kan. Inget klipp med kattungar och söta djur på internet, INGET, har fått mig att känna såna gullkänslor, som när Manoa och hans hustru får reda på att de ska få en son och de snubblar omkring för att försöka ta emot budbäraren och budskapet så gott de kan. Jag menar frun hade ju fått höra allt som behövde höras, men Manoa blev osäker och var väl rädd att missa nåt, så han bad Gud att sända budbäraren igen. Och när han kommer så vill Manoa tillreda en get.

Och som jag älskar när de väl inser att de sett en Herrens ängel, och Manoa börjar ängslas över att de kommer att döden dö för vad de sett, och frugan, som är mer logiskt lagd bara “äh om Herren ville att vi skulle dö skulle han väl inte göra sig besvär att berätta allt det här och dessutom umgås med oss medans vi sprang omkring med den där killingen” typ.

Jag tänker att jag lägger in stycket direkt från Bibeln nedan så får ni läsa själva – den gör sig bäst i original.

Här har ni Domarboken 13, direkt från fantastiska älskade Bibeln: 

“Israels barn gjorde åter det som var ont i Herrens ögon, och Herren gav dem i filisteernas hand i fyrtio år. I Sorga levde en man som hette Manoa, han var av daniternas släkt. Hans hustru var ofruktsam och hade inte fött några barn.

Men Herrens ängel uppenbarade sig för hustrun och sade till henne: “Se, du är ofruktsam och har inte fött några barn, men du skall bli havande och föda en son. Se nu till att du inte dricker vin eller starka drycker och inte äter något orent. Ty se, du skall bli havande och föda en son, och på hans huvud skall ingen rakkniv komma, ty pojken skall vara en Guds nasir redan från moderlivet. Han skall påbörja räddningen av Israel ur filisteernas hand.”

Då gick hustrun in och berättade detta för sin man och sade: “En gudsman kom till mig. Han såg ut som en Guds ängel, mycket fruktansvärd. Jag frågade honom inte varifrån han var, och han lät mig inte veta sitt namn. Han sade till mig: Se, du skall bli havande och föda en son. Drick nu inte vin eller starka drycker och ät inte något orent, ty pojken skall vara en Guds nasir från moderlivet ända till sin död.”

pojkensimson.jpg

Då bad Manoa till Herren : “O Herre, låt gudsmannen som du sände hit komma tillbaka till oss för att lära oss hur vi skall göra med pojken som skall födas.” Gud lyssnade till Manoas röst. Guds ängel kom tillbaka till hans hustru, när hon satt ute på marken och hennes man Manoa inte var hos henne. Då skyndade hustrun genast i väg och berättade det för sin man och sade till honom: “Se, mannen som kom till mig häromdagen har uppenbarat sig för mig.”

Manoa steg upp och följde med sin hustru. När han kom till mannen, frågade han honom: “Är du den man som talade med min hustru?” Han svarade: “Ja”. Då sade Manoa: “När det nu går som du har sagt, hur skall vi då bära oss åt med pojken? Vad skall vi göra med honom?” Herrens ängel svarade Manoa: “Din hustru skall ge akt på allt det jag har sagt henne. Hon skall inte äta något som har vuxit på en vinstock, och vin eller starka drycker får hon inte dricka, inte heller får hon äta något orent. Allt vad jag har befallt henne skall hon hålla.”

Manoa sade till Herrens ängel: “Låt oss få hålla dig kvar, så skall vi tillreda en killing åt dig.” Men Herrens ängel svarade Manoa: “Om du än håller mig kvar, skall jag inte äta av din mat. Men om du vill tillreda ett brännoffer, så offra det åt Herren .” Manoa förstod nämligen inte att det var Herrens ängel. Manoa sade till Herrens ängel: “Vad är ditt namn? Vi vill ära dig, när det som du har sagt går i uppfyllelse.” Herrens ängel sade till honom: “Varför frågar du efter mitt namn? Mitt namn är Underbar.”

Manoa tog killingen med tillhörande matoffer och offrade det på klippan åt Herren . Då lät han något underbart ske inför Manoas och hans hustrus ögon. När lågan slog upp från altaret mot himlen, for Herrens ängel upp i lågan från altaret. Manoa och hans hustru såg detta, och de föll ner till jorden på sitt ansikte. Sedan visade sig Herrens ängel inte mer för Manoa och hans hustru. Och Manoa förstod att det var Herrens ängel. Manoa sade till sin hustru: “Nu måste vi dö, eftersom vi har sett Gud.” Men hans hustru svarade honom: “Om Herren hade velat döda oss, hade han inte tagit emot något brännoffer och matoffer av vår hand och inte låtit oss se allt detta, inte heller hade han sagt oss detta.” Därefter födde hans hustru en son och gav honom namnet Simson. Pojken växte upp, och Herren välsignade honom. Herrens Ande började verka på honom, medan han var i Dans läger mellan Sorga och Estaol. “

Visst är de underbara! Och det är så vardagligt. Jag kan nästan höra träskorna klappra när de sprang hit och dit för att fixa offereld (de hade säkert inte träskor men ändå). Och jag tycker att Bibeln rätt ofta är så här. Mitt i allt det högheliga skymtar man vardan.

Sen är Simson också en väldigt excentrisk filur må jag säga.

Kort om domarboken:  Jo det är så att Guds utvalda folk hade en hemsk ovana att glömma Gud och börja följa omkringboende hedningars seder och bruk och tillbe deras gudar. Då satte Gud in domare (typ ledare) som ledde folket tillbaka till Gud och styrde och hjälpte och höll ordning. Så fort de här domarna dog så avföll Israel och började följa andra gudar igen. Och så där var det, gång på gång på gång på gång. Hela gamla testamentet är som en enda stor “GUD VI LÄMNAR DIG ALDRIG” “hejdå Gud” “GUD TA TILLBAKA OSS” “Bye bye Gud” ) (jag antar att just nu befinner vi oss i Sverige i en slags bye bye-Gud-period, efter att ha varit kristna ett tag).

 

När lydnad är frihet

Jag fortsätter era förslag på ämnen.

“Kommer inte på något speciellt ämne men gärna ett till inlägg i kategorin “Så tänkte jag då och så här tänker jag nu”

Okej!

En sak som har gjort mig ganska betagen sen jag blev Jesustroende är skiftet i min inställning till lydnad.

Innan trodde jag nämligen att lydnad var samma sak som fångenskap och jag tänkte att människor som värdesätter lydnad är hjärntvättade, saknar förmåga att reflektera och analysera och därför är benägna att göra lite vad som helst. Typ mörda.

Nä lydig vill man inte vara. Man måste tänka själv.

Jag hade hört, om och om igen, att man måste “tro på sig själv” och “följa sitt hjärta” och så vidare. Jag hade lärt mig att den som känner mig bäst är jag själv, och jag hade också lärt mig att min magkänsla faktiskt försökte berätta för mig hur jag bäst skulle leva mitt liv.

När jag hörde om människor som ville “lyda Gud” och “följa Jesus” så tänkte jag nog lite att de var dumma i huvudet. När jag hörde “lyda Gud” så tänkte jag på terrorister med bomber runt midjan.

För mig var frihet att  “gå sin egna väg”, “följa sitt hjärta” och “veta vad som är bäst för mig själv”, för det var ju vad jag hört enda sen jag var liten och såg på fnissande My Little Pony på tv. Och varför inte lyda dem. De är ju så lyckliga.

mylittlepony.jpg

Så hur blev det för mig när jag skulle följa mitt egna hjärtas röst? Hjärtat var mörkt och hårt och utsöndrade kopiösa mängder skit. Och hur gick det med den där tanken att man skulle känna sig själv bäst? Jag hade ingen aning om vem jag var!

Jag försökte hitta mig själv på olika sätt och följa magkänslan hit och dit, men inte blev jag tillfredsställd med de “svar” jag fick.

Det var när jag slutade leta efter mig själv och vem jag är, och i stället vände mig efter Jesus och den han är, som jag förstod vem jag är.

Och då förstod jag också att det finns någon som vet mycket bättre än mig, och att om jag följer hans rådgivning så blir jag fri att vara den han skapt mig att vara redan från början.

Frihet är alltså inte att vara den man vill eller “känner för”, det är att vara den man är. Och vet man inte vem man är så finns det en som vet. Det är vad jag har upptäckt.

Nu vänder jag mig till dig som läser som inte är troende och som tycker att det här med att lyda Bibelns Gud låter väldigt ofritt. Föreställ dig att följande skulle vara sant:
– Att du är skapad
– Att den som har skapat dig vet exakt allt om dig
– Att den som har skapat dig har även skapat världen som du lever i
– Att den som skapat dig och världen du lever i och som satt upp reglerna och alla mekanismer, synliga som osynliga, också är oändligt god och vill dig det allra bästa i all evighet.

Om du i hjärtat förstod att allt det här stämde, skulle du känna dig fångad eller befriad av hans vägledning genom livet? Och skulle din lydnad under honom betyda att du har mindre förmåga än de som inte har honom, att “tänka själv”?

Alla lyder vi under någonting. Alltid är det nåt som formar våra tankar.

Vem eller vad lyder du helst?

 

När kaffet gör mig sur

Jag upptäckte nyss att jag har värk i huvudet och att ljuset liksom tränger sig in i mina pupiller som en iller till sin jordhåla och jag funderade på vad det kan vara för jag är inte sjuk och Stig har inte skrikit. Och då kom jag på det – jag har inte druckit kaffe idag.

Jag tycker att kaffe är gott. Jag uppskattar att dricka kaffe på morgonen, det är en mysig rutin. Det är varmt och väldoftande och brunt. Något jag inte gillar är att kaffet ska vara beroendeframkallande. Det är ju inte godare än, låt säga, c-vitaminbrus. Inte ger det nån  effekt heller, jag blir inte pigg så som myten kring kaffe utlovar, så därför har jag inte tänkt på det som en drog utan som en trevlig dryck som ibland ger mig ångest och hjärtklappning (vilket är skälen till att jag har slutat med kaffe tidigare gånger).

Så jag känner mig just nu lite lurad. Så störigt att något jag tycker smakar gott och är mysigt (då det inte ger mig hjärtklappning och ångest) ska ha gjort mig beroende på detta fysiskt kännbara vis.

kaffet skäms.jpg

Så nu är det slut på detta. När ska jag lära mig?

Säljande albumomslag #kristenmusik #pellekarlsson

Jag har lyssnat väldigt mycket på kristen musik på sistone (trots detta). Kristen musik och barnmusik i härlig blandning. Jag har hittat många guldkorn.

Till exempel har jag hittat den här!

IMG_2745

Fast det blev ingen favorit tyvärr, jag lyssnade på nån halv låt så där och lämnade lokalen. Men visst vill man lyssna på skivan bara för omslagets skull?

Jag har förresten hittat till Pelle Karlssons musik. Jag fann honom genom hans version av “det lilla ljus jag har” som så klart var ett måste på Stigs spellista. Jag tänkte att det här var högkvalitativt, och så började jag lyssna på hans övriga låtar. Och det är den bästa musik jag nånsin har lyssnat på – ever.

Skulle jag välja att lyssna på bara en artist resten av livet så skulle jag välja Pelle Karlsson.

Här är en av mina absoluta favoriter:

Jag har aldrig hört talas om honom tidigare och ingen tipsade om honom när jag bad om tips på bra kristen musik i början av min vandring. Och det – gott folk – är inget annat än ren och skär skandal. Men jag förlåter er.

Kram!

nufortiden.jpg

Kvinnan som liknar abort med självmord (partiellt självmord)

Påven liknade abort med att anlita en yrkesmördare för att avsluta nåns liv. Annika López,  överläkare i gynekologi och obstetrik vid Norrtälje sjukhus, skriver i DN (länk här) att hon tycker att det är fel. Abort är inte som att anlita någon att ta livet av någon. Ska det liknas med något så ska det liknas med att delvis ta livet av sig själv, anser hon, hon kallar det för “partiellt självmord”. Detta eftersom kvinnor nu för tiden ofta kan ta ett piller och på så sätt själva avsluta liven på de vi bär.

“Känsloyttringarna är liknande”, skriver López och syftar på vad jag antar är ett helt självmord, ett fullständigt självmord. Ett så kallat självmord på helheten. “Ofta sorg, förtvivlan och smärta men också ambivalens, beslutsamhet, tillit och lättnad” fortsätter hon.

partiellabort.jpg

“Självmord är inte olagligt” skriver hon därefter, och tycker på så sätt att man därför kan likna självmord och abort ur vårdens verklighetsperspektiv. Abort är ju inte heller olagligt och man arbetar för att förebygga bådadera.

Och jag måste säga att det här är det mest vridna som jag har läst på jättelänge.. Vad är det här? Och vet hon inte att abort ökar risken för djupa depressioner och _faktiska_ självmord? Eller är det kanske det hon menar? Att aborten bidrar partiellt på vägen till det fullskaliga?

Och om nu kvinnan begår ett “partiellt självmord” vid abort på grund av att det är hon själv stoppar in abortpiller i munnen och sväljer, vad är då en abort där någon annan utför aborten åt henne? 

Är det ett så kallat assisterat partiellt självmord?

Betyder det att vården hjälper att ta livet av kvinnor.. delvis? Att de bemöter kvinnors upplevda behov av att avsluta sina liv… ofullständigt?

Borde det verkligen vara lagligt i så fall? Assisterat självmord är inte lagligt. Varför ska då assisterat partiellt självmord vara det? Och när det kommer till samvetsfrihet. Ska barnmorskor verkligen inte kunna avstå från att döda kvinnor lite grann?

Nä usch. Jag fattar inte. Jag vet inte ens om jag raljerar eller vad det här är. Jag får bara inte liknelsen att fungera. Jag orkar inte skriva mer om det. Det blir för mörkt. Knyter man ihop självmord och abort så kan det aldrig bli en rosett.

Och om det är nån som läser det här och som mår dåligt efter en eller flera aborter så vill jag bara säga att det finns hopp, du kan bli hel igen! Tro mig! Du som läser vet kanske att jag är kristen, och det är för att jag har mött och tror på Jesus. Och jag vill säga att han dömer dig inte, han snarare befriar dig från fördömelse. Sen lär han dig massa saker. Det finns hjälp att få även från vanliga människor, och jag hoppas att du ska finna den tröst du behöver och är värd.

Sociala medier: fiffigt verktyg eller lömsk tjuv?

För några dar sen skrev jag fem punkter kring varför jag inte tagit bort mina sociala medier ännu.

En av punkterna (punkt ett) till varför jag har kvar är för att jag tänker att sociala medier är ett bra verktyg för att sprida tankar och budskap som man anser är viktiga.

Men jag har, trots att jag har sett mig själv som sociala medierfantast, börjat tvivla på om det är ett nyttigt verktyg.

Dels har vi det här att facebook är känslopornografiskt. Ja jag väljer ordet pornografiskt eftersom det är något perverterat och oanständigt med hur känslorna rör sig när man bläddrar genom flödet. Har skrivit mer ingående om känslopornografin här.

emotionalpervertedfacebook

Och dels har vi det faktum att sociala medier är monstruösa spionmaskiner vars insamlade uppgifter om oss får köpas rätt fritt av företag, politiker och andra makter som av olika orsaker vill manipulera och styra våra tankar och beslut. För i sociala medier så är det inte vi som är kunderna till tjänsten – vi är produkten. Det får man inte glömma. Tänk vad mycket av vår personliga integritet som vi helt frivilligt och gratis har gett upp för att det känns bra, “är praktiskt” och för att vi har blivit för beroende av tjänsterna för att sluta fastän vi egentligen vill.

Jag har tänkt på särskilt två bibelcitat på sistone.

“‘Om ditt högra öga får dig att synda, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre att en del av din kropp förstörs än att hela du kastas i Gehenna. Och om din högra hand får dig att synda så hugg av den och kasta bort den. Det är bättre att en del av din kropp förstörs än att hela du kommer till Gehenna. ” Matteus 5:29-30

Det här citatet är hämtat från kontexten otrohet i äktenskapet, men jag tänker på det här citatet eftersom sociala medier är ett verktyg som jag har använt i många år nu för att socialisera, byta tankar och hänga med i världen. De är lite av både ögon och arm typ. Men så har jag börjat se det här verktyget som jag har tyckt så mycket om och haft så mycket glädje av med nya ögon, och de har mer och mer börjat ge mig en dålig smak i munnen. Så även fast sociala medier kan vara bra och även fast jag är bra på det, så har jag börjat tvivla på om det är hälsosamt.

‘”Allt är tillåtet för mig”, men allt är inte nyttigt. ”Allt är tillåtet för mig”, men jag får inte låta någonting ta makten över mig. ” 1 Korintierbrevet 6:12

Det här citatet är från kontexten synd och hur vi kristna genom nåden har fått stor frihet men att friheten lätt kan bli till slaveri om man inte är vaksam. Ja egentligen talar väl citatet ganska bra för sig själv.

Sociala medier är formade för att göra människor beroende, och det märks i allra högsta grad. Många gånger finner jag att jag har suttit och scrollat i flöden helt hjärndött bara. Det tillför inget. Det bara lämnar en tom, nästan smutsig, känsla efter sig.

Visst tror jag att sociala medier kan vara bra och nog tror jag att kristna ska finnas där för att sprida budskapet om Jesus och vad man kan lära sig genom tro på honom när det kommer till värderingar och sånt. Men för att kunna göra det på ett bra sätt så måste man vara bra på att sätta gränser och vara bra på att motstå distraktioner och döda förströelser, och det är inte jag i nuläget.

Men jag fortsätter fundera. Jag vet nog redan vad jag måste göra men som sagt, jag kommer i så fall planera avslutandet och göra det ordentligt, och inte i form av nån halvmesyr.

En kurs i mirakler – den ondaste bok jag haft

Tänkte jag skulle skriva om den där boken som jag hatar.

Jag har varnat om boken förr. Jag har varnat om den i inlägget “Så blev jag frälst” och i inlägget “Varning: hypnos och andliga guider”, och nu vill jag göra det igen.

2931931944

På engelska heter boken A Course In Miracles och förkortas ACIM (på svenska AKIM).

Boken ACIM är inte vanlig allmänt men jag kan våga påstå att den är vanlig bland  de som plöjt/plöjer igenom new age/nyandlighets-sfären. I USA finns en hel rörelse kring boken, i Sverige tror jag inte att den är lika upphöjd som enskild lära utan de som läst/läser den bara har den vid sidan av.

Har du den hemma? Fundera på om du inte ska ta den, riva dess sidor i strimlor och slänga den.

Vad är En kurs i mirakler för bok?

En ohälsosam och skadlig bok.

Den är skriven av/genom en kvinna vid namn Helen Schucman. En dag började hon höra en röst och kände sig manad att börja skriva. Hon var ett ofrivilligt medium kan man säga. Detta ser en himla massa människor som ett tecken på att det hon skrev kom från en högre makt som är upphöjd och superdupervis och att det gör rösten i boken värd att lyssna på.

Och nog tror jag också att det är en makt som gett Schucman orden till boken. Men jag önskar att fler kunde fråga sig är hur god den här makten kan vara när den använder en kvinna utan hennes samtycke, en kvinna som dessutom kände obehag under hela processen och som inte tyckte att det hon skrivit var tillräckligt vettigt för att tillämpa på sitt egna liv. Jag säger så här: Att hon kände obehag inför processen och inte tillämpade läran på sitt egna liv är ett tecken på att både läran och läraren bakom det här är ena riktiga sopor.

Rösten i ACIM kallar sig för Jesus fastän det uppenbarligen inte är Jesus

Boken är skriven i jag-form och “jaget” kallar sig för Jesus. Det här fick mig att rycka till när jag läste boken men eftersom jag inte trodde på Bibelns Jesus så fanns det ingen anledning för mig att fastna för mycket på den detaljen, så jag skakade av mig känslan av att det skulle vara fel.

Alla andemakter som kallar sig för Jesus är inte vår Messias. Det här är jätteviktigt att understryka för de som rör sig i New Age-sfären, för i den sfären stöter man på namnet ganska ofta. Många där blir tyvärr lurade genom “andeguider” och annat bråte som kallar sig för Jesus (och ibland med nåt extranamn, typ “Jesus Mozozobiz”, påhittat exempel).

“Ty de är falska apostlar, ohederliga arbetare, som uppträder som Kristi apostlar. Och det är inget att förvåna sig över, Satan själv uppträder ju som en ljusets ängel. Inte underligt då om hans tjänare uppträder som om de tjänade rättfärdigheten. Men de skall få ett slut som svarar mot deras gärningar.” – 2 Kor 11:13-15

Är du kristen och håller dig till endast Bibelns Gud så behöver du definitivt inte oroa dig. Utan det här är riktat till de som är andligt sökande och intresserade, får goda vibbar av Jesus, men som inte känner Jesus utan tror att han finns “i många religioner”.

Du känner igen Jesus på att allt som han gör eller säger går i linje med det som Jesus gör och säger i Bibeln.
Säger figuren som kallar sig för Jesus att det finns “många vägar till Gud” eller att du måste förlåta först för att själv kunna bli förlåten (som i ACIM) – eller mumbojumbo om att saker som hänt dig inte är verkliga och att du finner frid genom att inse det (som i ACIM) – inse då i stället att du har haffat en ondskefull och mycket ful Jesus-imitatör som inte har något som helst intresse av att rädda dig från förvirring och kaos.

Riktiga Jesus (Kristus) har till skillnad från ACIM lärt mig att 
– Jag är förlåten helt utan att jag måste göra något först.
–  Jag inte behöver förlåta andra av egen styrka, utan att jag får hjälp att förlåta (genom till exempel helande av sår som andra orsakat)
– Tar det tid att förlåta så tar det tid, det straffas du inte för utan du är förlåten och överöst av kärlek även om det tar tid för dig att förlåta och lära dig att älska andra.
– Ondska finns och är verklig och inte bara en “reflektion av mitt inre” (varseblivning tror jag att det kallas i ACIM)
– Allt ont som hänt mig är verkligt och är värt att tas på största allvar.
– Min personlighet är viktig och värdefull.
– Mitt unika liv och allt som har hänt i det är värdefullt och alla människor som finns i det är värdefulla.

Med mera.

Vad står det i En kurs i mirakler? 

Boken är väldigt lång och repetitiv och den säger samma sak om och om igen fast på olika sätt. Det var väldigt länge sen som jag läste boken så det mesta har jag glömt.

Men jag skulle nog sammanfatta bokens innehåll så här: Det du inte förstår är verkligt och det som du förstår är overkligt. Du förstår ingenting och när du förstår det så förstår du allt som är värt att förstå.

Så här står det i boken, det är bokens ledord (på riktigt):
“Ingenting verkligt kan hotas. Ingenting overkligt existerar. Häri ligger Guds frid. ”

Det här beskriver inte Guds frid, det här är ett ledord som, om något, leder människor djupare in i mörker, kaos, förnekelse, verklighetsfrånvändhet och förvirring.

nosebleeesss.jpg

I boken ingår en kurs och övningarna i den kursen går ut på att man ska förneka allt. Förneka saker, förneka sig själv, förneka sina vänner (den kallar vänskapsrelationer för “speciella relationer” och det ska man helst inte ha, det tyder på omognad).

Vad är miraklerna?

Det finns inga spår av mirakler i boken. Bara massa tjat om att det man bär inom sig ser man i världen och ser man krig så betyder det att man har krig inombords och blablabla. Jag minns att jag läste på nätet att nån tyckt sig se ljussken runt träd efter att han läst boken.  Det måste vara definitionen av ett värdelöst mirakel.

Om ni undrar hur sökare kan gå på en så här dålig bok så vill jag säga att sökare går i regel inte på allt de läser, de testar det för att se om det håller. Jag gjorde så att jag sökte och plöjde och sparade det som “verkade kunna stämma” och skakade av mig det som jag tyckte verkade falskt.
Jag till exempel behövde testa om något i ACIM gick att stå på och för att få reda på det var jag tvungen att pröva det som står i den någorlunda uppriktigt. För en person som letar efter mening, verklighet, sanning men kanske framförallt ro för själen så är det väldigt dåligt att pröva tanken huruvida allting är en illusion och projektion som styrs av ens tankar.

ACIM presenterar ingenting som går att stå på. Där finns ingen sanning, mening eller verklighet att hitta där. Tvärt om.

Första boken som jag “brände på bokbålet” 

I juni 2015, cirka två månader innan jag tog emot Jesus (och jag hade verkligen ingen aning att det var så nära), så flyttade vi till en ny lägenhet (i flytten slängde jag mitt enda ex av Nya Testamentet pga dödvikt enligt mig). I den nya lägenheten började helt plötsligt just den här boken att störa mig. Jag hade inte ens rört den på länge och inte tänkt på den heller,  men helt plötsligt tålde jag inte att den fanns i lägenheten.

Jag blev illa till mods när jag såg den i bokhyllan och varje gång jag gick förbi den fick jag en känsla av obehag. Det var som att den gav ifrån sig ett dovt lågfrekvent brummande och till slut stod jag inte ut med den längre – den var tvungen att ryka.

Efter det hann jag åka och bo hos en nära vän till familjen som jag är uppvuxen med som sysslar med spådom, healing och att tala med döda. Nåt jag för stunden tyckte var kul. Men efter det dröjde det inte länge förrän jag var så nedkörd på andlig botten att jag ropade på Bibelns Jesus. På något sätt fick jag en bok i händerna där det stod om honom och hur han räddat oss, och att allt man behöver göra är att ta emot räddningen. Jag valde att tro på att det var möjligt och så kom Jesus och hämtade upp mig. Och här sitter jag nu, skrivandes på det här inlägget.

“Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst” – Rom 10:9-10

Till er som är i sökartagen och letar efter er förlorade pusselbit och som vill ha något att stå på: Jesus är svaret!
Men inte Jesus som “allmän kraft” eller “medvetenhet” utan som den person han är. Inte en av många! Inte som en som “förstått hemligheten” i nån osynlig universalkraft! Inte som nån som åkte till österland och lärde sig meditera så att han kunde manipulera materia och gå på vatten!
Utan personen Jesus som föddes av Maria och levde på jorden för ca 2000 år sen och som dog ordentligt som straff för våra snedsteg, återuppstod, lever ännu idag och som hör om just du ropar på just honom.

Om du känner dig redo att genuint be om förlåtelse för dina synder och säga att du vill ha honom hos dig, vänta inte med det.
Har du bjudit in andliga guider och gått till medium eller spåtanter och talat med döda, be om förlåtelse för det för enligt Bibeln så är det synder (och det har sina skäl), befall andarna att lämna dig i Jesu namn, och bli ett barn till Gud.

Det kan bli hårt första tiden eftersom det onda kan vilja rycka tillbaka en, så var det för mig. Men det gick bra för jag hade hört Jesus röst vid det här laget och i kontrast med Hans röst blev de onda rösterna så uppenbart onda, och de skrämde mig inte längre. Men var beredd på att det kan hända. Jag skulle rekommendera dig att kontakta nån/några kristna för hjälp, men vet att alla inte har så många kristna i sitt liv förrän efter de blivit frälsta. Jag fick uppmaning att söka mig till kyrkan efter att jag blivit kristen.

Jesus är vägen till Gud och Gud är klippan som aldrig rubbas och som aldrig någonsin glider iväg under dina fötter. Honom kan du lita på och han kommer att lära dig massor. Men bara om du vill.


Om du har några frågor så får du gärna höra av dig. Du kan skriva en kommentar, eller så kan du maila, så svarar jag så snart jag kan.

Kram!

 

 

 

Idag är Jesus födelsedag?

Jag läste nånstans att idag kan vara Jesus födelsedag. Det är nån/några som tror att han föddes på Feast of the Trumpets. Vad Feast of the Trumpets är vet jag inte riktigt men det är en judisk högtid i alla fall.

Jag vet inte om det stämmer men jag tänkte att det kan vara värt att nämna för att liksom poängtera lite extra tydligt att Jesus inte var född på julen, utan att det är en efterkonstruktion som Katolska kyrkan är skyldig till. Katolska kyrkan har en tradition av att “klistra över” hedniska gudar och högtider med helgon och kristna händelser lite så där så att det blir “samma sak fast ‘kristet'”. En fantastiskt urusel idé enligt mig.

När jag fortfarande var sökare så minns jag tydligt en teori om att Jesus inte är “son of God” utan “sun of God” och att Jesus egentligen är SOLGUDEN, dyrkad av många folk innan kristendomen. Teorin sa att kristna helt enkelt kopierat och snott från andra, äldre religioner och att Jesus egentligen var en person som nämns i många kulturer, men med olika namn. Starkaste motiveringen för detta var det här att Jesus sägs vara född runt 24 december (vintersolståndet). 

Och jag, som förstås gillade Jesus (hur kan man ogilla Jesus?) men inte visste så mycket om kristendomen, köpte detta som en rimlig teori och jag tyckte att det gav trovärdighet åt andra andliga tillhörigheter. Vilket gjorde att jag avfärdade Jesus. Jag tänkte att hur kan kristna påstå att Jesus är enda vägen till Gud när han bara är en av många.

Så jag vet inte om Jesus riktiga födelsedag är idag eller igår eller i juni. Men ville påminna om att hans födelsedag inte är på julen i alla fall. För de allra flesta spelar det här nog inte någon roll alls men det kan kanske vara nån som, precis som jag, kan behöva höra det.

Jesus är helt unik och han är enda vägen till YHVH – alltså Gud.

Kram!

Jesus_as_the_sun_in_a_sun-falskt.jpg

Väldigt bra bok: Vargattacken

Vid första anblick av boken tänkte jag att jag inte är ett dugg intresserad av nån vargattack. Jag kommer inte ens ihåg det där dödsfallet på Kolmårdens djurpark som boken har som huvudfokus. Så när jag såg att det kommit en bok som undersöker hur dödsolyckan i Kolmårdens varghägn kunde ske den där junidagen 2012 så tänkte jag först att det var ointressant för mig. Jag har aldrig undrat. Jag tänker aldrig/sällan på vargar.

Men så läste jag några stycken och blev fast och jag måste säga att den här boken är bra bra bra.

IMG_2367.jpg

Lars Berge skriver så att håren reser sig på armarna av fasa samtidigt som han formulerar sig så roligt att jag många gånger skrattar rätt ut. Som till exempel stycket där Jan Guillou har gjort ett tv-program där han ska ge “den sanna bilden av vargen”.

Boken är skriven med respekt för offrets familj och det är heller ingen bok som handlar om att hitta en syndabock. I boken är vargen varg och människan människa. Och han målar upp krocken och missförstånden däremellan så välskrivet, beläst, underhållande och med sådan ömhet för båda parterna att det känns som att boken tar slut innan man knappt hunnit börja. Vilket den kanske gjorde för det tog ett dygn innan jag läst klart. Läste liggandes på sidan medan jag ammade. Hade problem att bläddra men kämpade på.

Vilken författare han är den där Lars Berge. Jag vill läsa mer.

Så jo, jag rekommenderar denna bok. Gå till bibblan och låna den, och om den är utlånad så sätt den på reservation. Om den finns på ljudbok är den säkert jättebra som ljudbok också.

Betyg:

5utslangda.jpg

Den här betygskalan baseras på utslängda får vilket är en rätt kass skala. Dels var fårkastandet både malplacerat och lamt, och sen kan man undra: är det 5 av 5 som betyget avser, eller är det 5 av 7, då det var sju får som slängdes ut den där dagen? Vem vet. Men jag tog det ändå eftersom Åkessons fårkastande har förbryllat mig och jag genom Vargattacken gjorde den här kopplingen mellan fårkastandet och ett dokument från 1928 underskrivet Joseph Goebbels.