Pingst och utdelandet av helige Ande till kristna, ett utdelande som fortfarande sker btw

Idag har det varit kristenhetens stora dag!! Eller ja. Jag vet inte. Det finns många stora dagar. Men pingstdagen är i alla fall en av de stora, för det var på pingst som kristna fick helige Ande för första gången. Det står i Bibeln om det och det var rätt bombastiskt med jordbävning, eldtungor och tungotal. Folk runt omkring förundrades och drogs till det och en del ville ta emot samma, men det uppstod samtidigt osäkerhet från människor som, helt förståligt (ja faktiskt), tyckte att det verkade lite galet (ni kan läsa om pingsten själva här).

Att kristna fortfarande får helige Ande det kan jag skriva under med av egen erfarenhet.

Jag minns när jag fick Anden. Det var i slutet av 1800-talet. Nej jag skojar bara, det var i slutet av augusti 2015 och det var precis efter att jag hade bekänt Jesus som min herre och frälsare och bett honom att tvätta mig ren med sitt blod (kändes helskumt att be honom om det men jag gjorde det ändå, för jag visste att jag behövde rening och jag hade läst att man kan få det genom det Jesus har gjort på korset). Det var strax efter det, och strax efter att jag uttalat att jag nu är ett Guds barn under Guds beskydd (det hade jag också läst – att man genom tron på Jesus blir ett barn till Gud – och jag gillade den idén för jag var så trött på att klara mig själv), som jag fick Anden.

Allt detta skedde när jag var ensam hemma i lägenheten och jag hade aldrig riktigt hört talas om Anden. Så jag hade ingen förväntning alls på det.

Vad gjorde helige Ande då? 

Ja plötsligt var jag en del av Gud och Gud en del av mig och genom det bandet så började han uppenbara sig själv för mig och det har han inte slutat med. På olika sätt började han visa om världen, om synden och dess uppkomst, om Jesus och om min plats i det hela. Jag fick veta saker om vår historia, om vår nutid och om vår framtid. Jag fick se Jesus, jag fick se himmeln öppna sig, jag såg änglar som sjöng och jag fick känna det levande vattnet flöda fastän jag vid det laget inte ens  visste att det stod i Bibeln om något levande vatten (här kan ni läsa om det levande vattnet – i Johannes 4).

Faktiskt fick jag se massor av saker som jag sedan har läst om i Bibeln. Bibeln berättar också nya saker för mig. Helige Ande öppnar Bibeln och gör att man börjar förstå den på ett nytt sätt. Det är hur häftigt som helst. Jag lovar – Bibeln är h ä f t i g, jag önskar jag kunde få alla att förstå på vilket sätt, att var och en skulle få se det själva. Att alla skulle få se vad jag fått se, och mer än så så klart. Det är som att den kommunicerar, som att den har liv, är mångdimensionell. Fast det är liksom Anden som ger den liv.

Ja och så befriade han mig från en mångårig depression som jag burit på mer eller mindre så länge som jag kunde minnas. En depression som blivit så tung att jag inte längre visste hur jag skulle orka leva.  Det gjorde ett ganska stort intryck på mig att befrias från den tyngden, från det mörkret.

Innan jag fick Anden så trodde jag att kristna trodde på Jesus och Gud fadren utan nån slags bekräftelse eller bevis på att han är på riktigt. Jag trodde att kristna trodde på Gud för att de läst Bibeln och tyckte att det var en rimlig bok och så var det inget mer med den saken. Alternativt att de blivit hjärntvättade eller utsatta för propaganda av karismatiska sektledare i svaga ögonblick.

Och visst, sånt finns också (i Bibeln kallas de bland annat för ulvar i fårakläder). Men vi är många som visst har fått bevis och bekräftelse. Det är bara det att beviset och bekräftelsen är personlig. Så det enda vi kan göra är att berätta om det, visa och peka på det. Sen hur det går och vad folk gör av det är bortom vår makt och det är så det ska vara också. Det ska vara bortom vår makt.

Jag trodde även att kristna väntade på att löftena som står i Bibeln skulle inträffa senare. Typ efter döden. Men så är det inte. Löftena börjar infrias direkt, på en gång, ja egentligen redan före man bekänner sig till Jesus. Vissa löften har redan infriats, andra är för nutid, andra löften har vi fortfarande att se fram emot. Så är det.

Nej nu ska jag avrunda detta inlägg.

Här är ett lästips: 5 spännande saker som jag hade missat med kristendomen
– i det här inlägget skriver jag kort om några saker jag inte visste/hade fått om bakfoten.

Här kan ni läsa om pingsten direkt i Bibeln

pingst1.jpg

Några tankar om halloween

Som ni säkert kan förutse/redan vet så gillar jag naturligtvis inte halloween. Jag menar, hur skulle jag kunna göra det? Halloween är extremt o-älskvärd. Och det är inte bara för att den är djävulsk och ful och kommersiell och smaklös och trist, utan det är även för att jag inte har några som helst band till den. Halloween fanns inte när jag växte upp och nu när det har poppat upp som en jobbig gubben i lådan så är jag mest förvånad över att folk 1. har gått på det 2. över huvud taget tagit emot skräpet.

En kompis delade den här bilden på sin instagram:

Screenshot_20171030-101110

Och jag håller med. Men jag undrar ändå varför just självskadebeteende och självmord men inte mord och tortyr.

Och jo jag tycker att man ska kunna skämta om allt. Men det är skillnad på enstaka råa skämt och högtider där råhet upphöjs och pågår i vad som känns som hur länge som helst.

Sen är det klart att det finns folk som lyckas vända halloween till något mysigt och harmlöst för sina familjer. Problemet med halloween är inte mysmänniskor som lägger manken till för att göra nåt kul och trevligt för sina nära och kära när tillfälle ges, människor som låter kreativiteten flöda. Problemet med halloween är halloween, och vad halloween är, står för och utsöndrar i sin grundbas och helhet.

Jag tycker att idaelisas har uttryckt enkelt och bra i det här inlägget angående hur hon ser på halloween utifrån ett kristet perspektiv, och jag känner att jag inte behöver tillägga så mycket där. För även om jag avskydde halloween redan innan jag blev kristen så avskyr jag det självklart ännu mer sen jag kom till tro på Jesus. Halloween är andligt sett rutten och Gudsfrånvänd (i sin helhet som sagt).

Hur gör jag med barnen då? 

Ja jag har ju två mellanstadiebarn och med barn i familjen med egna viljor kan ju saker bli komplicerade. Men i vårt fall har det hittills löst sig väldigt smidigt genom deras och deras vänners svala intresse. Jag har ingen direkt utstakad plan för “möjliga situationer” utan tänker att man löser det väl allt eftersom eventuella situationer uppstår. Jag har inte utfärdat några förbud men bus eller godis kommer jag att säga nej till på grund av att jag tycker att den är så himla oförskämd och otrevlig.

Nu har vi äntligen gift oss!

Vill bara berätta att i tisdags blev jag äkta maka och fru till min ungdoms och livs stora kärlek.

Och om ni undrar vem han är så kan jag berätta att även fast vi är alldeles nygifta så är han inte direkt nån som man kan titulera som en “ny flamma”.

Vi blev ihop första gången på Åsele marknad 2002 och sen dess har vi bland annat

  • flyttat från Lappland till Västkusten
  • fått två barn ihop
  • separerat i fem år
  • och hittat tillbaks till varann igen.

Mycket ryms mellan raderna i den korta sammanfattningen och vi har klarat oss igenom alltihop och kommit ur det starkare tillsammans än vad vi var innan detta, som vi kan kalla “allt möjligt”, hände.

Ja det finns mycket jag skulle kunna berätta om det… och om Gud – för Gud har en väldigt stor del i vårt band till varann. Ja för jag är helt säker på att Gud har välsignat och hjälpt (och hjälper) oss enormt mycket.

Om någon skulle vara intresserad så skulle jag kunna försöka berätta lite mer om detta vid något senare tillfälle.

Men just nu vill jag mest bara ha sagt att nu har jag gift mig med den enda man jag vill ha och jag är otroligt glad och tacksam att Gud fört oss samman inte bara en gång, utan två gånger.

Bröllopet skedde väldigt enkelt och avskalat på trappen till Kungälvs kommunhus och det var precis det bröllop som jag alltid drömt om (jag skojar bara, jag har aldrig drömt om bröllop, men vill man gifta sig så är det ju lite av ett måste). Jag är jättenöjd med hela dagen från början till slut, det var mer än vad jag kunnat hoppats på med SPA och hotellövernattning och allt möjligt (några på hans jobb hade planerat allt för oss)!

jag och maken
Den här bilden är från 2003

 29550122635_70caefd2a5_k

Den här är från två barn och en himla massa händelser senare, 2016

Ena barnet döptes och det var SÅ fint

I helgen lät ett av mina barn döpa sig och det var faktiskt bland det vackraste jag sett. Det hela skedde i havet i blåsten medan vågorna skummade mot land.

Vi samlades intill stranden, sjöng, bad, och så gick vår präst ut i vattnet med de två som skulle döpas och medan de gick där sprack himlen upp så att solen sken på dem.  “Det var som att himlen öppnade sig” som nån (som inte ens är kristen) sa.

dop i havet

Så ja, när till och med en ickekristen använder sådana ord då vet man att det är vackert.

Jag kan säga att jag är glad att jag inte lät döpa ungarna när de var spädbarn. Men mer än så säger jag inte för denna gång för jag vill absolut inte göra det här inlägget till nån dopsyns-diskussion  (jag orkar inte – dopsynsdiskussioner kan vara så fett jobbiga när de kommer oombett. På riktigt! Fett jobbiga! Slår vad om att flera kristna som läser detta förstår exakt vad jag menar…).

Hur som helst så var dopet bland det vackraste jag någonsin sett. Det var övernaturligt vackert.

IMG_3063

(Och om ni är nyfikna på vår församling så heter den Kastalakyrkan)